Anden och bruden - Selbsthingabe - självutgivelse (4/6)

Med tillstånd från författaren återges här fjärde delen av en artikel från tidskriften Karmel (nr 4, årg 33, 1998). Författare är karmeliten Anders Arborelius.

Del 1 - Inledning
Del 2 - Karmel och Israel
Del 3 - Sein - Varat

Selbsthingabe - självutgivelse

I sitt filosofiska huvudverk, Endliches und Ewiges Sein - Det ändliga och eviga varat, tecknar Edith Stein en storslagen vision av allt som finns till, både den oskapade och skapade verkligheten, där allt vibrerar av kärlek - och kärleken i sin högsta fullbordan är ömsesidig hängivelse. T.o.m. i atomens minsta beståndsdelar, som dras till varandra, kan vi ana rudimentära spår av Guds väsen, som ju är självutgivelse. I den treenige Guden finns urbilden till allt som är. Han har lämnat spår efter sig i allt skapat. Därför genljuder hela skapelsen av hans kärlek och lov. Men kärlekens enda fullkomliga förverkligande är... de gudomliga Personernas hängivelse åt varandra.

Denna trinitariska grundstruktur - självutgivelsen - präglar allt vara. Ur detta vara härleds sedan hur vi skall leva och handla: Den som hänger sig åt honom når genom kärleksföreningen med honom fram till den högsta väsensfulländningen och till den kärlek, som på sammagång är insikt, hjärtats hängivelse och en fri handling. Mystiken växer nästan omärkligt fram ur filosofin. Filosofen Edith Stein blir efter flera års väntetid - mellan 1922 och 1933 - karmelitnunna: Teresa Benedicta av Korset. På så sätt vill hon uttrycka sin totala hängivelse åt Kristus. Kallelsen till Karmel får en speciell accent för henne som judekristen just detta ödesdigra år 1933. Hon ser på sitt liv som karmelitnunna som ett tecken på solidaritet och självutgivande kärlek för judarna. Jag talade med Frälsaren och sade till honom, att jag visste, att det var hans kors, som nu lades på det judiska folket. De flesta förstod det inte, men de som förstod måste beredvilligt ta det på sig i allas namn.

Samtidigt som Edith växer in i sitt nya liv som karmelit blir tillhörigheten till Israel allt tydligare för henne. Till en jesuit säger hon: Ni kan inte ana vad det betyder för mig att vara det utvalda folkets dotter, inte bara andligt, utan att också få tillhöra Kristus genom blodsband. På ett ställföreträdande sätt ville hon stå inför Kristus för sitt folk. Tvärsigenom tidens svåra händelser ser hon i Andens ljus hur frälsningen bryter fram. Den stora världs- och frälsningshistoriska bakgrunden till dramat på Golgota: Gud, den allsmäktige Skaparen och världens Herre är samtidigt Fadern, som med största trofasthet och omsorg vårdar sitt utvalda folk, han är den ömme, svartsjukt Älskande, som genom seklerna söker sin brud Israel.

Del 5 - Sponza - Brud
Del 6 - Sühne - försoning