Per Mases avliden

Per Mases, grundaren och föreståndaren till Berget i Rättvik, Dalarna har avlidit i juletid. Jag träffade honom ett par gånger och blev oerhört imponerad. Han lysste som om det fanns någon mer i hans närhet. Per konverterade till KK för en kort tid sedan, vilket jag skrev om då... Han kommer bli sörjd av många. Frid över hans minne och hopp om en salig hädanfärd och en välsignad jul för nära och kära och vännerna...

Hoppas att fler kan följa hans väg, ty när himlen kommer till jorden och den kyrkliga vägen blir upplyst av sådana ljusbloss, då blir det oundvikligen svårt att vifta bort vår Herre som irrationell, overklig, ej existerande, ointressant eller oetisk! Eller att Kyrkan skulle vara passé eller helt förfallen eller stollig! Gud gör skillnad och kristendomen förvandlar. Och den kyrkliga vägen ger helighet och fullhet.

Se Dagen

Julefrid

Nu är det insnöat och stilla. Vågade/orkade inte riktigt ta mig till Kyrkan (St Petri i Trollhättan) igårkväll, men njöt av midnattsmässan från Rom, som är en av de få bra traditionerna i Svedala (annars är jag inte mycket för TV-utbudet). Man längtar till Rom och Jerusalem. Hoppas man kommer dit, de närmsta åren. Inte för att se Petruskatedralen (då den är för vulgobarock för min smak), men för att få besöka de heliga platserna (mitt första besök i Jerusalem gick ut på att undvika de hedniska kyrkorna ;-) )

Nu är det julfrid, förutom att ungarna måste ha batterier till julklapparna... Så man får ge sig ut i snörasket och låta "mammon" få sin del av guldet, så att krutröken stillar sig i vardagsrummet! På eftermiddagen kommer den katolska mässan till lilla kalla, insnöadde, solindränkta Uddevalla och den människoblivna Kristus kommer till oss oansenligt, tyst och nästan omärkbart! Det är förunderligt vackert alltsammans! Guld, snörökelse och myrra sammanfattar Julen rätt bra!

Veni Veni Emmanuel

Snart är väntan slut. Snart slutar fastan i den största (eller näststörsta) festen!
Gaude! Njut! Längta och vänta lite till...

Mozart! Et Incarnatus est (Bernstein)

När jag sökte rätta mitt latrin, kom denna video upp. Lyssna och njut!

Julledigt

Jag har taggat ner. Börjar tröttna på att vara en "bad guy", bland alla protestbloggarna. Så jag ska ta en julpaus och sedan söka bli ännu mera konstruktiv...

En riktig god jul tillönskas er och hoppas tomten kommer med lego eller bra böcker eller en dyr årgångswhiskey eller något annat himmelskt (för sånt här bör finnas i himlen)...

Christus incarnatus est!

Biskop Anders herdabrev idag

Den tredje adventssöndagen brukar kallas glädjens söndag, Gaudete. Sedan snart tio år firar vi i vårt stift denna söndag som Livets söndag. Vi får glädja oss och jubla över livets gåva, som Gud, livets Herre och upphov, vill ge oss. I sin slösande godhet vill han att vi liksom varje människa skall finnas till. Ingen har rätt att förneka oss livets gåva. Genom sin blotta existens är varje människa okränkbar. Därför kan vi aldrig acceptera dödsstraff. Gång på gång har påvarna manat de länder som ännu har detta barbariska straff att avskaffa det, men ofta klingar denna röst ohörd. Därför kan vi heller aldrig acceptera abort. Just under denna heliga adventstid, när vår Herre Jesus Kristus i Jungfru Marias sköte väntar på att få födas till världen blir detta så tydligt för oss. När Gud blir människa identifierar han sig med varje människa, speciellt de mest utsatta och hotade. De ofödda barnen hör förvisso till denna grupp, men också de barn som på olika sätt blir missbrukade och misshandlade. Tillsammans med den helige fadern vill jag uttrycka min stora sorg över att också katolska präster har begått svåra förbrytelser och övergrepp mot oskyldiga barn. Tillsammans med honom vill också jag be offren om förlåtelse för de lidanden de blivit utsatta för. Det gångna året har för vår Kyrka varit ett botgöringens och omvändelsens år. Det är min bön för hela Kyrkan att det en gång för alla skall bli ett slut på dessa övergrepp. Jag uppmanar er alla att göra detta till ett böneämne. Från stiftets sida reviderar vi just nu våra riktlinjer i beredskapsplanen mot sexuella övergrepp för att alla barn skall kunna vara helt trygga i våra kyrkliga miljöer.

Advent är en tid av bot och omvändelse, men samtidigt en tid av glädje och förväntan. Tillsammans med Jungfru Maria får vi förbereda oss på Jesu födelse till världen, men också på vår födelse till livet i Kristus som vi hoppas skall få sin fulländan i det eviga livet. "Herrens ankomst är nära" (Jak 5:8). Gud vill komma oss oändligt nära i sin Son. Varje människa är inbjuden att ta emot denna oförtjänta gåva i sitt liv. Som kristna är det vår stora glädje att få bära ut detta glada budskap, inte minst till dem som lider och har det svårt. "Stärk maktlösa händer, ge kraft åt vacklande knän. Säg till de modfällda: 'Var frimodiga, frukta inte'", manar oss profeten Jesaja (35:3-4). Som kristna är det vår plikt att söka upp dem som har det sämst i vår närhet och stärka dem i deras mänskliga värdighet. Också i vårt välordnade samhälle finns det människor som lever ett liv som slavar. Vi får inte blunda för det faktum att människor säljs som slavar och utnyttjas skoningslöst på det sexuella planet mitt ibland oss. Fler kvinnor än vi anar har fallit offer för trafficking mitt i vår svenska idyll, som för dem har blivit ett sannskyldigt helvete. Jag är mycket tacksam gentemot de medarbetare i Caritas, de ordenssystrar och alla andra som vill hjälpa dessa utsatta kvinnor. Genom stiftets adventskollekt kan vi alla bidra till att hjälpa dem. Jag har ännu en av dessa moderna slavar inför min inre blick: en flicka från Afrika, ännu inte tjugo år, som sålts till vårt land och hotats till livet. Hon bar på ett barn och för henne var det en självklarhet att också få föda detta barn till livet, ja, lika självklart som det var för Jungfru Maria att få föda Frälsaren till världen.

Advent kan få en ny och djupare betydelse för oss, om vi förenar oss med Jesus som i Marias jungfruliga sköte väntar på att födas till världen. "Kristi mysterier är nämligen ännu inte helt och hållet fullbordade och fulländade. I Jesu egen person är de avslutade, men inte i oss, som är hans lemmar, eller i Kyrkan, som är hans mystiska kropp", säger den helige Jean Eudes (1601-1680). Som lemmar i Kristi mystiska kropp får vi leva oss in i de olika delarna av hans liv, alltifrån fosterstadiet till korsfästelsen. Det svindlar för vår tanke, när det går upp för oss att hans mysterium får sitt eko och sin fullbordan i oss. När vi lider får vi fullborda "vad som ännu fattas i Kristi lidanden" (Kol 1:34). Även det tunga och svåra kan så få en djupare mening för oss. En stilla glädje kan rentav bryta igenom just när det tycks som allra svårast i vårt och världens liv. Vi vet ju att Jesus är med oss, även när allt och alla sviker. Han kan inte överge oss och låta bli att älska oss. Det är så att säga den enda inskränkningen av hans allmakt.

Advent gör oss också mer öppna för Jungfru Marias oersättliga roll i vårt liv som kristna. Hon utkorades till att bli den obefläckade modern till Guds människoblivne Son. Alltsedan dess är hon också vår moder. Alltsedan dess har det kristna folket tagit sin tillflykt till henne i all nöd som vi ber i en av de allra äldsta kristna bönerna, Sub tuum praesidium. Idag vill jag speciellt anbefalla alla de kvinnor och barn i vårt land, som på olika sätt missbrukas, misshandlas och utsätts för förnedring till Marias beskydd. Må Marias ord i Magnificat, hennes lovsång, ge dem hopp: "Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor och rika skickar han tomhänta bort" (Luk 1:51-52). Marias lovsång till Guds barmhärtighet blir samtidigt en kampsång mot denna världens orättfärdiga makter. I alla tider har förtryckta och hotade människor därför tagit sin tillflykt till Jungfru Maria. Idag, den 12 december, tänker vi speciellt på Maria som Vår Fru av Guadalupe, den helgedom i Mexico, dit Latinamerikas förtryckta alltid har vänt sin blick. Till hennes förbön vill jag speciellt anbefalla två kategorier i vårt land. För det första vårdpersonalen på våra sjukhus, vars samvetsfrihet Europarådet så tydligt och kraftfullt har slagit vakt om. Det är vår förhoppning att de också skall få praktiska möjligheter att få följa sitt samvete. Den andra kategorin är de flyktingar som myndigheterna trots alla vädjanden vill avvisa till Irak, fast det finns ett reellt dödshot mot de kristna och mot andra utsatta minoriteter.

Advent är för oss alla en tid då Jesus får komma in mer och mer i vårt liv. "Herrens ankomst är nära." Förbered er på julens nåd genom en ångerfull bikt och goda gärningar. Unna er tid att gå i mässan också någon vardag. Läs Bibeln och be rosenkransen. Ta er an de svaga och utsatta. Besök sjuka. Köp inte så mycket utan ge allmosor. Förbered er på evigheten, inte bara på julbordens fröjder. Då blir julen en kristen högtid och inte bara en konsumismens triumf. Med min förbön och välsignelse till er alla!

+Anders Arborelius ocd

Craig och Hitchens

Hitchens är en av de stora ateisterna (The 4 horsemen; Hitchens, Dawkins, Harris, Dennet: HDHD, inte ADHD ;-) )!
Craig sköter debatten hyfsat från ett kristet perspektiv!

Maria Immaculata

Idag är det fest i Kyrkans famn. " Maria Immaculata" firas med pompa och ståt. Ave Maris Stella (464 i Cecilia) sjöngs och andra Maria-hymner. Det är förunderligt att vara katolik. Jag såg om Mariavideon och den växer för varje gång;




Se gärna invändning 60-64 om Marie syndfrihet!

Lillemor Hallin

Se Dagen för en fantastisk artikel av Lillemor Hallin. Kort, koncis, apologetisk och extremt välskriven...

Abort och ekumenik

Det går att samsas i kyrkoSverige. Man blir glad av Dagens Dagen
och även Bengts blogg kommenterar händelsen.

Biskop Anders, den syrisk-ortodox (Atas) och Hedin och Ekman skriver en gemensam artikel om abort, dödshjälp och "trafficking"!

Det är stort att kristna vågar stå upp för de svaga och för livets okränkbarhet.

Se även abort

Ett dåligt själavårdsval

"Den som väljer sig själv till själavårdare väljer en idiot"

Veckans roligaste citat i bloggvärlden; från på vacklande ben!

Ja, det är förunderligt vad bikten kan frigöra människor. Jag är så tacksam att jag fått den nåden att upptäcka dess djupa, höga hemska och härliga hemlighet!

Predikaren del 2

Den fattige vill bli rik, den rike vill bli superrik och supersnygg, den snygge kung och kungar verkar ha så mycket problem att de bara ser tomhet och "jagande efter vind" som livets slutmål...

Tänk om man vore fattig, intelligent, med stor familj och bäste vän med kungen. Undrar om man skulle sakna något då? Kanske TV:n eller segelbåten eller Guccikläderna??? Kanske de 15 egna minuterna på toaletten skulle försvinna... Ja, tänk om!

Tänk om kyrkogårdarna är fulla av människor som trott sig vara oersättliga för omvärlden! Men du är oersättlig för dina nära och kära! Vem står er närmast; kungen, hemmets drottning, "småglöttarna" eller företaget?

Tänk om det är; "something rotten in the state of Denmark" som Hamlet skulle sagt. Hjärtinfarkterna i vårt land sker mest på Måndag morgon eller Fredag eftermiddag. På Måndagen hos dem som hatar sitt jobb. På Fredagen hos dem som hatar att komma hem. Ett annat liv borde kunna vara möjligt! Tänk om vi missat något! Tänk om!

Ekumenik

Bra om påveämbetet;

bengts blogg
basun
dagen
AveMarisStella (framförallt invändning 7-15 +EXTRAmaterial)

Predikaren 1-2

Det finns en gammal bok som är sååå aktuell. Makt, sexapeall och pengar ger...?;

Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren,tomhet, idel tomhet, allt är tomhet.

Vad får människan ut av all sin möda under solen?

Släkte går och släkte kommer, jorden är evigt densamma.

Solen går upp och solen går ner, så skyndar den tillbaka till platsen för sin uppgång.

...Inga ord räcker till, ingen kan utsäga allt.

Ögat blir aldrig mätt på att se, örat får aldrig nog av att höra.

Vad som har varit kommer att vara, vad som har skett skall ske igen. Det finns ingenting nytt under solen. Säger man om något: "Det här är nytt!" så har det ändå funnits före oss, alltsedan urminnes tid. Ingen minns de släkten som gått, och framtida släkten skall glömmas av dem som följer efter.

Olika livsvägar prövas

Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. Jag föresatte mig att med vishet utforska och undersöka allt som sker under himlen. Tungt är det arbete Gud har lagt på människan. Jag betraktade allt som sker under solen: allt var tomhet, ett jagande efter vind.

Krokigt kan inte bli rakt. Vad man inte har kan man inte räkna. Jag tänkte: Jag har samlat större visdom än någon som före mig har härskat över Jerusalem. Jag har trängt djupt i vishet och vetande. Jag föresatte mig att förstå vad vishet och vetande är, vad dumhet och dårskap är, men jag har insett att också detta är ett jagande efter vind. Stor visdom, stor sorg. Mer kunskap, mer plåga.

Jag tänkte: Nåväl, då vill jag pröva på glädjen och njuta livets goda. Men även detta var tomhet. Det är dåraktigt, sade jag om skrattet, och om glädjen: Vad tjänar den till? Jag beslöt mig för att njuta av vin men ändå låta visheten råda i mitt hjärta. Jag ville ägna mig åt dårskap för att se vad som är bäst för människor att göra under himlen, de dagar livet varar.

Jag grep mig an med stora företag: jag byggde hus åt mig och planterade vingårdar. Jag anlade trädgårdar och parker med fruktträd av alla slag. Jag byggde dammar för att bevattna en skog av grönskande träd. Jag skaffade mig slavar och slavinnor, och nya slavar föddes i mitt hus. Mina hjordar av oxar och får blev större än vad någon haft före mig i Jerusalem. Jag hopade silver och guld, rika skatter från kungar och provinser. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och det som är männens lust: kvinnor och åter kvinnor. Så överträffade jag alla som varit före mig i Jerusalem. Och min visdom svek mig inte. Allt vad mina ögon begärde lät jag dem få, ingen glädje nekade jag mig. I allt mitt arbete fann jag glädje, den lönen fick jag för min möda. Men så vände jag blicken mot allt jag hade utfört, mot all den möda jag haft. Och allt var tomhet, ett jagande efter vind. Det fanns ingen vinst under solen.

Så vände jag blicken mot visheten, dumheten och dårskapen. - Vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som man förut gjort! - Jag såg att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. Den vise har ögon att se med, dåren vandrar i mörker. Men jag vet att samma öde drabbar dem båda. Jag tänkte: Dårens öde drabbar också mig. Vad har då all min vishet tjänat till? Och jag sade mig: Även detta är tomhet. Ty minnet av den vise lever inte evigt, inte längre än minnet av dåren. Inom kort är båda glömda. Och den vise dör liksom dåren. Då hatade jag livet, ty det som sker under solen var mig en plåga. Allt är tomhet, ett jagande efter vind.

Jag hatade också allt som jag med möda förvärvat under solen: det måste jag lämna till den som kommer efter mig. Vem vet om han är vis eller dåraktig? Ändå skall han råda över allt vad jag med möda och klokhet har förvärvat under solen. Även detta är tomhet.

Då greps jag av förtvivlan över all min möda under solen. Ty också den som har strävat med klokhet, insikt och framgång måste lämna vad han äger åt en som inte lagt två strån i kors för att få det. Även detta är tomhet och ett stort elände. Vad får då människan ut av all sin möda, av all sin mödosamma strävan under solen? Var dag är en smärta, var syssla en plåga. Inte ens om natten finner hjärtat ro. Även detta är tomhet.

Det finns för människan ingenting gott utom att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda. Jag har insett att detta är en Guds gåva. Ty vem äter och vem gläder sig Gud förutan? Han ger vishet, kunskap och glädje åt den som behagar honom, men syndaren ger han arbetet med att samla och lägga på hög - och sedan lämnar han alltsammans åt den som behagar honom. Även detta är tomhet, ett jagande efter vind.