onsdag 11 februari 2009

Kan en kristen vara nationalist?

Visserligen har jag i kommentarer redan klargjort min egen åsikt i frågan men tycker likväl att det är en intressant fråga att lyfta: Kan en kristen vara nationalist?

Primärt kanske det är värt att reflektera över vad patriotism innebär och vad som skiljer dessa båda begrepp åt. Själv har jag en bestämd åsikt om saken, men kanske tycker andra att min åsikt är felaktig och behöver revideras.

Nationalism beskrivs på wikipedia som "en världsåskådning som tar sin utgångspunkt i gemenskapen inom nationernas gränser. Nationalismen hyllar nationen, kulturen, historien och slår vakt om nationalstaten och dess intressen."

Wikipedia beskriver vidare att skillnaden mellan patriotism och nationalism "består däri, att den förstnämnda alltid är lojal med den hävdvunna statsbildningen och territoriet samt åtminstone i teorin kan kombineras med vilka politiska åsikter och religiösa föreställningar som helst, medan nationalismen är en vidare politisk ideologi med ett förvisso skiftande men ändock tydligt samhälleligt program. Till yttermera visso utgår nationalismen vanligen från nationalstaten som ideal, vilket inte patriotism nödvändigtvis gör."

Hur ser andra på möjligheterna för kristna att vara nationalister?

Allt gott!

14 kommentarer:

Simon sa...

Nationalism är en modernistisk ideologi sprunget ur franska revolutionen och idéen om nationalstaten. Det har aldrig funnits en svensk kultur eller ett svenskt folk på det sätt som nationalister menar. Det finns inte heller idag ett svenskt folk eller en svensk kultur. Däremot känner jag en viss nostalgi åtminstone över vissa delar av den svenska historien samt min hembygd och dess kultur. Däremot är jag inte stolt över Sverige som det är nu.

Anonym sa...

Nej, jag har inga nostalgiska känslor för nationalstaten. Har till och med lite svårt för att sportlandslagen på något sätt skulle representera mig.

Bitte sa...

Jag har inte heller någon speciell känsla för nationalstaten - jag ser den snarare som ett hinder för sann människokärlek över gränserna. De bygger ofta på ett vi-och-domtänkande som står i motsats till kristendomen.

Däremot hyser jag en stor kärlek till den svenska kulturen och den svenska särarten. Som existerar i allra högsta grad trots många politikers och mediapersonligheters strävan efter att kalla den icke-existerande.

I motsats till vad Simon säger anser jag att det visst finns ett svenskt folk och en svensk kultur (i synnerhet det sistnämnda) i precis lika stor utsträckning som det finns andra kulturer och folkslag. de flesta folk är mer eller mindre uppblandade (möjligen med undantag av det finska och några till) och alla kulturer har haft och har influenser från andra kulturella områden.

Den spanska kulturen är t ex inte mer homogen än den svenska, men ingen skulle falla sig in att ifrågasätta att den finns. Och det gäller nästan alla andra kulturer i världen utom just vår egen.

(I många delar av världen är människor storligen förvånade över att vi här i Sverige tenderar att nervärdera våt kultur, för övrigt)

Däremot är den kristna tillhörigheten mer betydelsefull för mig än den svenska. Kristendomen är för mig en förutsättning för sann människokärlek. Inte nationalstaten.

Bitte sa...

Och det ska förstås stå "vår kultur" - inte våt kultur - LOL.

(Våt kultur är det väl i ett akvarium, för övrigt?)

Z sa...

...hmmm....bra fråga, Tuve...

Min spaning är följande: Det är visst lite tabu att vara stolt över fel saker i en stat: man "bör" vara stolt över starka män med breda axlar som jobbade i sina anletens svett när män var män och kvinnor var kvinnor och landet var outforskat. Och så ska man vara stolt över den fina naturen som man erövrat. "Säg, är du inte stolt över fjällen?" Sportsliga prestationer är inte heller hjälteprestationer, enligt mig, möjligen roliga och spännande.

jag tror jag är stolt över "fel saker" för att få kallas nationalist:

Jag är stolt över att Sverige ofta tagit fronten i miljöpolitiken, över jämställdhetsarbetet, över att det är förbjudet att aga barn, etc...
Jag är stolt över församlingssammansättningarna i Sveriges katolska församlingar, så bekvämt och nice att ständigt få samspråka med olika nationaliteter vid kyrkkaffet. Så är det inte i andra länder, i de katolska församlingarna, de har det mer homogent. De träffar inte någon från Ghana och Filippinerna varje söndag, t ex.

Jag tror ni förstår vad jag menar.
That's Sweden for ya :)

Simon sa...

Det jag menar med att det aldrig funnits, och inte finns något svenskt folk (jag tror inte att det finns ett spanskt folk heller) är att innan nationalromantiken då man började vara stolt över att vara svensk så var man smålänning, östgöting, skåning o.s.v. Dessa var folk, och dess seder bruk och språk skilde sig väldigt mycket från varandra. En skåning hade förstås mer i gemenskap med en dansk och en österbottning (finlandssvensk) mer gemenskap med en västerbottning än sina finska landsfränder. Idag finns inte heller ett svenskt folk, jag tycker inte vi sticker ut nog mycket från den vanliga västerländska medelklassen för att kunna klassas som ett eget folk.

Tuve sa...

Tack för er input.

Jag lägger uppenbarligen in mer i begreppet nationalist än vad ni gör. För mig är det någon som avgudar nationen och den egna kulturen. Därför ser jag heller ingen möjlighet för en kristen att vara nationalist. Kanske grundar jag det mer på vad jag uppfattat att begreppet nationalist kommit att representera, snarare än på dess definitionsmässiga innebörd. Hur ser ni på skillnaden mellan den definitionsmässiga innebörden och den innebörd som ni uppfattar att begreppet har i dagligt tal? Används begreppet som det definierats eller har det en definition men en annan betydelse i dagligt tal?

Precis som ni så finns det mycket i Sverige som jag älskar, däremot älskar jag inte heller varken nationalstaten Sverige eller den kultur och politik som är förhärskande.

Jag har också extremt svårt för att känna någon "vi"-känsla över sportlandslag. Men det beror nog mer på att jag är notoriskt ointresserad av idrott... ;)

Anledningen till att jag ställde frågan är att jag blev chockerad när Minutz hävdade att vi som kristna är skyldiga att vara nationalister, enligt Kyrkan. Jag kan omöjligt förmå mig till att vara nationalist (inte ens om man begränsar sig till ordets definitionsmässiga innebörd)... Om det varit så att han hade uppfattat Kyrkan riktigt, så hade det verkligen varit ett stort problem för mig. Jag kan väl dock tillägga att jag anade ugglor i mossen... Det lät helt enkelt fullständigt orimligt att Kyrkan skulle hävda något sådant...

Allt gott!

minutz3 sa...

Faithful Citizenship

Anonym sa...

minutz3: Vad har "faithful citizenship" med nationalism att göra? Som så många tidigare skrivit är nationalism en modernistisk ideologi och fullkomligt bundet till nationalstaten. Kyrkan har alltid propagerat spänningen mellan att vi ska lyda världsliga auktoriteter och att vi över allt annat ska lyda Herren Sebaot. Vi ska inte lyda staten blint, vi ska lyda staten med ett väl format samvete; ett samvete format av livets och hoppets evangelium. Genom alla tider har Kyrkan förkunnat ett universellt budskap, såväl i kultur-, tids- och nationshänseende. Vi måste tvärtemot nationalisterna ställa oss utanför nationens snäva intressen, då detta ofta leder till ett rättfärdigande av orättfärdiga krig (se Katekesen, n. 2309 för kraven som ställs på rättfärdiga krig), till rättfärdigande av obarmhärtiga lagar gentemot främlingar osv. osv. Eller för att tala med den traditionsenliga Martin Mosebach (författare till The heresy of formlessness): "Ultramontane – this word describes perfectly the Catholic mentality: with a small part of one’s consciousness to be not German, not contemporary, not cosmopolitan." I slutändan är det endast detta som kan tjäna nationen: att tjäna Gud över nationen, på samma sätt som det i slutändan endast är genom att förlora oss själva som vi vinner det eviga livet och finner oss själva. Var vaksam mot provinsiellt tänkande och snabba lösningar!

Allt gott!

Anonym sa...

Kan en kristen vara nationalist?

Patriotism är en dygd, nationalism är en synd.

Likväl som det finns de som inte undviker antikonceptionella medel så finns det de som är nationalister.

Simon sa...

Nej självklart måste man inte vara nationalist för att vara kristen! För mig som katolik och med en rätt traditionalistisk filosofi över tillvaron och samhället är det helt uteslutet att hänge mig till modernistiska ideologier som nationalism.

minutz3 sa...

Hej, har "utmanat" dig att lista tre favoritfilmer med den katolska tron på något sätt.

Anonym sa...

Jag gillar defintionen fran bloggaren anarko.wordpress.com:

skilnanden mellan "patriotism och nationalism är att patriotism är en dygd, medan nationalismen är en 1800-tals ideologi som har bringad miljoner människor om livet. Patriotism är att värna sitt arv utan att göra det till en politisk ideologi."

Tuve sa...

Omorphia
Det var en mycket bra definition! Tack för tipset!

Allt gott!