fredag 6 maj 2011

Rom-Gal; Fr Martins tro och kyrkans gärningar!

ROMARBREVET

Roms Kyrka är betydelsefull och den var det redan 1:a århundradet. Rom-br:s centrum är Kristus; se 1:16f; ”evangeliet är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken, uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro.” Den läran utvidgas i 2 stora läroavsnitt; först om Kristendomen (t o m kap 8) – som förklaras nedan - sist om Judendomen (9-11)! Brevet avslutas med praktiska anvisningar om det kristna livet (12-15) och en efterskrift!

För att förstå Rom är det vettigt att förklara vad begreppen betyder i Rom! Vad menar Paulus med rättfärdighet, tro, lag och synd?

Rättfärdighet=ges ”av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.”(3:23b)...”och gör den rättfärdig som tror på Jesus” (3:26b), men den måste tas emot av tro (3:27-30)! Tron tar inte bort gärningarna (bara lagens gärningar) se; ”Han skall löna var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och oförgänglighet...” (2:6f) och ”Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare” (2:13) och se att genom tron befästs lagen (3:31)!

Tro=en kärleksfull (5:5) hoppfull (4:18) och lidande (5:3-8) tro som litar på Guds verk! En tro som samverkar med gärningar (som ges av Gud)! Om inga gärningar finns, vissnar tron och blir oformligt död. Men gärningar och tron är oskiljbara, se t.ex. Jak 1:2-2:26 och Rom 2:13; 4:4. Nåden föregår dock alltid tron, människans samarbete samt alla gärningar. Självfrälsningsläran fördömdes slutgiltigt redan år 529.

Lag=Torahobservans, men: ”genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom." Torah-lagen kan bara ge insikt om synd” (3:20 och kap 7)! Lagen är ”samvetsplingaren” som gör att dHA kan fortsätta helgelsen och det fullkomliga förhärligandet (kap 8)!

Synd=är att missbruka Guds vilja och bryta Guds bud (slutet av kap 1), med felriktad kärlek (t.ex. egenkärlek)! Vi hatar och undviker synd – inte av rädsla eller av tacksamhet (Luther) – utan därför att vi är en del av Kristi kropp (kap 6) och älskar med verklig kärlek! Vi har blivit småKristusar!

Romkapitel 3 och 4 handlar alltså i första hand om de judiska reglerna och judiska lagens krav. Paulus poäng i denna text är att den judiska lagen (ex. omskärelse) inte kan frälsa i sig själv. Det är när judar säger att den judiska lagen och offren är nödvändiga för frälsningen som Paulus polemiserar mot dem. Endast Kristus är nödvändig.


GALATERBREVET

Det är ett hårt brev. Här finns inget beröm, bara slägghammarkritik. Galaterna hade reducerat den kristna religionen till en judisk sekt. Brevets syfte är att förklara vad som krävs för att inträda i "Guds Israel", inte för frälsningen (se Paillard; Paulus i ny dager, s55). Lagen kan inte rädda oss; ”människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus.” (2:16)! Paulus blev: ”korsfäst med Kristus, men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig.” (2:19f) så det är en levande verksam tro inte en subjektiv intellektuell konstruktion! Vi är söner till Gud (4:7) och som sådana adoptivsöner behöver vi det glada budskapet om att den Helige Anden rättfärdiggör oss och heliggör oss. För en tro som får sitt uttryck i kärlek (5:6) gör just det via Guds stora nåd! Lagen är endast samvetets röst, som upplyser om synd; men kan inte ta bort synden (3:19-22)! Då blir vi en ny skapelse (6:15).


LUTHER:s missuppfattning

I mångt och mycket var rättfärdiggörelsestriden en onödig strid och den förblir onödig. Luthers ”Sola fide”, alltså ”intellektuell tro allena”, nämns bara på ett ställe i NT, se Jak 2:24 som fördömer ”tron allena” och därför är en nyluthersk uppfinning om att människan inte gör något mer än att tro; obiblisk och mycket dålig teologi. Att ”endast tron saliggör” är också att överförenkla Luther och hela protestantismen. Men det största felet som reformatorerna gjorde var - att i nominalistisk anda - separera rättfärdiggörelse från heliggörandet. Detta är i skarp kontrast till kristen tradition och hela Skriften. I nordvästligt kristna betonar ofta rättfärdiggörelsen från ett begynnelseperspektiv (jag blev frälst) och kyrkfolket betonar ofta framtidsperspektivet (jag kommer att bli frälst). Sanningen är att frälsning är en process från dåtid, i nutiden och in i framtiden. Detta har Kyrkorna alltid lärt, även Luther i WA 39:83, 252. Luthersk tro ska (nog) ses som början på den väg där vi får växa och bli ansvarsfulla fullvuxna samarbetspartners och bära frukt. En insiktsfull luthersk maxim: ”Goda gärningar gör inte en god man, men en god man gör goda gärningar”. Men denna lutherska tro missade dubbelt; först i A) länken mellan tro och frälsning, då Fr Martin lärde en ”juridisk rättfärdiggörelse”; där frälsning var Guds friande domslut.

Kyrkornas tro menar däremot att dopet och tron släpper in Gud i vår själ. Det kan liknas vid en propp i vattenröret. Att släppa in Gud så att Han kan vara en propprensare, gör att vattenflödet släpps på. Vi flödar med friskt källvatten när Gud får verka med sin nåd.

Dessutom missade Fr Martins lära i B) länken mellan tro och gärningar, då Luther lärde att gärningar endast kommer i tacksamhet mot vår frälsande Gud.

Kyrkan menar även här att det hänger djupare ihop. Det övernaturliga livet växer inuti oss och visar sig som goda gärningar av nåd. Tron skapar goda gärningar, precis som ett gott träd ger god frukt. Tron är rötterna och den nödvändiga grunden. Hoppet är stammen och det som håller ihop trädet och får det att växa upp till vårt yttersta hopp; himlen. Kärleken är frukten, det synbart konkreta, vilket andra kan njuta av. Med mycket bön och arbete kan kärleken vara en fruktansvärt fruktrik skörd. Trädet är det nya livet i Kristus som planterats inom oss, av tron, genom hoppet och som syns i kärlekens verk. Tron, hoppet och kärleken och störst av allt är kärleken, se 1 Kor 13. Kärleken är början, det som motiverar oss samt målet. När vi gör kärlekens gärningar är det Gud som verkar i oss genom sin kärlek. Den som lever i denna kärlek, lever i Gud och Gud i honom. Luthers stridsfråga är därmed löst och dörrarna till St Petruskyrkan är vidöppna.Det som håller kvar är i a f inte denna fråga, se "Det gemensamma rättfärdiggörelse dokumentet" från 1995!

Den uteblivna enheten med Rom har idag andra orsaker. Måtte då Guds Ande leda de reformatoriskt kristna in i Kyrkans fulla gemenskap! Vi får tro det och hoppas det och älska Gud och Kristi Kyrka än mer. Vem vet: en dag är vi åter ett!

4 kommentarer:

Rickard sa...

För en gång skull tycker jag att du skriver en lite för kort artikel. Spännande ämne som jag nu läser om i både Bibeln, KKK och i andra verk. Återkom gärna till detta tema!

I Kristus!

Rickard

Annorzzz sa...

Tack Rickard!

Det finns lite mer material under 99 invändningar! Tänkte jag skulle försöka gå igenom Skriften istället för att slåss blodig mot protestAndar som älskar att hata Kyrkan och misstolka allt som står där!

Allt gott

Rickard sa...

Ok. Ja, visst är det tröttsamt med sådana som bara vill missförstå!

Den Förlorade Sonen sa...

Katolicism-Lutheranism-Modernism-Agnosticism-Ateism. Det är ett sluttande plan. Luther kan kallas den förste subjektivisten, det var inte sanningen som gällde utan hans eget ego.