SAKRAMENTALIER, inledning

Detta är ett av de sista inläggen i försöket att förklara några av de svåraste delarna av den katolska tron. Nu finns detta samlat under de 99 invändningarna längst upp till höger under; VIKTIGA INLÄGG...

KKK 1667-1679 sammanfattad;" Sakramentalier är heliga tecken instiftade av Kyrkan, vilket genom Kyrkans förböner ger en andlig verkan. Sakramentalier används t.ex. för kyrkotjänster, livsgemenskaper och för att helga ting. Folkfromheten - utanför liturgin - förlänger liturgin och inkluderar olika nyttiga fromhetsövningar som; procession, relikvördnad, pilgrimsvandring, korsvägsandakt, rosenkransen och medaljer."

Att låta kristendomen få bli kött och blod, är en integrerad del av tron. Kyrkornas tro är materialistisk. Det finns en ny värdighet åt köttet och materien efter inkarnationen. Kyrkans kroppslighet och dess betonande av att använda kroppen och materien i ens fromhetsutövningar är endast en förlängning och en konsekvens av den tidigare nämnda ”inkarnatoriska principen” (se sakramenten); d.v.s. tron att det materiella kan innesluta nåden. Sakramentalier är lika lite symboler, som sakramenten. Även dessa handlingar får ytterst sin kraft från Honom, som blev människa, för att vi ska bli gudomliga; 2 Petr 1:4. Men sakramentalier är inte sakrament instiftade av Kristus. Sakramentalier är snarare tecken instiftade av Kyrkan, vilket ger oss styrka och fokus för det andliga livet. De förbereder oss för att vi ska kunna ta mot Guds nåd och medverka med den. Därför använder sig kyrkligt folk av materiella ting; krucifix, vigvatten, korstecken, rosenkransar, knäfall, knäböjande, rökelse, ikoner, statyer, heliga platser, reliker och därmed även helgonens fysiska gemenskap. Allt detta är materiella och kroppsliga medel vilket får oss att rikta vårt liv mot Gud.

Fler heliga ting som inte tas upp i KKK; handtvagning (2 Mos 30:21; 40:12, 32); evig lampa (3 Mos 24); bjällror (Syr 45:9).