Snacka om primitivt 3.0

Först ut var Elena Yurkovskaya, EU-kandidat för Sverigedemokraterna, sedan gjorde Humanisterna ett ampert försök att visa på evolutionen av memer i samhället genom sitt outstanding webbtest. Nu slår Jonas Gardell i taket och får de andra att framstå som primaternas förfäder... Det är ju inte så konstigt, för som han själv konstaterar "Jag är hedersdoktor vid ett av Europas förnämsta teologiska institut, du skulle kunna få en lista på tio doktorer som är villiga att intyga på vilken nivå jag skriver.". Ja, vad skall man säga...

Nu har den onda kraften i världen än en gång visat fram sitt fula tryne och visat vad den går för. Den värsta av alla fräckheter har begåtts, vår nationalpajas har blivit tystad av vatikanen...

Man baxnar av reaktionerna på det som har hänt... Att påstå att Vatikanen skulle ha tystat nationalpajasen genom att inte låta honom filma i Peterskyrkan är bara för dumt! Maria Hasselgren gör ett riktigt glansnummer och ställer sig den befogade frågan "Skulle judarna släppa in företrädare för Sverigedemokraterna att göra tv-program i en synagoga?". Svårare än så är det inte...

Vad pajasen Gardell inte tycks vilja förstå är att han är fri att ha vilka åsikter han vill, och han är fri att tycka precis vad han vill om katolska kyrkan... Men bara för att han får tycka och säga vad han vill och ogilla den onda kraften så mycket han vill så ger det honom ingen rätt att tala var han vill när han vill. Han får t ex inte komma hem till mig och filma och uttala sig om katolska kyrkan eller min familj som han vill.Skall man filma hemma hos mig (vilket har skett) så får man fråga om lov först, och endast om lov gives är filmning tillåten. Jag förbehåller mig rätten att bestämma vad som skall vara tillåtet i mitt eget hem...

Vill han komma hem till mig så förväntar jag mig samma sak som jag förväntar mig av alla som är välkomna hem till mig, dvs vanlig hyfs och fason... Men just hyfs och fason är det sista jag associerar Gardell med, sedan må han vara hedersdoktor på aldrig så många framstående universitet... På samma sätt är det så klart med våra helgedomar, de platser som vi går till för att be och tillbe... Det är inte platser som vi vill se dragna i smutsen och vanvördade av Gardells underlivshumor, den är han fri att framföra i Svt bäst han ges lov...

Nu har jag avreagerat mig tillräckligt över denna uppriktigt sagt urlöjliga fjäder som man försökt göra en höna av.

Allt gott!

Dagen 1, 2
Expressen
Aftonbladet
P1

Ett roligt initiativ

Gå till rolighetsteorin.se och låt er underhållas! Det gjorde jag :)

Jag tyckte samtliga rolighetsinitiativ var riktigt fyndiga, inte minst världens djupaste soptunna!

Vad tycker ni?

Allt gott!

Rosenkransen, en mödosam bön?

Jag har sent omsider fallit till föga och registrerat ett konto på Facebook. Jag kommer inte själv vara aktiv där, men det kan ju vara lustigt att se vilka som dricker kaffe när och var osv ;) Faktum är att jag inte är särdeles imponerad, av flera skäl... Detta inlägg skall dock inte handla om Facebook...

Men, vilket är skälet till att jag nämnde Facebook, jag blev där tipsad om en sida som heter "Real men pray the rosary", som jag själv tyckte verkade rätt kul. När jag därför, efter att lite förstrött plockat en Karmeltidning ur högen av tidningar på toaletten och slagit upp på måfå, får upp en text som inleder med att exakt beskriva hur jag själv upplever rosenkransen blir jag lite tagen...

Nedan följer texten om rosenkransen, av biskop Reinhold Stecher

Rosenkransen är i viss bemärkelse en mödosam bön. Vi människor av idag är oroliga, lättrörliga, fladdriga själar och förblivandet i bönen är inte alls lätt. Men Rosenkransen är liksom en slags fromhetens "mountainbike" (bergscykel). Den erbjuder tålmodigt trampande, men den för en uppåt.

Rosenkransen har något av bränningarnas vågor i sig, vilka levande och rytmiskt böljar in mot havsstranden och lägger sig till ro på livets sandstrand. Och varje våg har en krona av skum. När det gäller Rosenkransen är det ordet "Jesus" ("och välsignad är din livsfrukt Jesus"). Detta är skumkronan. Det är hän mot denna allt är riktat. I den når bönevågen sin höjdpunkt (det är ingen tillfällighet att alla högre religioner på jorden känner till den rytmiska återupprepningens bön).

Det är en skyddande bön. Jag har ofta upplevt det i sådant som rör och oroar mig. Denna lilla snodd eller den lilla tandade fingerringen har erbjudit mig mera stöd än den vackraste biskopsstav. Den är som en fromhetens lasso med vilken man kan fånga in mångt och mycket som vilt, hotande eller belastande rasar i själen. Dessa 59 små träpärlor är det kullager på vilket det oroliga hjärtat mjukt rullar fram mot det eviga förbarmandet.