Länktips: Matchmaking mellan bloggläsare och -skrivare...

Eftersom det kan löna sig (mer) att länka till Konvertittbloggen just nu än vid andra tidpunkter så kan jag inte motstå frestelsen att haka på och göra lite reklam. Det är nämligen så att just nu kan den som länkar till konvertittbloggen vinna ett ex av en bok som jag mycket gärna skulle låta förgylla min bokhylla, nämligen De apostoliska fäderna.

Så alla ni som vill få möjlighet att vinna denna åtråvärda bok, gå dit och kommentera, eller än hellre, länka dit från era egna bloggar, så att än fler får kännedom om denna roliga och givande blogg. Bakom bloggen står 4 personer som är på G att konvertera eller nyligen har blibit upptagna i Kyrkan, både i Norge och Sverige.

Allt gott!

Länktips: Karmel

Jag vill göra lite "reklam" för Karmel...

För det första såg jag att Karmeliterna har börjat lägga ut sina predikningar på Karmels hemsida: Karmelitiska predikningar

Vidare har de börjat lägga upp gamla artiklar från tidskriften Karmel: Tidskriften Karmel
Det är min förhoppning att de även skall börja publicera tidskriften i sin helhet på nätet. Men en sak i sänder :)

Allt gott!

Länktips: våra bröder utomjordingarna...

Catholic World News (CWN) skriver om en intervju med vatikanens astronom i L’Osservatore Romano. Fader Funes menar att det är möjligt att det finns utomjordiskt liv och att det inte strider mot vår tro. Han spekulerar kring det faktum att om de finns, så är det inte säkert att de har en fallen natur. Intressant tanke... :)

Humanae Vitae: a bold sign of contradiction

Catholic World News (CWN)

Humanae Vitae (doc), the landmark encyclical of Pope Paul VI "became a sign of contradiction" because it upheld the Church's traditional condemnation of contraception, Pope Benedict XVI (bio - news) told a Roman audience on May 10.

The encyclical was a significant show of courage, the Holy Father told participants in a conference held by the Pontifical Lateran University to prepare for the 40th anniversary of the document's release. The passing years have helped to underline the importance and power of the encyclical.

"The truth expressed in Humanae Vitae does not change," Pope Benedict said. "Quite the contrary, in the light of new scientific discoveries, its teaching becomes more relevant and stimulates reflection on the intrinsic values it possesses."

In a consumerist culture that often denigrates the value of life, the Church is obliged to defend human life and human dignity, the Pope said. He warned that "the use of sexuality becomes a drug" when it is divorced from the context of marital love and the transmission of life. "As believers we could never allow the power of technology to invalidate the quality of love and the sacredness of life," the Pope said.

Pope Benedict argued that the case against contraception is based not on sectarian beliefs but on the natural law. "The transmission of life is inscribed in nature," he observed, "and its laws stand as an unwritten norm to which everyone must refer."

In his Saturday talk the Pope also commented on the forms of artificial reproduction that, like contraception, sever the intrinsic link between marital love and the transmission of life. "No mechanical technique can substitute the act of love that husband and wife exchange as a sign of the greater mystery, in which they are protagonists and co-participants of creation," he said.

Kom, Helige Ande, kom, du mitt sanna ljus

Kom, du fördolda skatt.
Kom, du eviga liv.
Kom, du som ingen har känt.
Kom, du namnlösa glädje
som aldrig tar slut.

Kom, du frälsningens mål.
Kom, du som väcker oss upp ur vår sömn.
Kom, du de dödas uppståndelse.
Kom, du som ingen har sett,
orörd och ofattbar.

Kom, du som bor ovan alla himlar
men kommer till oss och är nära.
Ständigt åkallar man ditt namn,
men ditt väsen kan ingen förstå.

Kom, du som själv är min längtan.
Kom, du tröst för min arma själ.
Kom, du min andedräkt och mitt liv,
Helige Ande,
min fröjd och min ära.

Minnesverser i Bondepraktikan över årets firningsdagar

Hittade detta lite roliga citat ur bondepraktikan:

KATOLSK OBSERVATÖR

Minnesverser i Bondepraktikan över årets firningsdagar

Omskuren blev Jesus (1/1), besökt av Konung Knut (13/1),
bad dem hjälpa sig att driva Julen ut.
Marcellus (16/1), Antonius (17/1), Prisca (18/1) och Fabian (20/1),
Agnes (21/1), Vincentius (22/1), de kalla Påwel (25/1) fram.
Där sjunga de alla Gloriam.

Är Kyndersmässa (2/2) Blasius (3/2) och Agatha (5/2) Dorothea (6/2) näst.
Då blev Scholastica (10/2) den Jungfru fest.
Valentinus (14/2) han ropte högt så överbrått,
ty Petrus (22/2) och Matthias (24/2) hade Fastlagen nått.

Därnäst kom Thor (9/3) och Thomas med sitt långa skägg,
bad Gregorium (12/3) locka barnen utom vägg.
Gertrud (17/3) hon tog då Bengt /= Benedictus/ (21/3) med sig,
och Maria blev hälsad (25/3), det säger jag dig.

April bjöd Biskop Ambrosium (4/4) till gäst
till Påska som var en helig Fest.
Tiburtius (14/4) var glad, och Valerius (18/4) sjöng i hast.
Georgius (23/4) och Marcus (25/4) gladdes då med Päder (29/4) /Petrus Martyren, dominikan d. 1252/ fast.

Philippus (1/5) fann Korset (3/5) utan omak.
Johannes /ante portamlatinam/ (6/5) sade: nu är de helige bönders dag (12/5).
Då skall man så bjugg /= korn/, svarade Eric (18/5) till.
Jag tror den gode Urbanus (25/5) vill
rådslå med Jungfru Petronill /Petronella/ (31/5).

Midsommar (24/6) han kommer glad.
Bonifacius (5/6) giver den stora avlat.
Men Barnabas (11/6) månde det försmå.
Vitus (15/6) och Botolphus (17/6) gjorde likaså.
De ord giver hans makt,
så haver och Päder /Persmässan/ (29/6) sagt.

När Maria söker sin fränka Elisabeth (2/7),
då ville Konung Knut (10/7) ej vara förgäten.
Därnäst kommo de tillsamman,
Margareta (20/7) och Magdalena (22/7) med gamman.
Jacob (25/7) sporde råd
av Olof (29/7) Konung god.

Päder blev bunden med länkar hårt /"Petri fäng."/ (1/8).
Efter honom kommer Lauritz /Laurentius/ (10/8) snart.
Och då blev Maria därnäst
uti Himmelen vår Herres gäst (15/8).
Och Bartholomeus (24/8) den gode man
Christi tro kungjorde han.

Egidius (1/9) han var en abbot väl from.
Maria blev född (8/9) och därnäst Korset kom (14/9).
Och Lambert (17/9) söker fast efter Mattheum (21/9).
Mauritz (22/9) sade med list,
nu kommer snart Michel (29/9) visst.

Så kom då Frans (4/10) med S:ta Britta (7/10) fin.
Dionysius (9/10) kallar hem till sin
Calixtus (14/10), men Gallus (16/10) och Lucas Evangelist (18/10)
hava elva tusen jungfrur (21/10) till gäst.
Det förtryter Simon och Judas (28/10) mest.

Helgon alle (1/11) komma med mycken glädje
och vilja gåsen med Mårten (11/11) äta.
Brixius Biskop (13/11) skänker vin
och beder till gäst Mariam (21/11) fin /"Marie tempelgång"/.
Clemens (23/11) skänkte Catharinam (25/11)
och den gode Apostel Andream (30/11)

Nu kommer Jungfru Barbara (4/12)
och Nicolaus (6/12) med Maria /Immaculata/ (8/12).
Anna (9/12) gör sig glad,
Lucia (13/12) jungfru i samma stad.
Därnäst kom Thomas (21/12), sade: född är Christ (25/12).

Staffan (26/12), hans /menlösa/ barn (28/12), Thomas /biskop av Canterbury/ (29/12) glädjas visst.



(Med tack till Roland Allnert)

Länktips: Fides Catholica

En ny katolsk blogg, Fides Catholica, har smygit igång. Åtminstone var tanken att den skulle smyga igång, fast det numera verkar rätt välkänt att den har startat. Symeon är en av initiativtagarna och han har inlett med en programförklaring, ett inlägg om vad vi ser som viktiga områden att skriva om samt inte minst ett mycket bra inlägg om den katolska synen på Bibeln.

Jag har blivit tillfrågad om jag vill vara medförfattare, vilket jag glatt accepterat, med reservationen att jag inte kommer hinna skriva särskilt ofta... Just nu vet jag inte riktigt vad jag skulle skriva om, så om någon har något tips om vad ni skulle vilja se mig skriva om så tas det tacksamt emot :)

Jag har en fundering att skriva om vad det är som gjort att vissa koncilier varit giltiga medan andra inte ansetts vara det med utgångspunkt från konciliet som beskrivs i Apg 15. Får se när jag får lite tid...

Allt gott!

Anden och bruden - Sühne - försoning (6/6)

Med tillstånd från författaren återges här sista delen av en artikel från tidskriften Karmel (nr 4, årg 33, 1998). Författare är karmeliten Anders Arborelius.

Del 1 - Inledning
Del 2 - Karmel och Israel
Del 3 - Sein - Varat
Del 4 - Selbshingabe - självutgivelse
Del 5 - Sponza - Brud

Sühne - försoning

Med Maria för ögonen kan vi bättre förstå det fjärde och sista av Edith Steins grundord: Sühne. För att återge detta tyska ord (jfr lat. expiatio, reparatio) får vi ta till flera svenska: försoning, gottgörelse, ställföreträdande, bot. Detta ord bygger på den typiskt katolska trosövertygelsen att Kyrkan - liksom Maria och den döpta människan - som Kristi brud blir aktivt delaktig i hans frälsningsverk. Genom att låta sig frälsas av hans nåd - och nåden är Guds Ande säger Edith gång på gång - ger man Anden fritt spelrum i sitt inre. Att bli frälst av Kristi nåd innebär också att man som hans brud får medverka i hans frälsnings- och försoningsverk. På latin talar man om co-redemtio och i ortodox tradition om synergism. Genom den Helige Andes idoga omvandlingsverk i det inre blir Kristi brud allt mer skickad att delta i Kristus-Brudgummens verk. Allt vad hon är och gör får genom Kristi förening med henne en försonande och ställföreträdande innebörd. Hans angelägenheter blir hennes. Hon blir ansvarig för alla andras frälsning, eftersom hon har möjlighet att utverka nåd för varje annan människa genom sin bön.

Bönen är den punkt där allt strålar samman för Teresa Benedicta av Korset. Som karmelitnunna ser hon i Teresa av Avilas efterföljd på bönen både som en personlig vänskapsrelation med Kristus och som hennes sätt att medverka i hans försoningsverk. I det nya förbundet deltar människan i frälsningsverket genom en djup personlig relation till Kristus, skriver hon. Ända sedan 1917 hade korset äreplatsen i Ediths andliga liv. Det som enligt Paulus var en stötesten för judarna (1 Kor 1:23) blir för henne som judekristen själva grundstenen. I korsets tecken, skriver hon, kommer vi att segra, dvs. leva vårt liv helt och fullt, antingen det nu blir framgångsrikt eller ej, och till välsignelse för vår omgivning, vårt folk, vår Kyrka.

Samtidigt som Hitlers kamp mot judarna blir allt mer skoningslös växer Ediths övertygelse att hon är kallad att dela sitt folks lidande. Under hennes sista år i klostret i Echt i Holland blir en av det gamla förbundets starka kvinnor, drottning Ester, allt viktigare för henne. I henne anar hon Jungfru Marias konturer som förebedjare för sitt folk i dess stora nöd. När ingenting annat hjälper är Edith också beredd till det sista offret, offret av det egna livet. Kristi brud står upprätt vid hans sida, skriver hon, den fullkomliga gåvan av hela hennes liv och existens gör att hon får delta i Kristi liv och lidandn, det tillåter henne att lida och dö tillsammans med honom, att få del i den fruktansvärda död, som för mänskligheten blev källan till livet.

Den 2 augusti 1942 börjar Ediths egen korsväg, när hon och alla andra katolska judar arresteras som en represalieåtgärd efter de nederländska biskoparnas herdabrev mot judeförföljelserna. Edith befinner sig i koret, där det Allraheligaste ställts ut till tillbedjan. Därifrån förs hon direkt till deportation. Kom, vi går för vårt folk!, hör man henne säga till sin syster Rosa som också förs bort. Hon ser alltså medvetet på sin korsväg som ett ställföreträdande offer, som en Kristi bruds mystiska solidaritet med Israel, Jahwes älskade brud. Den 9 augusti 1942 är med största sannolikhet den dag då Edith ankommer till Auschwitz-Birkenau och också blir ihjälgasad. Som 51-årig kvinna hade hon ingen chans att tas ut till arbetstjänst och undgå gaskammaren. Den 9 augusti kommer också att vara den dag då hennes himmelska födelse firas liturgiskt.

Genom att helgonförklara Edith Stein som martyr vill Kyrkan inte göra anspråk på Auschwitz eller rentav döpa det som inte kan döpas, alltså ge det en slags teologisk tolkning. Den diaboliska - och mänskliga - ondskan måste få framstå i all sin nakenhet och fasa. Mitt i vårt s.k. upplysta århundrade måste vi konfronteras med en verklighet som vi inte vill se. Människan är inte så god som vi ständigt får höra. Därför är det trots allt saligare att vara offerlamm än bödel. Om alt detta är både Israel och Kyrkan överens. Bödlarna å sin sida upphörde aldrig att förvånas över hur många fromma som utan motstånd lät sig drivas bort att slaktas. Identifikationen med Guds lidande tjänare, som träder oss till mötes hos profeten Jesaja i kap. 53, har alltid varit levande för Israels fromma under exil och förföljelse. Att en av dem också såg Guds Son som denne lidande tjänare på väg till gaskammaren är och förblir naturligtvis en stötesten. Därför kommer också Edith Stein att förbli en stötesten. Ändå kan vägen till djupare försoning och dialog mellan judar och kristna inte gå förbi det som är till förargelse och utgör en stötesten - utan bara tvärsigenom. Därför kan hon som föddes på försoningsdagen och dog i Auschwitz också bli ett profetiskt tecken på den försoningsväg som Kyrkan och Israel gemensamt slagit in på.

Anden och bruden säger: 'Kom!' (Upp 22:17)

Anden och bruden - Sponza - Brud (5/6)

Med tillstånd från författaren återges här femte delen av en artikel från tidskriften Karmel (nr 4, årg 33, 1998). Författare är karmeliten Anders Arborelius.

Del 1 - Inledning
Del 2 - Karmel och Israel
Del 3 - Sein - Varat
Del 4 - Selbshingabe - självutgivelse

Sponza - Brud

Brud (lat. Sponza) är ett grundord, inte bara för att förstå Edith Stein, utan för att förstå den klassiska kristna mystiken, ja, Bibelns budskap överhuvudtaget. Samtidigt är det - efter Freud - högst misstänkt att använda denna brud-terminologi. Ändå är kapitulation inför denna uppenbara svårighet aldrig en lösning för oss kristna. Den bibliska uppenbarelsen bygger på att Gud älskar sitt folk så som en brudgum älskar sin brud, fast på ett analogt sätt, alltså på ett oändligt mycket djupare sätt än någon jordisk brudgum. Höga Visans författare och profeterna ser på Israel som Guds älskade brud. I det nya förbundet blir Kyrkan det universella Israel, där Gud vill samla alla. Redan i det gamla förbundet anar vi konturerna av denna katolska, universella brud där alla folk och raser försonas och blir ett i Kristus. Och just i försoningsdagens liturgi läser man profeten Jona, som av Gud själv får höra att också hedningarna i Nineve omfattas av hans universella kärlek.

Gentemot Jona blir Ediths uppgift som Sponza Christi och judisk karmelitnunna så att säga spegelvänd: hon får på olika sätt vittna för sina medkristna om att också judarna omfattas av Guds universella kärlek. Ett av de tydligaste tecknen på detta blir hennes självbiografi: Aus dem Leben einer jüdischen Familie. På uppmaning av en präst tecknar hon här ömsint livet i en vanlig judisk familj. Syftet r apologetiskt. När nazisterna gör allt för att svartmåla judarna vill Edith visa hur det verkligen är att leva som jude. Boken blir ett äreminne över Ediths mor, den fromma judinnan Auguste, som i sig förkroppsligar vad det är att vara Guds trogna brud, Israel. Betecknande är Ediths reaktion efter moderns död, den 14 september, på Korsets upphöjelses dag, 1936: hon ser hädanefter på modern som en förebedjare inför Guds tron. Trots den stora smärtan som både Edith och hennes mor kände över skillnaden i tro dem emellan, nådde de fram till en äkta gemenskap i kärlek. Kanske vå får se på deras inbördes förhållande som en symbolisk och profetisk bild av hur Kyrkan och Synagogan kan mötas i försoning och bön?

Edith vill vara Kristi brud. I hennes skrifter och inte minst i de många föredrag som hon höll för kvinnliga katolska lärare och akademiker före sitt klosterinträde vill hon förmedla detta brudideal, som både har mystiska och politiska implikationer. Edith betonar att kvinnan har en speciell kallelse, både i samhällets yttre och i det mystiska, inre livet. Liksom Jungfru Maria, en Obefläckade, är varje kvinna kallad att bekämpa det onda, att trampa ormen under sina fötter (jfr 1 Mos 3:15). Detta får naturligtvis en särskild accent i det tidshistoriska perspektivet: gentemot de nazistiska - och kommunistiska - ideologierna, som så att säga förvrider mannens roll och det manliga, skall kvinnan vara som en mur som genom sitt andliga moderskap sätter stopp för våld och ondska: Guds bruds liv är ett övernaturligt moderskap som omfattar hela den återlösta mänskligheten.

Det inre och det yttre hör oupplösligt samman i kvinnans kallelse att vara Guds brud. Självutgivelse är lättare för kvinnan och man har alltid lagt ett speciellt samband mellan kvinnan natur och den Helige Ande, vågar Edith säga. Liksom Teresa av Avila, som hade ett manligt helgons, Pedro de Alcántaras, ord på att det verkligen förhöll sig så, understryker hon kvinnans privilegierade ställning på det andliga planet. Det är lättare för kvinnan, hur mycket man i jämlikhetens namn än vrider och vänder på saken, att låta sig ledas av den Helige Ande och se sig som Kristi brud och så nå fram till den högsta mystiska preferensställning, som hon visserligen mer än gärna vill dela med sig av till alla andra. Hela detta Sponza Christi-ideal får sin fulla inkarnation - och blir till en underbar ikon inför våra ögon - i Jungfru Maria. Edith identifierar sig alltmer med Maria, särskilt när hon står vid korsets fot, alltså som aktivt medverkande i återlösningsverket. I Maria ser vi en urbild av den helt försonade och frälsta människan och mänskligheten.

Del 6 - Sühne - försoning

Anden och bruden - Selbsthingabe - självutgivelse (4/6)

Med tillstånd från författaren återges här fjärde delen av en artikel från tidskriften Karmel (nr 4, årg 33, 1998). Författare är karmeliten Anders Arborelius.

Del 1 - Inledning
Del 2 - Karmel och Israel
Del 3 - Sein - Varat

Selbsthingabe - självutgivelse

I sitt filosofiska huvudverk, Endliches und Ewiges Sein - Det ändliga och eviga varat, tecknar Edith Stein en storslagen vision av allt som finns till, både den oskapade och skapade verkligheten, där allt vibrerar av kärlek - och kärleken i sin högsta fullbordan är ömsesidig hängivelse. T.o.m. i atomens minsta beståndsdelar, som dras till varandra, kan vi ana rudimentära spår av Guds väsen, som ju är självutgivelse. I den treenige Guden finns urbilden till allt som är. Han har lämnat spår efter sig i allt skapat. Därför genljuder hela skapelsen av hans kärlek och lov. Men kärlekens enda fullkomliga förverkligande är... de gudomliga Personernas hängivelse åt varandra.

Denna trinitariska grundstruktur - självutgivelsen - präglar allt vara. Ur detta vara härleds sedan hur vi skall leva och handla: Den som hänger sig åt honom når genom kärleksföreningen med honom fram till den högsta väsensfulländningen och till den kärlek, som på sammagång är insikt, hjärtats hängivelse och en fri handling. Mystiken växer nästan omärkligt fram ur filosofin. Filosofen Edith Stein blir efter flera års väntetid - mellan 1922 och 1933 - karmelitnunna: Teresa Benedicta av Korset. På så sätt vill hon uttrycka sin totala hängivelse åt Kristus. Kallelsen till Karmel får en speciell accent för henne som judekristen just detta ödesdigra år 1933. Hon ser på sitt liv som karmelitnunna som ett tecken på solidaritet och självutgivande kärlek för judarna. Jag talade med Frälsaren och sade till honom, att jag visste, att det var hans kors, som nu lades på det judiska folket. De flesta förstod det inte, men de som förstod måste beredvilligt ta det på sig i allas namn.

Samtidigt som Edith växer in i sitt nya liv som karmelit blir tillhörigheten till Israel allt tydligare för henne. Till en jesuit säger hon: Ni kan inte ana vad det betyder för mig att vara det utvalda folkets dotter, inte bara andligt, utan att också få tillhöra Kristus genom blodsband. På ett ställföreträdande sätt ville hon stå inför Kristus för sitt folk. Tvärsigenom tidens svåra händelser ser hon i Andens ljus hur frälsningen bryter fram. Den stora världs- och frälsningshistoriska bakgrunden till dramat på Golgota: Gud, den allsmäktige Skaparen och världens Herre är samtidigt Fadern, som med största trofasthet och omsorg vårdar sitt utvalda folk, han är den ömme, svartsjukt Älskande, som genom seklerna söker sin brud Israel.

Del 5 - Sponza - Brud
Del 6 - Sühne - försoning