måndag 15 oktober 2007

Hur skall vi betrakta muslimernas gud?

Jag har på sistone kommenterat angående hur vi skall betrakta muslimernas Gud. Hela frågan har väl troligen sin upprinnelse i Maria Hasselgrens debattartikel i Världen idag för en tid sedan.

Det har visat sig att RKKs syn i denna fråga är, för att inte överdriva, svårsmält för många...

Kanske har jag i mina kommentarer varit alltför slarvig och inte själv funderat igenom frågan tillräckligt noggrant innan jag svarat. Till saken hör att jag inte förrän nu har läst Marias artikel. Men efter att ha funderat en del och läst andras frågor och kommentarer (1, 2) så måste jag nog ändå sluta mig till att det Maria skriver om är rätt rimligt.

Det som jag baserar min syn på är till stora delar Pauli ord till grekerna på Aeropagen (Apg 17:23): Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er.

Eftersom muslimerna bekänner sig till Abrahams Gud (oavsett ifall de kommit dit hän via olika omvägar, t ex via mytologin om sol- och mångudar och deras döttrar) och eftersom Abraham endast bekände sig till en enda Gud, så måste det vara denna ende Gud som även muslimerna bekänner sin tro på. MEN det är naturligtvis inte detsamma som att säga att muslimerna har en korrekt eller fullständig bild av Gud! De har lagt till mycket och saknar troligen ännu mer. Sammantaget gör det att vi inte längre kan känna igen Gud i deras beskrivning av Honom. Däremot finns många av de mest centrala delarna i kristendomen också uttryckta i islam. I den här artikeln så beskrivs de centrala delar som är gemensamma som: "that God is One; that God loves us and we must love Him; that God calls us to love our neighbor." Dessa trossatser är ytterst centrala i kristen tro, och om jag förstått något, så är de också mycket viktiga i muslimsk tro.


Jag vill också vidga diskussionen till att även omfatta alla religioner. För mig är diskussionen om islam egentligen en parentes i den mycket större diskussionen om alla religioners status och huruvida det går att finna korn av sanning i andra religioner. Innan jag hänvisar till vad som står i katekesen om detta så skall jag försöka med egna ord redogöra för min syn.

Så som jag ser det så har Gud manifesterat sig för alla folk, inte minst i vår egen skapelse (vi är skapade till Hans avbild) men även i allt annat skapat. I första hand har Gud manifesterat sig på ett ytterst konkret sätt till Judarna, och via dem till alla oss kristna. Men det är, genom Guds olika manifestationer, möjligt för alla och envar att förstå att Gud finns, samt förstå en del av de fundamentala sanningarna om Honom, om man söker sanningen med ett öppet hjärta. Detta är särskilt troligt då Gud alltid söker nå kontakt med sin skapelse, och önskar allas omvändelse. Det är dock inte så enkelt som att man kan hävda att alla som söker kommer få en korrekt bild av Gud uppenbarad för sig. Eftersom satan hela tiden försöker förvirra oss och förvanska sanningen så har alla andra religioner, där Gud inte direkt talat till dem, fört in många falska och förvridna tolkningar som lett till mycket som är fel eller direkt ont. Men i ljuset av Kristus kan vi dock identifiera och förstå de korn av sanning som andra troende har fångat upp, och liksom Paulus gjorde, utgå från detta då vi förkunnar sanningens Ord. Även inom kristendomen har satan nästlat sig in och spridit förvirring och dispyt, trots att vi haft tillgång till den fulla sanningen. I ljuset av detta faktum är det lätt att förstå hur mycket mer utsatta andra folk varit för satans illgärningar och irrläror.

Det som står om detta i katekesen finner jag mycket väl formulerat och i sin helhet ytterst trovärdigt. Jag vill också uppmuntra till att följa länkarna och läsa de relaterade avsnitten, för att få en fördjupad förståelse för helheten och varje paragrafs kontext. Så här står det i katekesen om Kyrkan och de icke-kristna:


Kyrkan och de icke-kristna

839 ”Slutligen, de som ännu inte har tagit emot evangeliet är av olika skäl förbundna med Guds folk:”[69] Kyrkans förbindelse med det judiska folket. Kyrkan, Guds folk i det Nya förbundet, upptäcker i det att hon tränger in i sitt eget mysterium, sina band med det judiska folket,[70] ”som Gud först talade till”.[71] Till skillnad från de andra icke-kristna religionerna är den judiska tron redan svar på Guds uppenbarelse i det Gamla förbundet. Det är det judiska folket ”som har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa” (Rom 9:4-5), ty ”Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse” (Rom 11:29). [856; 63; 147]

840 Då man för övrigt ser på framtiden strävar det Gamla förbundets folk och Guds nya folk fram mot likartade mål: de väntar på Messias ankomst (eller återkomst). Men på den ena sidan väntar man på den korsfäste och uppståndne Messias återkomst, han som erkänns som Herre och Guds Son, på den andra väntar man på Messias ankomst vid tidens slut – och dennes drag är inte kända. Det är en väntan som också innebär okunnighet om eller missförstånd av Kristus Jesus. [674; 597]

841 Kyrkans förhållande till muslimerna. ”Men frälsningsplanen omfattar också dem som erkänner Skaparen, framför allt muslimerna. De bekänner att de har Abrahams tro och tillber med oss den ende och barmhärtige Guden, som skall döma människorna på den yttersta dagen.”[72]

842 Kyrkans band till de icke-kristna religionerna består framför allt av människosläktets gemensamma ursprung och mål: [360]

Alla folk utgör ju en enda gemenskap, de har ett och samma ursprung, eftersom Gud lät hela människosläktet bosätta sig överallt på jordens yta; de har också ett och samma slutmål, Gud, vars försyn, nådebevis och frälsningsbeslut omfattar alla, till dess de utvalda förenas i den heliga Staden.[73]

843 Kyrkan erkänner att man i de andra religionerna söker en okänd Gud ”i skuggor och bilder”. Han är ändå nära, eftersom det är han som åt alla ger liv, ande och allt annat eftersom han vill att alla människor skall bli frälsta. Så betraktar kyrkan allt gott och sant som finns i de andra religionerna ”som en förberedelse till evangeliet och en gåva från den som upplyser varje människa så att hon till slut skall ha liv”.[74] [28; 856]

844 Men i sitt religiösa liv uppvisar människor också gränser och misstag som vanställer Guds bild i dem: [29]

Människor har ofta blivit bedragna av den Onde och farit vilse i sina tankar, de har bytt ut Guds sanning mot lögnen och tjänat det skapade mer än Skaparen. Eller också har de utsatts för den yttersta förtvivlan när de har levat och dött utan Gud i denna världen.[75]

845 För att återförena sina barn som synden splittrat och fört vilse har Fadern velat kalla samman hela mänskligheten till sin Sons kyrka. Kyrkan är den ort där mänskligheten skall återfinna sin enhet och sin frälsning. Hon är ”den försonade världen”.[76] Hon är skeppet som ”styr väl i denna världen för den helige Andes vind, som blåser upp seglet till full storlek på masten, Kristi kors”[77] enligt en annan bild som kyrkofäderna tyckte om; hon framställs som Noas ark, som ensam ger räddning från syndafloden.[78] [30; 953; 1219]

Hur ser ni andra på dessa tankar? Är det ytterst stötande, eller låter det rimligt? Vad är en rimlig tolkning av Pauli ord till grekerna och vilka paralleller kan vi dra i vår egen tid?

Allt gott!

25 kommentarer:

Anonym sa...

Instämmer. Man måste skilja mellan "samma Gud" och "samma gudsbild". Om A anser att Karol Wojtyla var ett helgon och B anser att han var antikrist, så är det ju fortfarande samma Karol Wojtyla de talar om!

Muslimerna talar helt klart om samma Abrahams Gud som vi. Att de sedan missförstått en hel massa om Honom är en annan sak. Det handlar om vilken gudsbild, inte om vilken gud.

Bra formulerat i det längsta stycket! Obs också 1 Kor 8:4.

Anonym sa...

Utanför ämnet, men jag måste tipsa dig om http://socrates58.blogspot.com/. En bit ned i högerspalten har du ett helt bibliotek med apologetiskt material! Bibelställen, andra citat och färdigutvecklade argument i alla upptänkliga ämnen. Har bara hunnit kolla ett par sidor, men det verkar vara en guldgruva!

RUDIE sa...

Tuve
Jag tror vi endast får kontakt med Gud gjennom Jesus.
För Jesus säger: "Jag är vegen, sanningen ock livet, ock ingen kommer till Faderen uten gjennom mig.

Men jag tror Gud finner flere rättferdige enn bara dom som tror på Jesus.
Jag tror Abraham ble sätt på som r¨ttf¨rdig, ock Noa bel sätt på som rättfärdig. Fördi dom älskade Gud!
Jesus förklarar för oss hvem Gud är. Har vi sätt Jesus så har vi sätt Gud. Men dom som inte har fåt en sjanse til att bli känd med Jesus, dom kan inte dömmes för att dom inte tror på Jesus!
Men jag tror Gud känner alla hjärtan, ock ser hvem som älskar Sanningen med stort S ock inte.
Ock detta gälder även dom som kallar sig kristna. För jesus sa att inte alla som sa Herre, Herre skulle bli frelst, men endast dom som gjorde efter Hans Ord.
Många är kallade, få är utvalda.

Gud ser efter hjärtat.
Men jag har en artikkel från Den Norska katolske Kirke som jag är mycket sams i vad som står. Ock dom säger också at det endast är ved Jesus man kommer till Faderen.

Et lite...(ursäkta) men viktigt! utdrag:
"Men nå - snart 40 år etter konsilet - var det oppstått en situasjon, som tvang Vatikanet til å gripe inn. - Det ser ikke ut til at vi mennesker evner så lett å bevare den sunne midte mellom ekstreme ytterpunkter. Det oppstod teologiske problemer av uante dimensjoner, som krevde et svar. Kirken er nå en gang kalt av Vår Herre til å være sannhetens støtte og grunnvoll (1.Tim. 3,15). Hva var det som var hendt? Jo, en rekke teologer i og en utenfor Den katolske kirke gikk langt over streken i sine forsøk på å oppvurdere de store religioner på bekostning av kristendommens universalitet (( Jag är vegen, sanningen ock livet, ock ingen kommer till Faderen uten gjennom mig)).. Jeg skal stikkordaktig få sitere noen uttalelser fra enkelte.

Den protestantiske teolog John Hick, han tilhører den presbyterianske kirke, skriver:« De kristne må gi opp læren om at troen på Jesus Kristus er den eneste vei til frelse.
Den amerikanske katolske misjonær Paul Knitter sier: «Det som de kristne ser i Jesus, kan andre mennesker se også i andre religionsstiftere. Ved siden av Jesus er det mulig å finne andre inkarnasjoner av Gud i denne verden. Jesus er ikke noe uforlignelig engangsfenomen. Han står ikke over alle andre religionsstiftere
Aloysius Pieris, en katolsk ordensprest fra Filippinene trekker sammenligninger mellom Kristus og Buddha og deres to veier til frelse. I tvetydige ordelag relativiserer han kristendommens overlegenhet og eneståendehet overfor Buddhismen.
Inderen Raimondo Pannikar er av den mening at kristendommen må oppgi kravet om universalitet. Han sier at den kristne religion er verken en spesiell hendelse eller en universell religion. Misjonen er en blindgate. Religionssamtaler skal kun baseres på dialog.

2. Troskongregasjonen korrigerer
Den utvikling til pluralisme som disse teologer initierer, ville få katastrofale følger for kristendommen hvis den forble uimotsagt. Den kongregasjonen eller departementet i Vatikanet som blir kalt Troskongregasjoen, og som blir ledet av kardinal Josepf Ratzinger, så det som sin plikt å imøtegå disse villfarelser.
http://www.katolsk.no/artikler/nonkat.htm

Anonym sa...

Intressant fråga som har flera bottnar.

Ber muslimerna till samma Gud? Både ja och nej skulle jag säga.

Den Gud de ber till kan å ena sidan omöjligt vara vår Gud. Allah och hans profet förnekar att Kristus själv är Gud och att han är enda vägen till Fadern. Detta är ju själva definitionen av något antikristligt och här är satan i allra högsta grad inblandad. Jag har svårt att se det som samme Gud fast med kunskapsluckor hos de troende. Islam leder till att människor går förlorade.

Å andra sidan är allsmäktig Gud just allsmäktig och säkert hör han också den bön som suckas i ett muslimsk hjärta och han vill naturligtvis allt det bästa och frälsning även för dem.

Tror jag...

Tuve sa...

Tack för era kommentarer!
D
Tack för tipsen (1 kor och bloggen). Har inte hunnit kolla så noga på bloggen än, men det skall bli spännande.

Rudie
Jag instämmer naturligtvis i att det är ytterst viktigt att vara tydlig med att det inte är likgiltigt vilken tro man bekänner dig till eller att de skulle vara utbytbara! Hoppas verkligen inte att någon tolkat mig så, det vore ju bedrövligt...

Simon
Muslimernas gud kan inte både vara samma och inte samma som den kristne Guden, det måste du väl i alla fall medge ;)
Antingen är det samma Gud fast vi har olika gudsbilder, eller vad man vill kalla det, eller så är det inte samma gud. Men du har naturligtvis rätt i att satan har mer än ett finger med i spelet...

Anonym sa...

Den första kommentaren från D är väl ett utmärkt formulerat klargörande!

Katolska Kyrkans Katekes säger:

161 Att tro på Jesus Kristus och den som sänt honom till vår frälsning är nödvändigt för att bli frälst.”Ty utan tro... är det omöjligt att behaga Gud” (Heb 11:6) och att nå fram till att dela hans barns lott; ingen människa kan bli rättfärdig utan tron och ingen människan kan ”utan att hålla ut i tron ända till slutet” (Matt 10:22; 24:13) uppnå det eviga livet.”

[ Varning: Den inbundna förstaupplagan har ett ynkligt översättningsfel! Jfr dock: "Believing in Jesus Christ and in the One who sent him for our salvation is necessary for obtaining that salvation." ]

Men detta måste sättas i relation till det som sägs i p. 847 och 848:
847 Denna förklaring gäller inte dem som utan egen skuld inte känner till Kristus och hans kyrka. ...
848 ”Människor som utan eget förvållande är okunniga om evangeliet kan Gud föra till tron - utan vilken det är omöjligt att finna nåd hos honom[81] - på vägar som endast han känner. ...

Vid religionsmötet i Assisi, 27 okt 1986, gick religionerna till var sin plats för att be åtskilda i nittio minuter. Sedan vandrade man upp till basilikan, där varje religions ledare bad en bön. Därefter bröt man dagens fasta, gemensamt. -- Enda problemet blev att en åldrig afrikansk animist (inbjuden på kardinal Arinzes enträgna önskan) var traditionellt klädd, dvs sparsamt, och här svimmade i höstkylan. (Weigel, Witness to Hope, s 511 f)

Anonym sa...

Tuve:

Nej, jag och du tror ju att Gud är en (och för delen muslimerna också). Så mig åsikt är att den Gud de ber till inte är Gud utan en villfarelse från Satan för att leda människor bort från frälsningen i Kristus.

Gud däremot hör säkert deras bön, men det är inte till honom den strikt tekniskt är riktad.

Tuve sa...

Simon
Anledningen till att jag pressade dig var att du skrev "Ber muslimerna till samma Gud? Både ja och nej skulle jag säga." Då svarar jag: du får nog säga antingen eller ;)

Hur ser du på D's exempel med Karol Wojtyla och de paralleller som man kan dra till frågan om muslimernas gud? Är det inte rimligt att säga att eftersom det endast finns en Gud (vilket vi som sagt är överens med muslimerna om), så måste det vara samma Gud vi ber till, även om vi har mycket olika syn på honom?

Jag är helt överens med dig, både om att de har väldigt mycket fel och eventuellt leder många till helvetet men också att Gud i sin nåd kan hörsamma även icke.kristnas böner (se även Tapanis kommentar).

Allt gott!

Kristina sa...

simon: Jag själv är mycket osäker i frågan, vilket jag för för övrigt själv bloggat om. Dock vore det orimligt om det hela kom an på muslimernas förnekande av treenigheten och därmed deras bild av Kristus. Judarna tror inte heller på treenigheten och den bild av Kristus vi har - men att de tillber samme Gud är ju liksom något helt självklart.

Det jag däremot frågar mig en hel del eftersom muslimernas Gud faktiskt är så olik hela Bibelns Gud, är om muslimerna, trots att de säger sig tro på Abrahams Gud, skulle känna igen den kristne Guden om de såg honom? Om de inte gör det - hur kan de då nu vara så öppna för honom att de faktiskt tillber honom?
Självklart hör Gud alla människors böner eftersom han vet alla vår innersta önskningar - både de goda och de onda. Men här är jag lite inne på Simons linje att detta inte kan vara det samma som att de tillber samme Gud - i så fall skulle ju alla människor göra det eftersom Gud som sagt vet alla människors önskningar.

Anonym sa...

Det är Lukas dag idag, och jag hoppades att du skulle skriva något om honom...
Jag har väldigt dålig koll på hans liv, gärning och död (förutom det lilla som står i hans egna och Paulus skrifter i NT), så om du vet något om honom så får du gärna skriva ett inlägg.

När det gäller vår och muslimernas gud så är också min uppfattning att det rör sig om samma gud, nämligen Abrahams Gud.

Paulus frågar och svarar retoriskt i ett av sina brev: "Vilket fördel har då judarna? En stor fördel, på alla sätt..." eftersom de har Mose och profeterna etc.
Något liknande kan man säga om muslimerna tycker jag. De har redan trevat sig fram en bit på vägen och har mer kunskap och är närmare frälsningen än vad en ateist är.

Anonym sa...

I denna fråga tror jag inte att vikommer att bli eniga Tuve (och andra med samma syn). Det ÄR inte samma gud, på inget sätt, på trots av linken till Abraham!

Johan;
På samma sätt som du förvånades över att jag inte trodde på treenighetsläran, (tror på Jesu guddom ) måste jag uttrycka förvåning över din tro i denna fråga.

Abrahams Gud hette Jehova (JHWH) och INTE Allah (Månguden). Var och en får självklart tro som man önskar...

Anonym sa...

Det är lätt att jämföra judarna och muslimerna och dra slutsatsen att de har samma Gud, det håller jag med om.
Samtidigt har det judiska folket en alldeles speciell särställning som varandes Guds egendomsfolk. Något som varken gäller muslimer eller oss. Hur det kommer att bli med de judars salighet som förnekar Kristus låter jag vara osagt, utan Kristus lär dock vi hedningar ligga pyrt till på domens dag. Därför menar jag att den muslimska gudens (eller är det profetens?) förnekande av Kristus som mänsklighetens frälsare aldrig kan gå för en teknikalitet eller ett missförstånd. Utan Kristus är vi förlorade och att någon lär att hans räddningsverk inte är nödvändigt är satans främsta signum. Satan kan nog köpa allt utom nåd, försoning och förlåtelse.

I mitt förra inlägg menade jag att muslimernas bön inte är riktade till vår Gud "strikt tekniskt". Med det vill jag också säga att lilla jag i egen visdom knappast kan avgöra detta i varje enskilt fall. Vår Gud gör ju som sagt säkert allt Han kan för att dra dem till sig.

Anonym sa...

Jag skulle förresten säga att såväl ateister som muslimer (i sitt förnekande av Kristus som frälsare) är exakt lika långt från frälsningen. Skälet till förnekelsen kan knappast spela någon större roll.

Anonym sa...

Läste en bok för några år sedan av den nigerianske författaren G. J. O. Moshay, "Who Is This Allah?", där han på ett enkelt sätt vederlägger villoläran att Bibelns Gud och Islams mångud Allah skulle vara samma Gud.
Allah har många likheter med Satan.
I vårt möte med muslimer måste vi ha en ödmjuk framtoning där vi framhåller Jesus. Många muslimer är ärliga, men vilseförda. Att be tillsammans med otroende (tex muslimer) är något som vi dock inte ska inlåta oss till.
Att den romersk-katolska kyrkan inlåter sig till gemensam bön med muslimer späder dessutom på oss evangelikaliers syn att RKK är en avfällig kyrka. Vi ska inte gå i ok med otroende.
I Kristus- utan Maria

Anonym sa...

Andy,
Jag har aldrig läst att Gud skulle heta Jehova i GT. Var har du läst det?

Däremot så kallades Gud för Jahve (Jag Är). Ett annat namn som man hade på Gud var Adonai (Herren).

Någon annan som kan förklara detta namn Jehova?

Z sa...

X

Jehova är nog bara ett annat ord för Jahve, en annan omskrivning från hebreiskans tecken.

Anonym sa...

Jahve eller Jehova ("Jag är") är två sätt att försöka sätta in vokaltecken i tetragrammet YHWH, dvs YaHWeH eller YeHoWaH. För judarna var detta så heligt att man valde att uttala det "Adonai", dvs HERREN. Det hebreiska ordet för Gud är El. Den hebreiska bibeln skrevs ursprungligen utan vokaltecken.

Hälsningar
Gustaf

Anonym sa...

Tack till Gustav för en förklaring!
Måste säga att det är lite onödigt av dig X att hänga dig upp i små detaljer, när du egentligen förstod vad som menades! Om frågan var ärligt, ber jag dig se bort från denna kommentar!

Peace! :)

Jehova (YHWE) är min Guds namn, och det är heligt!

Tuve sa...

Andy mfl
Jag tror att om du skulle säga till en muslim att de tror på en mångud så skulle de (i bästa fall bara) titta oförstående på dig. Det är möjligt att Muhammeds samtid präglades av en mytologisk gudstro som inkluderade en mångud, och som varit utgångspunkt för det Islam vi känner till idag. En anekdot från min sons skola är lite rolig och högst aktuell i det här sammanhanget. De läste om judarnas (GT's) skapelseberättelse, då sa en pojke i 1:an att "så tror vår Gud också att det gick till" och han var muslim.

Jag har själv lite svårt att förstå att namnfrågan hamnar i vägen för innehållsfrågan. Dvs att det faktum att Allah var namnet på en mångud och att JHVE är namnet på vår Gud är en viktigare fråga än att försöka se om det finns likheter mellan det som s a s anses utgöra guden bakom namnen. Visst heter vår judisk/kristne Gud JHVE, men det är ju vad Han ÄR som är det väsentliga (för mig). Hans väsen och sanningarna om honom kan ju jämföras med Islams gudsbild för att se vad de har i sin tro som är en sann beskrivning av Gud. Idag tror jag inte att särskilt många (om några) muslimer (eller andra) kopplar ihop Allah med en mångud som ingick i gudamytologin som araber trodde på fram till början av 600-talet.

Tuve sa...

Ett tillägg:
Guds namn är heligt också för mig!

Men i mitt tycke är det likväl två olika frågor, dvs en namnfråga resp en innehållsfråga. Vad jag velat fokusera på här är innehållsfrågan.

Anonym sa...

Tuve (och andra);
Ni får självklart tro vad ni vill i denna fråga, men personligen är jag på kollisionkurs med er som menar att muslimerna och vi tillber samma gud. Jag menar också att det ÄR en viktig skillnad i väsendeform, och det ÄR viktigt att veta vad Allah är för gud. Tror du att Allah "förändrar" sig med åren? Han var en mångud, det kan ingen som helst välmenande person förändra. Jehova förändrar sig inte, heller inte Hans Son. Jesus är den samme igår, idag och för evig tid. Man behöver inte undra om Han var något tidigare, men är något annat nu...

Ditt exempel från din sons skola är ganska logiskt. Skriften fanns till LÄNGE innan Koranen, och att Mohammed var bevandrad i de kristna och judiska skrifterna är inget nytt eller märkvärdigt, och bevisar heller ingenting mtp skapelseberättelsen.

Menar ni att Allah och Jehova skulle vara samma väsen? Detta önskar jag inte kommentera, men hoppas någon tidigare muslim kunde göra för oss.
Du får förlåta mig Tuve, men jag ser på detta som synkretism och förstår inte kristna som på detta sätt synonymiserar Jehova med Allah! Jag ser att det ligger en välmenande tanke bakom, men det hjälper så lite! Vi behöver ge dem Jesus, Sanningen personifierad, så att Han kan sätta dem fri och frälsa dem!

Samtidigt efterlyser jag att de ledare som deltar ekumeniska samtal i de olika samfunden engagerar sig i frågor liknande denna. Pingst (Hedin) & Livets Ord (Ekman) är väl de jag tänker på först och främst. Hur ser de på detta, och påverkar det samtalet på ngt sätt? Om inte annat får jag kontakta bröderna i Livets Ord själv, jag känner dem ju trots allt...

Jag önskar dig Guds (Jehovas) välsignelse över ditt liv, Tuve!

Anonym sa...

Tuve,

Du skriver: "Jag tror att om du skulle säga till en muslim att de tror på en mångud så skulle de (i bästa fall bara) titta oförstående på dig."

Jag tror att de israeliter som tillbad Baal också skulle titta oförstående om att de inte tillbad den sanne Guden.

Men det är så det ligger till. Och det är också därför det är viktigt att inte lägga till bilder, symboler och betydelser som Gud själv inte avett att vi skall använda oss av när det gäller vår dyrkan av Honom. Hela grejen blir ju fel då.

Tuve, det är just därför jag är lite orolig för Er katolikers symbolvärld. Också Ni tittar ju oförstående.

RUDIE sa...

Om det var noen som brukte mange bilder på Gud og himmelriket så var det Jesus.

Et symbol kan inneholde mer enn tusen ord. Og det er jeg som bestemmer hva de ordenen betyr for meg, og sier om et symbol. Ta F.eks. korset.
Kansje enkelte ser det okkulte ved ett kors.
Men for meg sier korset ALT om frelsen og om Guds kjærlighet. Og det gir meg noe å se på ett kors.

Du kan jo dømme de som tror på symboler som du vil. For meg er det viktigste at jeg lever rett for Jesus.

Men Jesus er min Gud. Jesus sa til disiplene at om de har sett Jesus så har de sett Faderen. Og Jesus sa at de som tror på Jesus blir frelst. Og at de som ikke tror på Jesus vil bli fordømt.(joh. 3:16)
Da Gud kom til jorden, så trodde ikke jødene på Gud. Muslimer tror heller ikke at Jesus er Gud.

Men jeg tror att skal man vitne for muslimer og jøder, så er det lettere å få de til å åpne seg for Jesus ved å gjøre som Paulus, og ta utgangspunktet i hva vi har til felles :troen på en Gud. Men vi må aldri heller glemme at Jesus er den eneste veien til Gud. Og at de som tror Jesus er den han er blir frelst.

Tuve sa...

Tack Rudie, för din kloka kommentar, jag kan bara instämma!

Tuve sa...

Haggaj
Mitt exempel med islam var inte menat som ett argument för att de har en korrekt gudsbild, utan ENBART för att komma bort ifrån diskussionen om att läran om Allah hämtat inspiration från en mångud. Jag tror inte de allra flesta (om några) muslimer idag skulle säga att de tror på en mångud, helt enkelt. Vi får ju i någon mening ta hänsyn till vad de menar sig tro på idag när vi diskuterar deras gud. Annars riskerar vi att hamna lika snett som de som menar att vi kristna firar en hednisk jul, eftersom det från början var en hednisk högtid, och många av de traditioner som vi har kring jul kommer från det hedniska firandet (julskinka är väl det mest typiska exemplet).

Hur vet du vilka symboler Gud avsett att vi skall använda? Framför allt, hur vet vilka symboler Gud INTE velat att vi skall använda? Och på vad bygger du i så fall din vetskap på? Min uppfattning är att katolska kyrkans inställning i symbolfrågan är i linje med den inställning hon har till andra religioner. Dvs det kan finnas insikter och symboler om och för Gud i andra religioner som kan bli rätt förstådda och komma till sin rätta användning först i ljuset av Kristus och den treenige Guden. Är det då fel att använda dessa symboler för att på ett rätt sätt prisa och ära Gud?