Prästskriften

3 Mos (Leviticus) är en svår bok, kanske den svåraste! Den börjar med a) prästliga offerlagar (1-7) och vigningslagar (8-10), och b) därefter följer ett antal renhetslagar (11-15), försoningsdagsritual (16) och sist lagar om att folket skule leva heligt (17-27)! Mycket kan tyckas otidsenligt för oss, men skrapar man på ytan är boken väldigt intressant (inte bara som en historisk beskrivning av judisk religion)! Den antika judendomens offer, prästerskap och kult är fullkomnad i Kristus (läs hela Hebr)! Kyrkan är förlängningen av Kristi verk!

GUDS EVIGA FÖRBUND
Gud slöt ett evigt förbund med judarna, och de var förpliktigade att leva upp till lagens krav och när de misslyckades krävdes offer (blodiga och oblodiga, frivilliga och nödvändiga)! Synd har ett högt pris! Brytna löften är dyra! Offerlitugins uppfyllelse är Kristus (se verkligen Hebr), som fortsätter i Eukaristins oblodiga närvarandegörande av det stora evigt giltiga offret! De blodiga offren - i Tabernaklet/Templet - var temporära; allt pekar med nödvändighet mot Golgata (se speciellt försoningsdagen - Jom Kipur - i kap 16)! Men på sin tid hade de extremt viktig funktion. Gud valde att arbeta med människor, enligt sina heliga föreskrifter (brott mot liturgin straffades med Guds eld, se 10:2ff)!

Prästens roll är intressant! Han (ingen annan antik religion hade endast präster, utan även prästinnor) är alltså satt som en liturgisk medlare mellan Gud och folket! Gud använder redan här - "helgade, vigda män" - för att utverka syndaförlåtelse (se 3 Mos 21:8, då de bär fram Guds spis)! De klädes liturgiskt (8:7ff), bär fram syndoffer och osyrade brödkakor (8:26) och efter deras välsignelse, visar sig Guds härlighet och eld förtär offren! Folket föll ned och jublar! Det låter onekligen väldigt protokatolskt och liturgiskt i mina öron!

"JUDISKT KYRKOÅR" (23)
Utöver Sabbaten kom 6 stora högtider bli stommen i judiskt liv!

Mitt i Nisan 14ff firas Pésach/påsken, som inledde det osyrade brödets högtid (jäsning av brödet förbjuds och endast "Matsa" används)! Det blev den stora vallfärdshögtiden (pilgrimsvandrande) och en skördehögtid! Påskens fullbordan sker på Golgata och i Eucharistins ojästa närvarogörande av den stora påskens liturgi!

Den 6:e-7:e Sivan (50 dagar efter påsk; pentecost) firas Shouvot/pingst, som ursprungligen var en skördefest, men som blev laggivandets högtid. Pingsten fullbordas med att dHA ges på pingstdagen!

De senare höstfesterna har en eskatologisk prägling:

Rosh Hashana/nyår firades den 1:e Tishri med sabbatsvila och Shofar-blåsning, och denna period fortsätter i botgöringens tecken fram till
Jom Kipur/försoningsdagen som firas den 10:e Tishri, vilket kan ses som en antik form av långfredag!
Och avslutas med Sukkot/lövhyddohögtid:ens vecka som handlar om skörd/ökenvandringsminne, där man bor i en provisorisk "Suka"/hydda!

De tre höstfesterna finns inte med i det kristna kyrkoåret, men bildar en bakgrund till Jesu handlande i framtiden; se Rosh Hashana i 1 Tess 4:16b; Upp 8:6ff och även för dåtidens Jesu handlande; se Jom Kipur i Matt 16:13-17:9 (se utifrån 17:1a och 4b) och Sukkot i Matt 17:4b (och Joh 7, se sp v 37)! Dessa fester hör framförallt yttersta tiden till, då trumpeter skall ljuda, dom skall hållas och folken skall samlas i det stora himmelska tabernaklet/katedralen (tabernakel finns i katedralens mitt, då Ordet tar kött och "tältar" - Joh 1:14 - i Kyrkans mitt).

HELIGHET
Gud är annorlunda och alltigenom helig (och rättfärdig och nådefull)! Guds folk måste också utskilja sig i tro o liv, vilket betonas ständigt i 3 Mos!

"Jag är Herren, er Gud: ni skall vara heliga och förbli heliga, ty jag är helig. Ni skall inte orena er genom några av de djur som kryper på marken. Jag är Herren som förde er ut ur Egypten för att jag skulle vara er Gud. Ni skall vara heliga, ty jag är helig." (3 Mos 11:44f)

Mycket av helighetslagarna rör vardagliga ting som sexualitet, mat och omsorg om fattiga/främlingar (19)! Och kap 20 är svårförståeligt, då straffen är oftast i vårt tycke helt opropotionerliga (med döden) för brott mot egentligen alla de 10 buden! Dock har varken judisk eller kristet samhälle levt bokstavligt efter dessa straffskalor! Straffskalan ska ses som ett uttryck över Guds helighet i den kontext den skrivs i. Molokkult, häxeri och sexuell lössläppthet var alldeles för vanligt då! Att profanera det heliga eller avguda avgudar är fortfarande lika upprörande för Gud! Inget orent kan komma Honom nära! Att vara ett heligt folk förpliktigar än idag! Men dödsstraff som pedagogiskt instrument har aldrig funkat särskilt väl; det vet både judar och kristna alltför väl!

Vart 50:e år inföll ett Israeliskt jubelår (vart 25 i katolsk tideräkning idag, se kap 25)! Ofrivilliga slavar släpptes, egendom kom tillbaka till den ursprungliga ägaren och allt fick vila! I allt är detta en förebild för den messianska tiden (se Jes 61:1f och Luk 4:16ff)!