Jag tycker det är en intressant fråga och som katolik så blev jag lite ställd. Jag svarade:
Jag vet inte exakt vad du menar med när jag blev frälst. Jag är född och uppvuxen katolik. Jag är också uppvuxen i karismatiska frireligiösa kretsar, vilket kanske är lite ovanligt… Efter gymnasiet upplevde jag en omvändelse från den relativism som jag bekänt mig till under tonåren. Du kan läsa en redogörelse för min “trosväg”, om du vill.
Om jag är frälst genom dopet så skedde det som spädbarn. Om jag är frälst genom tron, så får jag väl säga “Herre jag tror, hjälp min otro”… Själv tror jag att all nåd och frälsning kommer från Kristus, Huvudet, genom kyrkan som är hans kropp. Men för att bli frälst krävs tro och omvändelse. Och på samma sätt som jag behöver hjälp med tron måste jag ständigt omvända mig!
Enligt mitt sätt att se är vi frälsta först då vi lämnat jordelivet och mottagits av Gud. Däremot påbörjar vi vår frälsning under jordelivet. Utan att arbeta på vår frälsning under jordelivet är det högst tveksamt om vi kan bli frälsta i evighet.
19 kommentarer:
Jag kommer då aldrig bli helt klar med vad 'frikyrkliga' menar med att bli frälst.
Det verkar inte finnas någon konsensus om vad orden "frälst", "kristen", eller ens "religiös" betyder idag. Din definition av när man blir frälst tycker jag verkar rimlig!
Jag misstänker att frågeställaren egentligen menar: "När blev du medvetet kristen?"
I troen så har vi allede gått i fra døden til Livet. For Jesus er jo Livet.
Men om vi består får vi først se når Gud skal dømme levende og døde.
Vi bør nok alle arbeide på vår frelsning, for da ransaker vi oss selv.
Med frälst menar man nog ett speciellt tillfälle då man bestämde sig för första gången att man vill vara kristen. Även många som är uppväxta i t ex en pingstkyrka räknar nog en särskild stund som ett avgörande då man fattade beslutet, dvs att man själv bestämde sig, inte bara följde med sina föräldrar. Jag är själv uppväxt i en frikyrka och minns ett tältmöte då jag som ganska ung bestämde mig. För en del räknas man tyvärr nästan inte som kristen om man inte har en "frälsningsupplevelse" typ Paulus att peka på. Jag är sedan 11år katolik, men vågar nog påstå att det som hände i tältmötet var en genuin gudsupplevelse. Visst var det väldigt känslosamma möten med sentimental musik som uppmanade alla att komma fram till förbön och uppleva Jesus, men jag minns att jag var ärlig i mitt uppsåt, så Gud var säkert där.
Anonym,
intressant kommentar, men hur räknas de som blivit frälsta många gånger. De som på något sätt fått 'uppvaknanden' flera gånger i sitt liv?
Det låter som en så enkel fråga: när blev du frälst, eller medvetet kristen?
Men för mig är den inte lätt att svara på. Har alltid varit det. Trots religiöst ointresserad omgivning och föräldrar.
Kanske tändes en liten gnista vid dopet?
En gnista som sedan lyst allt klarare genom åren.
Frid
Tobias J.
Anonym
Tack för ditt svar!
Jag upplevde en slags "frälsningsupplevelse" när jag befann mig i Katmandu. Jag beskriver det kort i inlägget jag länkade till.
Jag vet inte vad det var i den situationen som gjorde ett sådant intryck på mig. Kanske var det första gången jag känt mig på gränsen till förtvivlad och jag kände mig helt utelämnad. I min utsatthet vände jag mig (kanske för första gången i mitt liv) helhjärtat till Gud för att få hjälp... Hursomhelst så har det tillfället gjort ett outplånligt spår i mig!
Den fortsatta resan och volontärarbetet hos Moder Teresas bröder hjälpte mig nog att fortsätta längre in på den inslagna vägen. Jag kom också över en bok som jag läste intresserat och som i princip försökte ogiltigförklara hela kristendomen (The Holy Blodd and the Holy Grail, Da Vinci-koden sägs ha plankat stora delar av den boken). Boken fick motsatt effekt på mig mot vad författarna förmodligen hade haft för avsikt. Jag blev nyfiken och började ta reda på mer om vad jag som katolik tror och varför... Det är en spännande upptäcksfärd som jag nog aldrig kommer hinna slutföra innan jag når slutdestinationen... :)
Allt gott!
Om en frikyrklig, speciellt inom trosrörelsen där jag kommer ifrån, frågar en katolik när han/hon blev frälst...så menar frifräsaren det ögonblick i livet då man första gången bekände att Jesus är Herre i ens liv...för då blir ens ande född på nytt, dvs frälst. Det sker inom frikyrkan på ett ögonblick och varar för evigt. Att vi sedan ska arbeta på våra själars frälsningen är en annan sak...som alla inte riktigt vet vad det betyder.
Det är som sagt frikyrkans tro.
mvh Anja...som troligtvis konverterar till katolska kyrkan så småningom.
Välkommen Anja
Tack för din förklaring. Det kastar en del ljus över vad som menas!
Kan man inte förverka sin frälsning på något sätt? Om man t ex religionssurfar lite och hoppar från kristendom till t ex islam och sedan blir "pånyttfärlst". Räknas inte det som att man blir frälst igen? För är man verkligen "frälst" när man lämnat kristendomen? Eller blev man då aldrig "riktigt" frälst i första skedet?
Du behöver inte svara, jag bara skriver av mig de tankar som det du skrivit väcker!
Allt gott!
Om man lämnade sin kristna tro så brukade man åtminstone på min tid kallas "avfälling". Om man kom tillbaka så blev man nog inte "frälst" igen utan man "lämnade sig åt Gud igen". Många är jättenoga med att man är just "frälst" och inte bara "kristen" för att inte tala om det bannlysta ordet "religiös", som nog är det värsta man kan vara i vissa frikyrkokretsar.(Vi katoliker är väl också "frikyrkliga"?! Mycket tycker jag att det blir en lek med ord.
mvh LgS=anonym nr1
Välkommen du också, Lachen!
Det där med vilken betydelse man lägger i olika begrepp är på det yttre rätt meningslöst. Men när det kommer till att föra dialoger tror jag likväl det är väsentligt att försöka bena ut vad var och en menar. Annars talar vi bara förbi varandra och blir upprörda, inte så mycket för att vi har olika uppfattningar i sak, utan för att vi lägger olika betydelser i orden vi använder... Sådana missförstånd kan man ju gärna undvika :)
Jo, i Sverige är vi också frikyrkliga per definition. Tyvärr talar vi i vissa fall ett annat språk än andra frikyrkliga, vilket väcker onödig misstänksamhet och split...
Allt gott!
Tuve!
Som frikyrklig kan man förlora frälsningen om man hädar den helige Ande eller går emot honom på något sätt.
Detta är ju lite luddigt och gör att många är livrädda att ifrågasätta någon predikant etc...ifall de skulle vara ledda av den helige Ande...så vill man ju inte riskera den oförlåtliga synden.
MVH Anja
Ps. Vi har "träffats" förut på Aletheia...där jag skrev under signaturen frågetecken...ds
Rudie skrev:
"Men om vi består får vi først se når Gud skal dømme levende og døde."
Apostelen Johannes skrev:
"Dette har jeg skrevet til dere for at dere skal vite at dere har evig liv, dere som tror på Guds Sønns navn."
Å ha evig liv er å være frelst.
Välkommen Are!
Om jag tolkar dig korrekt så innebär att vara frälst att man tror på Guds Sons namn, eller som Anja formulerade det, att man bekänner "att Jesus är Herre i ens liv". Enligt ditt resonemang så skulle alltså en avfälling inte vara frälst, dvs han skulle vara i behov av pånyttfrälsning. Samtidigt säger Lachen att den som återvänder "nog inte [blir] 'frälst' igen utan man 'lämnade sig åt Gud igen'".
Nåväl, jag tror jag börjar få klarhet om vad som menas med att bli frälst, även om det verkar finnas mer än en innebörd i begreppet.
När jag läser om mitt eget svar så är innebörden i stort sett samma, fast formulerat på ett annat sätt, vilket är bra!
Anja/frågetecken
Då får jag väl säga att det är trevligt att möta en gammal bekant i ny skepnad ;) Välkommen är du i vilket fall som helst!
Allt gott!
En "frälsningsupplevelse" leder ju till dop och omvändelse, så jag tycker inte att begreppet är så dåligt egentligen. Ett liv i Kristus räddar, helt enkelt.
Takk, Tuve!
Tanken er vel at å være "frelst" er en tilstand her og nå, og ikke bare et håp for framtiden.
Synonym: Være "født på nytt". USA: "born again christian".
Det er vel riktig å si at begrepet tilhører vekkelseskristendommen. I Norge er det stadig mindre brukt. I stedet snakker man om å være en "personlig kristen", eller bare kristen. Men ordet kristen er i ferd med å få like mye en kulturell som religiøs betydning.
Jag tror att frikyrkliga med frälst menar att man omvänder sig och tar emot Jesus. Men det är ju inget man gör EN gång utan som man ständigt måste göra. Själv skulle jag kunna tänka mig att påstå att frälst blir man när man kommit till himmelen, eller att frälst blev man när Jesus dog på korset!
Du skriver "frälst genom dopet" vilket i Svenska kyrkan automatisk också innebär registrering av barnmedlemskap. Dessutom riktigt, riktigt små barn på någon månad eller så.
Denna fråga diskuteras i samband men namninsamlingen "Svenska kyrkan och medlemskapet" på http://www.namninsamling.se eller via länk på http://bildning.se Följ gärna den diskussionen.
Välkommen Kjell!
Tack för att du delar med dig av länkar till dessa diskussioner!
Allt gott!
Skicka en kommentar