Uddevalla var från början katolskt. På 1500-talet tog danskarna tag i de sista resterna (Bl.a. Draksmarksklostret) och slängde ut dem i västerhavet.
På 1900-talet är papisterna tillbaka. Sakta men säkert! Nu är inte konversionerna här, något som står som spön i backen, men de sker (en idag). De flesta katoliker är från Polen eller mellanöstern.
Men snart har vi vår förste (mig veterligen) uddevallare som ämbetsbärare. Coolt! Gud är stor och Kyrkan kan nu snart blicka framåt med en vigd man i vår lilla utpost! Ja, Gud är god; även i en hårt trängd utmark. Om 50 år, när den tunga boken skrivs om den katolska väckelsen i Bohuslän, så kanske dagens händelser finns med. Vem vet; Gud är större än allt vi kan förstå. Och Kyrkan är större - och äldre - än universum! :-)
2 kommentarer:
Jag kan tänka mig att den lokala närvaron, och framför allt att en av "de egna" är ämbetsbärare, är av mycket stor vikt. Det är något helt annat än när kyrkan är "dom andra"
Skicka en kommentar