Frälsningsläran, var den punkt där reformationen började och därför vill jag börja avrunda just där. Faktum är att denna dogmatiska strid var den strid, vilket hela det lutherska “kyrkoprojekt” stod och föll med (”articulus stantis et cadentis ecclesiae”).
I mångt och mycket var detta en onödig strid och är en onödig strid. Se den av LVF utgivna; Gemensam deklaration av rättfärdiggörelseläran från 1995. Det konstiga är att när då denna stridsfråga är löst, vilket startade reformationen, hävdar många ledande protestanter att det inte går att vrida klockan tillbaka och underordna sig läroämbetet i andra lärofrågor. Dessa ledare vill ha kvar sin egna ämbetssyn eller sakramentsteologi. Jag hörde själv diskussionerna på högsta nivå i dessa frågor, när rättfärdiggörelsedokumentet 1996 presenterades av bl.a. Fr Roelvink och Per-Erik Persson, ute i Stockholms stiftsgård. Det var riktigt, riktigt intressant och skrämmande... Kyrie eleison!
Idag är uppbrotten fler och fler, även om andra enhetssträvande strömningar också glädjande nog kan ses. Kristna börjar i Sverige få en mycket stor längtan efter enhet och rötter. Se t.ex. Jesusmanifestet och t.ex. i pingstpastorns HALLDORF:s böcker, tidningen Pilgrim samt ekumeniska firanden. Men tyvärr verkar protestantiska uppbrott också bli fler och fler. Splittring är en förbannelse, vars ursprung finns i ”splittraren” som på grekiska benämns ”diabolos”. Christie eleison! Herre, låt din enhetsskapande Ande snart föra oss samman. Vi behöver dig så desperat för att föra fler människor till den Sanna enhet som Kyrkan är!
Men ska det göras en snabb genomgång av ”Sola fide”, alltså ”tron allena”, så nämns den på ett ställe i NT. I Jak 2:24 fördöms ”tron allena” och därför är den nylutherska uppfinningen om att människan inte gör något mer än att tro obiblisk och mycket dålig teologi. Att endast tron saliggör är att överförenkla Luther och hela protestantismen. Tron är början på den väg där vi får växa och bli ansvarsfulla fullvuxna samarbetspartners och bära frukt. Men det största felet som reformatorerna gjorde var - att i nominalistisk anda - separera rättfärdiggörelse från heliggörandet. Detta är i skarp kontrast till kristen tradition och hela Skriften. Kyrkans och Kyrkornas tro är att vi är, blir och kommer att vara frälsta av nåd och rättfärdiggjorda genom tro och gärningar. Detta var (och är) även luthersk lära och därför kan inte ”tron allena” i dess nuvarande lutherska tolkning vara kyrkosplittrande. Idag är alltså de flesta lutheraner och läroämbetet överens i denna lära. Båda bekänner att endast tron inte heliggör, utan gärningar behövs eftersom tron måste arbeta. Båda bekänner också att allt är nåd, vilket kyrkligheten alltid gjort. Det är Guds nåd som ger oss Kristus och Anden, med vårt samtycke, och ingjuter det övernaturliga livet i vår själ. Men allt är genommarinerat och ”hopkitat” av Guds kärlek. Kärleken är början, det som motiverar oss samt målet. När vi gör kärlekens gärningar är det Gud som verkar i oss genom sin kärlek. Den som lever i denna kärlek, lever i Gud och Gud i honom. Luthers stridsfråga är därmed löst och dörrarna till St Petruskyrkan är vidöppna. Men myterna finns kvar och därför behövs en kort genomgång av en av de mest uppslitande striden i kristenheten. Kyrie eleison!
torsdag 30 september 2010
KATOLSKT VS FARISEISM, redigerad
Det blåser i frikyrkan, ett korsdrag som leder mot Rom (Halldorf, Ekman) och ett tvärdrag som leder bort från Luther (i några avseende positivt) och till Jerusalem. Ofta kritiseras katolicismen för att vara antisemitisk och därför vänder man sig inte till Rom i sökandet efter rötterna. Se t.ex. här .
Antijudiskhet, vilket var motiverat utifrån religiösa motiv, har funnits i Kyrkans historia, alltså att man inte sett judendomen - eller fariseisk judendom - som en frälsningsväg. Dock har Kyrkan aldrig varit antisemitisk, alltså sett judarna som ohyra som ska utrotas. Att judeförföljelser ibland skett beror på att den folkliga pöbeln fått fritt spelrum. Antijudiskheten - eller polemik mot dåtidens judendom - finns redan i NT och blir intensivare när judendomen och kristendomen skiljs åt på 300-talet. Anledningen till NT:s negativa attityd till judarna var artonbönens införande i synagogans liturgi1, en NT:lig tendens att uppvärdera romarna samt besvikelse över att judarna inte konverterade i ännu större mängd. Läroämbetet har aldrig manat till judeförföljelser, även om några katoliker utfört sådana handlingar. Luther däremot uppmanade till sådant och detta blev grogrund för den senare fanatiska nazismen2.
Nostra Aetate 4 från 1965 säger;
”...Kyrkans frälsning hemlighetsfullt förebildats i det utvalda folkets uttåg ur träldomslandet. Därför kan Kyrkan inte glömma att hon fått Gamla Testamentets uppenbarelse genom detta folk, med vilket Gud i outsäglig barmhärtighet värdigats sluta det Gamla Förbundet, och att hon får näring från roten av det goda olivträd, där hedningarnas vilda olivgrenar är inympade. Kyrkan tror nämligen att Kristus, vår frid, genom korset har försonat judar och hedningar och i sig själv gjort de båda till ett.”...”Kyrkan fördömer alla förföljelser mot vilka människor det än må vara… beklagar hon djupt allt hat, alla förföljelser och antisemitiska manifestationer, i vilken tid och vilka personer de än må ha riktats mot judarna.”2
1 Tillkom förmodligen på 80-talet och bestod av 18 bönepunkter, t.ex. låt nasareerna (kristna) och kättarna… gå under ögonblickligen.
2 Vi får dock aldrig glömma att Kyrkan alltid sett fascismen (och kommunismen) som totalt oförenliga med kristen tro. Se redan ”Non abbiamo bisogno” 1922, ”Mit brennender sorg” 37 samt ”Divini Redemptoris” 38.
3 Andra Vatikankonciliet, Om religionsfriheten, s 14f
tisdag 28 september 2010
Svensk kristenhets största cirkus! redigerad
Då var det dags.
Årets kyrkopolitruker ska ut på parad. Inte pride, utan SveK:s egen demokratiska "cirkus". Inga mörkermän kommer att kastas åt lejonen; utan man går lite mer civiliserat tillväga; utköpning, förtal och utfrysning.
Motioner handlar om att odöpta att kunna ta emot nattvarden; om vårdat språk bland deltagarna (inte säga som ifjol: kärlek är att k..... någon i r....) och alkoholfritt vin.
Man hoppas att det inte blir värre än förra året, som måste varit ett lågvattenmärke i Svensk kyrkohistoria. Samtliga "systerkyrkor" till SvK har i princip fördömt hennes tilltag. Ur katolsk synvinkel kan bara konstateras att det inte går att bedriva ekumenik med en Kyrka som ena dagen gör ekumeniska uttalanden i en katolsk anda och nästa dag bryter sönder kristen lära...
Kyrie eleison! Christe eleison! Kyrie eleison!
Läs här, Läs här och Läs där och igårdagen
Årets kyrkopolitruker ska ut på parad. Inte pride, utan SveK:s egen demokratiska "cirkus". Inga mörkermän kommer att kastas åt lejonen; utan man går lite mer civiliserat tillväga; utköpning, förtal och utfrysning.
Motioner handlar om att odöpta att kunna ta emot nattvarden; om vårdat språk bland deltagarna (inte säga som ifjol: kärlek är att k..... någon i r....) och alkoholfritt vin.
Man hoppas att det inte blir värre än förra året, som måste varit ett lågvattenmärke i Svensk kyrkohistoria. Samtliga "systerkyrkor" till SvK har i princip fördömt hennes tilltag. Ur katolsk synvinkel kan bara konstateras att det inte går att bedriva ekumenik med en Kyrka som ena dagen gör ekumeniska uttalanden i en katolsk anda och nästa dag bryter sönder kristen lära...
Kyrie eleison! Christe eleison! Kyrie eleison!
Läs här, Läs här och Läs där och igårdagen
måndag 27 september 2010
MARIAS UPPTAGELSES HISTORIA
”Marias upptagelse” kommer i kyrkofädernas skrifter sist av alla (maria)dogmer. Upptagelsen är bara en konsekvens av ”syndfriheten” och är även en del av luthersk tro, se CA 3 och Apol 21, s246. Detta avsnitt är det enda i hela boken som jag citerar några lite märkliga källor, då inga kyrkofäder före 300-talet berör frågan. De nedan citerade författarna har inget större officiellt värde eller kyrklig autencitet, utan är endast ett sätt att visa att tron på upptagelsen fanns tidigt. Marias upptagelse var, trots en urkyrklig tystnad i skrift, en dogm spridd i den tidiga Kyrkan och firades liturgiskt bevisligen sedan 500-talet med universiell feststatus på 700-talet. Det kanske främsta argumentet för dogmen är kanske inte det som finns, utan det som saknas. Ingen mariansk relik finns bevarad1, vilket är mycket anmärkningsvärt i en relikstinn miljö som annars inte alltid var nogräknad. Aldrig har någon tagit fram kvarlevor från Maria, när många bibliska personer använts så. Är inte detta märkligt? Märkligt är också att endast sex av världens biskopar motsatte sig dogmatisering av Marie upptagelse. Motståndet har aldrig varit starkt varken i öst eller väst samt ej heller under eller strax efter reformationen.
St GREGORIUS av Neocesarea (205-~275) även kallad - “Thaumatourgos” – mirakelgöraren, blev kristen och biskop 240 efter Origenes påverkan. I hans 3 bebådelsepredikningar framställs Maria som fläckfri och äras mycket högt. I slutet av den andra predikan nämns Maria som varande i himlen;
Du [Maria, min anm.] skiner som det klaraste ljus vid den högsta platsen i förnuftets kungarike; där Fadern – som är utan början och vars kraft överskuggade dig – är förhärligad; och där din Son tillbedes…Tillsammans med dig, anse oss värdiga att bli delaktiga av din fullkomliga nåd genom Jesus Kristus vår Herre: som tillsammans med den helige Anden, tillhör Faderns ära, nu, alltid och i evigheters evighet. Amen!
PSEUDO-MELITO skriver omkring år 300 e.Kr., i De Transitu Virginis 16:2–17; “Därför må det genom din nåds kraft…du som har besegrat döden, och regerar i ära, du skulle uppväcka din Moders kropp och ta henne med dig jublande till himlen. Då sa frälsaren; ‘Ske din vilja’”.
St EPIFANUS av Salamis på Cypern skriver år 374 i Panacea 79:11, där han nämner himmelsfärden och kopplar Upp 12 mycket tydligt med Maria; “Antag att hon dog en naturlig död. I så fall somnade hon in i ära och gick hädan i renhet och fick sin jungfruliga krona. Och antag att hon föll för svärdet, enligt Simons profetia. Då är hennes ära med martyrerna, för genom henna lystes världen upp av det gudomliga ljuset. Då är hennes heliga kropp i den fullständiga lyckan. Och antag att hon lämnade världen, utan att dö, eftersom Gud kan göra vad Han vill. Då blev hon helt enkelt upptagen till den eviga äran.” ”
St JOHANNES Teologen” sägs stå bakom De Obitu S. Dominae från 300-talet; “Och från den tiden framåt visste alla, att den obefläckade och ädla kroppen upptogs till paradiset.”
St GREGORIUS av Neocesarea (205-~275) även kallad - “Thaumatourgos” – mirakelgöraren, blev kristen och biskop 240 efter Origenes påverkan. I hans 3 bebådelsepredikningar framställs Maria som fläckfri och äras mycket högt. I slutet av den andra predikan nämns Maria som varande i himlen;
Du [Maria, min anm.] skiner som det klaraste ljus vid den högsta platsen i förnuftets kungarike; där Fadern – som är utan början och vars kraft överskuggade dig – är förhärligad; och där din Son tillbedes…Tillsammans med dig, anse oss värdiga att bli delaktiga av din fullkomliga nåd genom Jesus Kristus vår Herre: som tillsammans med den helige Anden, tillhör Faderns ära, nu, alltid och i evigheters evighet. Amen!
PSEUDO-MELITO skriver omkring år 300 e.Kr., i De Transitu Virginis 16:2–17; “Därför må det genom din nåds kraft…du som har besegrat döden, och regerar i ära, du skulle uppväcka din Moders kropp och ta henne med dig jublande till himlen. Då sa frälsaren; ‘Ske din vilja’”.
St EPIFANUS av Salamis på Cypern skriver år 374 i Panacea 79:11, där han nämner himmelsfärden och kopplar Upp 12 mycket tydligt med Maria; “Antag att hon dog en naturlig död. I så fall somnade hon in i ära och gick hädan i renhet och fick sin jungfruliga krona. Och antag att hon föll för svärdet, enligt Simons profetia. Då är hennes ära med martyrerna, för genom henna lystes världen upp av det gudomliga ljuset. Då är hennes heliga kropp i den fullständiga lyckan. Och antag att hon lämnade världen, utan att dö, eftersom Gud kan göra vad Han vill. Då blev hon helt enkelt upptagen till den eviga äran.” ”
St JOHANNES Teologen” sägs stå bakom De Obitu S. Dominae från 300-talet; “Och från den tiden framåt visste alla, att den obefläckade och ädla kroppen upptogs till paradiset.”
69. KVINNAN ÄR INTE MARIA
INVÄNDNING: Den nya förbundsarken är inte Maria. Kvinnan är endast en symbol för Kyrkan (eller Israel).
SVAR: Om någon absolut inte vill koppla ihop Maria med denna kvinna, i Upp 11-12, så fås svar utifrån hur du ropar. Att hävda att det inte handlar om en person är omöjligt om kvinnan är havande och föder Kristus (Upp 12:5). Dessutom verkar det svårt att inte koppla ihop Upp 11-12 med 1 Mos 3. I begynnelsen finns en orm (nahash) vilken återkommer - som orm och drake - i t.ex. Jes 27:1, samt som en drake i Upp 12. I begynnelsen finns också en kvinna och en son. Att dessa personer finns där - i begynnelsen och i änden - bör betyda att den personliga individuella tolkningen bör vara mest trolig. Till sist finns det inget skäl till att arken1 i kapitel 11 och 12 skulle kunna betyda både Kyrkan (+Israel) och Maria. Maria är ju även Kyrkans moder. Skriften innehåller ofta flera perspektiv samtidigt, vilket inte bör bortrationaliseras. Vem är Sions största dotter och Kyrkans första och största Moder?
1 Även i Ps 132:8; ”Kom, Herre, till din viloplats, du och din mäktiga ark.”, nämns arken tillsammans med Gud, vilket pekar på att de finns i varandras närhet i himlen. Se också Ps 45:10.
SVAR: Om någon absolut inte vill koppla ihop Maria med denna kvinna, i Upp 11-12, så fås svar utifrån hur du ropar. Att hävda att det inte handlar om en person är omöjligt om kvinnan är havande och föder Kristus (Upp 12:5). Dessutom verkar det svårt att inte koppla ihop Upp 11-12 med 1 Mos 3. I begynnelsen finns en orm (nahash) vilken återkommer - som orm och drake - i t.ex. Jes 27:1, samt som en drake i Upp 12. I begynnelsen finns också en kvinna och en son. Att dessa personer finns där - i begynnelsen och i änden - bör betyda att den personliga individuella tolkningen bör vara mest trolig. Till sist finns det inget skäl till att arken1 i kapitel 11 och 12 skulle kunna betyda både Kyrkan (+Israel) och Maria. Maria är ju även Kyrkans moder. Skriften innehåller ofta flera perspektiv samtidigt, vilket inte bör bortrationaliseras. Vem är Sions största dotter och Kyrkans första och största Moder?
1 Även i Ps 132:8; ”Kom, Herre, till din viloplats, du och din mäktiga ark.”, nämns arken tillsammans med Gud, vilket pekar på att de finns i varandras närhet i himlen. Se också Ps 45:10.
MARIAS UPPTAGELSE
lk 199; KKK 966 och 974 sammanfattade; Maria blev med kropp och själ upptagen till himlen. Maria upptagelse har historiskt sett ingått och ingår i de flesta Kyrkornas tro och liturgi och dogmatiserades 19501.
KUNGAMODERN OCH UPPTAGELSE I GT
En viktig bakgrund till himladrottningens särställning är den position Israels kungamoder hade i gamla testamentet. Drottningmodern (”Gebira”) har en oerhört betydelsefull position i hela den antika världen och i de flesta kungliga ”exotiska” kulturer än idag. Se i Skriften i Höga Visan 3:11; ”kom Sions döttrar, skåda kung Salomo och kronor hans mor har krönt honom med på hans bröllopsdag, på hans glädjedag.”. Och Jer 13:18 ”Säg till kungen och kungamodern: stig ner från er höga plats, ty den praktfulla kronan har fallit från era huvuden.”. Se också 1 Kung 2:13ff; ”Tala med kung Salomo – dig avvisar han inte... Batseba kom in till kung Salomo för att tala om Adonia reste sig kungen och gick henne till mötes och hälsade henne vördnadsfullt...och lät ställa fram en stol åt kungamodern på sin högra sida.” Kungamodern kan alltså medla för folket. Se vidare i 1 Kung 11:1-3, som visar Kungamoderns roll och 1 Kung 15:13, där Kungamodern berövas sin ställning. Se även 2 Kung 24:15 och Ords 31:1. För material om upptagelse, se Gen 5:24 (även Hebr 11:5), där Henoks upptagelse skildras och även 2 Kung 2:11, där det talas om Elias upptagande.2
HIMLADROTTNINGEN OCH UPPTAGELSE I NT
De kristna som menar att dogmen om Marie upptagelse är obibliskt, får problem i slutet av NT där St Johannes ser in i himlen. Förmodligen är detta samme man som står vid Jesu kors (se Joh 19:26-30) och till vilken Jesus säger; ”se din Moder”. Vidare säger här Jesus också till Maria; ”se din son”. Denne St Johannes var enligt traditionen alltså utvald att ta hand om Maria och han ser nu in i himlen där vi i Upp 11:19-12:2, 17 läser följande;
”…och Guds tempel i himlen öppnades och förbundsarken blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar och dån och åska och väldiga hagel. Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande...”…”Och draken rasade mot kvinnan och gick bort för att strida mot hennes andra barn, mot dem som håller Guds bud och har Jesu vittnesbörd.”.
1 Efter andra världskrigets nedvärdering av människans och specifikt judinnors värde, kom påven – efter att alla tolvhundratrettiotvå östliga och västliga biskopar tillfrågats – att mer exakt definiera vad som hände judinnan Maria. Om Maria dog eller blev upptagen före sin död uttalar inte påven eller Kyrkan. Påven skriver i “Munificentissimus Deus” i ES2331-2333; “...genom vår Herres Jesu Kristi auktoritet, av de heliga apostlarna Petrus och Paulus och vår egen auktoritet uttalar, fastslår och definierar vi att detta dogma var uppenbarat av Gud, att den obefläckade Guds Moder, den eviga jungfrun Maria, efter att ha fullbordat sitt jordeliv, blev med kropp och själ upptagen till den himmelska härligheten.
2 Mose och Elia uppenbaras (Matt 17:3) när Jesus förhärligas i Matt 17:1-9. Detta visar att Mariauppenbarelser är möjliga... Hon är den förste fullkomligt kristne… (första skrivna vittnesbördet av en mariauppenbarelse är på 300-talet av GREGORIUS av Nyssa Orat 24:10f)
KUNGAMODERN OCH UPPTAGELSE I GT
En viktig bakgrund till himladrottningens särställning är den position Israels kungamoder hade i gamla testamentet. Drottningmodern (”Gebira”) har en oerhört betydelsefull position i hela den antika världen och i de flesta kungliga ”exotiska” kulturer än idag. Se i Skriften i Höga Visan 3:11; ”kom Sions döttrar, skåda kung Salomo och kronor hans mor har krönt honom med på hans bröllopsdag, på hans glädjedag.”. Och Jer 13:18 ”Säg till kungen och kungamodern: stig ner från er höga plats, ty den praktfulla kronan har fallit från era huvuden.”. Se också 1 Kung 2:13ff; ”Tala med kung Salomo – dig avvisar han inte... Batseba kom in till kung Salomo för att tala om Adonia reste sig kungen och gick henne till mötes och hälsade henne vördnadsfullt...och lät ställa fram en stol åt kungamodern på sin högra sida.” Kungamodern kan alltså medla för folket. Se vidare i 1 Kung 11:1-3, som visar Kungamoderns roll och 1 Kung 15:13, där Kungamodern berövas sin ställning. Se även 2 Kung 24:15 och Ords 31:1. För material om upptagelse, se Gen 5:24 (även Hebr 11:5), där Henoks upptagelse skildras och även 2 Kung 2:11, där det talas om Elias upptagande.2
HIMLADROTTNINGEN OCH UPPTAGELSE I NT
De kristna som menar att dogmen om Marie upptagelse är obibliskt, får problem i slutet av NT där St Johannes ser in i himlen. Förmodligen är detta samme man som står vid Jesu kors (se Joh 19:26-30) och till vilken Jesus säger; ”se din Moder”. Vidare säger här Jesus också till Maria; ”se din son”. Denne St Johannes var enligt traditionen alltså utvald att ta hand om Maria och han ser nu in i himlen där vi i Upp 11:19-12:2, 17 läser följande;
”…och Guds tempel i himlen öppnades och förbundsarken blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar och dån och åska och väldiga hagel. Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande...”…”Och draken rasade mot kvinnan och gick bort för att strida mot hennes andra barn, mot dem som håller Guds bud och har Jesu vittnesbörd.”.
1 Efter andra världskrigets nedvärdering av människans och specifikt judinnors värde, kom påven – efter att alla tolvhundratrettiotvå östliga och västliga biskopar tillfrågats – att mer exakt definiera vad som hände judinnan Maria. Om Maria dog eller blev upptagen före sin död uttalar inte påven eller Kyrkan. Påven skriver i “Munificentissimus Deus” i ES2331-2333; “...genom vår Herres Jesu Kristi auktoritet, av de heliga apostlarna Petrus och Paulus och vår egen auktoritet uttalar, fastslår och definierar vi att detta dogma var uppenbarat av Gud, att den obefläckade Guds Moder, den eviga jungfrun Maria, efter att ha fullbordat sitt jordeliv, blev med kropp och själ upptagen till den himmelska härligheten.
2 Mose och Elia uppenbaras (Matt 17:3) när Jesus förhärligas i Matt 17:1-9. Detta visar att Mariauppenbarelser är möjliga... Hon är den förste fullkomligt kristne… (första skrivna vittnesbördet av en mariauppenbarelse är på 300-talet av GREGORIUS av Nyssa Orat 24:10f)
68. MARIE UPPTAGELSE ÄR OBIBLISK
INVÄNDNING: Dogmen om Maria upptagelse har inget bibliskt stöd.
SVAR: Upptagelsen är egentligen bara är en konsekvens av den syndfria avelsen. Om en människa lever syndfritt, så drabbar inte döden denna människa, se t.ex. 1 Mos 3:19; Ps 16:10 och Rom 5:12. Gud lyfte alltså Maria med själ och kropp upp till sin eviga boning. Utöver bakgrunden med ”den syndfria avelsen” betyder det även något att Marias Son var universums och judarnas Konung. Upptagelser är vidare möjliga och bibliska, därför att det finns sådana händelser i GT och 2 Kor 12:2-4 där St Paulus himlafärd skildras. Hur kan denna dogm då vara obibliskt?
SVAR: Upptagelsen är egentligen bara är en konsekvens av den syndfria avelsen. Om en människa lever syndfritt, så drabbar inte döden denna människa, se t.ex. 1 Mos 3:19; Ps 16:10 och Rom 5:12. Gud lyfte alltså Maria med själ och kropp upp till sin eviga boning. Utöver bakgrunden med ”den syndfria avelsen” betyder det även något att Marias Son var universums och judarnas Konung. Upptagelser är vidare möjliga och bibliska, därför att det finns sådana händelser i GT och 2 Kor 12:2-4 där St Paulus himlafärd skildras. Hur kan denna dogm då vara obibliskt?
67. ENDAST GUD GER NÅD
INVÄNDNING: Gud är den ende exklusiva medlaren utifrån 1 Tim 2:5 och Maria kan därför inte vara nådeförmedlerska.
SVAR: 1 Tim 2:5; ”…en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus.” kan inte tolkas så exkluderande. Versen står för det första i närheten till andra kyrkliga verser, se vers 1 (citat nedan) och vers 4. För det andra är ordet för den ende inte det vanliga grekiska exklusiva ”monos” som används överallt annars i brevet, utan istället används ”heis”. Därmed är inte Gud ett avundsjukt purket väsen, som inte vill släppa från sig något av sina förmedlingsuppdrag. För det tredje är Gud all nåds källa och den enda som förmedlar sin nåd, men Han använder alltid människor i sitt verk. Gud ger och ger i överflöd. Han ger sig själv till mänskligheten och gör detta specifikt i en judinnas tonårssköte, där Gud tar mänsklig form och föds som 100 % av Marias mänsklighet. För det fjärde finns det massor av fler exempel på att Gud inte förbjuder människan att utföra Hans verk (KKK 970). Är Gud motsatt mänsklig samverkan?
1 Tim 2 är inte exkluderande. När vi ber för andra är vi medlare, som i början av just 1 Tim 2; ”först och främst uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och åkallan för alla människor.”. Kristus är här modellen och vi medverkar i Hans verk. Skulle din pappa bli upprörd om du frågade om han kunde be för dig, och därmed inte gick direkt till Gud? Vidare är Gud skapare av allt, men många människor får ändå vara hans medskapare i fortplantningsprocessen. Kristus är vidare ende medlaren, men använder ärkeängeln Gabriel till att förmedla Guds budskap. Jesus är också den store Herden, se Joh 10:11ff; och han delegerar ändå St Petrus att vara herde i Joh 21:15ff. Jesus är även översteprästen, ändå är vi alla kallade att dela det allmänna prästerskapet, se 1 Petr 2:5ff och Upp 1:6. Jesus är på samma sätt Domare, Kung, Profet, Syndaförlåtare mm och vi får ändå vara delaktiga i att utföra dessa uppdrag, se t.ex. Matt 28:19f; Joh 14:12; ”den som tror på mig han skall utföra gärningar som jag, och ännu större.”; 15:4, 12f; 20:23 och 1 Kor 3:9; ”Vi är ju Guds medhjälpare”. Marias nådeförmedling innebär inget annat än att förmedla Guds nåd och vara delaktig i Guds verk. Detta p.g.a. att Jesus och Guds Moder inte kan skiljas åt. Maria pekar alltid mot Kristus, se Joh 2:5. Mariafromheten skymmer inte Kristus i Kyrkan eller hos Kyrkorna. Var inte rädda för henne, inte ens om hon skulle förmedla nåd, vilket dock ännu inte är kyrklig dogma!
SVAR: 1 Tim 2:5; ”…en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus.” kan inte tolkas så exkluderande. Versen står för det första i närheten till andra kyrkliga verser, se vers 1 (citat nedan) och vers 4. För det andra är ordet för den ende inte det vanliga grekiska exklusiva ”monos” som används överallt annars i brevet, utan istället används ”heis”. Därmed är inte Gud ett avundsjukt purket väsen, som inte vill släppa från sig något av sina förmedlingsuppdrag. För det tredje är Gud all nåds källa och den enda som förmedlar sin nåd, men Han använder alltid människor i sitt verk. Gud ger och ger i överflöd. Han ger sig själv till mänskligheten och gör detta specifikt i en judinnas tonårssköte, där Gud tar mänsklig form och föds som 100 % av Marias mänsklighet. För det fjärde finns det massor av fler exempel på att Gud inte förbjuder människan att utföra Hans verk (KKK 970). Är Gud motsatt mänsklig samverkan?
1 Tim 2 är inte exkluderande. När vi ber för andra är vi medlare, som i början av just 1 Tim 2; ”först och främst uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och åkallan för alla människor.”. Kristus är här modellen och vi medverkar i Hans verk. Skulle din pappa bli upprörd om du frågade om han kunde be för dig, och därmed inte gick direkt till Gud? Vidare är Gud skapare av allt, men många människor får ändå vara hans medskapare i fortplantningsprocessen. Kristus är vidare ende medlaren, men använder ärkeängeln Gabriel till att förmedla Guds budskap. Jesus är också den store Herden, se Joh 10:11ff; och han delegerar ändå St Petrus att vara herde i Joh 21:15ff. Jesus är även översteprästen, ändå är vi alla kallade att dela det allmänna prästerskapet, se 1 Petr 2:5ff och Upp 1:6. Jesus är på samma sätt Domare, Kung, Profet, Syndaförlåtare mm och vi får ändå vara delaktiga i att utföra dessa uppdrag, se t.ex. Matt 28:19f; Joh 14:12; ”den som tror på mig han skall utföra gärningar som jag, och ännu större.”; 15:4, 12f; 20:23 och 1 Kor 3:9; ”Vi är ju Guds medhjälpare”. Marias nådeförmedling innebär inget annat än att förmedla Guds nåd och vara delaktig i Guds verk. Detta p.g.a. att Jesus och Guds Moder inte kan skiljas åt. Maria pekar alltid mot Kristus, se Joh 2:5. Mariafromheten skymmer inte Kristus i Kyrkan eller hos Kyrkorna. Var inte rädda för henne, inte ens om hon skulle förmedla nåd, vilket dock ännu inte är kyrklig dogma!
MARIAS NÅDEFÖRMEDLING
lk 197; KKK 967-970 sammanfattade; Maria har sedan tidigt i Kyrkans historia uttryckts inneha en speciell roll i frälsningshistorien. Maria fortsätter sin modersroll, p.g.a. Kristi förtjänster och detta uppdrag vilar helt på Kristi förmedling och är helt beroende av Honom. Guds Moder tituleras förespråkerska, beskyddarinna, hjälpinna och nådeförmedlare.
Maria är en medlare mellan Gud och människa. Inte på ett sådant sätt att Kristus inte behövs, utan att Hans nåd får kanaliseras genom henne; se Joh 19:26f. Gud använder människor och Guds Moder belyser Kristus på ett unikt sätt. I fjärde budet står att vi skall lyda och vörda föräldrarna. Vad innebär det om Maria var en verklig Moder till Kristus? Ska inte vi efterfölja Kristus. Detta tål att mediteras över och det har kristna gjort genom hela historien. Det finns hos Maria ett kvinnligt frälsningsperspektiv, i förening med sin Son, och det är därför som otaliga kyrkofäder och officiella kyrkliga dokument kallar henne; ”advocata”, ”mediatrix”, ”coredemtrix” och nådeförmedlerska.
NÅDEFÖRMEDLINGENS BAKGRUND
Ingen person har varit Gud närmare än Maria och ingen har haft så mycket tid tillsammans med honom i himlen eller på jorden. Om Jesus var helt och fullt människa och jude innebär det att Han levde under den mosaiska lagen och de tio budorden. Om vi ska ”Imitatio Christi”, alltså efterlikna Kristus, bör vi också lyda fjärde budet och vörda och underordna oss Kristi föräldrar; Gud Fadern och GudsModern. Detta kan låta vanvördigt, men jag menar naturligtvis inte att Gud Fadern och Maria hade ett fysiskt samliv. Men Kristus har en mänsklig Moder, som också är moder till personen Kristus. Och Ordet är den andra personen i gudomen. Maria har sagt JA före oss, för annars hade inte Gud blivit synlig i Kristus. Hon har också - enligt Kyrkans tro - sagt ett ja för oss. Därför är Maria intimt förenad med Kristus och Kristi frälsarverk och Maria och Jesus går inte att skilja åt. Hon kan inte skiljas från Gud vid; födelsen, första underverket, korset eller graven. Maria och Guds verk kan inte heller skiljas vid Kyrkans första pingst eller in i evigheten. Ingen kan skilja dem åt. Inte en Ärkebiskop, inte någon amerikansk T.V.-evangelist och inte ens om självaste Calvin skulle resa sig upp från de döda och protestera. Vad Gud har sammanfogat, kan ingen människa skilja åt. Redan i GT har kungamodern en mycket speciell roll och Maria förmedlar uppdrag i Luk 1:41 och Joh 2:3-5.
Maria är en medlare mellan Gud och människa. Inte på ett sådant sätt att Kristus inte behövs, utan att Hans nåd får kanaliseras genom henne; se Joh 19:26f. Gud använder människor och Guds Moder belyser Kristus på ett unikt sätt. I fjärde budet står att vi skall lyda och vörda föräldrarna. Vad innebär det om Maria var en verklig Moder till Kristus? Ska inte vi efterfölja Kristus. Detta tål att mediteras över och det har kristna gjort genom hela historien. Det finns hos Maria ett kvinnligt frälsningsperspektiv, i förening med sin Son, och det är därför som otaliga kyrkofäder och officiella kyrkliga dokument kallar henne; ”advocata”, ”mediatrix”, ”coredemtrix” och nådeförmedlerska.
NÅDEFÖRMEDLINGENS BAKGRUND
Ingen person har varit Gud närmare än Maria och ingen har haft så mycket tid tillsammans med honom i himlen eller på jorden. Om Jesus var helt och fullt människa och jude innebär det att Han levde under den mosaiska lagen och de tio budorden. Om vi ska ”Imitatio Christi”, alltså efterlikna Kristus, bör vi också lyda fjärde budet och vörda och underordna oss Kristi föräldrar; Gud Fadern och GudsModern. Detta kan låta vanvördigt, men jag menar naturligtvis inte att Gud Fadern och Maria hade ett fysiskt samliv. Men Kristus har en mänsklig Moder, som också är moder till personen Kristus. Och Ordet är den andra personen i gudomen. Maria har sagt JA före oss, för annars hade inte Gud blivit synlig i Kristus. Hon har också - enligt Kyrkans tro - sagt ett ja för oss. Därför är Maria intimt förenad med Kristus och Kristi frälsarverk och Maria och Jesus går inte att skilja åt. Hon kan inte skiljas från Gud vid; födelsen, första underverket, korset eller graven. Maria och Guds verk kan inte heller skiljas vid Kyrkans första pingst eller in i evigheten. Ingen kan skilja dem åt. Inte en Ärkebiskop, inte någon amerikansk T.V.-evangelist och inte ens om självaste Calvin skulle resa sig upp från de döda och protestera. Vad Gud har sammanfogat, kan ingen människa skilja åt. Redan i GT har kungamodern en mycket speciell roll och Maria förmedlar uppdrag i Luk 1:41 och Joh 2:3-5.
MARIAS MODERSKAP I HISTORIEN
St IRENAEUS av Lyon skriver på 180-talet i Adversus Haereses 5:19:1 (J256a) om Marias roll som förespråkare för Eva (citat i annan länk).
ORIGENES skriver i början av 200-talet i In Iohannis evangelium, preat. 6;
”Man måste ha modet att erkänna att dels evangelierna är det förnämsta i hela Skriften, dels att det förnämsta bland evangelierna är det enligt Johannes. Den som inte har lutat sitt huvud mot Jesu bröst och av honom mottagit Maria som sin egen mor kan inte förstå dess djupa innebörd.”
St AMBROSIUS av Milano skriver år 377 i De virginibus ad Marcellinam sororem suam libri tres 2:2:6 (J1325a) och 2:2:7;
“Marias liv bör vara din bild för jungfrulighet. Hennes liv är en spegel som reflekterar kyskhetens och dygdens ansikte. Där finner du en modell för ditt eget liv...vilket visar vad som behöver förbättras, vad som skall efterliknas och vad som skall hållas fast vid.”
“Den första saken som gör att lärandet fattar eld och glöder, är lärarens storhet. Vilket exempel [att lära genom sitt exempel, min anm.] är större än Guds Moder? Vad är mer ärofullt, än henne som Äran själv valde? Vad mer kyskt än hon, som bar en kropp utan kontakt med en annan kropp? Varför skulle jag tala om hennes andra dygder?” ”Hon var jungfru inte bara i kroppslig utan också i andlig bemärkelse. Aldrig svek hon sitt rena sinnelag med någon listig undanflykt. Hon hade ett ödmjukt hjärta, hennes tal var allvarligt, hon var förståndig, fåmäld, ivrig att läsa och satte inte sitt hopp till osäkra rikedomar utan till de fattigas böner; hon var flitig och blygsam i sitt tal och hon sökte vägledning mer hos Gud än hos människor. Hon förolämpade ingen utan ville alla väl. Hon reste sig för dem som var äldre, hon avundades inte sina jämnåriga, hon undvek skryt, följde förnuftet och älskade dygden. Har hon någonsin sårat sina föräldrar ens med en blick? Har hon någonsin varit oense med sin familj? Har hon någonsin visat föraktade för den ringe? Har hon skrattat åt den svage? Har hon undvikt den behövande?...”
St ATHANASIOS av Alexandria trodde att Maria var ett föredöme för fullkomlighet, se De Virginitate 255;
“De heliga Skrifterna instruerar oss och Marias liv, Guds Moder, som framstår som ett fullkomlighetens ideal och grundformen för det himmelska livet.”
St AUGUSTINUS skriver år 401 i De sancta virginitate 6:6 (J1644, se även Predikan 188:4; 191:4 och 192:2);
“Denna ende kvinna är både moder och jungfru, inte bara andligen, men också kroppsligen.” ”Hon är andlig moder, inte av frälsaren, ty till honom är hon snarare andlig dotter. Hon är i själva verket moder även till hans lemmar...eftersom hon [vid bebådelsen] i kärlek samverkade till födelsen av de troende, som är lemmarna i den kropp vars huvud han är." (från Tolkning och retorik, s172f) ”I kroppen, är hon verkligen Moder till detta huvud.”
ORIGENES skriver i början av 200-talet i In Iohannis evangelium, preat. 6;
”Man måste ha modet att erkänna att dels evangelierna är det förnämsta i hela Skriften, dels att det förnämsta bland evangelierna är det enligt Johannes. Den som inte har lutat sitt huvud mot Jesu bröst och av honom mottagit Maria som sin egen mor kan inte förstå dess djupa innebörd.”
St AMBROSIUS av Milano skriver år 377 i De virginibus ad Marcellinam sororem suam libri tres 2:2:6 (J1325a) och 2:2:7;
“Marias liv bör vara din bild för jungfrulighet. Hennes liv är en spegel som reflekterar kyskhetens och dygdens ansikte. Där finner du en modell för ditt eget liv...vilket visar vad som behöver förbättras, vad som skall efterliknas och vad som skall hållas fast vid.”
“Den första saken som gör att lärandet fattar eld och glöder, är lärarens storhet. Vilket exempel [att lära genom sitt exempel, min anm.] är större än Guds Moder? Vad är mer ärofullt, än henne som Äran själv valde? Vad mer kyskt än hon, som bar en kropp utan kontakt med en annan kropp? Varför skulle jag tala om hennes andra dygder?” ”Hon var jungfru inte bara i kroppslig utan också i andlig bemärkelse. Aldrig svek hon sitt rena sinnelag med någon listig undanflykt. Hon hade ett ödmjukt hjärta, hennes tal var allvarligt, hon var förståndig, fåmäld, ivrig att läsa och satte inte sitt hopp till osäkra rikedomar utan till de fattigas böner; hon var flitig och blygsam i sitt tal och hon sökte vägledning mer hos Gud än hos människor. Hon förolämpade ingen utan ville alla väl. Hon reste sig för dem som var äldre, hon avundades inte sina jämnåriga, hon undvek skryt, följde förnuftet och älskade dygden. Har hon någonsin sårat sina föräldrar ens med en blick? Har hon någonsin varit oense med sin familj? Har hon någonsin visat föraktade för den ringe? Har hon skrattat åt den svage? Har hon undvikt den behövande?...”
St ATHANASIOS av Alexandria trodde att Maria var ett föredöme för fullkomlighet, se De Virginitate 255;
“De heliga Skrifterna instruerar oss och Marias liv, Guds Moder, som framstår som ett fullkomlighetens ideal och grundformen för det himmelska livet.”
St AUGUSTINUS skriver år 401 i De sancta virginitate 6:6 (J1644, se även Predikan 188:4; 191:4 och 192:2);
“Denna ende kvinna är både moder och jungfru, inte bara andligen, men också kroppsligen.” ”Hon är andlig moder, inte av frälsaren, ty till honom är hon snarare andlig dotter. Hon är i själva verket moder även till hans lemmar...eftersom hon [vid bebådelsen] i kärlek samverkade till födelsen av de troende, som är lemmarna i den kropp vars huvud han är." (från Tolkning och retorik, s172f) ”I kroppen, är hon verkligen Moder till detta huvud.”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
