Jag fick en bok med posten härförleden. Det var en tunn bok med ett gulnat svartvitt fotografi på en ung kvinna på framsidan. Bilden föreställer Maïti Girtanner i unga år.
Maïti gick in i motståndsrörelsen då nazisterna ockuperade Frankrike. Hon lyckades i flera år gäcka nazisterna och fick dem t o m att frige flera tillfångatagna motståndsmän genom sina kontakter med höga naziledare. Hon var en mycket lovande pianist och uppträdde flera gånger för nazisternas generaler. Till slut blev hon själv tillfångatagen och som straff för hennes fräckhet blev hon inte avrättad med en gång utan blev skickad till ett tortyrcenter, där den 26 årige läkaren Leo med raffinerade metoder angrep nervsystemet i Maïtis ryggmärg för att oåterkalleligen försätta henne i ett tillstånd av kronisk smärta. De var tre som överlevde tortyren, de två andra var läkare och tog sina liv inför utsikten att behöva genomleva livet med sådana smärtor. Maïti valde att leva och att försöka förlåta sin bödel. Hon säger:
Boken är egentligen inte en bok i ordets vanliga bemärkelse, utan texten är hämtad från filmen "Rèsistance et Pardon", där Michel Farin skildrar Maïti Girtanners liv, utifrån hennes egen berättelse.
Texten består av tre delar.
I den första delen, inledningen, presenterar Michel Farin sin film.
Den andra delen består av Maïtis egen berättelse, så som den skildras i filmens första del.
Den tredje delen är ett samtal kring Markusevangeliets passionshistoria (filmens andra del).
Det är en fantastisk text som gör sig väldigt väl även i bokform. Jag kan inte låta bli att önska att jag kunde få se filmen. Allt som allt är den inte mer än 94 ganska små sidor och kan med lätthet läsas på någon timme. Jag kan varmt rekommendera alla att läsa den.
Den är utgiven på Fredestad förlag/Catholica AB och översatt av Syster Sofie O.P. i Rögle.
Maïti gick in i motståndsrörelsen då nazisterna ockuperade Frankrike. Hon lyckades i flera år gäcka nazisterna och fick dem t o m att frige flera tillfångatagna motståndsmän genom sina kontakter med höga naziledare. Hon var en mycket lovande pianist och uppträdde flera gånger för nazisternas generaler. Till slut blev hon själv tillfångatagen och som straff för hennes fräckhet blev hon inte avrättad med en gång utan blev skickad till ett tortyrcenter, där den 26 årige läkaren Leo med raffinerade metoder angrep nervsystemet i Maïtis ryggmärg för att oåterkalleligen försätta henne i ett tillstånd av kronisk smärta. De var tre som överlevde tortyren, de två andra var läkare och tog sina liv inför utsikten att behöva genomleva livet med sådana smärtor. Maïti valde att leva och att försöka förlåta sin bödel. Hon säger:
Från första stund ville jag förlåta honom; jag bad för honom, jag bar honom inom mig. Men kan man någonsin veta om man verkligen förlåtit? Man vet aldrig. Hur många gånger sa jag inte till mig själv: "Men har jag verkligen förlåtit denne man? Jag tror det, men är jag verkligen säker?" Det fanns ett frågetecken kvar. Jag litade på Herren, men jag hade inte fått absolut visshet. Men så, helt oväntat, dök denne man upp fyrtio år senare. Och varför kom han? Därför att han var döende. Omedvetet sökte han förlåtelsen. Och istället för att skaka hand med honom, när vi skulle skiljas åt, sträcker jag ut armarna och omfamnar honom. Det var då han sa "förlåt".Det är en berättelse som verkligen berör. Den är både lättläst, intressant och stundtals riktigt spännande men framför allt en fantastisk skildring av en människas kamp att förverkliga ett gott val.
Boken är egentligen inte en bok i ordets vanliga bemärkelse, utan texten är hämtad från filmen "Rèsistance et Pardon", där Michel Farin skildrar Maïti Girtanners liv, utifrån hennes egen berättelse.
Texten består av tre delar.
I den första delen, inledningen, presenterar Michel Farin sin film.
Den andra delen består av Maïtis egen berättelse, så som den skildras i filmens första del.
Den tredje delen är ett samtal kring Markusevangeliets passionshistoria (filmens andra del).
Det är en fantastisk text som gör sig väldigt väl även i bokform. Jag kan inte låta bli att önska att jag kunde få se filmen. Allt som allt är den inte mer än 94 ganska små sidor och kan med lätthet läsas på någon timme. Jag kan varmt rekommendera alla att läsa den.
Den är utgiven på Fredestad förlag/Catholica AB och översatt av Syster Sofie O.P. i Rögle.
1 kommentar:
Maiti's vittnesbörd är oerhört starkt och på något sätt förstår jag Jesu eget agerande bättre när jag har läst boken.
Jag tror att den enda vägen är förlåtelsens väg när något svårt inträffar i livet.
Skicka en kommentar