Bibeln som axiom

Som vanligt har jag inte kunnat låta bli att diskutera med bibelfundamentalister (typ Aletheia o Co) då och då. Och som vanligt så strandar diskussionerna på att de anklagar oss katoliker för att inte vara bibeltrogna (och vice versa)... Följaktligen har jag funderat lite på varför det blir så fel. Ofta hamnar man i läget att vi katoliker anklagas för att inte bry oss om vad som står i bibeln, det spelar ingen roll vad vi säger, vi har ändå lämnat det som de ser som fundamentet. Jag tänkte därför skriva ner lite tankar som dessa diskussioner väckt, så får vi se om någon håller med mig...

Skriften är ofelbar enligt oss katoliker, däremot är det mer än lätt att tolka den fel! Särskilt som tolkningar av bibeln liknar ett formellt system, där bibeln kan anses utgöra axiom och tolkningarna teorem. Många tolkningar baserar sig på de ursprungliga axiomen men använder även teorem som axiom för att komma fram till nya teorem. M a o så kanske man drar en slutsats från tolkningen av ett bibelställe och sedan använder man den slutsatsen för att tolka nya/andra bibelställen. Självklart kan det då endast bli en korrekt tolkning i andra ledet om den första tolkningen var korrekt. Det krävs m a o att bibeln och dess tolkningar utgör ett sunt system, vilket i sin tur förutsätter att alla tolkningar i sig är sunda. Läs mer om teorem t ex här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Teorem

För oss katoliker är bibeln den grundläggande samlingen axiom, tillsammans med axiom som att en kvinna som föder ett barn är det barnets moder och andra av naturen (dvs indirekt av Gud) givna sanningar. Utifrån dessa axiom skapar vi teorem, som då de visats sanna (dvs visats vare sig strida med något grundläggande axiom eller något teorem som visats vara sant), kan inlemmas i mängden axiom (genom dogmatisering).

Att vi inte kommer fram till samma slutsats som många protestanter i en mängd tolkningsfrågor beror i stor grad på att vi utgår från olika grundtolkningar som stöd för vidare tolkningar.

Det som jag tror orsakar stor förvirring i debatten är att många protestanter inte tycks erkänna att de tolkar bibeln, sanningen verkar liksom bara uppenbara sig för dem på något magiskt vis. När då en katolik kommer och presenterar en annan tolkning, det må vara en grundläggande tolkning eller en tolkning som i sig beror av andra tolkningar, så kan inte protestanten se det. De ser bara att vår tolkning inte stämmer med det som de tar för givet är Guds intention med Hans Skrift, dvs deras individuella tolkning. De tycks inkapabla att ifrågasätta att deras egna tolkningar skulle vara korrekta och då återstår bara möjligheten att det är vi katoliker som inte är ”bibeltrogna”, eftersom protestanterna per definition är de som är ”bibeltrogna” (enligt deras tradition)… (Jag vet, jag generaliserar något gräsligt! De som inte känner sig träffade bör så klart inte ta åt sig!)

Kan man bara bli ense om att bibeln är en skrift som måste tolkas (all skrift måste tolkas) för att förstås i enlighet med Författarens (Guds) intentioner, så är otroligt mycket vunnet! Då kan man t ex börja diskutera sådant som hur man skall kunna veta vilken tolkning (av deras egna skrifter) som apostlarna förmedlade muntligt (2 Thess 2:15) och var man kan börja leta efter ledtrådar till att förstå apostlarnas förkunnelse på det sätt som de ämnat! Dvs var man kan hitta ledtrådar till att göra korrekta grundtolkningar…

Vi katoliker söker efter grundtolkningarna bland dem som var apostlarnas lärjungar, för att genom deras vittnesbörd få en förbättrad förståelse för vad apostlarna kan ha förmedlat muntligt (2 Thess 2:15) till dem.

Allt gott!

Påsksekvensen

Lovets offer alla trogna
ger åt det Lamm som offrats.

Kristus som själv var skuldlös
gav sitt liv för oss alla,
återlöste oss från våra synder.
Död och liv gick i närkamp.
Allt i häpnad höll andan.
I sin död förintade Gud döden.

Krist är uppstånden
fri från synd och vånden.
Så må all sorg nu fara
Krist vår tröst vill vara

Vad såg du, Maria,
när du kommit till graven?
- Jag såg den plats där han lades.
Men han var ej där, han hade uppstått.

Hans huvudduk såg jag
och bindlarna som låg där.
Guds ängel sade: "Han lever,
han väntar på er i Galileen."

Om han låg i graven kvar
all världen då förgången var.
Då han är uppstånden visst
lovar vi dig Herre Krist

Han har uppstått. Han oss leder
från döden till livet,
och hans är makten, äran och riket.

Halleluja, halleluja, halleluja
Så må all sorg nu fara
Krist vår tröst vill vara
Kyrie eleis

Improperia - Anklagelserna

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Ty jag förde dig ur Egyptens land.
Du förberedde ett kors åt din frälsare.

Helige Gud. Helige Gud.
Helige starke. Helige starke.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.

Ty jag förde dig genom öknen
i fyrtio år
och med manna matade jag dig
och förde dig till det bästa landet.
Du förberedde ett kors åt din frälsare.

Helige Gud. Helige Gud.
Helige starke. Helige starke.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.

Vad, vidare, var jag skyldig att göra
åt dig, och inte gjorde?
Jag planterade ju åt dig
mitt vackraste vinträd,
och du blev mig alltför bitter,
ty med ättika släckte du min törst,
och med en lans genomborrade du
sidan på din frälsare.

Helige Gud. Helige Gud.
Helige starke. Helige starke.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.

För din skull
gisslade jag Egypten
med deras förstfödda,
och du överlämnade mig att gisslas.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag förde dig ut ur Egypten,
efter att ha sänkt Farao
i Röda havet,
och du överlämnade mig
till översteprästerna.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag öppnade havet för dig,
och med en lans öppnade du
min sida.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag gick före dig
i en molnstod,
och du förde mig
till Pilatus högkvarter.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag gödde dig
med manna i öknen,
och du överöste mig
med örfilar och piskslag.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag gav dig att dricka
frälsningens vatten ur klippan,
och du gav mig att dricka
galla och ättika.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

För din skull
slog jag Kananéernas konungar
och du slog mig med en käpp
på mitt huvud.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag gav dig
en konungslig spira,
och du gav mitt huvud
en törnekrona.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Höga kors, du enda ädla!

Höga kors, du enda ädla
bland de träd som vuxit här.
Fast du ej bär blad och blommor,
intet träd din like är.
Ljuva stam med ljuva grenar,
som den ljuva bördan bär.

Sjung, min tunga! Sjung den hårda,
höga, ärofyllda strid
som på korset Herren kämpat
till triumf och evig frid,
stark som lejonet i öknen
och som offerlammet blid.

All den dom som genom fallet
över världen kommen var
och från det förbjudna trädet
låg på syndigt släkte kvar
ville han på trädet sona,
på det kors som honom bar.

Honom plågar spö och gissel,
spott och hån och övermod;
törnets krans och korsets spikar
pressar fram det dyra blod,
att all världen skulle renas
i den helga, djupa flod.

Krist kors! Blott du är värdigt
att dig hela världen ser.
Du för Israel och folken
är det rätta Guds banér,
och den dig i tro har skådat
dom och död ej rädes mer.

Amen