En ärkekonservativ spekulerar...

Jag har fått höra tillmälen som att jag är ärkekonservativ, stockkonservativ eller i bästa fall bara konservativ när jag givit uttryck för min tro på vad katolska kyrkan lär. Paradoxalt nog så är det nästan alltid från andra katoliker som dessa tillmälen erhålls. Jag kan inte låta bli att fråga mig vad dessa som så lättvindigt använder sådana tillmälen om meningsmotståndare egentligen menar med dem. Det enda som framgår är att det inte i första hand är ämnat som smicker...

Om man söker på nätet vad som menas med begreppen stockkonservativ och ärkekonservativ så får man bl a följande definioner:

stockkonservativ: adj., ultrakonservativ, konservativ till den grad att inga förändringar gillas
STOCK-KONSERVATIV. helt l. full­ständigt konservativ l. förstockat konservativ; ultrakonservativ.
Jag hittar inga beskrivningar på ärkekonservativ, men jag antar att det skall tolkas som synonymt med stockkonservativ...

På sista tiden har dessa tillmälen huvudsakligen givits från personer som kallar sig radikala. Enligt susning.se så definieras radikal så här: Radikal används ofta som antonym till reaktionär. Radikala rörelser vill utveckla samhället [kyrkan] framåt mot ett bättre tillstånd, ibland genom revolution. Den definition som jag hört dessa kyrkoradikala själva använda är att de "går till källorna". Vilka källor det är har aldrig framgått, förutom en gång då, en kyrkoradikal hänvisade till bl a gnostiska skrifter och menade att de var viktiga för att förstå den tidiga kyrkan... (Ungefär som om man skulle gå till Aletheia för att få reda på vad katolska kyrkan lär idag...)

Generellt kan man väl säga att alla de som brukar använda sådana uttryck är personer som ger uttryck för en radikal hållning gentemot kyrkan, dvs kyrkoradikala personer.

Men då frågar jag mig, hur ärkekonservativt är det egentligen att förespråka en femte Mariadogm???

Paradoxalt nog så är de som strider mest högljutt emot den femte Mariadogmen just samma kyrkoradikala som gärna använder tillmälen som stockkonservativ om sina meningsmotståndare... Det skall genast tilläggas att det finns många även bland de ickeradikala som också är skeptiska till den femte Mariadogmen.

Min erfarenhet är att alla de som brukar få tillmälen som ärkekonservativ eller stockkonservativ är de katoliker som tror på vad kyrkan lär och som är villig att följa kyrkans lära, både då den står fast och då den förändras. Det är helt enkelt katoliker som är trogna sin kyrka och sin kyrkas lära som får dessa öknamn... Hur kan man kallas konservativ om man är trogen en lära som utvecklas över tid?

Det som föranlett detta inlägg är en diskussion som Johan startade på Konvertittbloggen. Jag är uppriktigt sagt rätt trött på att de som tänker med kyrkan, och som är trogna kyrkan, skall få lov att kallas tillmälen som stockkonservativ eller ärkekonservativ, medan de som utdelar dessa tillmälen skall hanteras med silkesvantar av någon form av respekt för åsiktsfriheten... Det verkar som om man enbart är fri att ha åsikter som strider mot vad kyrkan lär... Om man mot förmodan råkar tänka med kyrkan och hålla med om vad hon lär, så riskerar man att få höra att man inte tänker själv eller är stockkonservativ osv...

Jag har inte läst igenom alla kommentarerna på konvertittbloggen och vet inte exakt vad som föranlett Johans katekets kommentar (mer än att han troligen känner en av dessa radikala som gett sig in i leken), men det förefaller som om det kom sig av att någon har ifrågasatt varför de som inte delar kyrkans lära inte begär utträde.

Jag tycker personligen det är en relevant fråga! Jag kan bara se ett enda skäl till att vilja stanna om man menar att Kyrkan har fel och att läroämbetet är felbart. Den enda rimliga orsaken att stanna är för att man vill förändra... Att vilja ta bort allt det gamla och bygga upp något nytt efter eget huvud... Man vill riva ner det som andra älskar och håller heligt och göra om det till något som redan finns på andra ställen... Om man menar att Katolska Kyrkan borde göras om så att den blir som en lightversion av vilken annan protestantisk kyrka som helst, vad har man då i Kyrkan att göra? Är det inte lika bra att man drar sin färde, till någon av de kyrkor som redan är så som man önskar att Kyrkan skulle bli? Är det respektlöst att fråga en sådan fråga? Jag kan inte begripa varför det skulle vara det... Är det inte befogat att ifrågasätta en sådan hållning? Eller kan någon komma på andra skäl till varför man skulle vilja stanna om man tycker att allt skall göras om från grunden?

Det är ungefär som en alkoholist som vägrar att sluta dricka och som alltid kommer aspackad till AA skulle bli förolämpad över att hans beteende kunde ifrågasättas... Jag kan tro att alkoholisten skulle bli förolämpad, liksom jag är övertygad om att den kyrkoradikala känner sig förolämpad, men jag kan inte inse att det är något orimligt i att ifrågasätta hållningen!!! Jag tycker snarare det vittnar om en bristande självinsikt om man blir förorättad av om någon ifrågasätter ett sådant beteende...

Allt gott!

Uppdatering: Länken till konvertittbloggen är nu ändrad till ett inlägg där Johan förklarar varför det inlägg där diskussionen uppkom raderats. Det som kateketen hade sagt var ungefär att han var upprörd över alla ärkekonservativa som hade kommenterat på bloggen och bl a frågat en person varför denne inte lämnar kyrkan då personen uppenbarligen inte delar kyrkans tro. Inom parentes sagt var jag för en gångs skull inte en av dessa ärkekonservativa... Men jag har ju hört harangen förut...