Det går att samsas i kyrkoSverige. Man blir glad av Dagens Dagen
och även Bengts blogg kommenterar händelsen.
Biskop Anders, den syrisk-ortodox (Atas) och Hedin och Ekman skriver en gemensam artikel om abort, dödshjälp och "trafficking"!
Det är stort att kristna vågar stå upp för de svaga och för livets okränkbarhet.
Se även abort
30 kommentarer:
Ja det är väl exempel på vad som är legitimt att göra med heretiker.
Ja, det var bra. Enda problemet var väl att de jämförde dödsstraff med abort, Kyrkan har ju alltid menat att staten har rätten att avrätta kriminella som begått tillräckligt allvarliga brott. Det är ju en milsvid skillnad på att avrätta en allvarlig brottsling och att mörda oskyldiga barn...
hilaron... Man får aldrig någonsin lov att döda en annan människa. Det står redan i de tio budorden!
Katolska Kyrkans Katekes fick stark (inomkyrklig) kritik, då det i den första upplagan stod att dödsstraff i vissa fall kunde vara i sin ordning. Därför ändrades ordalydelsen i den andra upplagan till att dödsstraff aldrig någonsin fick lov att tillämpas.
Redan i första upplagan stod det - om jag nu minns rätt - att det endast var i krigstid som dödsstraff fick lov att utövas. Så var det ju i svensk lagstiftning också ända till 1972, då dödsstraffet helt avskaffades.
Katolska Kyrkan anser alltså att staten inte har rätt att avrätta kriminella, ovsett hur allvarliga brott de än har begått. Gud ske lov! skulle jag vilja säga.
Några oskyldiga barn mördas inte ostraffat här i Sverige, som väl är! Inte än så länge iallfall.
Din människosyn skrämmer mig, hilaron! Om du var den enda talesmannen för katolicismen skulle jag ta avstånd från Katolska Kyrkan, så mycket jag någonsin kunnat. Men nu vet jag att det inte är så. Det finns många godhjärtade människor inom Kyrkan, som verkligen älskar sin nästa - med alla hennes brister och förtjänster.
Läs gärna Luk. 6:27-37, som handlar om 'kärlek till fienderna'. Tänkvärda ord!
Katarina: Det är allvarligt att du missrepresenterar Katekesens ord å det grövsta. Hade du varit katolik och det gjordes medvetet hade det kunnat innebära ecklesiastiska straff. Katekesen utesluter inte alls dödsstraff och om vi ska vara helt ärliga så säger alla andra katekeser som Kyrkan utgivit annorlunda, se exempelvis Trientkatekesen och S:t Pius X:s katekes. Kyrkan kan inte ändra sin morallära och Hon har alltid lärt att staten har rätt att avrätta allvarliga brottslingar. Eller vad säger du om GT:s lagar om dödsstraff? Har Gud befallt ondska? Knappast...
Vad är det som är skrämmande med min människosyn? Att jag är trogen Kyrkans lära? Det är något man, tyvärr, inte alltid kan säga om Piltz och i en avsevärt lägre grad Beskow... Jag litar alltså hellre på S:t Pius V och S:t Pius X.
Allt gott!
Jag ber för dig, hilaron... blir så ledsen och bekymrad. (och jag menar allvar)
Tack, man bör alltid vara bekymrad om sin nästa och be för dem. Men om du ber att jag ska överge Kyrkans lära så ber du förgäves. Gud kommer såklart att omfördela nåden av dina böner ändå.
Om man aldrig får döda, vad säger du om självförsvar, rättfärdiga krig och nödvärn av sina nära och kära? Vad säger du om straff över huvud taget? Ska inte människor bestraffas om de begår brott? Har straff något mer syfte än att brottslingen ska avskräckas och rehabiliteras? Finns det något botgörande och försonande i att en brottsling sonar sitt brott? Har brottsoffret rätt till gottgörelse?
Det finns såklart allvarliga moraliska restriktioner på applikationen av ett så strängt och oåterkalleligt straff, men att säga att det är att jämföra med mord av oskyldiga människor är en skrämmande människosyn... Jag vill återigen veta vad som är skrämmande med min människosyn. Du får gärna informera mig eftersom du anser dig vara så pass bekymrad för min själs tillstånd.
Allt gott!
Okej, hilaron, du har sträckt ut en hand... eller?
Jag börjar helt kort...
Sympatiserar du med "Prästbrödraskapet Sankt Pius X" (SSPX)?
Eller har jag bara fått för mig det?
Förnekar du också förintelsen, precis som de gör?
Anser du att exkommunikationen var felaktig?
Påven (Benedikt XVI) ångrar att de togs till nåder igen. Hade han fel?
Nöjer mig med detta än så länge. Jag ställer alltså frågor. Påstår ingenting än så länge. Misstankar har jag. Men jag hoppas att de är felaktiga.
En fråga till...
Vill du upphäva det andra vatikankonciliet?
Anser du det vara kätterskt?
Katarina: Ja, jag hoppas att du blir katolik och frälser din själ. Men om jag skulle ljuga om vad Kyrkan lär om dödsstraff skulle jag hjälpa vare sig dig eller mig.
Jag sympatiserar till viss del med SSPX men anser att de har en del allvarliga problem, både internt och i sitt förhållande med Heliga Stolen. Ärkebiskop Lefebvre har jag dock stor respekt för.
SSPX förnekar inte förintelsen. En av deras biskopar har förnekat förintelsen och har efter det blivit satt med munkavle i icke-teologiska frågor av deras superior. Påve Benedikt har ångrat att han lyfte hans exkommunicering, han har inte uttalat sig om de andra tre. Jag anser att exkommuniceringarna var orimliga, åtminstone i perspektivet med kinesiska PCA och hur Heliga Stolen förhåller sig till den onda organisationen.
Jag förnekar inte att förintelsen ägt rum och anser att det är idioti att göra det.
Allt gott!
hilaron... Tack för ditt svar, som jag uppfattar som uppriktigt.
Då har jag nog inga flera frågor just nu.
Jag betraktar mig själv som katolik i hjärta och själ, trots att jag långtifrån delar din uppfattning i olika trosfrågor =)
Jag var ute på stan när jag skrev från mobilen förut, så hann inte svara på din sista fråga.
Jag anser inte att VII är kätterskt, inte direkt, det är ju promulgerat av en giltigt vald påve. Däremot är det ju väldokumenterat att heretiker låg bakom många av formuleringarna, och deras uttryckta agenda med det var att få igenom något som var objektivt ortodoxt, och därmed skulle röstas igenom av konciliefäderna, men formulerat på ett så ambivalent sätt att det gick att använda på kätterskt vis efter konciliet. Vilket också skedde. Ta religionsfrihet, kollegialitet, ekumenik osv. Alla är högst problematiska koncept som orsakat stor skada för Kyrkan efter konciliet. Att jämföra med vad som hände efter Andra konciliet i Konstantinopel eller Konciliet i Konstans, som också var skandalösa på många sätt (och erkända av Kyrkan som det i efterhand, även om man behöll de bra delarna av de koncilierna). Jag tror Kyrkan en dag kommer se tillbaka med sorg på våra dagar och med lättnad att ha kommit ur den djupa krisen.
Jag resonerar såhär: jag säkrar min själs och andras frälsning bättre om jag lever, tror och lär så som Kyrkan alltid har lärt innan VII och fortfarande lär men i mer ambivalenta termer. Dög det för Lilla Thérèse duger det för mig, dög det för S:t Francisco Xavier duger det för mig, dög det för S:t Franciskus av Assisi duger det för mig, dög det för S:t Jean d'Arc duger det för mig.
Allt gott!
David
Tack ännu en gång för ditt svar, hilaron! Jag säger inte emot dig, för det skulle jag göra om jag lät fingrarna få flyga helt fritt över tangentbordet.
Vi två är inte överens. Det räcker nog med att konstatera det. Och jag är glad för att dimmorna skingrats något efter denna lilla dialog.
Jag tycker ju, t ex, att andra vatikankonciliet var något av det bästa som hänt i Katolska Kyrkans historia. Dock anser jag att jag är lika mycket katolik som du anser att du är =)
Jag avslutar med att säga som du...
Allt gott!
En sak till förresten: När det gäller dödsstraff handlar det enligt Katolska Kyrkan inte om dödsstraff i egentlig mening, ifall det nånsin (vilket är tveksamt) skulle vara befogat. Det är bara om det inte går att infånga 'brottslingen' överhuvudtaget och sätta honom bakom galler som det är tillåtet att ta honom av daga, så att säga. Och detta endast i extrema situationer, dvs i samband med krig eller våldsamma samhällsomstörtande aktiviteter. Tror nog att den tolkningen, från min sida, är tämligen riktig.
Och då handlar det ju ännu en gång om nödvärn, kan man väl säga? Inte straff.
Ändå är det lite inkonsekvent av Kyrkan, tycker jag nog, att vara så pragmatisk i den här frågan men inte i andra frågor. Filosofen Immanuel Kant var betydligt mera konsekvent i sin pliktetik. Det som är fel är alltid fel; i alla situationer. Om det är fel att döda (som det är enligt femte budordet), så är det alltid (!) fel att döda, oavsett omständigheterna. Det är hårda bud - i dubbel bemärkelse.
Nu skrev jag ju för mycket iallafall. Blir lätt så när något är intressant.
Katarina: Det femte budet lyder: "Du skall inte mörda/dräpa." inte "Du skall inte döda." (se KKK, n. 2258-2317) Och nej, din tolkning är inte riktig. Det är riktigt att de senaste påvarnas omdömesavgörande gällande dödsstraffets tillämplighet antagligen är lite strängare än min syn, men påve Benedikt har ju själv sagt som kardinal och Troskongregationens prefekt att en person som inte håller med påven om detta omdömesavgörande kan vara minst lika god katolik som påven och i lika god ställning med Kyrkan. Detsamma gäller inte abort, eutanasi, embryonal stamcellsforskning, preventivmedel osv.
Som jag har förstått det är du inte katolik, eller har du nyligen konverterat?
Varför var VII det bästa som hänt i Kyrkans historia och vad baserar du det på?
Och jo, något som är objektivt ont är alltid objektivt ont oavsett omständigheterna och situationerna. Där skiljer vi oss inte. Min poäng är att det inte är objektivt ont att en stat avrättar en brottsling som straff. Det är dock objektivt ont att som privatperson utfärda sådana straff eller att mörda oskyldiga människor. Jag tror du blandar ihop döda med mörda/dräpa.
Jag föreslår läsning av Pius IX:s Syllabus Errorem och Pius X:s Lamentabili Sane, två listor av felaktiga uppfattningar som vi som katoliker måste avfärda.
Allt gott!
David
Angående Kyrkan och dödsstraffet
I ett modernt samhälle tar Kyrkan ställning mot dödsstraffet. Där finns det medel och resurser att skydda oskyldiga från individer som är beredda att göra allvarliga brott. Se tex vad Evangelium vitae.
Däremot berättigar Kyrkan dödsstraff i samhällen där medel och resurser inte finns att skydda oskyldiga.
Så staten kan ha rätt i att avrätta grova brottslingar men då under särskilda villkor. Därför talar den förre påven (i bla Evangelium vitae) mycket positivt i att dödsstraffet avskaffas för grova brottslingar i många länder i modern tid.
Tjänaren
Det jag inte förstår är varför folk är så kortsynta, Kyrkan har lärt saker om dödsstraffet innan JPII som på avgörande punkter skiljer sig från hans omdömesbedömning (kommer inte på en bättre översättning av "prudential judgment") i denna fråga. Jag menar denna bedömning är inte ofelbar och en katolik kan göra en annan bedömning utan att förlora sin goda ställning med Kyrkan, vilket kardinal Ratzinger också explicit sagt som Troskongregationens prefekt. Det är en märklig ultramontanism som infekterar den moderna Kyrkan, där Hennes eviga lära i det närmaste utraderas till förmån för väldigt lågauktoritativa uttalanden av påvarna. Med samma resonemang är det väl fritt fram att uppmana avgudadyrkare att be sina demongudar att frambringa fred i världen med hänvisning till Assisimötet på 80-talet eller att vi ska kyssa den oheliga och hädiska Koranen därför att JPII gjorde det. Nej, i förvirrande tider måste man med helige Athanasius stå fast vid vad Kyrkan alltid har lärt och på det sätt som Hon alltid har lärt det. I möjligaste mån också leva sin fromhet såsom Kyrkan alltid anbefalltt och inte ge sig hän åt zenmeditation, enneagram och andra farliga praktiker som florerar i Kyrkan av idag.
Allt gott!
Hilaron
Att du inte gillar JPII, kanske inte gör dina två senare poänger så bra (men de var ju inte menade att vara giltiga)! "Assisimötet på 80-talet" var inte gemensamt liturgiskt. Man bad om fred (på olika ställen) och kyssen av Koranen kan ju faktiskt också uppfattas som ett tack för gåvan. Umgås man med muslimer och får i present det de värdesätter mest, kan det vara artigt att tacka (inte slänga den på golvet och stampa på den)...
Men detta kanske är petiteser i sammanhanget. Jag förstår dock din poäng!
Anders: Det är riktigt att jag tycker att JPII var en dålig påve. Han var en mycket from och djupt troende man men han misslyckades gravt i sin ledning av Kyrkan och orsakade anmärkningsvärt många skandaler som inte enbart skandaliserat troende katoliker utan också gett fundamentalistiska protestanter vatten på kvarn när de kallar påven för Anti-Krist. Deras bedömning är ju självklart helt fel ute men jag förstår hur det ser ut.
Jag sa inte att han bad tillsammans med dem till deras demongudar men han uppmanade dem att be till falska gudar. Hur kan det ses som något positivt? Jag skulle hellre dö än kyssa Koranen, vilket också var inställningen hos de franciskanska protomartyrerna som just dog därför att de vägrade kyssa denna oheliga bok. Jag brukar inte kyssa gåvor jag får om det inte är något heligt. Han kunde ha varit artig och tackat utan att kyssa boken. Det hade varit att älska Gud mer än människor, tror du att en muslim skulle få för sig att kyssa ett krucifix om du gav det till honom? Och en mer relevant fråga, hade Pius X, Pius IX, Gregorius den store eller någon annan helig påve gjort det? Jag hoppas att det var en tillfällig förvirring som orsakade det hela.
Men det var inte min poäng, min poäng var att moderna lekmän tar till sig en massa saker som påvar, biskopar och präster säger när de uttalar sig väldigt lågauktoritativt men inte när de talar högauktoritativt. Vem i Kyrkan bryr sig exempelvis om att man bör sjunga gregorianskt eller polyfoniskt i Mässan och endast i undantagsfall något annat och då också något som är lämpligt och avpassat för det Allraheligaste? Vem bryr sig om att Kyrkan inte tillåter NFP mer än i undantagsfall? Vem bryr sig om att Kyrkan lär att alla stater måste erkänna Kristus som Konung? Vem bryr sig om att Kyrkan lär att alla människor är förpliktade att söka sanningen i Henne? Min poäng är att saker och ting är tämligen upp-och-nervända i Kyrkans mänskliga sida nuförtiden.
Allt gott!
Hilaron
Jag ser din poäng och tyckte kanske det var mindra bra exempel! Jag delar dock inte din pessimism, till fullo...
Jag är nog inte särskilt pessimistisk, men jag är inte heller dumdristigt optimistisk. Jag försöker endast ha en realistisk bild över Kyrkans tillstånd idag, att den är ganska dyster just nu tycker jag borde vara ganska uppenbart. Kyrkan kommer gå igenom mycket svårigheter innan Jesu återkomst, det profeteras ju exempelvis av Paulus (tror jag, eller Jesus själv) att i den sista tiden skulle även de utvalda förledas om de inte blivit bevarade genom tron. Jag tror inte att vi är i den sista tiden riktigt än även om den närmar sig. Marias profetior under 1900-talet talar ju exempelvis om en era av världsfred som kommer följa efter en stor världskatastrof av övernaturliga proportioner, eran då Maria krönts till drottning och Jesus till kung även av världen. Det skulle kunna korrelera med eran då Anti-Krist hålls fången i tusen år i Johannes Apokalyps. Men det är såklart alltid vanskligt att tolka profetior. Men låt oss ändå vara vaksamma och inte blunda för att djävulen har infiltrerat Kyrkan, biskopskollegiet och kardinalskollegiet (se Paulus VI:s uttalanden, Vår Fru av Akitas profetior och Syster Lucia av Fatimas uttalanden, likväl som Pius XII:s profetiska ord innan han blev påve och efter att han tagit del av Fatimaprofetiorna, tror boken heter La vie devant Pie XII eller något i den stilen).
För att återvända till ämnet så har jag ingen avgjord uppfattning om dödsstraffets tillämplighet i dagens samhälle men tror att det kan ha funnits en viss naiv optimism när man deklarerade att vi nu skulle klara oss utan det. Min poäng var att Kyrkan aldrig har och inte nu heller lär att dödsstraff är absolut förbjudet. Att därtill jämföra det med det kallblodiga massmordet av oskyldiga barn tycker jag är smaklöst.
Allt gott!
Kom på att boken heter Pie XII devant l'histoire.
Kan inte tiga när någon här påstår att man vinner det eviga livet om man tillhör katolska kyrkan, men inte annars!
Guds rike och kyrkan är verkligen inte samma sak, i synnerhet gäller det RKK. Jag går inte in på alla invändningar som finns mot RKK. De värsta är påveämbetet, som går direkt emot Jesu ord om att INGEN skall kallas Fader. Alla skulle vara bröder. Och så var det i urkyrkan.
RKK har oerhört mycket blod på sina händer, inte minst under inkvisitionerna.
Rövaren på korset var aldrig medlem i RKK, den fanns inte ens då, men ändå skulle han vara med Jesus i Paradiset. RKK är en mänsklig organisation.
Frälsningen handlar bara om tro på Jesus Kristus som dog för våra synder.
I motsats till RKK tror vi inom andra kristna kyrkor att det finns frälsta i alla kyrkor (förmodligen, vi vet inte detta). Och att det finns säkert i alla kyrkor sådana som inte tillhör Guds rike.
Frälsningen är personlig.
Våra liv visar sedan om vår tro är äkta.
Lennart: Helgonen lär att en majoritet av vuxna katoliker kommer till helvetet. Så medlemskap i katolska Kyrkan är ingen garanti för himmelriket. Däremot kan man inte komma in i Guds rike utan att vara förenad med Kristi Kropp. Hur kan man ha gemenskap med Kristus utan att tillhöra Hans Kropp? Angående tro allena är det den mest obibliska ide jag någonsin stött på. Har man inte läst Paulus, evangelierna, Jakobsbrevet eller Gamla Testamentet frågar jag mig när jag hör den befängda iden...
Jag hoppas att du blir frälst och att du kommer till himmelen. Följ den smala vägen och gå inte på den breda vägen, tron allena, som leder till fördärvet.
Allt gott!
Det får stå för hilaron att Evangelium vitae är "lågauktorativa".
Själv gör jag en annan bedömning.Jag anser vidare att Evangelium vitae är i kontinuitet med Kyrkans tro och lära. Det är också något som den förre påven poängterar i encyklikan.
Jag citerar Evangelium vitae, not 56 (katolsk dokumentation nr 26)
"Det är inte tillåtet att gå till ytterligheten att avrätta den skyldige utom i absolut nödfall, det vill säga när samhället inte kan skyddas på annat sätt. Men på grund av det förbättrade straffsystemet inträffar idag sådana fall mycket sällan, om de överhuvud förekommer"
Det går också att läsa om detta i katekesen not 2267.
Tjänaren
@Katarina: Vilken planet bor du på? Visste du inte att oskyldiga barn dödas varje dag i Sverige. Dessutom på det ställe som de borde vara mest trygga, i moderlivet. På hednatiden lät de dem åtminsone födas för att sedan sättas ut dem åt vargarna.
Tjänaren... Tack för citatet från Evangelium vitae! Jag känner igen de orden, fast förmodligen är det Katolska Kyrkans Katekes, som jag har läst.
Dödsstraff är alltså i vår tid en praktisk omöjlighet, med Katolska Kyrkans sätt att se. Det tycker jag känns gott att veta.
Den Förlorade Sonen... Man bör benämna saker och ting vid deras rätta namn. Exemplet du gav, där man förr i världen satte satte ut nyfödda barn på skogen - eller utsatte dem för vanvård, via så kallade "änglamakerskor" - är ett exempel på barnamord.
När, i moderlivet, förvandlas fostret till att bli ett barn? Det råder nog lite delade meningar om det. Men i de fall där aborter sker, handlar det om mänskliga foster. Inte barn! Det förekommer spontana aborter (missfall) och framkallade sådana (fosterfördrivning).
Om detta kan man tycka vad man vill, som vi vet, men Katolska Kyrkan har sin uppfattning klar: Fosterfördrivning är av ondo och därmed alltid förkastligt.
Barnamord och fosterfördrivning är alltså två olika saker. Vi måste kunna skilja mellan dem, annars blir begreppsförvirringen total.
Lennart
Guds rike och Kyrkan är verkligen samma sak. Jesus grundade Kyrkan som frälsningens ark ca år 30. Dock tror jag att du har del i Kyrkan om du är döpt. Angående din "Fadersinvändning" så är den rätt klassisk. Se "Index över 99 invändningar" uppe till höger och scrolla till nr 9. Har du fler invändningar (t.ex. inkvisitionen), finns de troligen besvarade där också... :-)
Sök Kristus i allt.
Katarina, det koncilium som du höjer till skyarna säger att abort och barnamord är fruktansvärda brott. Bara så att du vet.
Tjänaren: Läs S:t Pius X:s katekes eller Trientkatekesen och säg var något liknande står. Givetvis är inte Evangelium Vitae lågauktoritativ, men den är inte ofelbar som sådan. Att den därtill avviker från Kyrkans tidigare uppfattning om dödsstraffets tillämplighet borde åtminstone få en att inte uttala sig så kategoriskt som du och Katarina gör. Det jag menade med lågauktoritativa uttalanden var de predikningar där JPII sa att dödstraffet aldrig kunde tillåtas, vilket då strider mot både vad han själv sagt i Evangelium Vitae och vad Kyrkan alltid har lärt. Att en påves omdömesbedömning (och inte bindande lära, jag hänvisar åter till Troskongregationens tidigare prefekt, kardinal Ratzinger och nu påve Benedikt) om dödsstraffets tillämplighet ska upphöjas till dogm av lekmän som tycker det är obekvämt att diskutera dödsstraff i DDR-Sverige tycker jag är märkligt. Givetvis får man hålla med påven om hans omdömesbedömning, men att börja säga att det är något annat än det är är att vara oärlig. Att säga att det är bindande, att säga att man inte kan göra en annan bedömning är att säga emot vad Kyrkan genom Troskongregationen (genom vår nuvarande påve när han var kardinal) själv har sagt i frågan. Det är allvarligt.
Det är särskilt märkligt när vi faktiskt har objektivt och oföränderligt onda saker att ta itu med: aborter, eutanasi, embryonal stamcellsforskning, införandet av låtsasäktenskap, skilsmässor, preventivmedel, könsstympningar som utförs och uppmuntras av svenska landsting (och nej, jag talar inte om omskärelse av pojkar), sjukt liberal kriminalpolitik, ett osäkert rättsväsende, en ohämmad porrindustri osv. osv. Det tycks mig endast som ett försök att visa sig respektabel.
Dödsstraff är ju en fullkomlig icke-fråga i Sverige, det existerar ingen som helst debatt och alla är mer eller mindre överens om att man inte ska ha dödsstraff. Att därtill jämföra dödsstraff, som inte är objektivt ont, med barnamord i skötet, som är ett allvarligt objektivt ont, är oerhört smaklöst. Är ett oskyldigt barn att jämföra med exempelvis en dömd pedofil seriemördare? Det knyter sig i magen när jag ens hör sådana jämförelser.
Katarina: Är du allvarlig? Varför köper du abortförespråkarnas retorik att kalla det för foster och inte barn? Det är ett levande barn från befruktningen, det är en mänsklig person från befruktningen. Att säga att förekomsten av missfall skulle göra att det inte är ett barn är ju som att säga att eftersom det finns barn som dör strax efter dem föds så är inte heller nyfödda bebisar barn utan något annat...
Vad är det för skillnad på barnamord och fosterfördrivning enligt dig och vad är det för begreppsförvirring du talar om?
Allt gott önskar jag er båda!
Kyrkan och dösstraffet
Du säger att bla Evangelium vitae, katekesen mm angående dödsstraffet "avviker från kyrkans tidigare uppfattning".
Jag menar istället att att dessa är i kontinutitet. I mina ögon är det inte avvikelse det handlar om utan att Pius X (och Trident) riktade sig till en värld som inte var något välfärdssamhälle. I en sådan värld kan ett dödsstraff vara den rätta metoden att skydda oskyldiga från allvarliga brott.
Evangelium vitae, katekesen mm riktar sig till välfärdssamhället där fängelse och vård är ett bättre medel än dödsstraffet. Det skyddar också oskyldiga från allvarliga brott.
Och som jag skrev i mitt första inlägg "Däremot berättigar Kyrkan dödsstraff i ett samhälle där medel och resurser inte finns för att skydda oskyldiga". Detta betyder att dödsstraffet ännu kan vara ett medel någonstans i världen. Jag ger mig inte in att spekulera om och var ett sådant samhälle finns idag.
Ofelbart eller inte (jag vet inte riktigt vad du lägger i begreppet). Jag tycker det finns goda skäl att som kristen undervisa utefter katekesen och vår biskops uppfattning i denna fråga.
Allt gott till er alla särskilt hilaron.
Tjänaren
Eftersom dödsstraff inte är ett objektivt ont i alla fall så är dess moraliska värde baserat på en situations- och intentionsbedömning. En sådan bedömning gör JPII och BXVI och det är såklart inget fel i att följa den bedömningen. Själv är jag inte helt säker på att den bedömningen vare sig är riktig eller helt i kontinuitet med tidigare lära och vår nuvarande påve har uttryckt att jag har rätt att hålla en sådan uppfattning. Det finns såklart andra frågor som är av större vikt för Kyrkans mission: såsom den falska ekumeniken, interreligiös dialog för sakens skull, kollegialitetsbegreppets förödande effekter på det effektiva styrandet av Kyrkan osv. När det gäller ekumeniken har ju JPII exempelvis sagt att det är helt legitimt att ifrågasätta den och att till och med betrakta den som skadlig för Kyrkans mission i en tidig encyklika. Ultramontanism har aldrig varit Kyrkans lära.
Allt gott!
Skicka en kommentar