Jag har lyssnat på S-E Daniel Nilsson (Birgitta Ekmans bror) och hans son John Nilsson som intervjuats av Andy.
Det som slår mig är att som vanligt när denna krets av antiekumener resonerar så lovprisar de vad de kallar för "hjärtats enhet" samtidigt som de förfasar sig över ekumeniska diskussioner som förs mellan olika kristna grupper för att reda ut vad man tror och varför. Man tycks sätta "hjärtats enhet" i motsats till vad man kallar för "organisatorisk enhet", vilket i deras begreppsvärld tycks vara ekumenik som inbegriper diskussioner kring lärofrågor med syftet att se om man kan nå enhet i olika sakfrågor.
Nu är det ju som vanligt så att begreppen inte har någon klar definition i dessa kretsar (åtminstone har aldrig jag stött på någon definition av vad som menas med "hjärtats enhet"), så jag får väl gissa lite grann. Jag kan även delvis utgå från vad som sägs i intervjun. Jag uppfattar hjärtats enhet som en enhet som handlar om att kristna älskar varandra och eventuellt även är tillsammans inför Gud. De som intervjuas beskriver hjärtats enhet som en enkel och behjärtansvärd enhet, något som vi alla längtar efter.
När jag lyssnade på intervjun så slogs jag av att det som kallas för hjärtats enhet rimligen måste få konsekvenser. Vilka kännetecken måste dessa konsekvenser få? Om hjärtats enhet innebär en sann kärlek till andra kristna så måste man fråga sig vad sann kärlek innebär när det handlar om uppenbar splittring som grundar sig i olika trosuppfattningar. Kan man tänka sig en sann kärlek som inte lider av splittring och som inte önskar att det som är brustet skall helas? Kan man tänka sig en hjärtats enhet som inte får som konsekvens att man börjar aktivt arbeta för att förstå varandra bättre och om möjligt komma till samsyn om vad som är och vad som inte är sant?
Frågan är alltså, om man skall se på frukterna, vilka är det som har sann hjärtats enhet med andra kristna, oavsett olikheter i tros- och moralfrågor?
Min slutsats är uppenbar, dessa antiekumener har inte och vill för allt i världen inte ha hjärtats enhet med vissa kristna. Frågan är om man i dessa antiekumeniska kretsar ens vill älska även sådana kristna som man inte förstår? Min uppfattning är, efter otaliga diskussioner och debatter med antiekumener, att det inte finns någon önskan att nå någon enhet alls med sådana som inte faller dem i smaken. Min uppfattning är att de, trots att de gärna talar om hjärtats enhet, älskar att hata det de inte förstår... Tyvärr får denna attityd konsekvensen att de aldrig ens vill förstå dem som de inte redan förstår och därför anser sig kunna älska...
Allt gott!
8 kommentarer:
Jag orkade mig igenom halva videon.
Det sades väl ingenting förvånande direkt under intervjun skulle jag säga. Det var rätt standardaktiga frikyrkliga argument mot Katolska Kyrkan, ekumenik och dylikt.
De talar om det de kallar för hjärtats enhet och tankar kringa ekumenik. Man måste förstå att den typ av ideer de står för är baserade på ett ointresse för lärofrågor, fokus på den personliga förståelsen av Bibeln och avsaknad av förståelse för kyrkohistoria.
För övrigt tycker jag dessa former av samtal som de håller är fullständigt ointressanta eftersom de bygger på okunskap och är ogenomtänkta.
Kanske finner man tidigare och kommande sektmedlemmar bland antiekumener; en grupp som vägrar se bortom sina fördomar, men istället odlar dem, lever på dem, samlas kring dem och slutligen förtärs av dem?
"Jag uppmanar er, bröder, att se upp med dem som vållar splittring och lockar till avfall från den lära som ni har undervisats i. Håll er undan från dem.
Den sortens människor tjänar inte vår herre Kristus utan bara sin egen buk, och med sin insmickrande svada förleder de godtrogna själar."
Irrbloss!
"Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund"
Johan
Nej det var inget förvånande. Faktum är att givet vilka som var inblandade så vore något annat än vad som sades troligen mer förvånande...
Jag förstår vad som är grunden till deras attityd men lider på sätt och vis av att inte vara förmögen att nå dem. De vill inte bli tagna ur sina villfarelser...
Zoltan
Det är sant, men samtidigt så står det också att herden lämnade sina nittionio får för att leta efter det enda som sprungit bort (Matt 18:12-14, Luk 15:4-7)...
Allt gott!
Men fåret var ju en del av skocken, medan antiekumenerna inte ens är får, snarare ulvar i fårakläder.
Eller enligt instruktion från chefen:
"Och är det någon plats som inte vill ta emot er och inte vill höra på er, så fortsätt därifrån och skaka av dammet under era fötter. Det skall vittna mot dem."
Jag förstår inte varför många frikyrkliga fokuserar så hårt på den personliga förståelsen och tilltalet. Blir det inte uppenbart för en reflekterande person att om läran uppenbaras lätt till den enskilde genom bibelläsning och tilltal så borde det skapas en koncensus kring tolkningar och lära. För att komma runt detta så blir slutsatsen antingen att lärofrågor är oviktiga eller att det bara är den egna gruppen som är riktigt helgade/sannt kristna och därför kan känna in det riktiga tilltalet.
Det är väl det som jag ser som de två dikena som dessa rörelser lätt kan hamna i. Det första alternativet leder lätt till flummighet och det andra alternativet leder lätt till sekttendenser.
De felsta sådana grupper eller individer skapar en mix av dessa delar. Vissa lärofrågor anses fundamentala, ofta utan att de grundar sig på en djup eftertanke. Genom detta kan man t.ex. förkasta Katolska Kyrkan genom att hänvisa till någon läroskillnad och samtidigt inte sätt sig in i eller studera teologiska frågor.
Anonym=Johan
Zoltan
Detta är vad Lumen Gentium (konstitutionen om Kyrkan) säger om andra kristna:
"It follows that these separated Churches and Communities, though we believe that they suffer from defects, have by no means been deprived of significance and value in the mystery of salvation. For the Spirit of Christ has not refrained from using them as means of salvation which derive their efficacy from the very fullness of grace and truth entrusted to the Catholic Church".
Dekretet om ekumeniken konstaterar:
"All those justified by faith through Baptism are incorporated into Christ. They therefore have a right to be honoured by the title of Christian, and are properly regarded as brothers and sisters in the Lord by the sons and daughters of the Catholic Church"
Jag tror att även om dessa bröder är vilseförda så är det ouppsåtligt, ja rentav i strid med deras egen önskan. Det är min övertygelse att de flesta av dem personligen uppriktigt och ärligt tror att de gör Guds vilja och försvarar den sanna tron mot en i deras ögon djävulsk förförelse. Om vi inte förstår det så är det svårt att fortsätta försöka möta dem med respekt och kärlek...
Allt gott!
Imponerad av din attityd, Tuve. /bokmalin
Skicka en kommentar