Predikaren

Detta är en filosofisk bok som talar in i vår samtid, mer än någon annan... Boken (Qoheleth = den som talar i en kahal=församling) sägs vara skriven av Salomo (i så fall redigerad långt senare och skriven på Salomos åderdom) och förelästes på glädjefesten: lövhyddohögtiden! Det är en pessimistisk och livstrött bok, precis som vår tid! Och sånt kräver sitt svar och en vettig respons!

PROBLEMET
Tillvaron verkar tom (37 ggr upprepas ordet "häbäl"=tomhet/vindfläkt/fåfänglighet=Abel i 1 Mos 4:2ff))! Livet är: "fåfängligheters fåfänglighet och ett jagande efter vind"! Det det tycks inte finns någon mening i livets kretslopp (ett lyckohjul, utan "lyckan"). Men "...du har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt tills det finner vila i dig." (Augustinus bekännelser I:1)

LIVSEXPERIMENT
Kan vishet stilla din längtan efter mening? (1:16f)
Kan vin, kvinnor och sång ge högre mening? (2:3.8)
Kan pengar eller makt ge lycka? (2:4-11)
Kan ära, status och hårt arbete ge innehåll i livet? (2:8)
Kan en fattig bonddrängsk religion (Astrid Lindgren) ge tröst (7:16-18)

UTVÄRDERING
Du blir aldrig tillfredställd i detta livet (6:3)! Vad än ögonen åtrår ger ingen verklig mening, men det är gott att njuta och ta emot gåvorna från Gud (9:7ff).

-Större vishet ger större sorg och plåga, men även ljus och ögon att se med och gör att "ansiktet får lyskraft" (1:16-18; 2:12-14; 8:1; 9:13ff)!
-Vin, kvinnan (singularis) och sång är glädje och njutning (9:7-9)!
-"den som älskar pengar blir aldrig mätt" (5:9), men allt är en gåva från Gud!
-Ära och hårt arbete ger skörd och är en ögats glädje och det får man vara glad för och djup tacksamhet till Gud för allt det goda (5:10-18)!
-Religion kräver något mer än det "vanliga". Det finns ett gudomligt stort hål i människan, som endast Kristus kan fylla.

Så, undvik det som pinar ditt hjärta (11:10)! Tänk på din skapare i ungdomstid (12:1) och frukta Gud och håll hans bud (12:13, detta sista är troligen ett senare "judiskt" tillägg) och gå till Guds hus för att lyssna (4:17) och möt Visheten själv i det offer som försonar hela världen med sig själv (antitetiskt till 4:17b)! Och sist ett bistert urgammalt konstaterande (högst relevant flera tusen år senare) "det myckna bokskrivandet tar aldrig slut, och flitiga studier gör kroppen trött."!