Framsteg och demokrati - några reflektioner

I en debatt på Aletheia anklagades jag för att vara bakåtsträvare. Jag skrev då följande svar, som belyser min kluvenhet inför det moderna samhällets alla "framsteg" på olika områden.

Det är ett faktum att det är protestantisk puritansim som banat väg för industrialismen i dess mest förskräckande former, där arbetskraften i praktiken inte var annat än förslavad. Att frukterna i modern tid även är att det frigjorts materiell och finansiell välfärd för en liten del av världens befolkning kan förstås ses som positivt, samtidigt som den absolut övervägande majoriteten fortfarande fungerar som tjänstehjon och slavar åt den privilegierade eliten (vilken vi i vårt land är del av)…

Skall jag vara ärlig ser jag kapitalismen (med dess frukter, inkl industrialismen) som ett lika stort ont som kommunismen. Den ena ideologin ger de mindre bemedlade rätt att förtrycka de mer bemedlade och den andra ger de mer bemedlade rätt att förtrycka de mindre bemedlade… Båda är antikristna till sin natur…

Industrialismen innebar att vi upphöjde medlen på målets bekostnad. Som Kreeft uttrycker det (fritt ur minnet): We have increased means but deteriorated ends… Det är ersättningsteologi, där vi sätter mammon och tekniska framsteg före Gud…

Visst har det frigjorts resurser, men för hur många? För hur många har det inneburit förslavande och omänskliga arbetsförhållanden? Visst finns det även goda effekter av industrialismen, men om man väger in för hur få det inneburit fördelar och för hur många det inneburit misär så kan jag inte ge särskilt mycket för industrialismen… Väger man dessutom in vilken effekt industrialismen fått för vår moder jord så kan man knappt längre skymta fördelarna för alla nackdelar…

Jag skall villigt erkänna att jag inte är demokratist! Åtminstone inte så som demokrati har kommit att bli i vår del av världen, där det är de med mest resurser och störst medieutrymme som i allt väsentligt styr genom manipulation. Faktum är att demokratin i vår del av världen blivit ett redskap för djävulen att införa de mest vederstyggliga övergrepp, i de mänskliga rättigheternas namn… Demokrati så som det fungerar hos oss är konstitutionaliserad subjektivism och något som jag är högst tveksam till… Det är en demokrati som förutsätter tanken på en kunskapsevolution, där varje ny generation och varje avbräck från vad som varit ses som en positiv utveckling… Det är därför jag är rätt skeptisk till varthän vi är på väg…

Demokrati på Kyrkans sätt är däremot något som jag kan ställa mig bakom. Om du vill förstå vad det är och varför det är att föredra rekommenderar jag dig att läsa Ortodoxi av G.K. Chesterton. Tradition är nämligen just verklig demokrati, där även de dödas röster räknas och som räknar med Andens inspiration för våra förfäder i minst lika hög utsträckning som för vår samtid… Tradition är demokrati som inte förutsätter en kunskapsevolution, utan där vi erkänner att det finns universell sanning som även enkla människor kan och har förstått… Det bygger på folkets visdom snarare än elitens kunskap… Alltså tvärtemot hur det fungerar idag…

Jag är ingen motståndare till någons frihet. Vad jag är motståndare till är en tillvaro som präglas av frånvaron av någon part som står upp för eviga värden och som försvarar den visdom som våra förfäder hade. Det finns ingen sådan part inom protestantismen, för alla är fria att välja vem man skall gå till och alltså även fria att välja att tillhöra den grupp som delar ens åsikter, vare sig de är ortodoxa eller liberala, vare sig deras tankar är omstörtande eller traditionella. Än mindre finns det någon sådan part i det sekulära samhället, där den högsta dygden tycks vara att agera som en död fisk som flyter med strömmen. Den enda parten som står upp för eviga värden i väst är Kyrkan, och det får hon lida förföljelse för. Det är i sin ordning, Kyrkan har alltid vitaliserats av förföljelser...

Personligen tror jag att de senaste 40 årens nedgång i Kyrkan och den senaste tidens tilltagande förföljelser är exakt vad uppenbarelseboken och andra profetior om den sista tiden talar om. Fatimas tredje hemlighet, liksom Don Boscos drömmar, bl a den om de två pelarna, talar ett tydligt språk.

Jag tror också att det finns anledning att erkänna att det finns andra parter som också står för eviga värden, och som i många frågor delar Kyrkans syn om vad som är sanna mänskliga rättigheter mm. Alla dessa andra parter är också religiösa... Det finns delar av islam som slåss mot abort, som kämpar för bevarandet av äktenskapet och som tror på sanning och rätt. Det är sällan dem vi hör talas om i vår del av världen... Samma sak gäller för andra religioner, där det finns grupperingar som försvarar visdom och sanning... Alla har inte förstått allt eller ens förstått allt rätt, men de står upp för vad de tror på, till skillnad för "den moderna människan" i väst, som är som en vindflöjel...

Allt gott!