söndag 15 mars 2009

Danske biskopen tydlig med att abort alltid står i motsättning till den moraliska lagen

Den danske biskopen har också kommenterat det tragiska fallet i Brasilien. Det är en mycket tydlig kommentar som klart och tydligt förklarar och understryker att abort alltid står i motsättning till den moraliska lagen genom att citera katekesen §2271 som bland annat säger om kyrkans syn på abort: "Den förblir oföränderlig. Direkt abort, dvs, avsedd som mål eller medel, står i allvarlig motsättning till den moraliska lagen".

Han förklarar också varför exkommunikation utdelas för vissa synder men inte för andra och redogör för varför abort men inte våldtäkt leder till exkommunikation.

Nedan citeras den danske biskopens kommentar:
Biskoppen udtaler sig vedrørende den brasilianske abortsag

De sidste dage har især skandinaviske medier intensivt beskæftiget sig med sagen om en 9-årig pige i Pernambuco i Nordbrasilien, som efter at være blevet voldtaget af sin stedfar blev gravid med tvillinger og efterfølgende fik foretaget en abort.
Ifølge medierne har ærkebiskop Jose Cardoso Sobrinho af Olinda-Recife konstateret, at den 9-årige piges mor og de læger, der foretog aborten, er blevet ekskommunikeret, på dansk ofte betegnet ”bandlyst.” Præfekten for den romerske bispekongregation, det vatikanske departement, der fører tilsyn med verdens biskopper, kardinal Giovanni Battista Re, har senere i et interview i avisen ”La Stampa,” bekræftet dette sagsforhold.
Jeg skal med det samme slå fast, at jeg finder sagen yderst tragisk. Den er et sammenfald af flere ulykkelige omstændigheder, forstærket især af den uhyrlige voldtægt. Den 9-årige pige og hendes mor har min sympati, og personligt fordømmer jeg ingen af dem. Voldtægtsmanden er den egentligt skyldige.
Ud over, hvad der bringes i medierne, kender jeg ikke noget til ærkebiskop Sobrinhos håndtering af sagen. Hvis den vitterligt har fokuseret på ekskommunikationen, er det yderst beklageligt, da det ville have været mest på sin plads at give udtryk for omsorg for moderen og den lille pige. Denne sympati har præsidiet for den brasilianske bispekonference senere vist i en fælles udtalelse.

Interviewet i Jyllandsposten den 11. marts 2009
Af ”Jyllands-Posten” blev jeg forleden bedt om at komme med en kommentar, dels til spørgsmålet om ekskommunikationen, dels til det mere principielle spørgsmål om abort. Da jeg ikke kendte – og stadig ikke kender – alle detaljerne i den konkrete sag fra Brasilien, herunder hvordan ærkebiskop Sobrinhos stillingtagen er blevet tilkendegivet, ønskede jeg i det pågældende interview kun at udtale mig generelt om, hvad ekskommunikation betyder, og mere principielt om abort. Jeg kan således ikke identificere mig ”Jyllands-Postens” overskrift ”Dansk biskop støtter bandlysning af mor.” Det er interessant at bemærke, at forargelsen er gået næsten lige så meget på ekskommunikationen som på Kirkens modstand mod abort. I øvrigt beklager jeg, at jeg i interviewet udtrykte mig så unuanceret, hvilket jeg forhåbentlig med nedenstående kan råde bod på. På denne baggrund forstår jeg også manges heftige reaktion på mine udtalelser, og håber, at mine ord ikke stiller sig i vejen for budskabet om det ufødte livs rettigheder.

Hvad betyder ekskommunikation?
Da man fra ”Jyllands-Posten” spurgte meget til ekskommunikationen, gjorde jeg rede for dens ikrafttræden i forbindelse med abort. Det er vigtigt at slå fast, at ingen har behøvet at proklamere, at moderen og lægerne er blevet ekskommunikeret. Ifl. kirkeretten, CIC can. 1398 bliver den, der foretager og får foretaget en abort automatisk ekskommunikeret. I fagsproget kaldes det ”latæ sententiæ.” Det betyder, at ekskommunikationen ikke skal bekendtgøres ekstra for at træde i kraft. Det gælder også, selv om den strafbare handling forbliver ukendt. Senere er kredsen af dem, der bliver ekskommunikeret blevet udvidet til også at omfatte dem, uden hvis medvirken abortindgrebet ikke ville være muligt. Ekskommunikationen gælder ikke den 9-årige pige, da hun er mindreårig og derfor ikke kan pålægges sanktioner. Ekskommunikationen har i øvrigt kun virkning, hvis de implicerede er fuldt bevidste om sagens alvor og handler helt frit.
Med ekskommunikationen bliver man ikke ”smidt ud af Kirken.” Den vigtigste konkrete effekt er, at man ikke kan modtage sakramenterne. En ekskommunikation er heller ikke bestemt til at gælde evigt, men kan ophæves, hvis den pågældende angrer og skrifter den handling, der har udvirket den og eventuelt gør bod for den.

Hvorfor ekskommunikation?
Hvorfor er nogen handlinger forbundet med automatisk ekskommunikation? Hvorfor er i den pågældende sag den 9-åriges mor og lægerne ekskommunikeret og ikke stedfaderen, som har foretaget voldtægten?
Meningen med at forbinde nogle handlinger med automatisk ekskommunikation er at advare folk imod at begå dem. Det gælder primært forhold, som man ofte ikke regner for alvorlige overtrædelser. Abort er én sådan ting, som mange generelt anser for tilladelig. Andre forhold, der medfører automatisk ekskommunikation er f.eks. frafald fra troen, overtrædelse af skriftemålstavsheden og profanering af Kristi legeme og blod i Eukaristien.
At en voldtægt ikke er forbundet med ekskommunikation betyder ikke at denne forbrydelse ikke er alvorlig. Det er indlysende for enhver, at det er den, og derfor behøver man ikke at advare med ekskommunikation for at afholde nogen fra at begå en sådan handling. Indtil han har angret og skriftet, er en voldtægtsmand også udelukket fra Kirkens sakramenter, fordi han befinder sig i en tilstand af alvorlig synd.

Den konkrete sag
De objektive regler er som skildret ovenfor. Spørgsmålet er nu, hvordan de er blevet brugt i den tragiske sag fra Brasilien, og hvordan man i øvrigt har søgt at tage hånd om den 9-årige pige og hendes mor og til en vis grad også lægerne. Jeg ved ikke, hvordan ærkebiskop Sobrinho er gået ud med sagen. Omstændigheder taler i hvert fald for, at det ikke er rimeligt at være fordømmende. På baggrund af sagens tragiske karakter er det ikke retfærdigt unuanceret at påstå, at mor og datter har gjort sig skyldige i en alvorlig overtrædelse. Enhver kan tænke sig, at de har været både chokerede og desperate, ikke har vidst deres levende råd. Mere end at understrege ekskommunikationen ville det være på sin plads at vise dem al mulig menneskelig og åndelig støtte og lade dem forstå, at de ikke er udstødt af Kirken eller berøvet dens omsorg. I det omfang, der er tale om ekskommunikation, bør den snarest muligt ophæves og parterne hjælpes videre.

Hvad er værst? Voldtægt eller abort?
I omtalen af sagen er voldtægt og abort blevet sat op imod hinanden. Objektivt set, er det at dræbe liv altid den ultimative forbrydelse, fordi skaden er uoprettelig. Når man prøver på at bedømme alvoren i begåede forkerte handlinger, kan omfanget af skyld dog være forskelligt. Omfanget af skyld kender kun Gud. I den pågældende sag, vil jeg dog ikke tøve med at sige, at voldtægtsmanden er den egentligt skyldige, både i kraft af den forbrydelse, han har begået, og p.gr. af de følger, den har fået.

Hvorfor er Kirken imod abort?
Tilbage bliver det vanskelige spørgsmål om abort. Som udgangspunkt gælder, hvad der står i Den katolske Kirkes katekismus (KKK) nr. 2271: ”Siden de første århundreder har Kirken erklæret enhver provokeret aborts ondskab. Den lære har ikke forandret sig. Den forbliver uforanderlig. Den direkte abort, det vil sige abort villet som et mål og middel, er alvorligt i modsætning til den moralske lov..” Se i øvrigt KKK nr. 2270-2275. Intet liv kan som udgangspunkt erklæres for mindre værd end et andet. Derfor findes der heller ikke nogen facitliste ud fra hvilken, man kan retfærdiggøre abort.
Trods denne klare lære, vil der være tilfælde, hvor mennesker bliver stillet over for alvorlige valg. Det ekstreme tilfælde har man, når moderens liv er i fare, og hvor spørgsmålet er, hvilket liv, der kan reddes. Et allerede født og kendt menneskes liv, vil spontant tilmåles større betydning end et ufødt barns, hvis levedygtighed måske endda er tvivlsom. Kun en samvittighedsfuld og kompetent læge kan bedømme denne situation. Hvis han skønner, at der skal foretages en abort, kan hans afgørelse respekteres uden, at det dog betyder en kirkelig blåstempling af den. Efterfølgende vil det også være helt forkert at fokusere på ekskommunikationen, som på grund af de ekstreme omstændigheder i en fortvivlet situation måske ikke en gang kan siges at være trådt i kraft.
En sag som abortsagen fra Brasilien er én af dem, hvor det er umuligt at træffe en afgørelse, som ikke kan anfægtes, hvad enten man har en restriktiv eller liberal holdning til abort. Under alle omstændigheder gælder det om, at når mennesker er drevet af desperation og rådvildhed, at man da, når handlingen er sket, viser forståelse og barmhjertighed og yder hjælp til at komme videre.

Dagen: FP ryter tillDagen: bloggreaktionerDagen: Anders kritiserarDagen: exkommunicering hävd 
SvD: FP ryter till, SvD: Usch på Vatikanen, SvD: Det blåser på påven, SvD: katoliker om blåsten
DN: Usch på Vatikanen

22 kommentarer:

kyrksyster sa...

Tydligt och bra!


Den inomkyrkliga debatten ger hopp!

Den Förlorade Sonen sa...

Är det typiskt svenskt att vara otydlig???

Doktorn sa...

Tuve, tack för länken till den danske biskopen! Men jag måste säga att han, tvärtemot vad du skriver inledningsvis, håller dörren öppen för att abort i vissa extrema nödlägen kan vara acceptabelt. Så här skriver han ju, och notera särskilt den sista meningen:

"Trods denne klare lære, vil der være tilfælde, hvor mennesker bliver stillet over for alvorlige valg. Det ekstreme tilfælde har man, når moderens liv er i fare, og hvor spørgsmålet er, hvilket liv, der kan reddes. Et allerede født og kendt menneskes liv, vil spontant tilmåles større betydning end et ufødt barns, hvis levedygtighed måske endda er tvivlsom. Kun en samvittighedsfuld og kompetent læge kan bedømme denne situation. Hvis han skønner, at der skal foretages en abort, kan hans afgørelse respekteres uden, at det dog betyder en kirkelig blåstempling af den. Efterfølgende vil det også være helt forkert at fokusere på ekskommunikationen, som på grund af de ekstreme omstændigheder i en fortvivlet situation måske ikke en gang kan siges at være trådt i kraft."

Om en abort alltid leder till exkommunicering latæ sententiæ, kan det ju inte finnas undantag. Men den danske biskopen håller ju dörren öppen för att någon sådan exkommunicering överhuvudtaget inte har ägt rum.

Den Förlorade Sonen sa...

Varken biskoparna eller påven är ofelbara för jämnan.....

"Kun en samvittighedsfuld og kompetent læge kan bedømme denne situation."

Knappast i Sverige, där läkarkåren i stort kappast kan beskyllas för att vara abortrestriktiv.

"Can. 1398 A person who procures a completed abortion incurs a latae sententiae excommunication."

Den Förlorade Sonen sa...

I "Veritatis Splendor" förklarade JP2 med apostolisk auktoritet att abort (och antikonception) är något i sig själv ont, något som till sin natur är ont kan aldrig någonsin bli något gott, därför kan det aldrig tillåtas, oberoende av omständigheterna.

Det är aldrig tillåtet att göra ont för att uppnå något gott.

Tuve sa...

Doktorn
Min danska är inte helt up to date. Jag har förgäves försökt hitta en översättning av vad "blåstempling" skulle betyda på engelaka eller svenska.

Jag vill dock fortfarande understryka att jag inte i första hand är intresserad av vilken påföljd som eventuellt bör bli följden av en handling, utan huruvida det är sant som Maria Hasselgren påstod, att "Katolska kyrkans syn är att abort bara kan försvaras i situationer där mammans liv är i fara".

Det är en enorm skillnad på att hävda
1) att när det föreligger omständigheter som radikalt försvårar möjligheten att klart se vad som är rätt och fel så medför det att påföljden för synden som begåtts inte kan bli lika påtaglig som vid normala förhållanden och
2) att det vid sådana omständigheter inte innebär en synd att begå samma handling.

Om Maria hade skrivit att "Katolska kyrkans syn är att abort inte kan fördömas lika hårt i situationer där mammans liv är i fara" så hade det inte funnits så mycket att invända, men det var inte vad hon påstod... Hon påstod att det går att försvara abort, vilket jag menar att det aldrig gör.

Min förståelse av vad abort innebär:
Vid en abort så försäkrar man sig om att barnet inte skall kunna födas levande.

Min förståelse av vad en handling med dubbel verkan innebär:
Vid ett ingrepp med dubbel verkan må man ha förförståelsen att barnet kan komma att dö, ja, man kan t o m känna sig helt säker på det, men man gör likväl vad som står i ens makt för att om möjjligt rädda även barnets liv. Det innebär bl a att om det är möjligt att vänta med att göra ett ingrepp tills dess att sannolikheten att rädda även barnet ökar utan att det innebär en alltför allvarlig risk för modern, så väljer man att vänta så länge som det går och är försvarbart.

Visserligen kan barnet dö även när en handling med dubbel verkan riskerar att föreligga, men skillnaden är att vid en abort så kan inte barnet överleva (såvida inte ett misstag begås)...

Allt gott!

Lachen sa...

Problemet med att kommentera vad påvar och bikopar sagt och gjort är att man inte kan lita på vad media påstår att de sagt eller gjort. Först måste man ta reda på fakta i målet.

Tuve sa...

Lachen
Jag håller helt med dig. Men de kommentarer som läggs ut på respektive stifts hemsidor med biskopens underskrifter utgår jag från att biskopen har godkänt att det är biskopens uttalande.

Om inte biskopen har godkänt att uttalandet läggs ut i hans namn, men det ändå sker, så borde han sparka sin presstalesman!

Allt gott!

Johanna Andersson sa...

Så vad tycker ni man skulle ha gjort? En niårig flicka som väger 35 kilo kan knappast klara att föda fram tvillingar? Skulle gärna vilja veta vad ni ser för möjliga alternativ i det här fallet.

Johanna, katolik

Anonym sa...

Ni är fina, ni, som sätter er till doms över biskop Anders. Ni är alldeles för dogmatiska och för oförsonliga. Vet ni inte att förlåtelse är en av grundpelarna i kristendomen? Förlåt flickan och hennes mamma nu för Guds skull. Rikta er kritik mot den man som våldtog ett litet barn, och mot den kyrkans tjänare som satte sig till doms över att en liten flicka räddades till livet.

Tuve sa...

Välkommen Johanna
Detta är ett oerhört svårt fall, vilket alla är överens om, både emotionellt och medicinskt. Jag vet inte något om detaljerna i fallet mer än vad som framkommit i medierna.

Såvitt jag kunnat förstå så upptäcktes graviditeten när hon var i 15e veckan. Vad jag förstått gick det sedan ytterligare minst 1 vecka innan själva aborten genomfördes. Hur syniskt det än kan låta så måste man kunna fråga sig om det inte varit möjligt att vänta ytterligare ett par veckor och sedan försökt rädda barnen genom kejsarsnitt. Jag vet inte om det skulle varit möjligt, det vet förmodligen bara de behandlande läkarna. Den mentala bördan av en sådan väntan kanske t o m skulle varit mindre än den uppståndelse som nu blivit fallet, förutsatt förstås att inte abortliberala medier i sådant fall startat ett mediedrev för att hetsa fram en abort...

Om vi antar att det likväl inte skulle varit möjligt på grund av att flickan riskerade att avlida relativt omgående om inte barnen avlägsnades och graviditeten avbröts, så hade det likväl varit möjligt att förlösa henne och försöka rädda barnen. I normala fall skulle naturligtvis en såpass förtidig förlossning medföra att barnen inte skulle överlevt, men det kan inte hindra oss från att försöka rädda dem! Vi får aldrig frånta Gud möjligheten att ingripa mirakulöst.

Skillnaden mellan att försöka rädda barnen och abort är att syftet med aborten är att försäkra sig om att barnen inte skall kunna födas levande. Skillnaden borde vara uppenbar!

Om barnen hade dött av förlossningen så hade flickan räddats, ingen synd hade begåtts och barnen hade dött. Nu har flickan räddats, barnen har avsiktligt dödats och en allvarlig synd har därmed begåtts. Att omständigheterna i fallet gjort att Kyrkan menar att påföljden för den synd som begåtts inte kan bli samma som vid normala fall innebär inte att avlivandet av två barn inte är en allvarlig synd!

Hoppas det var svar på din undran!

Allt gott!

Johanna Andersson sa...

Nej jag har inte fått svar. Läkarna har ju sagt att det fanns omedelbar risk för flickans liv. Ska man strunta i deras omdöme och hellre ha tre döda barn att fundera över?

Tuve sa...

Välkommen anonym
Jag sätter mig inte till doms, men ser et som både en rätt och en skyldighet att säga till när något är fel. Att, som Maria Hasselgren gjort, påstå att det är rätt att begå abort anser jag att man måste reagera mot!

För mig handlar inte denna fråga i första hand om det aktuella fallet utan om sakfrågan. Jag har personligen inga som helst problem att förlåta både modern och dottern, familjens situation är fasansfull!

Självklart har styvpappan den värsta skulden, liksom soldaten i mitt exempel i en annan kommentar...

Det var nog inte så mycket att flickan räddades till livet som det onödiga sättet det skedde på som biskopen reagerade på, antar jag... Det hade gått att låta bli att avsiktligt försäkra sig om att barnen absolut inte skulle kunna överleva...

Allt gott!

David sa...

Johanna: Nej, så uppfattar jag inte Tuve. Om det var nödvändigt att göra något precis vid den här tidpunkten eller i en nära framtid, så vore det rimligt att försöka rädda alla tre barnen genom ett akut kejsarsnitt. Valet stod inte mellan att inte göra någonting och att göra abort. Det fanns ett tredje alternativ...

Tuve sa...

Johanna
Exakt så som David skriver är det!

Det fanns ett tredje alternativ och det är det jag anser skulle varit det riktiga om ett ingrepp med nödvändighet måst utföras omgående.

Det finns alltid detta tredje alternativ varje gång som en abort övervägs! Läs det tredje och fjärde stycket i mitt svar till dig igen så ser du förhoppningsvis vad jag menar.

Allt gott!

Johanna Andersson sa...

Nej, grabbar, man gör inte kejsarsnitt på ett nioårigt barn. Det gör man bara inte. Ni kan kalla er hur moraliska som helst och goda katoliker men kejsarsnitt på ett nioårigt barn som väger 35 kilo är horribelt. Och det är naturligtvis vad läkarna också bedömde i det här fallet, annars skulle de naturligtvis inte ha utfört aborten. De är katoliker precis som nu, glöm inte det, och de hade mer vetskap om fallet än ni har.

Den Förlorade Sonen sa...

Johanna , ett sådant ingrepp som ett kejsarsnitt är ingen svårighet på en nioårig. Den moderna medicinen befinner sig inte på 1800-tals nivå längre.
Det kan mycket väl vara så att läkarna bedömt att flickan absolut inte skulle klara graviditeten, jag är dock mycket tveksam eftersom det finns yngre mödrar än henne, mera nära till hands ligger antagandet att abort sågs som den enklaste utvägen, det är ju ett rutiningrepp även i Sverige.

.

Tuve sa...

Johanna
Eftersom varken du eller jag vet vilka överväganden som läkarna gjort eller inte gjort är det meningslöst att diskutera det.

Eftersom läkarna är katoliker så är det möjligt att de gjorde vad de kunde för att förlösa flickan och rädda barnen, det skulle i så fall förklara varför den brasilianska biskopskonferens hävt deras exkommunicering. Det är möjligt att det är så, det är möjligt att det inte är så... Vi vet inget om det...

Med tanke på att ett barn normalt sett är ca 11 cm i 15e veckan så torde det rimligen inte kräva ett så värst mycket större ingrepp att förlösa flickan om man ville det, än att genomföra aborten. Med tanke på att det här rörde sig om tvillingar och en synnerligen ung mor så kan man anta att barnen troligen var mindre än normalt.

Abort innebär också ett ingrepp med medföljande risker...

Allt gott!

David sa...

Johanna: Varför är det då OK att göra ett annat, riskfyllt, kirurgiskt ingrepp? Logiken haltar...

Tuve sa...

Johanna
Jag håller med dig om det horribla i situationen. Att det däremot skulle vara mindre horribelt att genomföra en abort än ett kejsarsnitt har jag svårt att se!

Båda alternativen medför riskabla ingrepp, huruvida de är jämförbara i omfattning har jag ingen uppfattning om eftersom jag inte är medicinskt kunnig.

Båda ingreppen är horribla att behöva genomföra på en 9-åring!

Att abort, som i det här fallet dessutom medför det avsiktliga dödandet av två barn, skulle vara mindre horribelt ur något perspektiv har jag faktiskt svårt att se!

Men så är jag ju bara någon som "kan kalla [mig] hur [moralisk] som helst och [god] katolik"... Mig veterligen har jag dock inte gjort det, men det är ju trevligt att du anser att jag kan göra det ;)

Allt gott!

Anonym sa...

behovet for at se:)

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.