torsdag 29 november 2007

Att tänka på för tankesmedjan Aletheia

Jag lägger in en kommentar som jag skrev till Daniel angående hans inlägg "var går gränsen för enhet?"

Jag måste ta fasta på det som både Peter och Dag tar upp, eftersom jag tycker det är både viktigt och väldigt riktigt! Det finns bland företrädarna för denna tankesmedja en, i vissa avseenden, överdriven nit vad gäller att söka efter fel hos andra kristna, främst naturligtvis dKK som har blivit en stötesten. Jag vet att om ni skulle ägna samma nit åt att sätta er in i och vilja förstå bakgrunden till vad min kyrka faktiskt lär, istället på att hänga upp er på de fördomar som ni blivit matade med genom er "tradition", så hade ni ganska snabbt tvingats anta en oerhört mycket mer ödmjuk inställning... Jag skall villigt erkänna att jag tycker mig ana en sådan kursändring redan under de få månader som jag följt er ;-) Men det kanske inte är det ni vill höra...

MEN, samtidigt vill jag understryka att jag tycker det är oerhört viktigt att inte ducka för de svåra frågorna, som ni säger er vilja belysa. Jag tror att den enda vägen till sann enhet (vilket måste vara alla kristnas mål: Joh 17:21, alltså även dKKs mål, eller hur Andy, apropå Dagens artikel...) är via tårarnas ekumenik.

Vad innebär då tårarnas ekumenik? Att man är ärlig med splittringen och dess konsekvenser ända tills man blivit överens! Det innebär bl a att man inte försöker släta över de svåra frågorna, eller försöker ta några genvägar, utan att man går till botten med allt. Det är också en av orsakerna till varför jag tycker all form av ekumenik som försöker släta över klyftorna är falsk.

Frågan är om era ledare har anammat en falsk ekumenik? Jag vet inte svaret, och det gör troligen inte ni heller! Det är däremot fullt möjligt att de faktiskt dras till min kyrka för att de inser att vad de har predikat och trott på endast är en bråkdel av den fulla sanningen, och att de inser att de måste ösa ur en djupare källa för att kunna få fler svar...

Utifrån perspektivet att det är via tårarnas ekumenik vi måste gå, välkomnar jag er tankesmedja! Men jag tycker samtidigt att ni måste fråga er om det inte i första hand måste vara er sak att granska er egen tradition och er egna tro, snarare än min kyrkas och de som dras till hennes tro! Problemet för er blir ju i så fall att om era ledare dras mot min kyrka så måste ni acceptera deras frihet att själva välja, samtidigt som ni måste granska vad ni själva tror på. I det här fallet blir det dock lite märkligt, eftersom ni kritiserar ledare som de facto INTE längre är ERA ledare, eftersom ni lämnat deras flock... Alltså, så länge själv är bäste dräng så får ni inskränka er till att kritisera er själva ;)

Vad blir då kontentan? Jo, att ni bör granska ekumeniken, ställa de svåra frågorna, men utifrån ert eget perspektiv, inte utifrån vad någon annan, i samfund som ni inte tillhör, gör eller tror... Annars blir ni inte TROVÄRDIGA, vilket vore synd...

Allt gott!

1 kommentar:

X sa...

Tuve,
Mycket bra inlägg. Höll på att lägga en liknande kommentar, men då det var tvunget att uppge mejladress avstod jag ;-)

Skönt att någon vågar påpeka det du gjort.

Jag tror att de frikyrkliga måste ta och gräva i sina egna led, lika nitiskt som de gräver fram stötestenar hos andra samfund.

Vad jag slås av är att vissa frikyrkliga verkar anse sig ha ensamrätt på den Helige Ande. Ta det citatet som Daniel använde sig av från Ekman som exempel.

Guds frid!
X