Varför behövs Skriften?

Titt som tätt anklagas Kyrkan för att vara obiblisk eller ojudisk eller traditionsförslavad. Sanningen är att KK är den mest bibliska instution man kan tänka; eller med Hieronymus ord på 300-talet; ”Att inte känna Skriften betyder att inte känna Kristus. För att förklara det ville jag ge en snabb översikt över de 73-77 böcker som KK har kanonifierat (antalet beror på hur man delar upp de deuterokanonska skrifterna)! I hela mitt vuxna liv har jag sökt undvika 2 avarter av kristendomstolkningar; modernisterna som ofta är o-tro som söker miss-förståelse och fundamentalisterna som är tro som söker kyrklig miss-förståelse och ”överbetonar” bibelns auktoritet, genom att bara hänvisa till Skriften allena (Sola Scriptura)! Jag vill istället tro och därigenom söka förståelse!

Denna blogginledning till "böckernas böcker", ska ses som en glad amatörs sammanställande av varför denna "böckernas bok" är så ljuvlig och älskvärd! Dessa poster är inte alltid vetenskapligt akademiska (då jag inte tror på naturalism i bibelsammanhang, då Gud är alla händelsers - också de i Skriften beskrivna - upphov) eller politisk korrekt (då jag inte tror på PK-kristendom) men korta, katolska, kristologiska och konkreta tolkningshjälpar! Den som vågar brottas med Skriftens universum, blir välsignade. Den som vågar närma sig mässan (koncentrat av Skriften) blir mållös! Den som sugs in i den enade, heliga, katolska och apostoliska Kyrka:ns bibelmättade universum kan inte släppa greppet med mindre att man slutar leva som hon lär (och följdaktligen lära som jag lever, vilket är protestAndarnas slutpunkt)!


Katekesen.se lär sammanfattat (74-83, 113, 120); Den heliga Skrift och den heliga Traditionen har samma gudomliga källsprång, och de ska båda hållas i ära för de komplimenterar varandra och har samma mål. Apostlarna fick uppdraget att predika för alla. De förde vidare budskapet muntligt och senare skriftligt. Traditionen hör samman med Skriften och har överförts genom apostlarnas efterföljare; biskoparna. Den heliga Traditionen är den levande överföring av vad Kyrkan är, tror samt hennes praxis. För att vi ska få del av hela sanningen, behöver vi Kyrkans heliga Tradition. Den bibliska kanon har avgjorts av Kyrkan, som har fått den apostoliska traditionen, för att kunna avgränsa dessa 73 skrifter som heliga.

Tradition, Skrift och Kyrka är tätt sammanflätat i kristen tro. Gud har uppenbarat sig och han har använt människor till att förmedla, förvalta och fördjupa Hans oerhörda kärleksfulla arv. Han har gett en uppenbarelse, vilket har traderats i Kyrkan. Uppenbarelsen fick senare också delvis skriftlig form i NT. Men först kom Kyrkan/Israel och sedan traderandet och sedan Skriften, men allt har samma källa, mittpunkt och mål. Gud har utlämnat sig och stigit ner till oss för att vi ska kunna delta i helighetsprocessen, där Gud gör helgon av syndare. Därmed måste ”det mänskliga” få vara med och därmed också ”det kyrkliga”. Inkarnationen handlar ytterst om att Gud blir historisk, mänsklig och svag så att vi ska få bli delaktiga av gudomlig tradition, gudomlig natur (2 Petr 1:4) samt gudomlig Ande. Det är omöjligt att åtskilja Kyrka och Skrift, eller mänskligt och gudomligt. Det Gud har sammanfogat kan människan inte skilja åt (Mark 10:9). Gud är alltså inte bara intimt sammankopplad med endast Ordet, utan Han blir också kött och använder därmed historien och materien i dess helhet. Han använder sig speciellt av den heliga historien; alltså Israels, Kristi samt Kyrkans historia. Vidare används också helig materia i t.ex. sakrament. Traditionen bär i allt detta kyrklig lära, kyrkligt liv och kyrklig kult och ger trosarvet vidare genom tidevarven. Även utan Skriften har Kyrkans rit, liv och lära levt vidare. Men tack och lov har Kyrkan också Skriftarvet. I Skriften har vi tillräckligt med material att ösa ur för livets alla tillfällen och skiften.

Det är en kärlekshistoria utan lyckligt slut, ty det finns inget slut; bara lycka! Men Han är där i ur och skur! Han är begynnelsen och änden. I begynnelsen är inte allt uppenbarat (men likafullt sant) men sucessivt växer ett sant, lidande, livgivande och glädjefyllt ansikte fram. Han menar att dessa böcker är skrivna för dig och att Han älskar dig in i döden! Så läs; ofta, ärligt, överblicksmässigt, förutsättningslöst, med förståelse, med judiska ögon, med Kristus för ögonen, med sanningslidelse (Matt 7:7) och sök vad texten sa då och vad den säger dig just nu!