Trent och Orange

Det finns de som menar att Kyrkan i o m Trent gick emot vad Kyrkan tidigare hade kommit fram till i Orange.

Man menar att följande från Trent:

»Om någon säger att människans fria vilja, när den röres och eggas av Gud, inte på något sätt samarbetar genom att samtycka till Gud, som lockar och kallar, och därigenom gör sig benägen och förbereder sig själv för att ta emot den rättfärdiggörande nåden… må han vara utesluten ur den katolska gemenskapen!

står i konflikt med t ex följande från Orange:

CANON 8. If anyone maintains that some are able to come to the grace of baptism by mercy but others through free will, which has manifestly been corrupted in all those who have been born after the transgression of the first man, it is proof that he has no place in the true faith. For he denies that the free will of all men has been weakened through the sin of the first man, or at least holds that it has been affected in such a way that they have still the ability to seek the mystery of eternal salvation by themselves without the revelation of God. The Lord himself shows how contradictory this is by declaring that no one is able to come to him ”unless the Father who sent me draws him” (John 6:44), as he also says to Peter, ”Blessed are you, Simon Bar-Jona! For flesh and blood has not revealed this to you, but my Father who is in heaven” (Matt. 16:17), and as the Apostle says, ”No one can say ‘Jesus is Lord’ except by the Holy Spirit” (1 Cor. 12:3)

Det finns dock ingen motsättningen mellan dessa koncilier. I det ena (Orange) så slår Kyrkan fast att allt är givet av Gud, vi kan m a o inte själva göra något för att förtjäna att få nåd från Gud. I den andra (Trent) slår Kyrkan fast att vi måste bejaka Guds nåd, samtidigt som vi är fria att inte göra det.

För att ta ett bibliskt exempel. Gud kallade, av nåd, en ung man till apostel (Matt 19:16-22: ”Kom sedan och följ mig”), det högsta av alla kall, men på grund av att han ägde mycket så gick han därifrån och blev inte omtalad mer…

Enbart av Guds nåd kallas vi, men Gud tvingar oss inte att bejaka Hans kallelse. Läser man texten är det uppenbart att allt initiativ är från Guds sida, inte människans! Men människan har fri vilja att svara ja eller nej till Gud, Gud våldför sig inte på oss när Han ger oss Sin nåd!

För att lättare förstå Trent så måste man inse vilken heresi det var som det konciliet gick tillrätta med. Den heresi som Trent hade att hantera var predestinationsläran, som i praktiken innebär att människan fråntas all fri vilja i relation till Gud. Kyrkan försvarar genom Trent människans fria vilja, även i relation till Gud. Ingenting av det som Trent slår fast strider mot Orange, eller något annat koncilium.

Det blir tydligt om man tänker sig människans och Guds relation som en konversation. Orange slår fast att endast Gud kan initiera ett samtal, dvs allt initiativ ligger på Guds sida. Trent slår fast att människan är fri att besvara Guds tilltal eller låta bli. Orange definierar vem som kan initiera och Trent handlar om vilka responser som är möjliga på Guds tilltal.

Människan är inte Guds nickedocka eller robot som per automatik svarar som Han vill så fort Han tilltalar henne. Varför är vi inte Guds nickedockor? Vad finns det i Skriften som kan ge stöd för detta? Det finns förmodligen många fler ställen än det som jag tänkte illustrera med.

I 1 Mos 1:27 läser vi: ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne.” Och likaså i 1 Mos 5:1 ”Då Gud skapade människan gjorde han henne lik Gud.”

Om vi är skapade till Guds avbild och lika Gud så kan vi inte vara berövade den frihet som Gud har, inte ens i relation till Gud. Det är otänkbart att Gud skulle vara tvungen att göra något, och om vi är lika Gud och skapade till Hans avbild så måste det även gälla oss.

Allt gott!