måndag 5 maj 2008

Länktips: Fides Catholica

En ny katolsk blogg, Fides Catholica, har smygit igång. Åtminstone var tanken att den skulle smyga igång, fast det numera verkar rätt välkänt att den har startat. Symeon är en av initiativtagarna och han har inlett med en programförklaring, ett inlägg om vad vi ser som viktiga områden att skriva om samt inte minst ett mycket bra inlägg om den katolska synen på Bibeln.

Jag har blivit tillfrågad om jag vill vara medförfattare, vilket jag glatt accepterat, med reservationen att jag inte kommer hinna skriva särskilt ofta... Just nu vet jag inte riktigt vad jag skulle skriva om, så om någon har något tips om vad ni skulle vilja se mig skriva om så tas det tacksamt emot :)

Jag har en fundering att skriva om vad det är som gjort att vissa koncilier varit giltiga medan andra inte ansetts vara det med utgångspunkt från konciliet som beskrivs i Apg 15. Får se när jag får lite tid...

Allt gott!

9 kommentarer:

Anonym sa...

Din egen skrividé låter jättekul!
Och tack för att ni startar det här!

Symeon sa...

Jag skulle gärna vilja att någon av oss kunde förklara varför Hippo och Kartago i praktiken accepteras som bindande vad avser bibelkanon, men inte anses vara ett av de "ekumeniska" koncilierna på samma sätt som t.ex. Nicaea och Kalcedon. Själv har jag inte tillräcklig koll för att skriva om saken. Och som du själv berör: varför räknas inte Apostlamötet i Apg som "ekumeniskt koncilium"?

Anonym sa...

Symeon: det är en oerhört intressant fråga. Vad jag förstått, utifrån vad ortodoxa lärare säger, så är de ekumeniska koncilierna (eller "synoderna") inte bindande de för att de är ekumeniska; de är bindnade för att Kyrkan har accepterat dem. Anledningen till att de ekumeniska koncilierna särskiljs som just "ekumeniska", är för att "hela" den världvida kyrkan (under de sju konciliernas tid räckte de tydligen med hela kejsardömets kyrka) har deltagit i dessa. Till skillnad från t.ex. Hippo och Kartago (samt Apostlamötet?).

Inte något egentligt svar kanske, men en liten tanke på vägen:)

Anonym sa...

Bibel-frågan är naturligtvis synnerligen viktig för protestanter idag. Men det borde väl påpekas att under hela tiden från romarrikets fall i väst på 400-talet, till boktryckarkonstens uppkomst efter 1450, biblar var något ytterligt sällsynt. Europa missionerades muntligt, och människor blev kristna utan att ha sett en Bibel. "Silverbibeln" (500-talet) på Carolina är evangelie-delen av Wulfilas översättning till gotiska (slutet av 300-t). NT på svenska trycktes 1526. Dessförinnan var det i princip latin och grekiska som gällde.
-- Under de första 1500 av de 2000 åren av kristen tro har alltså Bibeln varit en sällsynthet. Att vanliga lantpräster på medeltiden bara hade handböcker för mässan är väl ett faktum. Men människors fromhet blev inte mindre för den sakens skull.

/ Steve

Unknown sa...

Tack för era tips och synpunkter!

Steve
Jag håller med dig om att reformationens förhållande till det skrivna ordet måste ses i ljuset av bl a boktryckarkonsten. Det är svårt att tänka sig att samma hållning till det skrivna ordet skulle ha kunnat uppkomma innan massproduktionen av det skrivna ordet blev möjligt.

Allt gott!

Anonym sa...

Debatten som rasar på Fides Catholica om Skriften vs. Traditionen, vill jag inte störa. Men här, på katolska Ave Maris Stella, kanske jag kan få undra vad protestanter menar med att ha Bibeln som rättesnöre. Det finns ju så mycket som man inte alls håller, och aldrig har hållit. Slog upp på måfå, och fick fram 4 Mos 30: Lagen om löften. 'Löften ska hållas, dock icke om en kvinnas far eller man inom viss tidsrymd lagt in veto.' Skriftens ord -- men inte bryr man sig om det.
-- Vad jag försöker säga är att protestanterna i praktiken följer sin egen tradition, enligt vilken endast vissa accepterade bibel-utsagor är giltiga fullt ut.
-- För egen del blev jag kristen närmast genom "naturvetenskapen": universum vittnar om en Skapare. Allt blir så mycket lättare då: Gud är det primära, han är ju den som matar in kraft i elementar-partiklarna och den vägen ger oss liv. När en människa faller ner i bön inför den Skapare hon -- kanske dunkelt och oklart -- anar, är det den Allsmäktige som tar den bönen till sig. Därför, menar jag, var det rätt av påve JP2 att -- på kardinal Arinzes inrådan -- låta afrikanska animister få komma med bland de religiösa ledarna i Assisi 1986.
-- Men om man utgår från "Skriften" som det primära och grundläggande, blir det bara alltför lätt att till exempel slå fast att de otäcka papisterna följer Anti-krist, och nog alltså står i det Ondas tjänst, eftersom de inte alls har den rätta bibel-synen...
/ Steve

Tuve sa...

Steve
Ett exempel på det sista du skriver finns här, där det utifrån bibeln påvisas att ufonauterna är demoner eller något närbesläktat...

Den sajten (tidens tecken) är en av de källor som oftast brukar åberopas för att påvisa att Kyrkan är Ondskans hemvist etc...

Bristen på käll- och självkritik bland kyrkans belackare är ibland skriande!

Allt gott!

Acreator sa...

Jag ägnade en gång åtskillg tid att gå igenom Bertil Lundbergs skrönor. Jag tror det fanns 56 lögner av 60 påståenden, de flesta var så uppenbart enkla att tillbakavisa att det räckte med att kolla årtal mm. "Tidens tecken" kopierar friskt från Sjundedagsadventister i USA - vars vandringshistorier är gängse hos äldre pingstvänner. Man tror hellre på dem än på den som säger att det finns dag och natt. Men han lär knappast drabbas av några sanktioner, som Radio Islam eller då utrikesminister Freivalds stängde en server med Mohammedkarikatyrer...

Anonym sa...

Symeon: Kyrkomötena i Hippo och Karthago är inte bindande. Kanons omfång fastslogs inte bindande förrän vid konciliet i Trient.

Athanasios' påskbrev samt de kyrkomöten du nämner är tidiga vittnesbörd om att Anden lett Kyrkan fram till att kunna urskilja gränserna för bibeln. Men frågan avgjordes inte slutligt förrän vid Tridentinum, och då - som så ofta - för att slå fast vad vi redan trodde.