minimalism vs maximalism forts

Jag har tidigare skrivit om minimalism vs maximalism. Jag uttryckte mig ganska oklart då, och vill därför fortsätta på samma tråd men förtydliga vad jag menade.

Jag skrev tidigare: "Jag uppfattar det som att ni läser bibeln minimalististiskt, dvs det är (lite förenklat) endast det som uttryckligen står i bibeln som är ok."
Även om denna mening på sätt och vis beskriver min uppfattning så visar den inte riktigt vad jag ville peka på. För det första så är det även min åsikt att det är det som står i bibeln som skall vara vårt primära rättesnöre (vilket man nästan kan börja tvivla på när man läser ovanstående citat). För det andra så missar jag själva kärnan i det jag ställer mig frågande till.

Så vad är det då jag ställer mig frågande till? Jag uppfattar det som om många sk bibeltrogna är beredda att kasta massor överbord om de endast kan hitta ett enda bibelställe som kan verka motsätta sig en sak. Dvs det är inte bibeln i sin helhet som blir avgörande för om man kan acceptera en lära eller inte, utan det är enstaka bibelcitat som styr. Jag kan förstå VARFÖR det blir så, det är trots allt svårt för en person att omfatta allt själv! Men jag vill ändå ifrågasätta det rimliga i en sådan attityd vid bibelläsning. Bibeln innehåller så mycket text, så det är inte svårt att avfärda det mesta genom att hävda att ett enstaka bibelord nog står i konflikt till något. Risken finns då att man inte samtidigt väger in väldigt många andra bibelställen som tydligt förespråkar samma sak. För att dra det hela till sin spets så uppfattar jag det som om man läser bibeln vers för vers, snarare än som helhet.

Samma förhållningssätt används vid läsning av t ex RKKs katekes. Man läser enstaka paragrafer utan att ta hänsyn till helheten de står i eller de hänvisningar som görs (som ofta sätter hela paragrafen i sitt sammanhang och gör den både begriplig och nyanserad).

För att vara tydlig så är detta min UPPFATTNING, inte nödvändigtvis något som stämmer med verkligheten... FRAMFÖR ALLT så gäller det säkert inte alla och det finns troligen ytterst få som helt och hållet skulle passa in på min något tillspetsade beskrivning!

Jag tror att det är viktigt för det ekumeniska samtalet att frågor som denna diskuteras, så att det blir klart för alla parter hur de andra tänker och varför de kommer fram till andra saker än vad jag gör. Detta gäller naturligtvis främst vid bibelläsningen, men även, som jag var inne på, vid läsning av andra skrifter. Utan att få klarhet i våra olika kulturer blir det svårare att faktiskt sätta oss in i varandras synsätt vilket riskerar allvarligt försvåra dialogen.