Jag har ofta skrivit om aborter förut. För en tid sedan skrev jag om en kvinna som överlevde en abort.
Minutz tipsade om ett liknande vittnesbörd här i Sverige, bara att barnet avled.
Och hur många finns det då inte som bara blundar eller förtränger vad det verkligen är som händer?
tisdag 29 december 2009
måndag 7 december 2009
Sjukdom, last eller vad man vill, men det går att bota
Nu skriver man i Dagen att pedofili är en sjukdom som kan botas genom sträng behandling, enligt psykolog Olof Risberg. Det är ju glädjande att det går att bota, även om det inte förvånar mig.
Jag skulle kanske inte kalla pedofili en sjukdom, utan en allvarlig last som gått långt överstyr. Jag tror nämligen att det är något som man gradvis tillåter sig att ledas in till. Jag tror att det börjar med småsaker, en förstulen tanke, en blick osv, där unga människor ingår i någon form av njutningsstimulans. Om inte dessa impulser slås tillbaka, utan kanske rentav bejakas, så trubbas samvetet av och man kan då stegvis höja ribban, lite i taget. Ingen blir pedofil över en natt, även om man kan börja att trubbas av redan i relativt tidig ålder. Det är naturligtvis därför som det också går att "bota" genom behandling, eftersom det som krävs är att man vänjer sig av med att betrakta barn som en legitim källa till njutning, inte genom förträngning utan genom övning, dvs dygd.
Jag tror för övrigt inte att pedofili skiljer sig på ett substantiellt sätt från hur andra njutningslaster uppstår, mer än möjligen att pedofili är så mycket mer stigmatiserande. Jag tror att vägen till otrohet är likadan, om än kortare och i vårt samhälle mer accepterad. "Det är ju bara en liten flört"...
En psykiater jag känner hävdar att alla människor är potentiellt bisexuella. Det är, skulle jag säga, ett annat sätt att säga att ingen föds homosexuell eller heterosexuell, utan man får sin läggning enligt samma mönster som jag beskrev ovan, genom att med små steg vänja sig vid det ena eller det andra. Det ligger ingen värdering i det, ifall nu någon skulle uppfatta det så... Man skulle lika gärna kunnat säga att alla människor är potentiella pedofiler, äktenskapsbrytare eller, för den delen, helgon... Det handlar om vanor, bättre eller sämre...
Vad tror ni?
Allt gott!
Jag skulle kanske inte kalla pedofili en sjukdom, utan en allvarlig last som gått långt överstyr. Jag tror nämligen att det är något som man gradvis tillåter sig att ledas in till. Jag tror att det börjar med småsaker, en förstulen tanke, en blick osv, där unga människor ingår i någon form av njutningsstimulans. Om inte dessa impulser slås tillbaka, utan kanske rentav bejakas, så trubbas samvetet av och man kan då stegvis höja ribban, lite i taget. Ingen blir pedofil över en natt, även om man kan börja att trubbas av redan i relativt tidig ålder. Det är naturligtvis därför som det också går att "bota" genom behandling, eftersom det som krävs är att man vänjer sig av med att betrakta barn som en legitim källa till njutning, inte genom förträngning utan genom övning, dvs dygd.
Jag tror för övrigt inte att pedofili skiljer sig på ett substantiellt sätt från hur andra njutningslaster uppstår, mer än möjligen att pedofili är så mycket mer stigmatiserande. Jag tror att vägen till otrohet är likadan, om än kortare och i vårt samhälle mer accepterad. "Det är ju bara en liten flört"...
En psykiater jag känner hävdar att alla människor är potentiellt bisexuella. Det är, skulle jag säga, ett annat sätt att säga att ingen föds homosexuell eller heterosexuell, utan man får sin läggning enligt samma mönster som jag beskrev ovan, genom att med små steg vänja sig vid det ena eller det andra. Det ligger ingen värdering i det, ifall nu någon skulle uppfatta det så... Man skulle lika gärna kunnat säga att alla människor är potentiella pedofiler, äktenskapsbrytare eller, för den delen, helgon... Det handlar om vanor, bättre eller sämre...
Vad tror ni?
Allt gott!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
