Mina inlägg (tvetydigt om abort, danske biskopens kommentar) angående om det stämmer som Maria Hasselgren påstår, att "Katolska kyrkans syn är att abort bara kan försvaras i situationer där mammans liv är i fara" har väckt en del reaktioner. Mest påtagligt är att många inte tycks ha förstått att jag inte överhuvudtaget intresserat mig för det aktuella fallet, utan för sakfrågan. Så även nu!
Sakfrågan är, kan Kyrkan någonsin försvara en abort? Att detta är en helt annan fråga än frågan om ifall Kyrkan kan mildra sitt fördömande vid kraftigt försvårande omständigheter, som i det aktuella fallet, hoppas jag är uppenbart!
Debatten kring abort tenderar att bli extremt polariserad, inte minst när moderns liv är i fara. Det talas om situationer där abort övervägs som om det enbart finns två alternativ:
1) Abort
2) Moderns (och eventuellt barnets) död
Är detta en korrekt situationsbeskrivning? Nej, naturligtvis inte! Att hävda det är att ställa in sig i ledet bland abortförespråkare. Snarare är de två alternativ som föreligger i fall där moderns liv är i fara dessa:
1) Avbryta graviditeten
2) Moderns (och eventuellt barnets) död
Det är en väldigt stor skillnad på att uttrycka saken på detta sätt mot att hävda att det endast är abort som är alternativet till moderns död. Varför? Därför att innebörden i att avbryta en graviditet lämnar andra dörrar öppna än enbart alternativet abort!
Vad är syftet med en abort?
En aborts syfte är att säkerställa att det ofödda barnet blir dödat och därför inte kan födas levande.
Går det att avbryta en graviditet utan att försäkra sig om att det ofödda barnet inte skall kunna födas levande? Självklart! Det går att göra vad man kan för att rädda barnets liv! Det går att försöka och vilja rädda barnets liv! Det innebär bl a att den första frågan man ställer sig är om det går att vänta med att avbryta graviditeten så att chanserna att rädda barnet ökar, utan att det sätter modern i någon direkt fara. Det handlar alltså om att göra samma överväganden som man gör när barnet riskerar att dö av fortsatt graviditet och man därför förlöser kvinnan i förtid för att om möjligt rädda barnet, bara att situationen är den omvända.
Detta tredje alternativ står alltid till buds som ett alternativ til abort. Det går alltså aldrig att påstå att man var tvungen att genomföra en abort för att inga andra alternativ stod till buds. Det handlar om intention och vilja och det kan man alltid styra över själv!
Detta tredje alternativ, där man gör allt vad man kan för att rädda både moder och barn, kan leda till handlingar med dubbel verkan, i de fall då det inte går att rädda barnet. Abort kan aldrig betraktas som en handling med dubbel verkan, eftersom hela syftet med aborten är att döda barnet! Barnets död kan aldrig betraktas som en bieffekt av ingreppet, eftersom det är ingreppets hela syfte!
Hade Maria Hasselgren påstått att "Katolska kyrkans syn är att abort inte kan fördömas lika hårt då mammans liv är i fara" så hade det inte funnits så mycket att invända, vilket bl a biskopskollegiet i Brasilien visat.
Marias uppgift som presstalesman för Kyrkan är inte att uttrycka majoriteten av enskilda katolikers privata åsikter utan att uttrycka Kyrkans officiella ståndpunkt. Att hon gjort det förra i det här fallet tvivlar jag tyvärr inte på. Att hon däremot inte gjort det senare är jag absolut säker på!
Det är en avgrundsskillnad mellan att med Jesus säga "Gå, och synda inte mer" och att med världen säga "Gå, du har inte syndat". Genom att stå fast vid sin ståndpunkt att "Katolska kyrkans syn är att abort bara kan försvaras i situationer där mammans liv är i fara" så ansluter hon sig till världen som säger "gå, du har inte syndat".
När är inte moderns liv i fara? Att vara gravid innebär alltid en risk, i olika stor utsträckning! Idag har de medicinska framstegen minskat denna risk, så att vi sällan tänker på det. Men det var inte så länge sedan som det var högst påtagligt att en graviditet innebar en fara för moderns liv... I andra delar av världen är detta faktum fortfarande påtagligt...
För övrigt medför även abort risker för modern, som vi sällan talar om... En av de mest påtagliga riskerna är att modern aldrig mer kan bli gravid... Andra påtagliga risker är depressioner och psykisk ohälsa av olika slag.
Allt gott!
Dagen: FP ryter till, Dagen: bloggreaktioner, Dagen: Anders kritiserar, Dagen: exkommunicering hävd, Dagen: katoliker suckar (igen)
SvD: FP ryter till, SvD: Usch på Vatikanen, SvD: Det blåser på påven, SvD: katoliker om blåsten
DN: Usch på Vatikanen
11 kommentarer:
Bra Tuve, stå på dig! Hasselgren, mfl. har helt enkelt fel eller också har de kapitulerat efter massivt massmedialt tryck.
Abort är aldrig någonsin tillåtet.
dessutom är det inte alls säkert rent medicinskt att flickan inte skulle ha klarat sig, det finns yngre mödrar än hon.
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_youngest_birth_mothers
Det handlade varken om dubbel effekt eller nödvärn i detta fall, utan om abortpropaganda från de som företräder dödens kultur, och vi vet vem som ligger bakom den. Tyvärr har han lurat med sig stora delar av kyrkans företrädare också.
http://denforloradesonen.blogspot.com/2009/03/bon-for-offren-for-dodens-kultur.html
http://rorate-caeli.blogspot.com/
Kan kyrkan någonsin försvara en abort?
Nej aldring någonsin.
When hell freezes over!
Men är det inte så, Tuve, att det folk talar om är just det specifika fallet med det nioåriga barnet i Brasilien? Att du ens kan tala om själva sakfrågan är obegripligt, eftersom det här fallet knappast liknar de fall där modern är vuxen. Här handlar det om ett barn som blivit med barn. Det är en mycket stor skillnad som naturligtvis måste belysas.
Det är naturligtvis skillnad mellan olika fall och det är aldrig någon lätt situation, detta fall var ju djupt tragiskt.
Men det betyder inte att det blir rätt med abort för det.
Och det innebär ju inte att de två ofödda barnen som aborterades var mindre värda än andra barn, eller tycker du det Johanna?
Johanna
Jag kan väl inte lastas för vad "folk" gör. Om jag undviker att tala om det specifika fallet, därför att jag inte anser att jag vet tillräckligt för att kunna uttala mig så läggs det mig till last. Om jag, efter att du uttryckligen bett mig, uttalar mig om det specifika fallet med samma information som ni har så påstås det att jag inte vet och att jag inte kan avgöra vad som är riktigt osv... Hur i hela friden kan ni avgöra det när ni har samma information som jag? Var lite rättvisa!
Självklart är detta ett unikt fall. Det är alla överens om. Det är ingen som ifrågasätter att detta är ett unikt fall. Men även i ett unikt fall går det att vilja rädda alla inblandades liv! Huruvida det funnits en sådan vilja eller ej har varken du eller jag den blekaste aning om och kan därför inte uttala oss om!
Jag väljer att tala om sakfrågan just för att jag inte vet tillräckligt om det aktuella fallet för att kunna ha en bestämd uppfattning! Jag kan naturligtvis tycka och spekulera som alla andra, men tycker inte det är så relevant!
Vad jag tycker är relevant är att Maria Hasselgren, sedermera med indirekt understöd av biskopens kommentar, påstått att Kyrkans lära är att det går att försvara abort. Jag kan inte se att det går av de skäl som jag har redogjort för, oavsett omständigheter. Jag är däremot övertygad om att omständigheterna påverkar vilken skuld Gud tillmäter en.
Jag finner det ytterst märkligt att jag skall ifrågasättas för att jag, givet den sparsamma informationen, väljer att inte ägna mig åt spekulationer och tyckande, utan istället ställer en fråga som det går att få ett svar på... Era frågor och påståenden om det aktuella fallet går det ju inte att svara säkert på eller ens verifiera givet den information vi har!
Nöj er därför med att diskutera det som vi kan, istället för att spekulera och tycka om det vi inte vet tillräckligt om för att kunna varken fria eller fälla!
Allt gott!
Men Tuve, du har ju redan fällt de båda läkarna trots att du inte ens vet fakta. Du har fällt dem eftersom de utförde en abort istället för kejsarsnitt - trots att du inte ens vet om de faktiskt övervägde den möjligheten och insåg att flickan inte skulle klara av det.
Själv friar jag både mamman och läkarna, eftersom jag är övertygad om att de gjorde det enda de ansåg var rätt i just detta specifika fall.
Johanna
Jag har varken friat eller fällt läkarna. Jag har sagt att om de inte har haft intentionen att göra vad de kunde för att rädda alla inblandade så har de begått en synd. Det enda både du och jag kan uttala oss om i det aktuella fallet är vad som vore rätt och fel givet olika antaganden. Vi kan inte hävda att det är som vi antar, bara att vi tror ditt eller datt angående olika antaganden!
Självklart vet varken du eller jag vilken intention läkarna haft och därför kan varken du eller jag vare sig fria eller fälla dem. Jag skulle också tro att de gjort vad de trodde var rätt, det vill jag gärna tro att alla människor gör! Men det vi tror är rätt är inte alltid det rätta! Det finns massor av människor som tror att abort är något som är nödvändigt och rätt vid långt mindre fasansfulla omständigheter än de i det aktuella fallet. Har de rätt bara för att de tror att de har rätt?
Vi måste kunna tala om vad som faktiskt är rätt eller fel givet olika situationer, alldeles oavsett vad människo tror! Att uppsåtligt försäkra sig om att ofädda barn inte skall kunna födas levande menar jag alltid är fel, alldeles oavsett vad människor tror...
Allt gott!
Johanna
Jag vill göra dig uppmärksam på vad fyra av de präster som själva varit med och stöttat familjen har haft att säga om saken: http://avemarisstella.blogspot.com/2009/03/de-lokala-prasternas-kommentar-till-det.html
Observera bl a följande uttalanden av de läkare som utförde aborten:
"The hospital in which the abortion on the little girl was performed is one of those that always perform this procedure in our state, under the cover of 'legality'. The doctors who acted as executioners of the twins declared, and still declare in the national media, that they did what they are used to doing "with great pride". One of them declared even that: 'Then, I have been excommunicated many times'."
Om detta stämmer måste jag dra slutsatsen att dina antaganden om läkarnas samvetsgrannhet hamnar i lite annan dager...
Allt gott!
Hej, bara undrar. Om man nu ska dra till med ett ytterst extremfall..
säg att (trots all fin utveckling inom vården) den blivande modern garanterat kommer att dö av en graviditet. alltså: garanterat. barnet kommer inte heller att överleva (även det garanterat). hur mkt man än vill finns det ingen chans att rädda barnet, tyvärr. ska man ändå döma de inblandade lika hårt om de blir tvugna (eller hur man nu väljer att se på saken) att välja abort för att ens rädda i alla fall kvinnans liv?
tror inte dessa fall knappt existerar men iaf. ett tydligt och inte allt för krångligt svar på den frågan?
Välkommen Christina
Precis som du så tror jag att det är ett orealistiskt konstruerat exempel. Men det skadar naturligtvis inte att reflektera även kring sådana exempel.
Det du försöker konstruera är ett fall som skulle tvinga de inblandade att hellre avsiktligt försäkra sig om att den som de har till ansvar att vårda blir dödad än att göra vad de kan för att försöka rädda personen, hur hopplösa utsikterna att lyckas än månne te sig. Det är värt att påpeka att inget är garanterat förrän faktum fullbordats, men låt oss säga att utsikterna uppfattas som garanterat hopplösa, vilket inte är samma sak som att de faktiskt är det.
Precis som i all akutvård, även sådan där det verkar vara garanterat omöjligt att rädda de inblandade, så måste man även i en sådan situation som du målar upp göra sitt yttersta för att försöka rädda barnet. Det finns ingenting, vare sig i ditt exempel eller någon möjlig situation, som fråntar människor möjligheten att ha intentionen att rädda liv, även på dem man tror (ja, kanske rentav känner sig övertygad om) kommer dö.
Låt oss ändå anta att det vore möjligt att en sådan situation uppstod, då den enda möjligheten vore att avsiktligt döda en människa istället för att vilja försöka rädda personen. Låt oss också anta att om man inte avsiktligt dödar personen så kommer andra att dö till följd. Borde man då avsiktligt döda en person för att rädda en annan eller borde man låta båda dö? I en sådan konstruerat omöjlig situation borde man kanske rädda vad som räddas kan, inte vet jag.
Jag tycker dock det är ett rätt meningslöst tankeexperiment, eftersom situationen är otänkbar, både i teorin och i praktiken, eftersom vi alltid har möjligheten att vilja rädda allas liv, även då vi tvingas utsätta en eller flera av dem vi försöker rädda för fara, kanske rentav förutsedd akut livsfara... Vi behöver aldrig upphöra att vilja rädda allas liv!
Det var ett långt och krångligt svar på en i mitt tycke tillkrånglad och konstruerad fråga.
Allt gott!
Läste om inlägget och kommentarerna pga en pågående diskussion om ämnet. Slogs av att Christinas sista fråga kan jämföras med situationer där siamestvillingar med stor sannolikhet riskerar att dö om de inte separeras samtidigt som det är högst troligt att endast den ene kommer överleva en separation. Abort kan jämföras med att man med berått mod sticker en giftspruta i den tvilling som man förväntar sig ändå skall omkomma istället för att försöka rädda denne… Det finns inget försvar för vare sig abort (uppsåtligt dödande av ett ofött barn) eller mördandet av den svagare siamestvillingen!
Skicka en kommentar