Här är ett utdrag av liturgin, nämnligen pingstsekvensen (veni, sancte Spiritus av Langton från 1200-talet, som finns i Cecilia 590) som läses mellan läsningarna;
Kom, Guds egen andedräkt,
kom, du rena, varma fläkt
av Guds rikes ljuvlighet.
Kom och fyll vår fattigdom,
kom med all din rikedom,
kom och lys vår vilsenhet.
Gjut ditt mod i rädda bröst,
bo i oss och var vår tröst,
bli vår värme, bli vårt stöd,
vilan när vår nöd blir lång,
frihet mitt i livets tvång,
svalka mitt i smärtans glöd.
Ande, salighetens ljus,
gläd vårt hjärta med ditt rus,
bli dess tysta jubelskri.
Utan dig är allting dött,
åldrat, kraftlöst, tomt och trött
under tidens tyranni.
Tvätta rent det fläckade,
våt med dagg det torkade,
läk vår oros djupa sår.
Väck till liv det domnade,
värm ur död det stelnade,
samla dem som vilse går.
Kom med enhet, kom med frid,
gör vår tid till hoppets tid,
andas i vår längtans bön.
Gör oss visa av ditt råd,
gör oss goda av din nåd,
ge oss härligbetens lön.
Amen. Halleluja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar