Eftersom jag pendlar en hel del har jag rätt mycket tid att lyssna på radio eller annat (som att be t ex). Då jag har varit lite insnöad på Bibeln, Traditionen och det levande läroämbetet på sistone så roade jag mig med att lyssna på ett inspelat radioprogram med Scott Hahn på detta tema.
Mycket intressant, kan varmt rekommenderas för alla som har mycket tid att ta kål på.
Här är en serie i 3 delar på temat Bibeln, Traditionen och det levande läroämbetet.
Filerna är hämtade från denna sida, där det finns MÅNGA andra program att välja bland också.
Allt gott!
onsdag 31 oktober 2007
tisdag 30 oktober 2007
Andras tankar kring prästvigningen och varför kvinnor inte kan vigas
måndag 29 oktober 2007
Grundläggande frågor för ekumeniken
Daniel, Haggaj och Andy (och kanske fler) har vid otaliga tillfällen framfört kritik mot att de(ras) kyrkliga ledarna inte tagit tag i de svåra frågorna i ekumeniken (med dKK). Kritiken har handlat om att deras ledare inte tycks ha ifrågasatt de katolska läror som de inte kan finna stöd för i bibeln. Med tanke på att de mer eller mindre bekänner sig till Luthers tes "Skriften allena", så tycker jag deras kritik är i högsta grad förståelig och helt i linje med deras övertygelse!
Men de har alla begått samma misstag. Istället för att gå till orsaken till olikheterna, så har de kritiserat konsekvenserna av den fundamentala olikheten, som i princip är orsaken till alla andra olikheter, nämligen synen på Bibeln och Traditionen.
Efter att (hos Daniel) ha diskuterat med en viss Gustaf om dKK fram och tillbaka så valde han att inte fortsätta eftersom, som han skrev, "en katolik hänvisar till katekesen och traditionen". Han hade utbett sig om bibelcitat som i klartext visade ett antal läror som dKK lär (inklusive ett antal felaktiga påståenden om vad han menade att dKK lär). Jag hade inskränkt mig till att i en fråga hänvisa till Tradtionen (Jakobsevangeliet mfl) och i en annan till katekesen, som tydligt redogjorde för det han frågade om. Jag avslutade med att i gengäld utbe mig om att han i sin tur skulle redogöra för giltigheten i anspråket att allt skall kunna vederläggas direkt utifrån bibeln och att redogöra för var i bibeln det står att Traditionen skulle vara något negativt.
På denna sista fråga fick jag inget svar från Gustaf, istället avslutade han diskussionen med ytterligare ett antal felaktiga påhopp på katolska kyrkan. Daniel blandade sig då i och konstaterade att "[d]et vi har stöd för i bibeln är vi 100% överrens om (tror jag)", vilket jag också tror (och det är trots allt den allt överväldigande delen av dKK lära och tro). Han konstaterar också att "Således ligger knuten i traditionens vara eller inte vara", vilket han naturligtvis har helt rätt i!
Jag skrev till Daniel (och Haggaj, som också hade blandat sig i) att jag ansåg att det i lika hög grad vilade på dem att rättfärdiga avståndstagandet från Traditionen och tesen "skriften allena", som på Gustaf. På samma sätt vill jag här, än en gång, uppmana alla som ifrågasätter Traditionen och dKK att påvisa giltigheten i sitt avståndstagande. Likaså bör det vara rimligt att de som, liksom Daniel, menar "att Bibeln är det ultimata kompasset i alla andliga skiljefrågor" också redogör för varför så måste vara fallet (självklart enbart utifrån bibeln, i så fall...).
Detta är stötestenen mellan dKK och de bibeltrogna protestanter. Jag skulle vilja påstå att så gott som alla andra frågor är underställda denna fråga. Jag vill dock tydligt hävda att det som de frikyrkliga ledarna gör och har gjort, dvs närmat sig dKK, är något gott i sig. Det är bra att konstatera att vi i de flesta och grundläggande frågorna är mestadels helt ense. Man måste börja med att se de gemensamma nämnarna innan det är fruktbart att börja rota alltför ivrigt i stridsfrågorna.
Haggaj har tagit upp den kastade handsken och beskrivit sin syn på Traditionen. De av er som har egna bloggar kan med fördel svara där (och hänvisa dit, om ni vill).
Medan ni funderar kan jag rekommendera att ni läser vad dKK själv har att säga om Traditionen. Ni kan dels läsa i katekesen §74 ff, Den Gudomliga uppenbarelsen förs vidare (läs även gärna om dKKs syn på bibeln: katekesen §101 ff, Den heliga skrift) och dels denna (rätt långa) utläggning om dKKs syn på Traditionen. Det vore mer än intressant om ni ville/orkade relatera era svar till dKKs syn.
Allt gott!
Men de har alla begått samma misstag. Istället för att gå till orsaken till olikheterna, så har de kritiserat konsekvenserna av den fundamentala olikheten, som i princip är orsaken till alla andra olikheter, nämligen synen på Bibeln och Traditionen.
Efter att (hos Daniel) ha diskuterat med en viss Gustaf om dKK fram och tillbaka så valde han att inte fortsätta eftersom, som han skrev, "en katolik hänvisar till katekesen och traditionen". Han hade utbett sig om bibelcitat som i klartext visade ett antal läror som dKK lär (inklusive ett antal felaktiga påståenden om vad han menade att dKK lär). Jag hade inskränkt mig till att i en fråga hänvisa till Tradtionen (Jakobsevangeliet mfl) och i en annan till katekesen, som tydligt redogjorde för det han frågade om. Jag avslutade med att i gengäld utbe mig om att han i sin tur skulle redogöra för giltigheten i anspråket att allt skall kunna vederläggas direkt utifrån bibeln och att redogöra för var i bibeln det står att Traditionen skulle vara något negativt.
På denna sista fråga fick jag inget svar från Gustaf, istället avslutade han diskussionen med ytterligare ett antal felaktiga påhopp på katolska kyrkan. Daniel blandade sig då i och konstaterade att "[d]et vi har stöd för i bibeln är vi 100% överrens om (tror jag)", vilket jag också tror (och det är trots allt den allt överväldigande delen av dKK lära och tro). Han konstaterar också att "Således ligger knuten i traditionens vara eller inte vara", vilket han naturligtvis har helt rätt i!
Jag skrev till Daniel (och Haggaj, som också hade blandat sig i) att jag ansåg att det i lika hög grad vilade på dem att rättfärdiga avståndstagandet från Traditionen och tesen "skriften allena", som på Gustaf. På samma sätt vill jag här, än en gång, uppmana alla som ifrågasätter Traditionen och dKK att påvisa giltigheten i sitt avståndstagande. Likaså bör det vara rimligt att de som, liksom Daniel, menar "att Bibeln är det ultimata kompasset i alla andliga skiljefrågor" också redogör för varför så måste vara fallet (självklart enbart utifrån bibeln, i så fall...).
Detta är stötestenen mellan dKK och de bibeltrogna protestanter. Jag skulle vilja påstå att så gott som alla andra frågor är underställda denna fråga. Jag vill dock tydligt hävda att det som de frikyrkliga ledarna gör och har gjort, dvs närmat sig dKK, är något gott i sig. Det är bra att konstatera att vi i de flesta och grundläggande frågorna är mestadels helt ense. Man måste börja med att se de gemensamma nämnarna innan det är fruktbart att börja rota alltför ivrigt i stridsfrågorna.
Haggaj har tagit upp den kastade handsken och beskrivit sin syn på Traditionen. De av er som har egna bloggar kan med fördel svara där (och hänvisa dit, om ni vill).
Medan ni funderar kan jag rekommendera att ni läser vad dKK själv har att säga om Traditionen. Ni kan dels läsa i katekesen §74 ff, Den Gudomliga uppenbarelsen förs vidare (läs även gärna om dKKs syn på bibeln: katekesen §101 ff, Den heliga skrift) och dels denna (rätt långa) utläggning om dKKs syn på Traditionen. Det vore mer än intressant om ni ville/orkade relatera era svar till dKKs syn.
Allt gott!
fredag 26 oktober 2007
"Jag har godkänt skriften!"
Haggaj konstaterar (i kommentarerna) att han har godkänt skriften, vilket jag också har gjort.
Men om vi antar att vi endast haft tillgång till alla de tidiga skrifterna om Jesus och alla olika judiska skrifter (dvs både de som nu ingår i bibeln och alla de som har exkluderats), då blir följande fråga högst intressant:
- Hade vi klarat av att själva avgöra vad som är Guds ord och vad som är villolära?
Jag tror det hade varit snårigt! Med tanke på hur svårt det är att läsa bibeln och komma fram till samma sak i en mängd olika frågor så hade det ju knappast blivit lättare om man inte ens kunnat luta sig tillbaka mot det katolska läroämbetets arbete, under DHAs ledning, med att avgöra vad som skall ingå i bibeln och vad som skall exkluderas! Jag är evigt tacksam mot det katolska läroämbetet för att de gjort jobbet åt mig :)
Själv hade jag nog t ex varit frestad att inkludera Jakobsevangeliet (vilket räknas som ett katolskt apokryft evangelium). Det är hursomhelst en mycket vacker skildring av Jungfru Marie födsel och uppväxt och en viktig del i den katolska Traditionen.
Dagen: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11
Men om vi antar att vi endast haft tillgång till alla de tidiga skrifterna om Jesus och alla olika judiska skrifter (dvs både de som nu ingår i bibeln och alla de som har exkluderats), då blir följande fråga högst intressant:
- Hade vi klarat av att själva avgöra vad som är Guds ord och vad som är villolära?
Jag tror det hade varit snårigt! Med tanke på hur svårt det är att läsa bibeln och komma fram till samma sak i en mängd olika frågor så hade det ju knappast blivit lättare om man inte ens kunnat luta sig tillbaka mot det katolska läroämbetets arbete, under DHAs ledning, med att avgöra vad som skall ingå i bibeln och vad som skall exkluderas! Jag är evigt tacksam mot det katolska läroämbetet för att de gjort jobbet åt mig :)
Själv hade jag nog t ex varit frestad att inkludera Jakobsevangeliet (vilket räknas som ett katolskt apokryft evangelium). Det är hursomhelst en mycket vacker skildring av Jungfru Marie födsel och uppväxt och en viktig del i den katolska Traditionen.
Dagen: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11
torsdag 25 oktober 2007
Lite länktips
När jag surfade runt för att leta efter info om Jakobsevangeliet så hittade jag ett antal intressanta sidor som jag kan rekommendera:
* New Advent: Innehåller både en katolsk encyklopedi med mycket bra och utförliga förklaringar, bl a till olika dogmer mm. Den innehåller även hela Summa Theologica, beskrivningar av kyrkofäderna och många av deras skrifter i fulltext (?), Bibeln samt ett bibliotek av moderna kyrkliga dokument. Helt klart värt ett besök, både för katoliker och andra!
* Early Christian Writings: Innehåller massor av gamla dokument. Det är lite sämre markerat än på New Advent vilka som är t ex gnostiska etc, däremot har de en bra kronologi och i många fall flera olika översättningar. Kan bl a rekommendera texten om Perpetua och Felicitas, som antas till stora delar vara nedtecknat av Perpetua.
Och slutligen vill jag vidarebefordra en rekommendation gjord av Johan, Tidegärden!
* New Advent: Innehåller både en katolsk encyklopedi med mycket bra och utförliga förklaringar, bl a till olika dogmer mm. Den innehåller även hela Summa Theologica, beskrivningar av kyrkofäderna och många av deras skrifter i fulltext (?), Bibeln samt ett bibliotek av moderna kyrkliga dokument. Helt klart värt ett besök, både för katoliker och andra!
* Early Christian Writings: Innehåller massor av gamla dokument. Det är lite sämre markerat än på New Advent vilka som är t ex gnostiska etc, däremot har de en bra kronologi och i många fall flera olika översättningar. Kan bl a rekommendera texten om Perpetua och Felicitas, som antas till stora delar vara nedtecknat av Perpetua.
Och slutligen vill jag vidarebefordra en rekommendation gjord av Johan, Tidegärden!
måndag 22 oktober 2007
Kapellets renovering
Som jag skrivit om tidigare så fick vi hussvamp i det kapell vi brukar gå till. Nu har det renoverats och jag har tagit en del kort under arbetets gång. Håll till godo!
minimalism vs maximalism forts
Jag har tidigare skrivit om minimalism vs maximalism. Jag uttryckte mig ganska oklart då, och vill därför fortsätta på samma tråd men förtydliga vad jag menade.
Jag skrev tidigare: "Jag uppfattar det som att ni läser bibeln minimalististiskt, dvs det är (lite förenklat) endast det som uttryckligen står i bibeln som är ok."
Även om denna mening på sätt och vis beskriver min uppfattning så visar den inte riktigt vad jag ville peka på. För det första så är det även min åsikt att det är det som står i bibeln som skall vara vårt primära rättesnöre (vilket man nästan kan börja tvivla på när man läser ovanstående citat). För det andra så missar jag själva kärnan i det jag ställer mig frågande till.
Så vad är det då jag ställer mig frågande till? Jag uppfattar det som om många sk bibeltrogna är beredda att kasta massor överbord om de endast kan hitta ett enda bibelställe som kan verka motsätta sig en sak. Dvs det är inte bibeln i sin helhet som blir avgörande för om man kan acceptera en lära eller inte, utan det är enstaka bibelcitat som styr. Jag kan förstå VARFÖR det blir så, det är trots allt svårt för en person att omfatta allt själv! Men jag vill ändå ifrågasätta det rimliga i en sådan attityd vid bibelläsning. Bibeln innehåller så mycket text, så det är inte svårt att avfärda det mesta genom att hävda att ett enstaka bibelord nog står i konflikt till något. Risken finns då att man inte samtidigt väger in väldigt många andra bibelställen som tydligt förespråkar samma sak. För att dra det hela till sin spets så uppfattar jag det som om man läser bibeln vers för vers, snarare än som helhet.
Samma förhållningssätt används vid läsning av t ex RKKs katekes. Man läser enstaka paragrafer utan att ta hänsyn till helheten de står i eller de hänvisningar som görs (som ofta sätter hela paragrafen i sitt sammanhang och gör den både begriplig och nyanserad).
För att vara tydlig så är detta min UPPFATTNING, inte nödvändigtvis något som stämmer med verkligheten... FRAMFÖR ALLT så gäller det säkert inte alla och det finns troligen ytterst få som helt och hållet skulle passa in på min något tillspetsade beskrivning!
Jag tror att det är viktigt för det ekumeniska samtalet att frågor som denna diskuteras, så att det blir klart för alla parter hur de andra tänker och varför de kommer fram till andra saker än vad jag gör. Detta gäller naturligtvis främst vid bibelläsningen, men även, som jag var inne på, vid läsning av andra skrifter. Utan att få klarhet i våra olika kulturer blir det svårare att faktiskt sätta oss in i varandras synsätt vilket riskerar allvarligt försvåra dialogen.
Jag skrev tidigare: "Jag uppfattar det som att ni läser bibeln minimalististiskt, dvs det är (lite förenklat) endast det som uttryckligen står i bibeln som är ok."
Även om denna mening på sätt och vis beskriver min uppfattning så visar den inte riktigt vad jag ville peka på. För det första så är det även min åsikt att det är det som står i bibeln som skall vara vårt primära rättesnöre (vilket man nästan kan börja tvivla på när man läser ovanstående citat). För det andra så missar jag själva kärnan i det jag ställer mig frågande till.
Så vad är det då jag ställer mig frågande till? Jag uppfattar det som om många sk bibeltrogna är beredda att kasta massor överbord om de endast kan hitta ett enda bibelställe som kan verka motsätta sig en sak. Dvs det är inte bibeln i sin helhet som blir avgörande för om man kan acceptera en lära eller inte, utan det är enstaka bibelcitat som styr. Jag kan förstå VARFÖR det blir så, det är trots allt svårt för en person att omfatta allt själv! Men jag vill ändå ifrågasätta det rimliga i en sådan attityd vid bibelläsning. Bibeln innehåller så mycket text, så det är inte svårt att avfärda det mesta genom att hävda att ett enstaka bibelord nog står i konflikt till något. Risken finns då att man inte samtidigt väger in väldigt många andra bibelställen som tydligt förespråkar samma sak. För att dra det hela till sin spets så uppfattar jag det som om man läser bibeln vers för vers, snarare än som helhet.
Samma förhållningssätt används vid läsning av t ex RKKs katekes. Man läser enstaka paragrafer utan att ta hänsyn till helheten de står i eller de hänvisningar som görs (som ofta sätter hela paragrafen i sitt sammanhang och gör den både begriplig och nyanserad).
För att vara tydlig så är detta min UPPFATTNING, inte nödvändigtvis något som stämmer med verkligheten... FRAMFÖR ALLT så gäller det säkert inte alla och det finns troligen ytterst få som helt och hållet skulle passa in på min något tillspetsade beskrivning!
Jag tror att det är viktigt för det ekumeniska samtalet att frågor som denna diskuteras, så att det blir klart för alla parter hur de andra tänker och varför de kommer fram till andra saker än vad jag gör. Detta gäller naturligtvis främst vid bibelläsningen, men även, som jag var inne på, vid läsning av andra skrifter. Utan att få klarhet i våra olika kulturer blir det svårare att faktiskt sätta oss in i varandras synsätt vilket riskerar allvarligt försvåra dialogen.
söndag 21 oktober 2007
Söndagsfunderingar...
Idag är det söndag och min son är på kalas ett par mil från där vi bor. Eftersom det bara varar i två timmar har det inte funnits någon anledning att åka hem emellan (jag skulle inte hunnit mer än hem, bara för att genast få vända...).
Istället sitter jag här på kontoret och helgar vilodagen genom att göra sådant som jag sällan hinner, skriva något om inget särskilt. Helt enkelt bara sitta och reflektera...
Sedan jag för snart två månader sedan upptäckte att det pågår en tidvis livlig, men framför allt uppriktig, dialog mellan olika kristna (och messianskt troende) har jag givit mig in i dialog i många olika frågor som jag inte på förhand hade funderat särskilt mycket på (åtminstone inte på mycket länge). Det har varit mycket lärorikt men ibland också jobbigt. Jag har många gånger brustit som människa och sårat andra. Tydligast har detta blivit i de olika meningsutbyten jag haft med Charlotte-Therese, paradoxalt nog, eftersom vi båda är medlemmar i RKK.
En sak som jag inte alls hade så klart för mig innan jag gav mig in i denna dialog var vilken grundmurad antipati som många kristna tycks ha gentemot RKK. Det är naturligtvis ytterst beklämmande för mig att inse hur extremt lite de förstått av vad RKK står för och vad dess lära grundar sig på, samt hur genomsyrade de tycks vara av fördomar. Samtidigt märker jag min egen bristande förmåga att bringa ljus i mörkret för dem...
Det finns ett par frågor som jag som katolik ser som fundamentala för den ekumeniska dialogen. Jag har försökt lyfta en sådan fråga, nämligen frågan om giltigheten i Luthers tes Sola Scriptura. En annan helt grundläggande fråga gäller treenigheten, som behandlats både här och där (massor av olika kommentarstrådar) och som nyligen blivit aktuell igen genom Dagens artikelserie (1, 2, 3, 4). En annan ytterst viktig fråga som jag tror också är en avgörande förklaringsfaktor till VARFÖR så många kristna hyser sådan antipati mot RKK gäller hur man tolkar bibeln (och även läser andra skrifter så som RKKs katekes). Jag har tagit upp frågan tidigare men tycker nog att det finns mer att säga om detta.
Nu har min korta tidsfrist löpt ut och jag måste bege mig för att hinna i tid för att hämta min son.
Jag önskar er alla en fortsatt välsignad vilodag och en minst lika välsignad vecka.
I Kristus - med Maria
Istället sitter jag här på kontoret och helgar vilodagen genom att göra sådant som jag sällan hinner, skriva något om inget särskilt. Helt enkelt bara sitta och reflektera...
Sedan jag för snart två månader sedan upptäckte att det pågår en tidvis livlig, men framför allt uppriktig, dialog mellan olika kristna (och messianskt troende) har jag givit mig in i dialog i många olika frågor som jag inte på förhand hade funderat särskilt mycket på (åtminstone inte på mycket länge). Det har varit mycket lärorikt men ibland också jobbigt. Jag har många gånger brustit som människa och sårat andra. Tydligast har detta blivit i de olika meningsutbyten jag haft med Charlotte-Therese, paradoxalt nog, eftersom vi båda är medlemmar i RKK.
En sak som jag inte alls hade så klart för mig innan jag gav mig in i denna dialog var vilken grundmurad antipati som många kristna tycks ha gentemot RKK. Det är naturligtvis ytterst beklämmande för mig att inse hur extremt lite de förstått av vad RKK står för och vad dess lära grundar sig på, samt hur genomsyrade de tycks vara av fördomar. Samtidigt märker jag min egen bristande förmåga att bringa ljus i mörkret för dem...
Det finns ett par frågor som jag som katolik ser som fundamentala för den ekumeniska dialogen. Jag har försökt lyfta en sådan fråga, nämligen frågan om giltigheten i Luthers tes Sola Scriptura. En annan helt grundläggande fråga gäller treenigheten, som behandlats både här och där (massor av olika kommentarstrådar) och som nyligen blivit aktuell igen genom Dagens artikelserie (1, 2, 3, 4). En annan ytterst viktig fråga som jag tror också är en avgörande förklaringsfaktor till VARFÖR så många kristna hyser sådan antipati mot RKK gäller hur man tolkar bibeln (och även läser andra skrifter så som RKKs katekes). Jag har tagit upp frågan tidigare men tycker nog att det finns mer att säga om detta.
Nu har min korta tidsfrist löpt ut och jag måste bege mig för att hinna i tid för att hämta min son.
Jag önskar er alla en fortsatt välsignad vilodag och en minst lika välsignad vecka.
I Kristus - med Maria
måndag 15 oktober 2007
Hur skall vi betrakta muslimernas gud?
Jag har på sistone kommenterat angående hur vi skall betrakta muslimernas Gud. Hela frågan har väl troligen sin upprinnelse i Maria Hasselgrens debattartikel i Världen idag för en tid sedan.
Det har visat sig att RKKs syn i denna fråga är, för att inte överdriva, svårsmält för många...
Kanske har jag i mina kommentarer varit alltför slarvig och inte själv funderat igenom frågan tillräckligt noggrant innan jag svarat. Till saken hör att jag inte förrän nu har läst Marias artikel. Men efter att ha funderat en del och läst andras frågor och kommentarer (1, 2) så måste jag nog ändå sluta mig till att det Maria skriver om är rätt rimligt.
Det som jag baserar min syn på är till stora delar Pauli ord till grekerna på Aeropagen (Apg 17:23): Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er.
Eftersom muslimerna bekänner sig till Abrahams Gud (oavsett ifall de kommit dit hän via olika omvägar, t ex via mytologin om sol- och mångudar och deras döttrar) och eftersom Abraham endast bekände sig till en enda Gud, så måste det vara denna ende Gud som även muslimerna bekänner sin tro på. MEN det är naturligtvis inte detsamma som att säga att muslimerna har en korrekt eller fullständig bild av Gud! De har lagt till mycket och saknar troligen ännu mer. Sammantaget gör det att vi inte längre kan känna igen Gud i deras beskrivning av Honom. Däremot finns många av de mest centrala delarna i kristendomen också uttryckta i islam. I den här artikeln så beskrivs de centrala delar som är gemensamma som: "that God is One; that God loves us and we must love Him; that God calls us to love our neighbor." Dessa trossatser är ytterst centrala i kristen tro, och om jag förstått något, så är de också mycket viktiga i muslimsk tro.
Jag vill också vidga diskussionen till att även omfatta alla religioner. För mig är diskussionen om islam egentligen en parentes i den mycket större diskussionen om alla religioners status och huruvida det går att finna korn av sanning i andra religioner. Innan jag hänvisar till vad som står i katekesen om detta så skall jag försöka med egna ord redogöra för min syn.
Så som jag ser det så har Gud manifesterat sig för alla folk, inte minst i vår egen skapelse (vi är skapade till Hans avbild) men även i allt annat skapat. I första hand har Gud manifesterat sig på ett ytterst konkret sätt till Judarna, och via dem till alla oss kristna. Men det är, genom Guds olika manifestationer, möjligt för alla och envar att förstå att Gud finns, samt förstå en del av de fundamentala sanningarna om Honom, om man söker sanningen med ett öppet hjärta. Detta är särskilt troligt då Gud alltid söker nå kontakt med sin skapelse, och önskar allas omvändelse. Det är dock inte så enkelt som att man kan hävda att alla som söker kommer få en korrekt bild av Gud uppenbarad för sig. Eftersom satan hela tiden försöker förvirra oss och förvanska sanningen så har alla andra religioner, där Gud inte direkt talat till dem, fört in många falska och förvridna tolkningar som lett till mycket som är fel eller direkt ont. Men i ljuset av Kristus kan vi dock identifiera och förstå de korn av sanning som andra troende har fångat upp, och liksom Paulus gjorde, utgå från detta då vi förkunnar sanningens Ord. Även inom kristendomen har satan nästlat sig in och spridit förvirring och dispyt, trots att vi haft tillgång till den fulla sanningen. I ljuset av detta faktum är det lätt att förstå hur mycket mer utsatta andra folk varit för satans illgärningar och irrläror.
Det som står om detta i katekesen finner jag mycket väl formulerat och i sin helhet ytterst trovärdigt. Jag vill också uppmuntra till att följa länkarna och läsa de relaterade avsnitten, för att få en fördjupad förståelse för helheten och varje paragrafs kontext. Så här står det i katekesen om Kyrkan och de icke-kristna:
Kyrkan och de icke-kristna
Hur ser ni andra på dessa tankar? Är det ytterst stötande, eller låter det rimligt? Vad är en rimlig tolkning av Pauli ord till grekerna och vilka paralleller kan vi dra i vår egen tid?
Det har visat sig att RKKs syn i denna fråga är, för att inte överdriva, svårsmält för många...
Kanske har jag i mina kommentarer varit alltför slarvig och inte själv funderat igenom frågan tillräckligt noggrant innan jag svarat. Till saken hör att jag inte förrän nu har läst Marias artikel. Men efter att ha funderat en del och läst andras frågor och kommentarer (1, 2) så måste jag nog ändå sluta mig till att det Maria skriver om är rätt rimligt.
Det som jag baserar min syn på är till stora delar Pauli ord till grekerna på Aeropagen (Apg 17:23): Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er.
Eftersom muslimerna bekänner sig till Abrahams Gud (oavsett ifall de kommit dit hän via olika omvägar, t ex via mytologin om sol- och mångudar och deras döttrar) och eftersom Abraham endast bekände sig till en enda Gud, så måste det vara denna ende Gud som även muslimerna bekänner sin tro på. MEN det är naturligtvis inte detsamma som att säga att muslimerna har en korrekt eller fullständig bild av Gud! De har lagt till mycket och saknar troligen ännu mer. Sammantaget gör det att vi inte längre kan känna igen Gud i deras beskrivning av Honom. Däremot finns många av de mest centrala delarna i kristendomen också uttryckta i islam. I den här artikeln så beskrivs de centrala delar som är gemensamma som: "that God is One; that God loves us and we must love Him; that God calls us to love our neighbor." Dessa trossatser är ytterst centrala i kristen tro, och om jag förstått något, så är de också mycket viktiga i muslimsk tro.
Jag vill också vidga diskussionen till att även omfatta alla religioner. För mig är diskussionen om islam egentligen en parentes i den mycket större diskussionen om alla religioners status och huruvida det går att finna korn av sanning i andra religioner. Innan jag hänvisar till vad som står i katekesen om detta så skall jag försöka med egna ord redogöra för min syn.
Så som jag ser det så har Gud manifesterat sig för alla folk, inte minst i vår egen skapelse (vi är skapade till Hans avbild) men även i allt annat skapat. I första hand har Gud manifesterat sig på ett ytterst konkret sätt till Judarna, och via dem till alla oss kristna. Men det är, genom Guds olika manifestationer, möjligt för alla och envar att förstå att Gud finns, samt förstå en del av de fundamentala sanningarna om Honom, om man söker sanningen med ett öppet hjärta. Detta är särskilt troligt då Gud alltid söker nå kontakt med sin skapelse, och önskar allas omvändelse. Det är dock inte så enkelt som att man kan hävda att alla som söker kommer få en korrekt bild av Gud uppenbarad för sig. Eftersom satan hela tiden försöker förvirra oss och förvanska sanningen så har alla andra religioner, där Gud inte direkt talat till dem, fört in många falska och förvridna tolkningar som lett till mycket som är fel eller direkt ont. Men i ljuset av Kristus kan vi dock identifiera och förstå de korn av sanning som andra troende har fångat upp, och liksom Paulus gjorde, utgå från detta då vi förkunnar sanningens Ord. Även inom kristendomen har satan nästlat sig in och spridit förvirring och dispyt, trots att vi haft tillgång till den fulla sanningen. I ljuset av detta faktum är det lätt att förstå hur mycket mer utsatta andra folk varit för satans illgärningar och irrläror.
Det som står om detta i katekesen finner jag mycket väl formulerat och i sin helhet ytterst trovärdigt. Jag vill också uppmuntra till att följa länkarna och läsa de relaterade avsnitten, för att få en fördjupad förståelse för helheten och varje paragrafs kontext. Så här står det i katekesen om Kyrkan och de icke-kristna:
Kyrkan och de icke-kristna
839 ”Slutligen, de som ännu inte har tagit emot evangeliet är av olika skäl förbundna med Guds
840 Då man för övrigt ser på framtiden strävar det Gamla förbundets folk och Guds nya folk fram mot likartade mål: de väntar på Messias ankomst (eller återkomst). Men på den ena sidan väntar man på den korsfäste och uppståndne Messias återkomst, han som erkänns som Herre och Guds Son, på den andra väntar man på Messias ankomst vid tidens slut – och dennes drag är inte kända. Det är en väntan som också innebär okunnighet om eller missförstånd av Kristus Jesus. [674; 597]
841 Kyrkans förhållande till muslimerna. ”Men frälsningsplanen omfattar också dem som erkänner Skaparen, framför allt muslimerna. De bekänner att de har Abrahams tro och tillber med oss den ende och barmhärtige Guden, som skall döma människorna på den yttersta
842 Kyrkans band till de icke-kristna religionerna består framför allt av människosläktets gemensamma ursprung och mål: [360]
Alla folk utgör ju en enda gemenskap, de har ett och samma ursprung, eftersom Gud lät hela människosläktet bosätta sig överallt på jordens yta; de har också ett och samma slutmål, Gud, vars försyn, nådebevis och frälsningsbeslut omfattar alla, till dess de utvalda förenas i den heliga
Staden.[73]
843 Kyrkan erkänner att man i de andra religionerna söker en okänd Gud ”i skuggor och bilder”. Han är ändå nära, eftersom det är han som åt alla ger liv, ande och allt annat eftersom han vill att alla människor skall bli frälsta. Så betraktar kyrkan allt gott och sant som finns i de andra religionerna ”som en förberedelse till evangeliet och en gåva från den som upplyser varje människa så att hon till slut skall ha
844 Men i sitt religiösa liv uppvisar människor också gränser och misstag som vanställer Guds bild i dem: [29]
Människor har ofta blivit bedragna av den Onde och farit vilse i sina tankar, de har bytt ut Guds sanning mot lögnen och tjänat det skapade mer än Skaparen. Eller också har de utsatts för den yttersta förtvivlan när de har levat och dött utan Gud i denna
världen.[75]
845 För att återförena sina barn som synden splittrat och fört vilse har Fadern velat kalla samman hela mänskligheten till sin Sons kyrka. Kyrkan är den ort där mänskligheten skall återfinna sin enhet och sin frälsning. Hon är ”den försonade
Hur ser ni andra på dessa tankar? Är det ytterst stötande, eller låter det rimligt? Vad är en rimlig tolkning av Pauli ord till grekerna och vilka paralleller kan vi dra i vår egen tid?
Allt gott!
torsdag 11 oktober 2007
90 år sedan solundret i Fatima
På lördag, den 13 oktober, är det 90 år sedan solundret i Fatima inträffade. Eftersom det är många som inte känner till solundret och uppenbarelserna i Fatima, så skall jag ge en kort introduktion. Den intresserade hänvisar jag till Wikipedia mfl källor: Vår fru av Fatima, Solundret.
Uppenbarelserna i Fatima inträffade fortlöpande under 1917. Jungfru Maria visade sig för tre fattiga barn som var ute och vallade familjernas småboskap i bergen. Maria berättade att det skulle ske ett mirakel som skulle "få alla att tro" den 13e oktober. Detta sade hon till barnen vid ett flertal tillfällen, den 13e juli, den 19e augusti och den 13e september.
Den 13e oktober samlades en stor skara människor vid Cova da Iria-fälten nära Fatima, där barnen första gången sett Maria och där hon sagt att hon skulle visa sig. Uppskattningarna om antal närvarande varierar men sträcker sig från 30 000-40 000 och ändå upp till 100 000. De flesta uppskattningar har landat omkring 75 000-80 000 människor. Under hela förmiddagen öste regnet ner och fälten hade förvandlats till en enda lervälling. Alla människorna var genomblöta. Klockan blev 12 och det fortsatte bara att regna. Det gick ytterligare en ganska lång stund och folk började bli rätt irriterade. Sedan inträffade det som har kommit att kallas för solundret i Fatima. Molntäcket sprack upp och solen visade sig. Sedan började solen bete sig på ett högst onormalt och oförutsägbart sätt. Nedan ges ett par vittnesskilldringar av händelsen. Jag tänker inte försöka sätta mina egna ord på en händelse som jag enbart läst om. Enligt många vittnen blev marken och alla som tidigare hade varit helt blöta efter flera timmars regn fullständigt torra under den korta stund som händelsen varade.
Händelsen bevittnades av många tusen människor från alla skikt i samhället. Både troende och icke-troende har bekräftat att de sett händelsen. En av dem som skrivit mest om händelserna är John De Marchi. Nedan följer ett antal vittnesskilldringar från händelsen (utdrag från Wikipedia)
* "Before the astonished eyes of the crowd, whose aspect was biblical as they stood bare-headed, eagerly searching the sky, the sun trembled, made sudden incredible movements outside all cosmic laws — the sun 'danced' according to the typical expression of the people." ― Avelino de Almeida, writing for O Século (Portugal's most widely-circulated and influential newspaper, which was pro-government and anti-clerical at the time Almeida's previous articles had been to satirize the previously reported events at Fatima). However, Almeida had not abandoned the Catholic faith.
* "The sun, at one moment surrounded with scarlet flame, at another aureoled in yellow and deep purple, seemed to be in an exceeding fast and whirling movement, at times appearing to be loosened from the sky and to be approaching the earth, strongly radiating heat." ― Dr. Domingos Pinto Coelho, writing for the newspaper Ordem.
* "…The silver sun, enveloped in the same gauzy grey light, was seen to whirl and turn in the circle of broken clouds… The light turned a beautiful blue, as if it had come through the stained-glass windows of a cathedral, and spread itself over the people who knelt with outstretched hands… people wept and prayed with uncovered heads, in the presence of a miracle they had awaited. The seconds seemed like hours, so vivid were they." ― Reporter for the Lisbon newspaper O Dia.
* "The sun's disc did not remain immobile. This was not the sparkling of a heavenly body, for it spun round on itself in a mad whirl, when suddenly a clamor was heard from all the people. The sun, whirling, seemed to loosen itself from the firmament and advance threateningly upon the earth as if to crush us with its huge fiery weight. The sensation during those moments was terrible." ― Dr. Almeida Garrett, Professor of Natural Sciences at Coimbra University.
* "As if like a bolt from the blue, the clouds were wrenched apart, and the sun at its zenith appeared in all its splendor. It began to revolve vertiginously on its axis, like the most magnificent firewheel that could be imagined, taking on all the colors of the rainbow and sending forth multi-colored flashes of light, producing the most astounding effect. This sublime and incomparable spectacle, which was repeated three distinct times, lasted for about ten minutes. The immense multitude, overcome by the evidence of such a tremendous prodigy, threw themselves on their knees." ― Dr. Formigão, a professor at the seminary at Santarem, and a priest.
* "I feel incapable of describing what I saw. I looked fixedly at the sun, which seemed pale and did not hurt my eyes. Looking like a ball of snow, revolving on itself, it suddenly seemed to come down in a zig-zag, menacing the earth. Terrified, I ran and hid myself among the people, who were weeping and expecting the end of the world at any moment." ― Rev. Joaquim Lourenco, describing his boyhood experience in Alburitel, eighteen kilometers from Fatima.
* "On that day of October 13, 1917, without remembering the predictions of the children, I was enchanted by a remarkable spectacle in the sky of a kind I had never seen before. I saw it from this veranda…” ― Portuguese poet Afonso Lopes Vieira.
Naturligtvis är det många skeptiker som försökt att ge en förklaring till vad som hände och varför. Det går knappast att förneka att dessa tusentals människor sett något, särskilt inte som vittnesskilldringarna inte är helt samstämmiga, vilket är ett känt vittnespsykologiskt fenomen. Oavsett om det går att förklara fenomenet eller ej, så kan vi inte förklara hur tre helt outbildade herdebarn kunde tala om tid och plats för en sådan händelse, som den dåvarande vetenskapen inte var kapabel att förutse.
Imorgon vid lunchtid är det alltså exakt 90 år sedan denna händelse bevittnades av många tusen människor.
I sig är denna händelse naturligtvis inte lika intressant som själva uppenbarelsen, de profetior som Maria gav och de hemligheter som hon anförtrodde barnen. Men det får jag skriva mer om någon annan gång.
I Kristus - med Maria
onsdag 10 oktober 2007
Nu går skam på torra land!
Nu går skam på torra land i Lesjöfors!
Nu skall man helst inte tala om för barnen varför vi firat jul i Sverige under de senaste 1000 åren (eller längre) på det sätt som vi gjort. Tomtar är dock helt i sin ordning. Jag antar att det även går alldeles utmärkt att berätta om asatrons seder och tro kring deras julfirande. Men något kristet kan det inte bli tal om (njea en och annan ängel kan väl gå, om de tonas ned)...
Nu skall man helst inte tala om för barnen varför vi firat jul i Sverige under de senaste 1000 åren (eller längre) på det sätt som vi gjort. Tomtar är dock helt i sin ordning. Jag antar att det även går alldeles utmärkt att berätta om asatrons seder och tro kring deras julfirande. Men något kristet kan det inte bli tal om (njea en och annan ängel kan väl gå, om de tonas ned)...
Hänvisningar
I brist på tid så vill jag istället hänvisa till ett par andra intressanta samtal som förs hos mina bloggrannar.
Först och främst så förs det en oerhört intressant tråd om vad det innebär att "prisa någon salig" hos Enkla Z.
Sedan så ställs frågan om kristna och muslimers Gud är densamme hos Kristina/Liberae sunt nostrae cogitationes.
Själv tycker jag att frågan om giltigheten i tesen Sola Scriptura är ytterst intressant. Roy-Olav har tidigare skrivit om detta och bl a fått mothugg av Andy. Jag har också lyft frågan i förra inlägget.
Allt gott!
Först och främst så förs det en oerhört intressant tråd om vad det innebär att "prisa någon salig" hos Enkla Z.
Sedan så ställs frågan om kristna och muslimers Gud är densamme hos Kristina/Liberae sunt nostrae cogitationes.
Själv tycker jag att frågan om giltigheten i tesen Sola Scriptura är ytterst intressant. Roy-Olav har tidigare skrivit om detta och bl a fått mothugg av Andy. Jag har också lyft frågan i förra inlägget.
Allt gott!
torsdag 4 oktober 2007
Sola Scriptura
En av de centrala frågorna som måste besvaras i den ekumeniska dialogen gäller för en gångs skull inte en katolsk lära utan en Luthersk. Frågan rör kärnan i varför vi har kommit fram till olika ståndpunkter i så många olika frågor.
Andy skrev i ett inlägg: "Hur kan man kapa av stora delar av den Lutherska läran och förkasta ”Sola Scriptura” som en del nu gör?"
Jag tycker detta är en ytterst intressant fråga! För det första visar det tydligt på att (åtminstone) Andy bekänner sig till en tradition. För det andra är det väsentligt att fråga sig vilket stöd den traditionen har i bibeln. För var någonstans står det egentligen i bibeln (som är det enda man får ta hänsyn till, enligt satsen ”Sola Scriptura”) att man enbart skall beakta bibeln? För att satsen (enligt sin egen definition) skall vara giltig måste den väl grundas på bibeln, annars blir den ju motsägelsefull!
Jag har frågat denna fråga många gånger men aldrig fått något svar. Min egen bibel har inte heller kunnat ge mig något svar, jag kan inte hitta något bibelställe som styrker att det är så vi skall hantera bibeln.
Alltså går frågan till alla er som anser att det är så som Gud ämnat att vi skall se på bibeln: Upp till bevis! Visa mig var denna lära är entydigt uttryckt i bibeln!
OM det står entydigt i bibeln någonstans så kommer det att innebära att stora delar av mitt trosfundament vacklar, så jag utmanar inte bara er utan även mig själv!
Allt gott!
Andy skrev i ett inlägg: "Hur kan man kapa av stora delar av den Lutherska läran och förkasta ”Sola Scriptura” som en del nu gör?"
Jag tycker detta är en ytterst intressant fråga! För det första visar det tydligt på att (åtminstone) Andy bekänner sig till en tradition. För det andra är det väsentligt att fråga sig vilket stöd den traditionen har i bibeln. För var någonstans står det egentligen i bibeln (som är det enda man får ta hänsyn till, enligt satsen ”Sola Scriptura”) att man enbart skall beakta bibeln? För att satsen (enligt sin egen definition) skall vara giltig måste den väl grundas på bibeln, annars blir den ju motsägelsefull!
Jag har frågat denna fråga många gånger men aldrig fått något svar. Min egen bibel har inte heller kunnat ge mig något svar, jag kan inte hitta något bibelställe som styrker att det är så vi skall hantera bibeln.
Alltså går frågan till alla er som anser att det är så som Gud ämnat att vi skall se på bibeln: Upp till bevis! Visa mig var denna lära är entydigt uttryckt i bibeln!
OM det står entydigt i bibeln någonstans så kommer det att innebära att stora delar av mitt trosfundament vacklar, så jag utmanar inte bara er utan även mig själv!
Allt gott!
Fransiskus
Som vanligt har jag för lite tid för allt jag vill göra och skriva, så idag blir det bara en påminnelse om att vi firar Fransiskus.
Jag vill då citera en bön av "Frasse" som Johan nyligen hade på sin blogg:
Herre, gör mig till redskap för din fred.
Där hat finns, låt mig föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.
O gudomlige Mästare, låt mig sträva,
inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.
Ty det är genom att ge, som man får,
Genom att glömma sig själv, som man finner sig själv,
genom att förlåta, som man blir förlåten, och genom att dö,
som man uppstår till det eviga livet.
Amen.
Jag vill då citera en bön av "Frasse" som Johan nyligen hade på sin blogg:
Herre, gör mig till redskap för din fred.
Där hat finns, låt mig föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.
O gudomlige Mästare, låt mig sträva,
inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.
Ty det är genom att ge, som man får,
Genom att glömma sig själv, som man finner sig själv,
genom att förlåta, som man blir förlåten, och genom att dö,
som man uppstår till det eviga livet.
Amen.
onsdag 3 oktober 2007
Medjugorje, sent ute...
Jag har missat att lägga ut september månads Medjugorje-meddelande. Här kommer det:
Message of September 25, 2007
"Dear children! Also today I call all of you for your hearts to blaze with more ardent love for the Crucified, and do not forget that, out of love for you, He gave His life so that you may be saved. Little children, meditate and pray that your heart may be open to God’s love. Thank you for having responded to my call."
Message of September 25, 2007
"Dear children! Also today I call all of you for your hearts to blaze with more ardent love for the Crucified, and do not forget that, out of love for you, He gave His life so that you may be saved. Little children, meditate and pray that your heart may be open to God’s love. Thank you for having responded to my call."
tisdag 2 oktober 2007
För bra för att vara sant...
När jag läste rubriken på en av Dagens artiklar idag: "Dystert slut för Annika Lantz" så trodde jag att vi på allvar skulle bli av med ett plågoris i etern, man så bra tycks det inte ha varit! Hon hade bara inte lyckats sätta sig på Elisabeth Sandlund (vilket dock var en viss tröst...)
måndag 1 oktober 2007
Therese av Jesusbarnet
Idag är det högtid för oss karmeliter. Vi firar ett av våra (och hela kyrkans) största helgon, som dog vid 24 års ålder. Lilla Therese, som hon också kallas, förespråkade den "lilla vägen" som innebär att vi skall förtrösta fullständigt på Gud.
Bön efter kommunionen
Helige Fader, låt sakramentet tända kärleken i oss, den kraft som fick den lilla teresa att skänka sig helt åt dig och be om din barmhärtighet för alla. Genom Jesus Kristus, vår Herre
Läsningar
10 Gläds med Jerusalem, jubla över henne, alla som älskar henne. Dela hennes glädje, alla som har sörjt över henne. 11 Då kan ni dia er mätta och finna tröst i hennes famn, suga och njuta hennes tunga bröst. 12 Så säger Herren: Jag leder lycka till henne som en flod, folkens skatter som en forsande ström. Hennes barn skall bli burna i famnen och bli gungade på knäet. 13 Som en mor tröstar sitt barn, så skall jag trösta er. I Jerusalem skall ni finna tröst. 14 När ni ser det skall era hjärtan glädjas, era kroppar få nytt liv som det friska gräset. Herrens tjänare skall lära känna hans makt, fienderna hans vrede. Jes. 66:10-14
1 Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ''Vem är störst i himmelriket*?'' 2 Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem 3 och sade: ''Sannerligen, om ni inte omvänder* er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. 4 De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. 5 Och den som i mitt namn* tar emot ett sådant barn tar emot mig. Matt. 1:1-5Läs mer här.
Senaste kommentarerna
Efter att ha följt Z's kamp med att få till senaste kommentarerna och till slut lyckas så var beslutet att följa hennes exempel enkelt!
Tack för tipset Z!
Tack för tipset Z!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
