onsdag 27 april 2011

Johannes Paulus II, Santo Subito eller vad?

Vid Johannes Paulus II's (JPII) begravning fanns det många med plakat med texten Santo Subito (ung. helighet nu). Inför den förväntat kommande saligförklaringen av Johannes Paulus II har det framförts betänkligheter kring att JPII verkligen förtjänar att saligförklaras. De invändningar som framförts handlar om flera olika saker och diskuteras utförligt i The Remnants officiella reservation mot saligförklaringen och saligförklaringsprocessen.

Det första som är underligt med JPIIs saligförklaringsprocess är att man har valt att inte vänta 5 år efter personens död innan processen har dragits igång, vilket är standardförfarande. Det är lite oklart (för mig) varför man har valt att göra så i det här fallet. Man skall dock komma ihåg att det inte är första gången det sker. Samma sak skedde även nyligen med Moder Teresa.

Vidare så finns det i The Remnants reservation ett par saker som JPII gjort som faktiskt är anmärkningsvärda och i bästa fall bara svåra att förstå. Däribland kan nämnas kyssandet av koranen och det aktiva deltagandet i en hednisk kult i Togo. Dock finns det flera saker i reservationen som jag inte kan se problemet med, främst JPIIs offentliga ursäkter för vad Kyrkans medlemmar och representanter har gjort sig skyldiga till genom historien. Såvida man inte menar att Kyrkans medlemmar är immuna mot synd så kan inte jag se att det finns något problem med att be om ursäkt för de synder som begåtts av Kyrkans medlemmar. Och vem är mer lämpad än just påven att göra det?

Innan jag fortsätter är det värt att notera att JPII inte är saligförklarad än och att vi inte kan veta om han kommer att bli det heller. I dagsläget verkar det dock rimligt att anta att det kan komma att ske inom en överskådlig tid. Jag vill också understryka att jag inte sitter inne med några säkra svar utan bara kan redogöra för min egen uppfattning.

Det som får mig att skriva om detta är inte reservationerna som sådana, för jag kan förstå och i viss utsträckning dela det oförstående som kommer till uttryck från dem som motsätter sig hela saligförklaringsprocessen. Dock finns det flera problem i den attityd som ådagaläggs hos dem som aktivt motsätter sig en saligförklaring. Faktum är att det är en attityd som jag uppfattar som substantiellt snubblande lik sedevakantisternas attityd och som får mig att reagera med ryggmärgen.

Ett exempel på ett resonemang som i första läget fick mig att reagera är Ars Orandi's inlägg där han insinuerar att Kyrkan väljer att saligförklara JPII för att inte stöta sig med dem som inte delar hans uppfattning om tillståndet i Kyrkan och i förlängningen därigenom försöka undvika en i annat fall trolig schism. Problemet med en sådan insinuation är främst att det antyder att han faktiskt inte tror att saligförklaringsprocessen har startats av Kyrkan med syftet att undersöka om JPII är salig utan av andra skäl. Det, i kombination med hans starka reservation mot saligförklaringsprocessen, kan tolkas som att han inte tror att JPII kommer vara salig även om han saligförklaras, vilket i så fall verkligen är samma attityd som sedevakantisterna. (Uppdatering: Jag har haft fel här, eftersom saligförklaringen inte är ofelbar så kan man alltså tvivla på dess giltighet utan att avvika från tron, precis som man inte är ålagd att tro på de godkända uppenbarelserna)

Vidare så är ett vanligt argument emot JPII att han inte agerat som det tillkommer en påve. Jag har flera gånger hört liknelsen om påven som en far:
Suppose the father of a large family were a candidate for beatification. One would hardly expect his cause to advance if it were the case that, while pious, he consistently failed to discipline and properly form his children, who habitually disobeyed him and fomented disorder in the home, even openly opposing the Faith while living under his roof; or if, while attentive to his prayers and spiritual duties, he neglected the industrious support of his family and allowed his household to fall into disarray.
Problemet med detta argument är att samma personer som framför denna indignation inte sällan motsätter sig eller åtminstone väljer att glömma de tillrättavisningar som gjorts mot t ex Lefebvre. Deras indignation är snarare att påven inte tillrättavisat (i deras tycke) rätt personer. Min stora invändning emot detta argument är att jag faktiskt uppfattar att JPII dels har tillrättavisat (även om det möjligen har varit för lite och för sällan) men framför allt att han har valt att vara påve främst för dem som velat vara katoliker.

Jag uppfattar det som att JPII under hela sitt pontifikat har valt att fokusera sig på alla de "små" katoliker som "bara" är katoliker. Med det menar jag alla dem som inte bett om det som traditionalisterna motsätter sig utan som, till skillnad från traditionalisterna, bara accepterat det som Kyrkan givit dem i övertygelsen att Kyrkan är deras Moder som ger dem det som de behöver. Bland dessa "små" katoliker runtom i hela världen, inte minst den fattiga delen därav, är det min övertygelse att det aldrig förr i historien har funnits en så stor andel som älskat sin påve så högt som jag uppfattar att man i dessa kretsar älskar JPII. Det är knappast bland dessa som vi hittar vare sig högmodiga modernistdissidenter liknande Wir Sint Kirche eller högmodiga extremtraditionalister som tror sig veta bättre än Kyrkan i stort eller smått. De sistnämnda grupperna tycks mest förekomma i västvärlden, dvs i praktiken primärt i Europa och Nord-Amerika.

När Ars Orandi föraktfullt talar om mainstream novus ordo-katoliker och Medjugorjefenomen som skäl för en saligförklaring så tror jag att han missar just det. Kyrkan är större än Europa och Nord-Amerika. Kyrkan består främst av enkla människor som tror på Gud, inte högmodiga individualister som utser sig själva till ofelbara läroämbeten (vilket är en generellt korrekt beskrivning av BÅDE modernistdissidenter OCH extremtraditionalister).

Summa summarum så har jag, trots att jag kan se att det finns saker i JPIIs liv som tål att ifrågasättas, ändå mycket liten förståelse för den attityd som tydligt kommer till uttryck hos sådana som Ars Orandi och i mindre utsträckning hos The Remnant. Sedan om det får er att anse mig vara en mainstream novus ordo-katolik, en neo-konservativ, modernist eller vad ni nu kan hitta på att kalla mig spelar ingen roll.

Allt gott!

29 kommentarer:

Den Förlorade Sonen sa...

Håller faktiskt helt med dig :)
Inte ens helgonen är perfekta. Padre Pio var sur och vresig på sina biktbarn. St Jean Marie Vianney klådde upp en massa ungdomar som hånade hans missioner, även om han ångrade sig sedan.
Helgonen är olika. Therese av Lisieux kanske kunde kallas brat (även om hon är det störta helgonet i modern tid).

Den Förlorade Sonen sa...

*största

Anonym sa...

o Petrus högg av örat på en soldat, och förnekade Jesus offentligt tre gånger..
De ni :)

Den Förlorade Sonen sa...

*det var inte Vianney utan Montfort som var en våldsman.

Pontus Immanuel-Maria sa...

Jag älskar Johannes Paulus II och ber redan om hans förbön då och då. Vi ska inte förakta de enkla troendes kärlek till honom, jag tror ofta det är de enkla små kyrktanterna som är de verkliga kompasserna för att finna helighet.

Be ofta barmhärtighetens rosenkrans och tänk på honom!

Simon sa...

Är en saligförklaring en ofelbar handling?

Tuve sa...

Simon
Nej. Det framgår tydligt här: http://www.ewtn.com/JohnPaul2/cause/process.asp

"The reason for this distinction and its disciplinary norm is that beatification is not considered an infallible papal act, and so it is not yet appropriate that the entire Church give liturgical veneration to the Blessed. Perhaps to reinforce this distinction, Pope Benedict XVI has restored the practice, in use prior to Pope Paul VI, of having the Prefect of the Congregation conduct the beatification, rather than the Pope doing it himself. He has made exceptions, one of which is his predecessor, Pope John Paul II."

Simon sa...

Okej, tack för länken. Jag är själv väldigt tveksam till allt detta. Nu blev jag ju katolik strax efter JPII dog så jag är ingen expert men min uppfattning är att han var en väldigt karismatisk, djupt troende och from människa. Däremot verkar det ju som att han, förutom alla misstag såsom kyssa Koranen, Assisi etc, har valt bort att konfrontera och ta tag i allvarliga problem i Kyrkan som istället Benedikt nu får göra. Och speciellt tänker jag då på de sexuella övergreppen och liturgin. Så frågan är ju då ifall han uppfyllt sitt kall på ett sätt som motiverar en saligförklaring?

Den Förlorade Sonen sa...

Vad jag vet så är det faktiskt en proklamation om att vederbörande är i himlen, vilket miraklerna bekräftat. Och jag tror faktiskt att ofelbarheten åberopas, åtminstone vad gäller kanonisation. JP II ber för oss det är jag 100% övertygad om, och jag ber om hans förbön.
Totus tuus sum Maria et omnia mea tua sunt!

Anonym sa...

DFS: Kanonisering är ofelbar och ålägger en plikt för de troende att betrakta den helgonförklarade som i himmelen. Saligförklaring är inte ofelbar och är endast en tillåtelse att vörda personen offentligt på vissa platser, inte en plikt. Och nej, det är inte miraklen som avgör ofelbarheten i en kanonisering, det är den apostoliska auktoriteten hos påven som ger oss vetskapen om att personen är i himmelen. Ofelbarheten gäller dock inte sådant som "heroisk dygd" eller som en ofelbar stämpel på att miraklena är extraordinära, då dessa endast ska utgöra stöd för påvens slutgiltiga beslut som är beskyddat av den Helige Ande.

-Spöket

Den Förlorade Sonen sa...

Spöket, är det inte så att även själarna i skärselden kan be för oss. Även om de inte kan åberopa sina egna förtjänster, i så fall kvittar det ju lika eller hur. Fast kanske förbönen inte blir lika effektiv. Who knows? :)

Den Förlorade Sonen sa...

Citat från Catholic Encyclopedia

"St. Alphonsus in his work the "Great Means of Salvation", chap. I, III, 2, after quoting Sylvius, Gotti, Lessius, and Medina as favourable to his opinion, concludes: "so the souls in purgatory, being beloved by God and confirmed in grace, have absolutely no impediment to prevent them from praying for us. Still the Church does not invoke them or implore their intercession, because ordinarily they have no cognizance of our prayers. But we may piously believe that God makes our prayers known to them". He alleges also the authority of St. Catharine of Bologna who "whenever she desired any favour had recourse to the souls in purgatory, and was immediately heard".

Den Förlorade Sonen sa...

Inte för att jag tror att JPII är i skärselden.
Bara lite plåter på såren åt anhängarna av "The Remnant et alt"

Anonym sa...

DFS: Det finns delade meningar om de arma själarnas förbönsförmåga. Å ena sidan menar S:t Thomas av Aquino och en del andra att de inte kan be för oss, men andra håller en annan uppfattning. Jag tror att de kan be för oss, på grund av att de är befästa i nåden och aldrig mer kan synda och därmed närmare Gud än oss och vi kan ju uppenbarligen be till Gud med svar. Därtill verkar det ha förekommit en hel del bönesvar genom tiderna från just de arma själarna. Men jag vill inte hävda att det är Kyrkans definitiva lära, då det verkar finnas en öppenhet i denna fråga.

Oavsett vilket så kan inte deras bön vara lika effektiv som en själ i det Saliga Skådandet eftersom själen inte är helt renad och därtill inte ännu insläppt i detta Skådande.

Baserat på den enda vision vi har av JPII så har jag uppfattningen att han ganska säkert är i skärselden, särskilt som den visionen efterföljdes av ett mycket starkare mirakel -- fast då på Pius XII:s förbön som f ö JPII ska ha hänvisat paret till då han "inte kunde göra något". Därför fortsätter jag offra böner då och då för honom (och kanske gör det varje dag i en allmän intention när jag ber Maria offra några av mina böner för "alla de själar i skärselden som saknar förebedjare på jorden").

Nåväl, ingen har väl någonsin påstått att JPII aldrig gjorde något bra? Se Veritatis Splendor, Evangelium Vitae o s v. Se Katekesen, propagerandet av helige Montforts vigning, det ofelbara uttalandet i Ordinatio Sacerdotalis o s v. Men tyvärr är det en alldeles för blandad påse för att jag ska kunna sitta stilla och inte säga min mening. Därför skrev jag under The Remnants skrivelse.

-Spöket

Den Förlorade Sonen sa...

Spöket, även i himlen finns en hierarki, de stora helgonen och de längre från tronen så att säga. Men jag tror att den gode Guden hör allas böner och framförallt de ringaste. Ibland kan det vara bra att närma sig försiktigt om man vill bli bönhörd. Annars kan det hända att man får mer nåd än man tål om säger så.

Anonym sa...

DFS: Jag vet, jag försöker att aldrig närma mig Gud utan att ha Maria vid min sida. Det är tryggt att veta att man har en allsmäktig förebedjerska vid sin sida. Inte lika tryggt att stå där med sin egen krankhet.

-Spöket

Den Förlorade Sonen sa...

Hon är ju alltid där vid vår sida och hos Gud :)

Den Förlorade Sonen sa...

Du spöket, du kan ju testa och be och se om du får bönesvar, skadar ju aldrig iallafall.

Anonym sa...

DFS: Jo, det kan skada om jag inte är moraliskt övertygad om en persons salighet. För att det ska vara moraliskt riktigt för oss att be i det privata till en person som lämnat detta livet måste vi ha moralisk förvissning om att personen faktiskt är i Guds nåd.

Man ska alltså inte springa runt och be till alla ens avlidna släktingar utan minsta orsak till det. Var personen helig? Dog han/hon i Kyrkan med sakramenten? o s v. är frågor man måste ställa sig i s f.

Annat är vidskepelse, i dess rätta bemärkelse av att försöka ge den sanne Guden ära men att använda felaktiga och missriktade medel för det.

Är man moraliskt förvissad: be på! Är man det inte: avvakta och se!

-Spöket

Den Förlorade Sonen sa...

JP biktade sig ofta och dog med Kyrkans sakrament, dessutom har jag själv fått bönesvar genom hans förbön. Så jag ber på!
Ha en välsignad barmhärtighetens söndag!

Anonym sa...

DFS: Jag menade inte nödvändigtvis att det jag sa var tillämpbart på JPII, utan jag menade bara att det visst kan skada att be till folk hej vilt utan urskiljning. Gott att du fått bönesvar!

I Jesus Kristus, varutan ingen människa kommer till himmelen,
Spöket

Den Förlorade Sonen sa...

Det finns ju alltid folk som skulle vilja ha påvens jobb: för att sen arbeta sig uppåt om man säger så.
;)

Anonym sa...

DFS: Tro mig, jag vill inte vara påve. Jag har nog att hålla reda på mig själv och mina nära, jag skulle inte vilja ha ansvaret för en miljard katolikers själar och deras eviga frälsning som ytterligare en del att leva upp till vid Domen. Jag undrar vem som skulle ens våga säga att han vill bli påve och jag skulle starkt ifrågasätta att en sådan person visste vad han bad om...

-Spöket

Den Förlorade Sonen sa...

Spöket, jag tror jag förstår dig, och mitt lilla skämt var inte riktat mot någon särskild. Snarast tänkte jag på mig själv. Den som ber om att bli påve måste vara galen enligt mig, det verkar förresten vara rätt tufft att vara en vanlig församlingspräst vad jag sett. Tänk bara på vad de får höra.

DFS

Anonym sa...

Men alltså... tror ni verkligen att Maria är "allsmäktig"? Då är hon ju Gud....

/Kurt

Den Förlorade Sonen sa...

Maria kan sägas vara allsmäktig i förbön. Hon är den Obefläckade Avelsen, Immaculata. Där Gud är där är Maria, och de egenskaper Gud har har Maria med den skillnaden att hon är en skapad varelse, medan Gud är oskapad.

Nån annan kan säker förklara bättre bättre.

Den Förlorade Sonen sa...

Gud är allsmäktig, allgod och "allhelig". Maria med men om man jämför henne med Gud är hon naturligtvis endast som en atom eftersom hon är en människa som vi. Hon är inte gudomlig men hon är så nära gudomlig en människa kan komma.
Jesus är Gud.

DFS

Anonym sa...

Vad Gud är av Sin natur har Han skänkt till Maria av nåd. Hon är "allsmäktig" därför att hennes vilja är helt i enlighet med Guds vilja.

-Spöket

Anders Gunnarsson sa...

Kurt

Välkommen hit.

Visst kan det låta hemskt att upphöja Maria, dock är det inte vi eller KK som upphöjt henne; det gjorde Gud i o m hennes födelse, utkorelse och hennes Son:s natur; m a o hon blev Guds Moder! Ingen kvinna har större samhörighet med Gud! Ingen passar bättre in i 2 Petr 1:4; hon är delaktig av gudomlig natur, då hennes Son är Gud och är fullt delaktig med hennes mänskliga natur (då han tog den från henne)!

Glad påsk!