fredag 2 april 2010

Improperia - Anklagelserna

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Ty jag förde dig ur Egyptens land.
Du förberedde ett kors åt din frälsare.
Helige Gud. Helige Gud.
Helige starke. Helige starke.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.

Ty jag förde dig genom öknen
i fyrtio år
och med manna matade jag dig
och förde dig till det bästa landet.
Du förberedde ett kors åt din frälsare.
Helige Gud. Helige Gud.
Helige starke. Helige starke.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.

Vad, vidare, var jag skyldig att göra
åt dig, och inte gjorde?
Jag planterade ju åt dig
mitt vackraste vinträd,
och du blev mig alltför bitter,
ty med ättika släckte du min törst,
och med en lans genomborrade du
sidan på din frälsare.
Helige Gud. Helige Gud.
Helige starke. Helige starke.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.

För din skull
gisslade jag Egypten
med deras förstfödda,
och du överlämnade mig att gisslas.
Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag förde dig ut ur Egypten,
efter att ha sänkt Farao
i Röda havet,
och du överlämnade mig
till översteprästerna.
Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag öppnade havet för dig,
och med en lans öppnade du
min sida.
Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag gick före dig
i en molnstod,
och du förde mig
till Pilatus högkvarter.
Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag gödde dig
med manna i öknen,
och du överöste mig
med örfilar och piskslag.
Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag gav dig att dricka
frälsningens vatten ur klippan,
och du gav mig att dricka
galla och ättika.
Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

För din skull
slog jag Kananéernas konungar
och du slog mig med en käpp
på mitt huvud.
Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag gav dig
en konungslig spira,
och du gav mitt huvud
en törnekrona.
Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

5 kommentarer:

omorphia sa...

Myckert vackert - ur liturgin?

Tuve sa...

Ja, visst är det vackert! Det är från långfredagsliturgin.

Allt gott!

Z sa...

....detta fina stycke påminner mig ofta om när min far har varit besviken på mig, när jag svikit honom på olika sätt, inte gjort som förväntat, vi haft dispyter, och han frågat mig just detta: Vad har jag gjort mot dig för att du ska gå emot oss (din mor och mig) så här?
Och då har jag skämts extra mycket.


Glad Påskoktav önskar jag dig och din familj

/Cecilia

Tuve sa...

Glad påsk Z!
Hela påskliturgin är såååå laddad, det formligen dryper om allt!!!

Allt gott!

torebe sa...

Citerar från Stockholms stift :

Improperiernas svarta historia
Centrum för religionsdialog vädjar till församlingarna: Avstå från Improperierna på långfredagen!
CENTRUM FÖR RELIGIONSDIALOG Långfredagen var en fasans och terrorns dag för medeltidens judar — och för övrigt också tidigare och senare i historien. Uppeldade av antisemitiska predikningar, som utmålade judarna som gudsmördare, strömmade lynchmobben direkt från långfredagsgudstjänsten till de judiska kvarteren, där de iscensatte grymma pogromer. Denna förföljelse av judar i den kristna kyrkans regi var en av de faktorer som beredde vägen för Förintelsen under Tredje riket.
Uttryck för historielöshet
En del i denna antisemitiska propaganda var Improperierna, en hymn som är ett otvetydigt uttryck för denna tradition att lägga skulden för Jesu lidande på det judiska folket. Att den ännu idag sjungs i våra kyrkor på Långfredagen är ett uttryck för historielöshet parad med aningslöshet, och bristande medvetenhet om kyrkans historiska skuld gentemot det judiska folket. Säkert har ingen idag antisemitiska avsikter när man framför Improperierna. Det är en vacker melodi, som för många är starkt förknippad med Långfredagen. De som använder den argumenterar gärna att den ska förstås i överförd, symbolisk betydelse — det är vi som ska identifiera oss med dem som trots Guds godhet mot oss avvisar vår frälsare.
Ohållbar argumentation
Men den argumentationen håller inte, inte ens när man använder Kyrkohandbokens reviderade version. Det var inte vi som fördes genom öknen i 40 år och mättades av manna, fördes in i det bördiga landet, fick vatten ur den brustna klippan etcetera. Allt detta syftar på det judiska folket, och om man hävdar något annat riskerar man att falla i en annan av antisemitismens fallgropar: ersättningsteologin. Vi må kunna läsa in kristologiska och symboliska meningar i "Gamla testamentet", men först och sist tillhör texten det judiska folket. Enbart Improperiernas förskräckande historia borde vara argument nog för att aldrig mer sjunga dem i en kristen gudstjänst.
Från Centrum för religionsdialog vill vi därför vädja till Svenska kyrkans alla församlingar: Avstå från Improperierna i Långfredagens gudstjänst!

Till eftertanke
/Tore