Är Medjugorje autentiskt?

Alltsedan min omvändelse har jag följt Medjugorje och tagit del av budskapen därifrån på oregelbunden basis. Jag har dock aldrig gjort någon djupare analys av fenomenet än att jag har bedömt trovärdigheten i de budskap jag läst. Anledningen till att jag aldrig har fördjupat mig mer i det än så är dels att jag aldrig övervägt att s a s leva ett liv i Medjugorjes anda och dels att personer vars omdöme jag litar på haft en övervägande positiv inställning. Dock kan tilläggas att fenomen såsom Fatima, Garabandal och Medjugorje hade en bidragande och positiv inverkan och påskyndade min omvändelse.

Dock finns det många som är skeptiska till autenticiteten i fenomenet Medjugorje och som är övertygade om att det är ett gigantiskt fejk. Det finns huvudsakligen två kategorier av hemsidor som handlar om Medjugorje, tydligt positiva och tydligt negativa. Det är svårt att hitta sidor som är mer neutrala med ett analytiskt fokus, utan uppenbar polemisk karaktär.

De som är emot Medjugorje (dvs som argumenterar för att det troligen är fejk: exempel) hänvisar med kraft till de lokala biskoparna, som förvisso varit tydligt negativa hela tiden. Det gäller både biskop Zanic och biskop Peric. Symptomatiskt för de sidor som jag funnit som haft denna inställning är att de hänvisar till följande uttalande och tolkar det som ett tydligt negativt uttalande:

On the basis of studies that have been made to this moment, it cannot be confirmed that supernatural apparitions and revelations are occurring here.

Trots att påven (JPII) hänskjöt utvärderingen av Medjugorje till den lokala biskopskonferensen så fortsätter man att hänvisa till de lokala biskoparnas åsikter, som om det var dessa som var avgörande. Från belackarna framhåller man också det faktum att flera fransiskaner på plats har agerat i strid med de ålägganden man fått från överordnade och andra auktoriteter, vilket har bekräftats genom Vatikanens hantering (CatholicNews). Man poängterar gärna att den lokale biskopen Peric inte nöjt sig med ovanstående neutrala ståndpunkt utan att han också uttalat att han tror att det inte är övernaturligt, vilket dock Vatikanen slagit fast endast är hans privata ståndpunkt (se Bertones brev)

Ärendet Medjugorje flyttades över till den lokala biskopskonferensen i Bosnien-Herzegovina och de gjorde även följande uttalande 1993:

"We bishops, after a three-year-long commission study accept Medjugorje as a holy place, as a shrine. This means that we have nothing against it if someone venerates the Mother of God in a manner also in agreement with the teaching and belief of the Church. . .Therefore, we are leaving that to further study. The Church does not hurry." (Glas Koncila, August 15, 1993).

De uttalanden som gjorts från Vatikanen till biskopar som frågat om Medjugorjes status är att Vatikanen inte har tagit ställning utan att statusen från 1991 fortfarande gäller, dvs att (från Bertones brev, med en annan översättning) "On the basis of the investigations so far, it can not be affirmed that one is dealing with supernatural apparitions and revelations".

Sidor som är för Medjugorje (dvs som argumenterar för att det troligen är något autentiskt som sker där: exempel 1, 2) är å andra sidan snabba med att inkludera citatet från 1993. De är dock inte alls lika benägna att lyfta fram de lokala biskoparnas argument emot samt de fall av olydnad bland de lokala fransiskanerna som skett i samband med Medjugorje. Tvärtom framställs ofta de lokala biskoparna som obstinata och med oklara men avoga syften. En sak som lyfts fram på flera av de Medjugorje-positiva sidorna är de vetenskapliga utvärderingar som gjorts av visionärerna under deras visioner (exempel 1, 2).

Min egen uppfattning är att jag fortsätter att läsa budskapen och ta till mig det som kan hjälpa mig. Jag känner personer som har återvänt till tron genom Medjugorje och jag känner även till mirakler som skett i samband med besök där. Även om jag är medveten om argumenten emot Medjugorje så tycker jag att de argument som talar för att det trots allt rör sig om något extraordinärt (i en positiv mening) faktiskt överväger. Jag finner dock ett par punkter som gör mig lite frågande och som jag inte sett behandlas på andra ställen. T ex varför ingen av visionärerna har mer än ett fåtal barn om de lever i katolska äktenskap?

Avslutningsvis vill jag även hänvisa till en mer neutral sida, nämligen EWTN's expertsvar från Colin Donovan. Han avslutar sitt svar med följande tänkvärda reflektion som också får avsluta min lilla reflektion:

What the Church permits. As the already cited statements note, Catholics may go to Medjugorje. Such pilgrimages may even include priests acting as chaplains, as opposed to officially sponsoring them. Also, the Church has not suppressed discussion of Medjugorje, therefore, it is allowed. Common sense, however, says that Catholics on both sides of the Medjugorje issue should exercise prudence and charity in speaking of others who believe differently. Medjugorje is not a litmus test of orthodoxy, though every Catholic will have a moral obligation to accept the judgement of Rome, in the manner Pope Benedict explained, should it ever be rendered.

St. Augustine probably gave the simpliest and most helpful rule for all matters of the Church's life when he said (in my paraphrase):

In necessary things unity,

in undecided things freedom,

and in all things charity.