I dessa dagar då vi påminner oss kyrkans födelse vill jag länka till en tidig beskrivning av hur mässan gick till.
Katolska Kyrkans Katekes - 1345
Katolska Kyrkans Katekes - 1345
Från 100-talet har vi Justinus Martyrens vittnesbörd om grunddragen i den eukaristiska gudstjänsten. I stort går det till på samma sätt när det gäller de stora liturgiska familjerna ännu i våra dagar. Han skriver följande för att för den hedniske kejsaren Antoninus Pius (138-161) förklara vad de kristna gör:
På den dag som kallas solens dag äger en sammankomst rum på en och samma plats med deltagande av alla dem som bor i staden eller den kringliggande landsbygden.
Man läser ur apostlarnas minnen och profeternas skrifter, så länge som tiden tillåter.
När den som läser har slutat tar föreståndaren till orda för att förmana och mana till efterföljd av det sköna som man lyssnat till.
Sedan reser vi oss alla och frambär böner * för oss själva... och för alla andra, var de än befinner sig, att vi skall befinnas rättfärdiga i vårt liv och våra handlingar och trogna budorden och så uppnå den eviga frälsningen.
När vi har avslutat våra böner ger vi varandra en kyss.
Sedan bärs brödstycken och en bägare där man har blandat vin och vatten fram till den som leder sammankomsten.
Han tar dem och låter lovprisning och ära stiga upp till världsalltets Fader, i Sonens och den helige Andes namn, och han frambär en lång tacksägelse (på grekiska: eucharistian) för att vi har ansetts värdiga dessa gåvor.
När han har avslutat bönen och tacksägelsen svarar hela den närvarande församlingen med en acklamation och säger: Amen.
När den som leder har fullgjort tacksägelsen och folket har svarat delar de som hos oss kallas diakoner ut bröd, vin och vatten som blivit ”eukaristi” till alla närvarande och tar också med dessa gåvor till dem som är frånvarande. (taget från Justinus, Apologia, 1, 67: CA 1, 184-186, PG 6, 429 & Justinus, Apologia, 1, 65: CA 1, 176-180, PG 6, 428.)
7 kommentarer:
Tack... god läsning!
Tack!
Det finns en sån otrolig skatt med information om dem som gått före oss.
Må vi aldrig upphöra att fascineras och lära av dem.
Tobias
Vackert. Dock vet jag inte om jag helt kan instämma i "vill jag länka till en tidig beskrivning av hur mässan gick till."
1.) Bröd --> har ju blivit till sol formade oblater
2.) "den som leder sammankomsten" låter väldigt avspänt --> Endast av prästen idag.
3.) "När vi har avslutat våra böner ger vi varandra en kyss"
Kysser ni varandra efter Mässan Tuve (nej, Helena räknas inte) :-)
Skämt åsido, denna beskrivning låter väldigt enkel och innerlig. Kanske är det så för Helenas släkt med eget kapell. Vem vet.
Var välsignade!
/Daniel
Daniel
Trevligt att du "hälsar på"!
1) En oblat är ett bröd, lika mycket som en chiabata (It. toffel) är ett bröd. Det är, så vitt jag vet, inte nödvändigt att använda en oblat i mässan, även om det är rekommenderat. Det hänger delvis ihop med att man inte vill ha bröd som kan riskera att smula, eftersom det är Kristi kropp man hanterar...
Ni tycks läser in saker i solformen som absolut inte är applicerbara. Runda flata bröd är självklart praktiska i det här sammanhanget, det borde även du kunna inse. Att de liknar en sol, och därmed kan föra tankarna till Kristus, världens ljus, är självklart ingen nackdel...
2) Återigen tror jag att ni har en skev bild av hur vi ser på prästen. Prästen är just den som leder sammankomsten. Det är en av de viktigaste av prästens uppdrag, att leda sammankomsten...
3) Idag kallar vi det för en fridshälsning. Hur man hälsar är väldigt kulturellt betingat. I vissa länder är det fullt naturligt att en hälsning inkluderar en kyss, men det gäller inte direkt för oss distanserade nordbor. Vi brukar ge varandra ett handslag. Det är även så det går till i vår lilla kyrka, trots att det är ganska familjärt... Tro mig, jag vet! :)
Allt gott!
Hallå igen.
"Det hänger delvis ihop med att man inte vill ha bröd som kan riskera att smula, eftersom det är Kristi kropp man hanterar... "
Har du någon egen teori om varför denna tidiga församling som beskrivs inte "brydde sig om" detta?
"Återigen tror jag att ni har en skev bild av hur vi ser på prästen. Prästen är just den som leder sammankomsten."
Så kan det vara. Har fått för mig att professionella ledare inte var deras vardag utan tillkom med Konstantin.
Förresten har du någon uppfattning om när oblaten kom till?
mvh
D
Daniel
Jag förstår inte riktigt vad du menar med "inte 'brydde sig om' detta". Det står ju inget om hur brödstyckena var förskaffade, bara att det var brödstycken... Det enda man kan förstå är att just precis dessa bröd var speciella, de var "eukaristi", som bars ut till de som varit frånvarande.
Präster är inga proffesionella ledare, de har en kallelse att arbeta i Ordets tjänst...
Angående oblater kan man läsa följande på Catholic encyclopedia: "In the Western Church the altar-breads were probably round in form. Archaeological researches demonstrate this from pictures found in the catacombs, and Pope St. Zephyrinus (A.D. 201-219) calls the altar-bread 'coronam sive oblatam sphericae figurae'."
Från Wikipedia kan vi också läsa att "In the Latin Rite, unleavened bread is used as in the Jewish Passover or Feast of Unleavened Bread."
Och vidare:
"The General Instruction of the Roman Missal §321 recommends that 'the eucharistic bread ... be made in such a way that the priest at Mass with a congregation is able in practice to break it into parts for distribution to at least some of the faithful. ... The action of the fraction or breaking of bread, which gave its name to the Eucharist in apostolic times, will bring out more clearly the force and importance of the sign of unity of all in the one bread, and of the sign of charity by the fact that the one bread is distributed among the brothers and sisters.'"
Dock är det värt att notera att ortodoxa kyrkan (och andra riter lierade med katolska kyrkan) använder andra former av bröd än oblater.
Allt gott!
Tack för svar.
+ Ha en underbar dag!
mvh
Daniel
Skicka en kommentar