Kyrkans första tid - eller egentligen tiden efter Apg tills högmedeltiden - är delvis skymd. Den första tiden lär vi främst känna genom Skriften, men det är dock en tid, som blivit mer och mer utforskad. Nya antika fynd och skrifter, kastar nytt ljus över den tid där kristna byggde vidare på det judiska arvet och blev självständig. Men det judiska draget har aldrig suddats ut. För att förstå kristendomen fullt ut, måste vi förstå judisk kultur. Först spreds kristendomen bland judar och först därefter bland greker, romare, egyptier och armenier.
Gud valde från början ett specifikt folk, till sitt eget Gudsfolk. Han uppenbarade sin vilja, makt och barmhärtighet i en specifik historia och i detta specifika originella folkslag. Mitt i den dåtida världen stiger Han själv ner i deras kultur, seder och fromhet. Här uppfyller Han allt det judarna fått ana. Han kommer först diskret, fattig och hemlighetsfull. Men Hans ankomst basuneras snart ut i hela världen för det var inte i en avkrok som Kristus levde. Kristus levde och lärde i den dåtida världens kosmopolitiska mitt. Några av Kristi judiska lärjungar, sprider därefter budskapet ut över jordens alla hörn. Det går omöjligt att komma ifrån det judiska draget i kristendomen. Judendomen finns där i; gamla testamentet, liturgin, sedvänjorna samt sättet att tänka och se på människan, skapelsen, frälsningen, evigheten och Gud själv.
Judarna själva ser ofta på kristendomen, som en judisk sekt som spårade ur; se Apg 24:5. Men är det så? Är kristendomen det judiska hoppet fullkomnat eller en judisk sekt på villovägar? Det finns naturligtvis inte utrymme att besvara detta i denna lilla skrift på ett tillfredställande sätt, men frågan är mycket berättigad. Kyrkans tro är att juden Jesus är Vägen, Sanningen och Livet. Han är Gud själv och skapare av himmel och jord och Herre över hela universum och hela historien. Gud blir skapad varelse som lever, lider och dör, vilket är ett meditationsämne stort nog för hela livet. Att Jesus verkligen var den som alla judar väntade och väntar på är min djupaste tro, vilket jag delar med inte så få judar. Judar spred denna tro som vi idag kallar kristendom runt i hela medelhavsvärlden, till de många judar som levde i dessa trakter. För att förstå den apostoliska tiden måste vi hela tiden tänka i judiska termer. Faktum är att för att förstå Kyrkans tro, måste vi ständigt besöka våra judiska bröder. Detta blir tydligt för er som läser vidare. Det var judiska apostlar djupt skolade i judisk skriftutläggning, som spred tron. Se t.ex. Apg 2:46; ”De höll samman och mötes varje dag troget i templet…”. Eftersom det judiska arvet är så stort i kristendomen är det omöjligt att skilja Kyrkans historia från Skriften eller auktoriteten. Skrift, auktoritet samt tradition hör intimt samman hos judar, orientaliskt kristna, ortodoxa, katoliker, anglikaner, lutheraner och naturligtvis i Skriften.
APOSTLARNAS MARTYRIETID
Den första tiden var en svår tid för Kyrkan. Förföljelser blossade upp från judarna fram tills 70-talet1 och senare även från romarna. Från Neros förföljelser år 54 tills 313, var det i romarriket principiellt förenat med dödsstraff att offentligt bekänna sig som kristen. Detta berodde inte på romarrikets stora intolerans, utan beror på att de kristna vägrade att offra två rökelsekorn och tillbe inför den gudomliggjorde Kejsaren. Men denna förföljelse var också en ”välsignelse” för urkyrkan. För Tertullianus skrev runt år 200 i Apologin 50; ”martyrernas blod är kyrkans utsäde”. Kyrkor växer aldrig snabbare, än när de är under förföljelse. Kristendomen segrar i lidandet; invid korset och altaret. På varje plats där Kyrkan rest sina bopålar, kommer alltid en skugga av rent och skärt hat att falla. Detta kan vi bl.a. se redan under första tiden i Apg 5:17ff; 7:54ff, 14:19ff, 19:23ff och 21:27ff. Med de 10 000-tals martyrernas blod undertecknas ”urKyrkans” liv och lära. Blodet blir också ”bläcket” för de första kyrkohistoriska skrifterna; Apg och 300-talets Kyrkohistoria3 av Eusebios. Eusebios beskriver bl.a. apostlarnas martyrium.
JUDISK FULLKOMNING
Kristendomen har en egen särpräglad identitet. Den judiska ceremoniallagen är upphävd eller snarast fullkomnad i Kristus, eftersom de judiska riterna och prästadömet är bakgrunden för alla Kyrkornas prästadöme. Men hela den judiska morallagen (10 budorden m.m.) lever kvar i kristendomen. I GT sluter Gud förbund med mänskligheten - se lk 7f - genom Adam (1 Mos 2:3) och Noa (1 Mos 9) och senare specifika judiska förbund med Abraham (1 Mos 15-17), Jakob (Israel 1 Mos 28:10ff och 32:24ff), Mose (2 Mos 12 och 24) och David (2 Sam 7). Gud upphäver dock inte förbunden eller sina löften, utan fullkomnar allt i det sista sjunde förbundet, se Matt 5:17; ”Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla.”. Kristendomen är alltså Guds nya och fullkomliga förbund med hela världen och här görs ETT katolskt (=universellt) Gudsfolk, se lk 161ff. Detta görs i en ENDA synlig kropp vilket är Kristi Kyrka och i ETT tempel för den helige Anden1. Det Fadern gör, i Sonen genom helig Ande, är ett fullkomligt och fullkomnat förbund. Men till judarna upphäver Gud inte sina löften, kallelser eller gåvor. Kyrkans mysterium2 övergår mänsklighetens förstånd och allt som anats i judisk förbund. Kyrkan är apostoliskt bunden till jorden, men är större än vad universum uppbär!
ST PETRUS OCH ST PAULUS I ROM
I Rom fanns tidigt de två viktigaste gravarna, Petri efterträdare samt ett naturligt kyrkligt centrum. Enligt hela Kyrkans tro begav sig St Paulus och St Petrus till Rom och dog där. En unison kyrklig tro menar att St Petrus åkte till Rom och dog där. Utgrävningar, katakombmålningar, reliker, antik litteratur och Roms anseende pekar obönhörligen i den riktningen. Se även 1 Petr 5:134 och Rom 15:20-22. Kyrkofäderna är överens om att den förste biskopen i Rom var St Petrus, se 1 Cl 5:4; Eusebios i Kyrkohistoria 3:1:2; ”Han kom slutligen till Rom, där han blev korsfäst med huvudet neråt...” och 4:1; ”Linus var den förste efter Petrus som fick ”episkopatet” över kyrkan i Rom.”. Se också St Ambrosius Om sakramenten 3:6; ”Petrus...var biskop över den romerska kyrkan.”.
ENHET OCH ROM
Romarbrevet skrevs till en ung kyrka, men det skrevs redan då till en betydande församling1. Kyrkan i Rom växte fram tidigt och växte sig stor. Här fanns tidigt kristenhetens viktigaste reliker; Petri och Pauli kvarlevor. Den romerskt påvestyrda Kyrkan blir central från första stund i styrande, teologisk direktion samt kristen tolkning av Skriften. Rom var samlingspunkten för hela den västliga Kyrkan och blev också tidigt en fast punkt vid teologiska stidigheter, även för östliga kyrkofäder. Detta måste ha varit Kristi vilja, ty Kristus grundade en Kyrka, med EN uppsättning av trosdogmer, se t.ex. Ef 4:4f;
”en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och
samma hopp. En är Herren, en är tron och en är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.”
Vid strider måste därför någonstans avgöranden ske och östfäderna kommer just till Rom och förhandlar med den romerske biskopen, exempelvis St Polykarpos, St Irenaeus och St Cyprianus. Det fanns mycket det streds om i urkyrkan, men Roms särställning är det ingen som opponerar sig mot. Rom blev, var och är centralkyrkan, dit tidiga fäder begav sig vid strid. I Rom bevarades det apostoliska arvet oförvanskat, vilket blir extra tydligt i backspegeln. Vid koncilier har Rom primatet, enligt antik sed och ingen annan nämns på motsvarande sätt, under de första 500 åren. Ingen har en särställning som liknar Roms biskop, någonstans eller vid något tillfälle i urkyrkan. Varför?
KLIPPGRUND OCH ROM
När vi ger oss in i den tidiga kyrkohistorien måste man alltid komma ihåg att ingen doktrin är definierad förrän den är hotad. Treenigheten och Jesu gudomlighet var de första dogmer som fastslogs på kyrkomötena. Dessa frågor var viktiga därför striderna höll på att splittra Kyrkan, se 1 Joh 4:3ff;
”den ande som förnekar Jesus är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni hört skall komma och som redan nu är i världen…Den som känner Gud, han lyssnar på oss; den som inte kommer från Gud, han lyssnar inte på oss…”.
Samtidigt, med dessa kristologiska strider och kyrkomöten, har vi extremt tydliga indikationer på Roms särställning. Påvedömet hade redan långt innan 400-talet varit i funktion. Påvens roll var självklar från första stund och det var bara omfattningen och den exakta definitionen som växte fram under de första århundradena, vilket gäller/gällde för alla kristna dogmer. Att biskopen i Rom har en särställning måste varit Kristi vilja, ty på Klippan byggdes Kyrkan och åt Klippan gavs nycklarna och Kristi fullmakt. St Petrus var den ledande personen i apostlakretsen och hans efterträdare hade/har en enorm betydelse i Kyrkans första tid och åren därefter.
Gud måste stå bakom denna Kyrka, för annars finns det ingen Gud. För ärligt talat vad är oddsen på att denna tro - som mänskligt sett vilade på en förnekande och hetsig Petrus - skulle erövra världen. Han som kom till det mäktiga multireligiösa Rom, som en fattig judisk fiskare med tron att en korsfäst ”hädare” var Gud. Om inte Gud gett denna organisation gudomligt stöd skulle den vara död under romarriket, feodalismen, renässansen, reformationen, upplysningen, modernismen eller postmodernismen. Men kvar finns en rörelse som är den mest intellektuellt, spirituellt samt kulturellt trovärdiga. Hon har sanningen levande och närvarande i sig och är långt ifrån död. Hon är lika levande idag, som i den första tiden, med samma tro och tillväxt som saknar motstycke. Denna Kyrka kommer inte dö, faktum är att hon inte kan dö
fredag 30 juli 2010
måndag 19 juli 2010
Det naturliga urvalet i praktiken :)
DN skrev häromdagen om ökningen av antalet ormbitna. Tydligen är det de dåliga golfarna som drabbas, då de tvingas ut i det höga gräset och då blir bitna. Det är m a o det naturliga urvalet som har sin gilla gång bland golfarna :D
lördag 17 juli 2010
DIALOG del 8; ABORT OCH HOMOSEX!
BENGT: När det gäller den konsekventa katolska synen på abort, måste jag berömma er. Ni håller fast trots att många förandrat sin syn och idag tillåter fosterdödandet.
CHRISTOFFER: I allt dogma, har vi hålt fast vid det ursprungliga, det är därför Kyrkan är "kata holicos"; "med det hela/fulla överensstämmande".
BENGT: Men är detta verkligen en viktig fråga?.
CHRISTOFFER: Detta förfaringssätt skulle aldrig ha funnits om det inte var så intimt kopplat till den sexuella frigörelsen. Att utplåna miljontals liv, bara för att dessa människor inte är välkomna, är absurt.
BENGT: Vissa människor kan bokstavligt gå över lik, för att fritt kunna leva ut sin sexualitet utan bindningen att behöva få barn.
CHRISTOFFER: Ja, varför skulle Kyrkan böja sig inför något som avhumaniserar mänskligheten på detta barbariska sätt?
BENGT: Men är inte ert motstånd mot homosexuella en stor skandal?
CHRISTOFFER: Kyrkan är inte emot; den är för; livet, äktenskapet, trohet, avhållsamhet och kär lek. Att leka himmel och imitera Gud är det katolska livets essens. Vi har inga andra instruktioner än de Jesus gav oss. Om du inte gillar dem; ta upp det med honom; "don't shoot the messanger".
BENGT: Men kan inte hompsexuella få gifta sig och är det inte lite väl medeltida att hata bögar?
CHRISTOFFER: Ingen ska hata bögar, det är inte kristuslikt. Nästan alla syndar svårt och behöver upprättelse. Därför finns ingen anledning att spä på homofobin eller spä på förföljelserna eller angreppen mot de homosexuella. Men äktenskapet är ett sakrament mellan en man och en kvinna. Ingen - inte ens RFSL eller regeringar - kan få henne att ändra det!
BENGT: Ja, där avundas jag er. Ni slipper titta på kyrkopolitiker som står och pekar i det blå och ingen fattar om de visar vägen eller om de bara som vanligt känner vart dogmvindarna blåser; så att de kan vända sig; så att kappan blåser snyggt i vindens riktning!
CHRISTOFFER: Det finns mycket fulhet hos oss också, men ingen annanstans har jag hittat den ursprungliga fullheten som Kristus lovade Kyrkan. Hennes martyrer vittnar om den oförfalskade kristendomen som närts av Kristus i Petri och Marie närhet. Den klippa som Gud grundlagt och som ska fullkomnas i evigheten; men som redan här trotsigt pekar uppåt som en gotisk kyrkspira...
BENGT: Ja, gotiken har alltid inspirerat mig. Katolicismen är kanske som ett rosettfönster. Rätt trist utifrån, men skirt och i alla färger inifrån; med stöd från flera hundra ton sten. Hon kanske bör undersökas närmare...
CHRISTOFFER: I allt dogma, har vi hålt fast vid det ursprungliga, det är därför Kyrkan är "kata holicos"; "med det hela/fulla överensstämmande".
BENGT: Men är detta verkligen en viktig fråga?.
CHRISTOFFER: Detta förfaringssätt skulle aldrig ha funnits om det inte var så intimt kopplat till den sexuella frigörelsen. Att utplåna miljontals liv, bara för att dessa människor inte är välkomna, är absurt.
BENGT: Vissa människor kan bokstavligt gå över lik, för att fritt kunna leva ut sin sexualitet utan bindningen att behöva få barn.
CHRISTOFFER: Ja, varför skulle Kyrkan böja sig inför något som avhumaniserar mänskligheten på detta barbariska sätt?
BENGT: Men är inte ert motstånd mot homosexuella en stor skandal?
CHRISTOFFER: Kyrkan är inte emot; den är för; livet, äktenskapet, trohet, avhållsamhet och kär lek. Att leka himmel och imitera Gud är det katolska livets essens. Vi har inga andra instruktioner än de Jesus gav oss. Om du inte gillar dem; ta upp det med honom; "don't shoot the messanger".
BENGT: Men kan inte hompsexuella få gifta sig och är det inte lite väl medeltida att hata bögar?
CHRISTOFFER: Ingen ska hata bögar, det är inte kristuslikt. Nästan alla syndar svårt och behöver upprättelse. Därför finns ingen anledning att spä på homofobin eller spä på förföljelserna eller angreppen mot de homosexuella. Men äktenskapet är ett sakrament mellan en man och en kvinna. Ingen - inte ens RFSL eller regeringar - kan få henne att ändra det!
BENGT: Ja, där avundas jag er. Ni slipper titta på kyrkopolitiker som står och pekar i det blå och ingen fattar om de visar vägen eller om de bara som vanligt känner vart dogmvindarna blåser; så att de kan vända sig; så att kappan blåser snyggt i vindens riktning!
CHRISTOFFER: Det finns mycket fulhet hos oss också, men ingen annanstans har jag hittat den ursprungliga fullheten som Kristus lovade Kyrkan. Hennes martyrer vittnar om den oförfalskade kristendomen som närts av Kristus i Petri och Marie närhet. Den klippa som Gud grundlagt och som ska fullkomnas i evigheten; men som redan här trotsigt pekar uppåt som en gotisk kyrkspira...
BENGT: Ja, gotiken har alltid inspirerat mig. Katolicismen är kanske som ett rosettfönster. Rätt trist utifrån, men skirt och i alla färger inifrån; med stöd från flera hundra ton sten. Hon kanske bör undersökas närmare...
onsdag 14 juli 2010
DIALOG del 7; HELGON
BENGT: Helgon tror jag inte existerar!
CHRISTOFFER: Varför inte då?
BENGT: Därför att Gud inte uppenbarat detta i Skriften!
CHRISTOFFER: Så att Jesu samtal med Elia och Mose på förklaringsberget går inte att förklara?
BENGT: Det var Gud som samtalade, men vi människor är förbjudna att samtala med döda!
CHRISTOFFER: Så Gud samtalar med något som inte existerar och förbjder oss att efterlikna Honom?
BENGT: Vad menade du med att vi inte får efterlikna Honom?
CHRISTOFFER: Frågan är väl snarast vad du menar med din kritik av helgonen?
BENGT: Det enda jag vet är att Gud förbjudit oss att tala med de döda!
CHRISTOFFER: 5 Mos 18:10f samt Jes 8:19f är motsatt all form av ockultism, men inte bön om förbön hos Kristi närmaste vänner... Missbruk upphäver aldrig bruk, eller hur?
BENGT: Men hur vet du att helgonen kan höra oss?
CHRISTOFFER: Helgonen är i Guds närvaro i himlen, utanför tid och rum. Vi skall ju där bli Honom lik. Helgonen har redan nu del i Guds himmelska verklighet. Himmel och jord möts, se Luk 15:10; ”änglar gläder sig”; 1 Kor 4:9 ”...inför både änglar och människor...” och se även skyn av vittnen Hebr 12:1. Varför skulle inte helgon kunna höra eller förstå några av våra tankar?
BENGT: Men hur vet ni att er tillbedjan inte är hedniskt avfall?
CHRISTOFFER: Därför att bönerna till helgonen om förbön - INTE TILLBEDJAN - fanns aldeles för tidigt; under den tid i Kyrkans historia då fäderna slogs med liv och lem för att inget skulle besmittas.
BENGT: När kom helgon bönerna in då?
CHRISTOFFER: Det KOM ALDRIG IN, då det fanns från början redan i judendomen, se 2 Mack 12:39-46; 15:12ff; Tim 1:16-18; Upp 5:8-14 och 6:9ff. I de absolut tidigaste kristna gravarna från 100-talet i Roms katakomber finns massor av inskriptioner till de heliga, t.ex.; ”Tänk på oss i dina böner, för vi vet att du är med Kristus.”. Hippolytus skriver om helgonåkallan år 204 i världens första kristna bibelkommentar; "kommentar till Daniels bok 11:30". Helgonvördnad är minst lika gammalt som NT...
BENGT: Men frågan gällde egentligen om helgonskolor! Menar du att katolikerna har patent på att fostra helgon?
CHRISTOFFER: Inte patent, då det finns många martyrer och trosvittnen utanför katolska Kyrkan, men hon har fostrat enormt många heliga gestalter; fler än något annat i denna värld!
BENGT: Ja St Paulus; St Augustinus; St Benedict; St Dominikus; St Ignatios; St Birgitta m.fl. uppskattar även jag.
CHRISTOFFER: Då är vi två!
CHRISTOFFER: Varför inte då?
BENGT: Därför att Gud inte uppenbarat detta i Skriften!
CHRISTOFFER: Så att Jesu samtal med Elia och Mose på förklaringsberget går inte att förklara?
BENGT: Det var Gud som samtalade, men vi människor är förbjudna att samtala med döda!
CHRISTOFFER: Så Gud samtalar med något som inte existerar och förbjder oss att efterlikna Honom?
BENGT: Vad menade du med att vi inte får efterlikna Honom?
CHRISTOFFER: Frågan är väl snarast vad du menar med din kritik av helgonen?
BENGT: Det enda jag vet är att Gud förbjudit oss att tala med de döda!
CHRISTOFFER: 5 Mos 18:10f samt Jes 8:19f är motsatt all form av ockultism, men inte bön om förbön hos Kristi närmaste vänner... Missbruk upphäver aldrig bruk, eller hur?
BENGT: Men hur vet du att helgonen kan höra oss?
CHRISTOFFER: Helgonen är i Guds närvaro i himlen, utanför tid och rum. Vi skall ju där bli Honom lik. Helgonen har redan nu del i Guds himmelska verklighet. Himmel och jord möts, se Luk 15:10; ”änglar gläder sig”; 1 Kor 4:9 ”...inför både änglar och människor...” och se även skyn av vittnen Hebr 12:1. Varför skulle inte helgon kunna höra eller förstå några av våra tankar?
BENGT: Men hur vet ni att er tillbedjan inte är hedniskt avfall?
CHRISTOFFER: Därför att bönerna till helgonen om förbön - INTE TILLBEDJAN - fanns aldeles för tidigt; under den tid i Kyrkans historia då fäderna slogs med liv och lem för att inget skulle besmittas.
BENGT: När kom helgon bönerna in då?
CHRISTOFFER: Det KOM ALDRIG IN, då det fanns från början redan i judendomen, se 2 Mack 12:39-46; 15:12ff; Tim 1:16-18; Upp 5:8-14 och 6:9ff. I de absolut tidigaste kristna gravarna från 100-talet i Roms katakomber finns massor av inskriptioner till de heliga, t.ex.; ”Tänk på oss i dina böner, för vi vet att du är med Kristus.”. Hippolytus skriver om helgonåkallan år 204 i världens första kristna bibelkommentar; "kommentar till Daniels bok 11:30". Helgonvördnad är minst lika gammalt som NT...
BENGT: Men frågan gällde egentligen om helgonskolor! Menar du att katolikerna har patent på att fostra helgon?
CHRISTOFFER: Inte patent, då det finns många martyrer och trosvittnen utanför katolska Kyrkan, men hon har fostrat enormt många heliga gestalter; fler än något annat i denna värld!
BENGT: Ja St Paulus; St Augustinus; St Benedict; St Dominikus; St Ignatios; St Birgitta m.fl. uppskattar även jag.
CHRISTOFFER: Då är vi två!
tisdag 13 juli 2010
DIALOG del 6; ÄMBETE
BENGT: Ämbete behövs, men det är konstituerat eller skapat underifrån. För att rätt förvalta sakramenten och förkunna evangeliet behövs det ämbetsbärare.
CHRISTOFFER: Skriften verkar tala om det från en annan vinkel. Gud verkar utvälja de tolv och de utväljer sedan sina efterträdare.
BENGT: Prästämbetet grundas i att alla är präster...
CHRISTOFFER: ...Kyrkan övertog judiskt prästämbete men lät två prästämbete finnas samtidigt; det tjänande vigda ämbetet (biskop och präst) och de döptas allmänna prästadöme.
BENGT: Ja, det lät judiskt och förlegat. Jesus är ju översteprästen och vi alla har del i kyrkans prästämbete. Det hierarkiska katolska är ett sentida påfund.
CHRISTOFFER: Ja, det beror ju verkligen på när man menar att sentida inträffade. Hierkiskhet är judisk, nt:lig och urkyrklig. Jag ser inget förfall eller påfund i en senare urkyrka. Biskopar fanns från början i Fil 1:1c; 1 Tim 3:1ff; Tit 1:7a samt 1 Petr 2:25c och redan de första kristna skriftena 1 Cl 42:4f; 44:1-3 och Didache 15:1 talar väldigt tydligt om biskoplig hierarki.
BENGT: Men biskopar kan falla, och då har församlingarna som lär rent evangelium rätt att insätta evangeliska ämbetsbärare.
CHRISTOFFER: Att några i Kyrkan kan falla är helt klart, men vart lärs det om ett totalt avfall?
BENGT: Men på 1500-talet var allt förfallet!
CHRISTOFFER: Blir allt bättre när man bryter upp och gör allt eget? En genväg kan bli en egenväg. Kyrkan innehåller på jorden förfall och förnyelse samtidigt.
BENGT: 1570 var i o f s den hierarki Fr Martin förkastade reformerad. Guds vägar är faktiskt outgrundliga, och också hierarkiska. Mose, Aron, Elia, Esra, Sakarias, Apostlarna m.fl. var helt visst Guds språkrör. Kyrkliga biskopar har nog sin plats, och biskop Anders har jag stor respekt för!
CHRISTOFFER: Kyrkan vilar i ämbetet och dess portar kan inte ens helvetet bli övermäktigt! Syndare smutsar ner och stanken når långt, men helighet smittar och fräschar upp alla sinnen. Så var finns helgonskolan?
CHRISTOFFER: Skriften verkar tala om det från en annan vinkel. Gud verkar utvälja de tolv och de utväljer sedan sina efterträdare.
BENGT: Prästämbetet grundas i att alla är präster...
CHRISTOFFER: ...Kyrkan övertog judiskt prästämbete men lät två prästämbete finnas samtidigt; det tjänande vigda ämbetet (biskop och präst) och de döptas allmänna prästadöme.
BENGT: Ja, det lät judiskt och förlegat. Jesus är ju översteprästen och vi alla har del i kyrkans prästämbete. Det hierarkiska katolska är ett sentida påfund.
CHRISTOFFER: Ja, det beror ju verkligen på när man menar att sentida inträffade. Hierkiskhet är judisk, nt:lig och urkyrklig. Jag ser inget förfall eller påfund i en senare urkyrka. Biskopar fanns från början i Fil 1:1c; 1 Tim 3:1ff; Tit 1:7a samt 1 Petr 2:25c och redan de första kristna skriftena 1 Cl 42:4f; 44:1-3 och Didache 15:1 talar väldigt tydligt om biskoplig hierarki.
BENGT: Men biskopar kan falla, och då har församlingarna som lär rent evangelium rätt att insätta evangeliska ämbetsbärare.
CHRISTOFFER: Att några i Kyrkan kan falla är helt klart, men vart lärs det om ett totalt avfall?
BENGT: Men på 1500-talet var allt förfallet!
CHRISTOFFER: Blir allt bättre när man bryter upp och gör allt eget? En genväg kan bli en egenväg. Kyrkan innehåller på jorden förfall och förnyelse samtidigt.
BENGT: 1570 var i o f s den hierarki Fr Martin förkastade reformerad. Guds vägar är faktiskt outgrundliga, och också hierarkiska. Mose, Aron, Elia, Esra, Sakarias, Apostlarna m.fl. var helt visst Guds språkrör. Kyrkliga biskopar har nog sin plats, och biskop Anders har jag stor respekt för!
CHRISTOFFER: Kyrkan vilar i ämbetet och dess portar kan inte ens helvetet bli övermäktigt! Syndare smutsar ner och stanken når långt, men helighet smittar och fräschar upp alla sinnen. Så var finns helgonskolan?
måndag 12 juli 2010
DIALOG del 5; RÄTTFÄRDIGGÖRELSELÄRA
BENGT: Speciell var också br Martin, vars rättfärdiggörelselära gjorde nåden klarare.
CHRISTOFFER: Rättfärdiggörelsen är Guds gåva, där Gud ger sig själv till oss och där vi blir delaktiga av Hans liv. Detta innebär samarbete med Gud. Människan har inga meriter att framhålla inför Gud, för Gud gör allt och allt är nåd. Men tron och gärningar hänger organiskt ihop och bildar bakgrund för vår kommande dom.
BENGT: Gärningar har inget med frälsning att göra för Skriften lär ”Sola Fidé” (=enbart tro).
CHRISTOFFER: ”Sola Fidé” används i Skriften endast i Jak 2:24 och då helt avvisande. Texter som används för att bevisa ”Sola Fidé” är alltid rykta ur sammanhangen.
BENGT: Idag är i och för sig de flesta kristna överens med läroämbetet och ser inte frågan som kyrkoskiljande. Därmed går det att vara protestant med kyrklig rättfärdiggörelselära. Det går säkert också att vara medlem av katolsk Kyrka med reformert rättfärdiggörelselära, rätt tolkad. Så det finns en hel del vettigt i Kyrkornas inre och det ska bli spännande att studera vidare om de mest svårsmälta delarna av dess tro; ämbete, helgonvördnad, homosexvigslar och abort intresserar mig hur ni resonerar.
CHRISTOFFER: Låt oss då se på hur vi och du resonerar om dessa. Vi börjar med ämbeten!
CHRISTOFFER: Rättfärdiggörelsen är Guds gåva, där Gud ger sig själv till oss och där vi blir delaktiga av Hans liv. Detta innebär samarbete med Gud. Människan har inga meriter att framhålla inför Gud, för Gud gör allt och allt är nåd. Men tron och gärningar hänger organiskt ihop och bildar bakgrund för vår kommande dom.
BENGT: Gärningar har inget med frälsning att göra för Skriften lär ”Sola Fidé” (=enbart tro).
CHRISTOFFER: ”Sola Fidé” används i Skriften endast i Jak 2:24 och då helt avvisande. Texter som används för att bevisa ”Sola Fidé” är alltid rykta ur sammanhangen.
BENGT: Idag är i och för sig de flesta kristna överens med läroämbetet och ser inte frågan som kyrkoskiljande. Därmed går det att vara protestant med kyrklig rättfärdiggörelselära. Det går säkert också att vara medlem av katolsk Kyrka med reformert rättfärdiggörelselära, rätt tolkad. Så det finns en hel del vettigt i Kyrkornas inre och det ska bli spännande att studera vidare om de mest svårsmälta delarna av dess tro; ämbete, helgonvördnad, homosexvigslar och abort intresserar mig hur ni resonerar.
CHRISTOFFER: Låt oss då se på hur vi och du resonerar om dessa. Vi börjar med ämbeten!
söndag 11 juli 2010
DIALOG del 4; MARIA JESU MODER
BENGT: Men ett tydligt ställe där kyrkligheten är ute och cyklar är läran om Maria.
CHRISTOFFER: Felaktig mariologi ger snedvriden kristologi, som ett brev på posten! Eftersom Jesus var Gud måste Han ha valt en alldeles speciell mor, till att föda fram den som universum ej kan bära. Vad hade du själv gjort om du valt din moder?
BENGT: Men Skriften omtalar inte Maria som en syndfri himladrottning.
CHRISTOFFER: Var inte så säker på det. I Luk, Joh, Apg 1:14 och Upp 12, har Maria en absolut särställning. Hon är inte betydande kvantitativt, men kvalitativt. Låt inte en liten mängd uppenbara högmariologiska citat i NT göra att Maria betraktas som obetydlig.
BENGT: Om vi tar en sådan sak som Maria ständiga jungfrulighet. Detta är obiblisk lära.
CHRISTOFFER: Jesus var unik och därför blev också Kristi födelse unik. Marias ”ständiga jungfrulighet” har varit alla Kyrkornas tro, inklusive reformatorerna.
BENGT: Skrivs det inte om Jesu bröder i Matt.
CHRISTOFFER: Eller kan det vara kusiner.
BENGT: Men så kan du inte tolka Skriften.
CHRISTOFFER: Så har alla kristna tolkat det i alla tider…
BENGT: Men i alla tider har i alla fall inte Maria setts som syndfri.
CHRISTOFFER: Det har aldrig funnits någon debatt i kyrkligheten om att Maria hade synd vid Gabriels besök i Luk 1:26-28. Hon har alltid ansetts vara syndfri, från en viss punkt i hennes liv. Debatten har aldrig varit om utan när Maria blev syndfri.
BENGT: Dock finns det inget bibliskt stöd för denna hållning.
CHRISTOFFER: I så fall är även Luther vilseförd i denna fråga. Luk beskriver Maria som full av nåd. Om någon hälsas som ”full av nåd” av en ängel, bör personen vara speciell…
CHRISTOFFER: Felaktig mariologi ger snedvriden kristologi, som ett brev på posten! Eftersom Jesus var Gud måste Han ha valt en alldeles speciell mor, till att föda fram den som universum ej kan bära. Vad hade du själv gjort om du valt din moder?
BENGT: Men Skriften omtalar inte Maria som en syndfri himladrottning.
CHRISTOFFER: Var inte så säker på det. I Luk, Joh, Apg 1:14 och Upp 12, har Maria en absolut särställning. Hon är inte betydande kvantitativt, men kvalitativt. Låt inte en liten mängd uppenbara högmariologiska citat i NT göra att Maria betraktas som obetydlig.
BENGT: Om vi tar en sådan sak som Maria ständiga jungfrulighet. Detta är obiblisk lära.
CHRISTOFFER: Jesus var unik och därför blev också Kristi födelse unik. Marias ”ständiga jungfrulighet” har varit alla Kyrkornas tro, inklusive reformatorerna.
BENGT: Skrivs det inte om Jesu bröder i Matt.
CHRISTOFFER: Eller kan det vara kusiner.
BENGT: Men så kan du inte tolka Skriften.
CHRISTOFFER: Så har alla kristna tolkat det i alla tider…
BENGT: Men i alla tider har i alla fall inte Maria setts som syndfri.
CHRISTOFFER: Det har aldrig funnits någon debatt i kyrkligheten om att Maria hade synd vid Gabriels besök i Luk 1:26-28. Hon har alltid ansetts vara syndfri, från en viss punkt i hennes liv. Debatten har aldrig varit om utan när Maria blev syndfri.
BENGT: Dock finns det inget bibliskt stöd för denna hållning.
CHRISTOFFER: I så fall är även Luther vilseförd i denna fråga. Luk beskriver Maria som full av nåd. Om någon hälsas som ”full av nåd” av en ängel, bör personen vara speciell…
DIALOG del 3: EUKARISTI
BENGT: Men du kan inte bara tro på Kyrkans kannibalism, när det gäller nattvardsläran.
CHRISTOFFER: I 2000 år har mässan varit den kristna religionens mittpunkt, sammanfattning och alltings fullkomnande. Eukaristin är det centrala, innersta och intimaste förverkligandet av den kristna tron; alltså ett konkret möte mellan Gud och dig.
BENGT: Men denna mässa är ju obiblisk, hednisk och förlegad.
CHRISTOFFER: Kyrkan har alltid kallelsen att vara relevant och i tiden. Hon ska inte vara av världens stoft, men i världen! Mässan är i grunden densamma som Kristus instiftade. Judisk påskmåltid, vår mässa och den himmelska liturgin (Upp) hänger samman.
BENGT: Jag kan hålla med om att nattvarden i Norden tyvärr blev alltmer fördunklad efter 1500-talet. När Ordets Kyrka blivit ordens, när talet tröttar, när livet tynger och när mediebruset sköljer över oss allt snabbare, då kan det vara skönt att få vila kropp och själ vid en urgammal symbol. Jag kan tänka mig att nattvardsväckelsen har framtiden och evigheten för sig, men mässoffersläran och tolkningen att det är Kristi kropp är obibliskt.
CHRISTOFFER: Västlig kristenheten har haft samma syn intill 1530. Reducera inte Kristi intention, ty en egen hopplockad trång reducerad tro, kan ingen leva i. Kan du lita på det Gud har uppenbarat överallt i helig Skrift, Tradition och i Kyrkornas liv?
CHRISTOFFER: I 2000 år har mässan varit den kristna religionens mittpunkt, sammanfattning och alltings fullkomnande. Eukaristin är det centrala, innersta och intimaste förverkligandet av den kristna tron; alltså ett konkret möte mellan Gud och dig.
BENGT: Men denna mässa är ju obiblisk, hednisk och förlegad.
CHRISTOFFER: Kyrkan har alltid kallelsen att vara relevant och i tiden. Hon ska inte vara av världens stoft, men i världen! Mässan är i grunden densamma som Kristus instiftade. Judisk påskmåltid, vår mässa och den himmelska liturgin (Upp) hänger samman.
BENGT: Jag kan hålla med om att nattvarden i Norden tyvärr blev alltmer fördunklad efter 1500-talet. När Ordets Kyrka blivit ordens, när talet tröttar, när livet tynger och när mediebruset sköljer över oss allt snabbare, då kan det vara skönt att få vila kropp och själ vid en urgammal symbol. Jag kan tänka mig att nattvardsväckelsen har framtiden och evigheten för sig, men mässoffersläran och tolkningen att det är Kristi kropp är obibliskt.
CHRISTOFFER: Västlig kristenheten har haft samma syn intill 1530. Reducera inte Kristi intention, ty en egen hopplockad trång reducerad tro, kan ingen leva i. Kan du lita på det Gud har uppenbarat överallt i helig Skrift, Tradition och i Kyrkornas liv?
lördag 10 juli 2010
DIALOG del 2: PÅVEN
PETRINSKT ÄMBETE
BENGT: Om du litar så blint på Kyrkan och påvarnas tolkningar måste du vara blind. Påvedömet är diskvalificerat med dåliga påvar och ”Kyrkans blodstörst” i korståg och inkvisition .
CHRISTOFFER: Kyrkans stora problem var och är hennes syndfulla medlemmar. Men problemet är att vi inte kommer ifrån dem, för vi tillhör nästan alla den kategorin. Kyrkliga personers felaktiga handlande förstör inte dess auktoritet. Utväljer Gud ofta inte det svaga och styr ändå historien rätt?
BENGT: En Gud som har sådana personer i ledningen verkar välja ett dåligt ledarskap!
CHRISTOFFER: En av lärjungarna förrådde Jesus, ändå utvaldes han till apostel. En annan lärjunge förnekade honom och blev därefter påvedömets hörnsten. Gud valde människor - inte änglar - till att föra ut budskapet. Guds familj består av syndare. Kan du lämna din familj, när en familjemedlem misskött sig?
BENGT: Men var i Skriften finner du grunden till att Kristus givit Kyrkans läroämbete del av den gudomliga ofelbarheten?
CHRISTOFFER: I hela NT; speciellt Matt, Apg samt 1 Petr. Kristus kommer skydda Kyrkan, påven samt biskopskollegiet, så att de förblir autentiska lärare (tro- och morallära) beklädda med Kristi egen auktoritet.
BENGT: Ofelbarheten bland påvarna är ett felskär från 1800-talet. Ingen i urkyrkan trodde så.
CHRISTOFFER: Få dogmer har så stort utrymme bland fäderna, som St Petrus särställning och auktoritet. Det är ytterst sällsynt att en dogm har universell koncensus, men denna dogm har det. Påven medlade vid strider, exkommunicerade och återinsatte förskjutna biskopar. Förnekandet av påven som Petri efterträdare med hans auktoritet har allt bevismaterial mot sig.
BENGT: Om du litar så blint på Kyrkan och påvarnas tolkningar måste du vara blind. Påvedömet är diskvalificerat med dåliga påvar och ”Kyrkans blodstörst” i korståg och inkvisition .
CHRISTOFFER: Kyrkans stora problem var och är hennes syndfulla medlemmar. Men problemet är att vi inte kommer ifrån dem, för vi tillhör nästan alla den kategorin. Kyrkliga personers felaktiga handlande förstör inte dess auktoritet. Utväljer Gud ofta inte det svaga och styr ändå historien rätt?
BENGT: En Gud som har sådana personer i ledningen verkar välja ett dåligt ledarskap!
CHRISTOFFER: En av lärjungarna förrådde Jesus, ändå utvaldes han till apostel. En annan lärjunge förnekade honom och blev därefter påvedömets hörnsten. Gud valde människor - inte änglar - till att föra ut budskapet. Guds familj består av syndare. Kan du lämna din familj, när en familjemedlem misskött sig?
BENGT: Men var i Skriften finner du grunden till att Kristus givit Kyrkans läroämbete del av den gudomliga ofelbarheten?
CHRISTOFFER: I hela NT; speciellt Matt, Apg samt 1 Petr. Kristus kommer skydda Kyrkan, påven samt biskopskollegiet, så att de förblir autentiska lärare (tro- och morallära) beklädda med Kristi egen auktoritet.
BENGT: Ofelbarheten bland påvarna är ett felskär från 1800-talet. Ingen i urkyrkan trodde så.
CHRISTOFFER: Få dogmer har så stort utrymme bland fäderna, som St Petrus särställning och auktoritet. Det är ytterst sällsynt att en dogm har universell koncensus, men denna dogm har det. Påven medlade vid strider, exkommunicerade och återinsatte förskjutna biskopar. Förnekandet av påven som Petri efterträdare med hans auktoritet har allt bevismaterial mot sig.
DIALOG del 1; SKRIFT OCH TRADITION
SKRIFT OCH TRADITION
BENGT: Du är alltså inte lutheran…
CHRISTOFFER: Jag är en ”avfälling”, för jag insåg att lutherdomen reducerat och förlorat viktiga perspektiv, dock med tron att lutheraner är en del av Kristi Kyrka även om det är i ofullkomlighet.
BENGT: Men Kyrkan satte på 1500-talet och sätter än idag kyrklig tradition över Skriften.
CHRISTOFFER: Nej, snarare har Kristi uppenbarelse traderats i Kyrkan. Uppenbarelsen fick senare också delvis skriftlig form i Bibeln.
BENGT: Så Kyrkan menar att först kom Uppenbarelsen och Kyrkan och sedan traderandet och sedan Skriften. Även om allt detta skulle ha samma källa, mittpunkt och mål, så åtskiljs inte Kyrka och Skrift riktigt tydligt.
CHRISTOFFER: Därför att Skriften själv inte vittnar om att den ska åtskiljas, precis som mänskligt och gudomligt inte kan skiljas i Kristus. Det Gud har sammanfogat kan människan inte skilja åt, se Mark 10:9. Kristus finns i både Ordet och Kyrkan.
BENGT: Du verkar nedvärdera Skriften… Kristendomen är en skriftreligion.
CHRISTOFFER: Gud och kristenheten är framför allt relationer.
BENGT: Men Gud är intimt sammankopplad med enbart Ordet...
CHRSITOFFER: …som tog kött (inkarnerades=förkroppsligades) och därmed använder Gud sig av historien och materien i dess helhet. Han använder sig speciellt av den heliga historien; alltså judisk, Kristi samt Kyrkans historia. Traditionen bär i allt detta kyrklig lära, kyrkligt liv och kyrklig kult och ger trosarvet vidare genom tidevarven. Tradition är Kyrkans levande minne. I urkyrkan fanns inte Skriften nerskriven eller kanonifierad och trots det levde Kyrkans rit, liv och lära vidare. Men tack och lov har Kyrkan också fått Skriftarvet.
BENGT: Ja, i Skriften har tillräckligt med material att ösa ur för livets alla tillfällen och skiften. Tradition däremot fördöms, då Jesus förkastar all tradition i Matt 15:3, 6 och Mark 7:8-9, 13.
CHRISTOFFER: Jesus fördömer enbart fariséernas traditioner, inte all tradition.
BENGT: Judendomen var traditionsbunden, därför gjorde Gud något nytt…
CHRISTOFFER: Kristus kom för att fullborda inte för att upphäva, se Matt 5:17. Kristendomen är oundvikligen judisk i sitt inre väsen och därmed också historisk. Traditionen är därför än mer oundviklig i kristen tro.
BENGT: Men med Skriften behövs inte traditioner, då Skriften är i sig själv så klar att alla tolkar den rätt.
CHRISTOFFER: I så fall finns det minst 30 000 rätta och motstridiga tolkningar… Kyrklig Tradition behövs för att utlägga Skriften och dra ut konsekvenserna av Skriftens rätta innebörd. För Skriften kan inte stå helt ensam, se t.ex. Apg 8:30f; ”Förstår du vad du läser? Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?” (även 1 Kor 11:2, 23ff; 15:3;1 Tess 2:13).
BENGT: Du är alltså inte lutheran…
CHRISTOFFER: Jag är en ”avfälling”, för jag insåg att lutherdomen reducerat och förlorat viktiga perspektiv, dock med tron att lutheraner är en del av Kristi Kyrka även om det är i ofullkomlighet.
BENGT: Men Kyrkan satte på 1500-talet och sätter än idag kyrklig tradition över Skriften.
CHRISTOFFER: Nej, snarare har Kristi uppenbarelse traderats i Kyrkan. Uppenbarelsen fick senare också delvis skriftlig form i Bibeln.
BENGT: Så Kyrkan menar att först kom Uppenbarelsen och Kyrkan och sedan traderandet och sedan Skriften. Även om allt detta skulle ha samma källa, mittpunkt och mål, så åtskiljs inte Kyrka och Skrift riktigt tydligt.
CHRISTOFFER: Därför att Skriften själv inte vittnar om att den ska åtskiljas, precis som mänskligt och gudomligt inte kan skiljas i Kristus. Det Gud har sammanfogat kan människan inte skilja åt, se Mark 10:9. Kristus finns i både Ordet och Kyrkan.
BENGT: Du verkar nedvärdera Skriften… Kristendomen är en skriftreligion.
CHRISTOFFER: Gud och kristenheten är framför allt relationer.
BENGT: Men Gud är intimt sammankopplad med enbart Ordet...
CHRSITOFFER: …som tog kött (inkarnerades=förkroppsligades) och därmed använder Gud sig av historien och materien i dess helhet. Han använder sig speciellt av den heliga historien; alltså judisk, Kristi samt Kyrkans historia. Traditionen bär i allt detta kyrklig lära, kyrkligt liv och kyrklig kult och ger trosarvet vidare genom tidevarven. Tradition är Kyrkans levande minne. I urkyrkan fanns inte Skriften nerskriven eller kanonifierad och trots det levde Kyrkans rit, liv och lära vidare. Men tack och lov har Kyrkan också fått Skriftarvet.
BENGT: Ja, i Skriften har tillräckligt med material att ösa ur för livets alla tillfällen och skiften. Tradition däremot fördöms, då Jesus förkastar all tradition i Matt 15:3, 6 och Mark 7:8-9, 13.
CHRISTOFFER: Jesus fördömer enbart fariséernas traditioner, inte all tradition.
BENGT: Judendomen var traditionsbunden, därför gjorde Gud något nytt…
CHRISTOFFER: Kristus kom för att fullborda inte för att upphäva, se Matt 5:17. Kristendomen är oundvikligen judisk i sitt inre väsen och därmed också historisk. Traditionen är därför än mer oundviklig i kristen tro.
BENGT: Men med Skriften behövs inte traditioner, då Skriften är i sig själv så klar att alla tolkar den rätt.
CHRISTOFFER: I så fall finns det minst 30 000 rätta och motstridiga tolkningar… Kyrklig Tradition behövs för att utlägga Skriften och dra ut konsekvenserna av Skriftens rätta innebörd. För Skriften kan inte stå helt ensam, se t.ex. Apg 8:30f; ”Förstår du vad du läser? Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?” (även 1 Kor 11:2, 23ff; 15:3;1 Tess 2:13).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
