måndag 14 januari 2008

Jesuiter, upp till bevis...

Inför Jesuiternas nyval av ledare för orden så höll kardinalen Franc Rodé, prefekt för "congregation for institutes of consecrated life", en predikan som väl får anses ganska tydlig...

Chiesa citerar tre stycken ur predikan (som finns i sin helhet på samma länk):

[I]t is already known what the critical points will be. These were indicated with words that were sometimes harsh, in the homily for the Mass that opened the session on January 7, from an authoritative non-Jesuit: cardinal Franc Rodé, prefect of the congregation for institutes of consecrated life.

It is easy to guess that cardinal Rodé expressed the thought and expectations of Benedict XVI. One thing that preoccupies the Church's leadership is the influence that the Jesuits have on the bearing of the other religious orders, and on the formation of priests and theology students in the many schools and universities that the Society operates all over the world, beginning with the Pontifical Gregorian University, which prepares many future bishops.

"It is with sorrow and anxiety," Rodé said in the homily, "that I see that the 'sentire cum ecclesia' of which your founder St Ignatius frequently spoke is diminishing in some members of religious families."

And again:

"With sadness and anxiety I also see a growing distancing from the hierarchy. The Ignatian spirituality of apostolic service 'under the Roman Pontiff' does not allow for this separation."

And further on:

"The doctrinal diversity of those who at all levels, by vocation and mission are called to announce the Kingdom of truth and love, disorients the faithful and leads to a relativism without limits. [...] The exegetes and theological scholars are involved in working together under the watchful care of the sacred teaching office of the Church, to an exploration and exposition of the divine writings. [...] May those who have to oversee the doctrine of your magazines and publications do so in the light of and according to the rules for 'sentire cum ecclesia,' with love and respect."

It is no mystery that of the last seven theologians scrutinized by the congregation for the doctrine of the faith, four belong to the Society of Jesus: Jon Sobrino, Roger Haight, Jacques Dupuis, and Anthony De Mello.

Dagen: Jesuiterna väljer ny ledare

Technorati Tags: ,

17 kommentarer:

Z sa...

Kollade snabbt alla namnen på wikipedia och såg att det handlar om att de ser/såg på kristendomen på ett postmodernt sätt, och det känns redan vid första anblick problematiskt.

Men flera av dessa herrar har avlidit (en av dem redan 1987). Så det handlar visst om ett tidsspann på över 20 år. Är det verkligen så att katolska kyrkan endast har klagat på 7 teologer under nästan 30 år? Det låter inte som mycket.

March sa...

:)

Helena sa...

Tuve,
Ja, antingen återgår de till sin grund eller så kommer de att sakta dö ut.

Z sa...

När någon tummar på att Jesus är Gud, slår jag bakut.
ja, alltså, det får man självklart, men att kalla sig kristen då....nääää.....det skär sig

Tuve sa...

Helena
Ja, det finns tyvärr alltför många exempel på ordnar som släppt på sina principer och som nu håller på att sakta dö ut (i takt med att befintliga medlemmar dör av).

Z
Instämmer helt! :)

Andy sa...

Tuve;
Nu har jag köpt Katolska Kyrkans Katekes!
Det var ingen tunn bok...
Alltid en början! :)

Tuve sa...

Andy
Kul, hoppas du får valuta för pengarna! Det finns mycket matnyttigt och tänkvärt i den, som nog även en icke-katolik kan uppskatta ~:-) även om du säkert kommer hitta stycken som du inte känner dig helt bekväm med... Det har du ju f.ö. redan gjort ~:-(
Hoppas du inte gör det för att "lära känna dina fiender" ~;-)

Allt gott!

Andy sa...

Jag gör det av två orsaker:
A) Pga den kritik jag fått om att vi i debatter bara citerar korta avnitt i Katekesen, och enligt kritiker (dig...) inte läser helheten!
B) Intresse. Vill veta mer om vad katoliker tror på, inte bara styckvisa delar.

Det är inget givande att slåss MOT er hela tiden! Nu ska jag försöka fokusera på det som ligger mig på hjärtat, och undervisa om det på Aletheia. Mailar dig när intervjun är färdig...

Tuve sa...

Andy
Då gjorde jag en riktig bedömning av dina motiv (även om jag inte skrev ner dem uttryckligen), och det gläder mig.
Jag hoppas som sagt att du inte skall komma att se det som en onödig utgift...

Skall bli spännande att läsa intervjun!

Allt gott!

Simon sa...

Jesuiterna i Sverige är väl inte lika "radikala" som vissa av herrarna som nämdes i denna text är?

Tuve sa...

Simon
Jag känner inte till Jesuiterna i Sverige tillräckligt väl för att varken kunna fria eller fälla dem. De är troligen inte lika radikala som de tillrättavisade (eftersom de inte också blivit tillrättavisade)...

Allt gott!

Z sa...

Simon
Speciellt jesuitbrodern Ulf Jonsson har gjort enormt mycket i debatten om ateismen:

"Gud finns inte och Dawkins är hans profet"

denna sida kan du söka på hans namn och få fram artiklar med enormt intelligent argumentation.

De flesta katoliker som konverterat från ateismen (i Sverige) (speciellt yngre killar) har visst gjort detta efter inspirerande samtal med jesuiter.
Otroligt viktig gärning de gör, tror jag.

Tuve sa...

Z
Det är nog sant som du skriver, samtidigt som jag har hört mindre smickrande upplysningar om deras förhållande till vad kyrkan lär i olika frågor. Bilden är nog den att de i stora delar gör ett mycket gott arbete, men att de kanske inte lever upp till "sentire cum ecclesia" (som man kan läsa mer om här), dvs att "tänka med kyrkan".

Men som sagt bygger jag mitt omdöme delvis på andrahandsuppgifter.

Allt gott!

Tuve sa...

Jag skall tillägga att jag aldrig hört ett ont ord om just Ulf Jonsson.

D sa...

När jag ändå är igång så är det väl lika bra att jag tittar igenom och postar det här gamla inlägget. Det är trots allt egentligen färdigskrivet.

Även om jag förvisso inte blir på långt när lika upprörd som över ad orientem, så tycker jag ändå att du och Helena är tämligen orättvisa mot jesuiterna! Några punkter för eftertanke:

1) Till teologernas uppgift hör att föra Kyrkans teologiska tänkande framåt. Det säger sig självt att för att kunna göra detta måste man i normalfallet först själv ha lyckats tänka längre än vad den övriga Kyrkan just då har. Och då BLIR man suspekt. Bara små teologer är okontroversiella. Stora teologer anses nästan undantagslöst suspekta av sin samtid; helt eller delvis, av många eller av alla, under delar av sitt liv eller till långt efter sin död. Origenes, Tertullianus, Newman, Rahner... Listan kan göras hur lång som helst. — Och jag skulle bli förvånad om inte även Ratzinger fanns på granskningslistan på den tiden det var kardinal Ottaviani som skötte Sanctum Officium (det som nu kallas Troskongregationen). De två var DEFINITIVT inte överens under konciliet.

Roncalli fanns där i varje fall definitivt. En av de första saker han gjorde sedan han blivit Johannes XXIII var att begära fram dossiern om sig själv: där fanns varenda detalj i anklagelserna — men inte ett ord om frikännandet! Inkvisitionen i sin prydno...

När man talar om "sentire cum ecclesia" måste man tänka på att den "ecclesia" det gäller är den fullkomliga Kyrkan, Kristi Kropp i perfekt samklang med Kristus själv. Det är Henne vi alltid skall vara eniga med, inte den för tillfället tjänstgörande prefekten för Troskongregationen. Denne kan ibland själv vara mycket långt ifrån att "sentire cum ecclesia". Ovannämnde prefekt Ottaviani tillbringade t ex hela konciliet med att försöka lura, manipulera, hota och utpressa biskoparna till att rösta så som han ville, men fick trots det se sig nedröstad i så gott som varenda fråga. Hur "cum ecclesia" är det?

Så rent historiskt undrar jag om det inte snarast är en merit att ha blivit granskad av Rom (därmed naturligtvis inte sagt att det inte också funnits en och annan som helt och fullt förtjänat den kritik de fått!).

2) Jesuiterna, och i andra hand dominikanerna, är de mest teologiskt inriktade ordnarna. Det är därför fullkomligt naturligt att de också är de mest granskade. Underligt vore det väl annars! Man blir sällan teologiskt kontroversiell av att jobba med M Teresa eller leva som eremit i ett trappistkloster... Av samma skäl är f ö också jesuiterna (och dominikanerna) kraftigt överrepresenterade bland 1900-talets stora katolska teologer: Rahner, von Balthasar, de Lubac, Lonergan, Teilhard de Chardin, Daniélou, Bea, Dulles m fl var/är alla jesuiter (von Balthasar dock inte hela livet). Och flera andra var utbildade vid jesuitiska institutioner.

Dessutom så blir inte alla granskade "fällda", inte alla "fällda" håller fast vid de tankar de kritiserats för, och många som ändå gör det blir senare upprättade. Teologer kan lika lite som andra människor tänka allt klart själva. De måste precis som andra forskare ibland publicera halvfärdiga tankar, hämta in synpunkter från kollegor, tänka vidare, publicera igen, osv i många steg över ibland många decennier, allt medan de själva utvecklas och andra långsamt börjar förstå vad de menar. Det finns inte en forskare i världen som kan komma fram till något intressant utan att någonsin på vägen ha tagit fel!

3) Det är rätt slumpartat vilka som hamnar under Troskongregationens radar. Jag har visserligen inte läst mer än ett kapitel eller två av Sobrino och inget alls avde andra du nämner, men jag vet om icke-jesuitiska ordensteologer vars idéer bör få Sobrino att framstå som en krusning i ett vattenglas. Ändå publicerar de fritt och undervisar utan förbehåll på katolska institutioner.

4) Min uppfattning är att de flesta litet väl teologiskt fria hos jesuiterna, liksom hos andra ordnar, nu är på väg in i pensionsåldern, eller redan uppnått den. De tillhör den generation som växte upp och delvis utbildades före konciliet och sedan drabbades av en kulturchock som många av dem inte riktigt klarade av att förhålla sig till. De reagerade ungefär som många av dagens invandrarkillar som från en dag till en annan kastas från ett patrialkalt totalreglerat samhälle där unga inte har just några rättigheter alls till Sveriges totala frihet där "allt är tillåtet". Det är det naturligtvis inte, och det var det naturligtvis inte efter konciliet heller, men för den som länge levt under förtryck så känns det så. Det blir en motreaktion, en överreaktion, och den tar tid att komma igenom. Men felet ligger inte i konciliet, precis som felet inte ligger i vårt förbud mot aga. Felet ligger i hur det var innan. Alla dessa unga katoliker och konvertiter som plötsligt börjat svärma för 40-50-talet och tror att det var någon sorts Kyrkans guldålder borde ta och läsa på om hur det verkligen var. I många stycken var det förfärligt!

Min uppfattning är alltså också att teologer under 50, jesuiter liksom andra, brukar hålla sig i en god romersk mittfåra, alternativt slå åt det konservativa hållet, och att många av de allra yngsta verkar vara på "god" väg att slå över till en stockkonsevatism så total att den lämnat renlärigheten och hamnat i det motsatta diket.

5) Min uppfattning är vidare att katolikerna, och därmed också jesuiterna, i Sverige är betydligt renlärigare än i vissa länder utomlands. Jag tror att detta till stor del beror på att det fanns så ytterst få katoliker i Sverige på 50-talet, och att de tongivande bland dessa tagit till sig konciliets huvudtankar redan innan konciliet ens var påtänkt. De "kulturchockade" och överreagerande blev helt enkelt en liten grupp i den snabbt växande kyrkan. Dessutom så har ju svenskar en allmän tendens att anse att regler skall följas eller avskaffas, medan sydeuropeer har en allmän tendens att anse att regler skall finnas men struntas i.

I det utland jag känt bäst fanns en stor starkt konservativ falang och en stor synnerligen liberal falang, men den stora breda mittfåran där jag förväntar mig att hitta åtminstone så där en 80% av katolikerna — den verkade närmast tom. I jämförelse så befinner sig så gott som varenda svensk katolik jag känner eller känner till i denna mittfåra, vanligen i den mer konservativa halvan. Charlotte och Gert får väl räknas som klart liberala, men t ex er räknar jag fortfarande till mittfåran. Jag har känt många gånger mer konservativa katoliker än er (jag har för all del känt mer liberala än Charlotte med; där var som sagt polariserat).

6) På 40-50-talen verkar det ha varit dominikanerna i Marie Bebådelse som lyckades locka till sig "känt folk". Den uppfattning jag fått av att läsa div katolska bloggar är att det numera — som Z redan varit inne på — är jesuiterna i S:ta Eugenia och S:t Lars som tagit över denna roll och drar till sig ledarskribenter och andra tongivande, liksom en del nya blivande jesuiter och andra prästkandidater (minst en av prästerna vid er kyrkokonsekration konverterade ju f ö i just Eugenia). Och att döma av samma bloggar så tycks det ha blivit rätt renläriga katoliker av dem.

7) Det här är redan för långt, men jag tänker ändå roa mig med att berätta om ett karmelitkloster jag besökte en gång (givetvis inte Tågarp!). Priorn kunde beses under tidebönerna sittande med svanskotan på yttersta delen av korstolen, benen rakt ut, ryggen slött tillbakalutad mot nedre vänstra delen av ryggstödet, hela vänstra överarmen vilande på armstödet, kinden/hakan vilande i handen och tidegärdsboken flaxande i luften i högra handen. Tänk riktigt slö tonårskille framför TVn and you get the picture.

Maten var sådan att jag (som på den tiden ALDRIG gick upp) lade på mig 5 kilo på två veckor — trots överhoppad frukost och 2-3 timmars rask promenad varje dag. Och det berodde tyvärr inte på att den var så god, bara på att den var stabbig.

Jag var där enskilt, men inbjöds att delta i den ledda reträtt som började samtidigt, eller om det nu var dagen efter. Jag gick bara första gången. Det var ren oförfalskad Transcendental Meditation som lärdes ut! Det var fullständigt uppenbart att brodern, som ändå var en 70-80 år, inte hade den blekaste aning om att det finns en KRISTEN tradition av meditation/kontemplation att hämta ur — och ännu mer uppenbart att han aldrig ens hört talas om att just karmeliterna faktiskt förväntas vara de främsta förvaltarna av den...!

Jag skall bespara er detaljerna från mitt s k själavårdssamtal med samme broder. Det skulle utan problem platsa som första klassens skräckexempel på prästseminarierna. Jag skulle aldrig trott att ens en nyantagen prästkandidat skulle kunnat åstadkomma så fullkomligt himmelsskriande kardinalfel!

Men det RIKTIGT skrämmande var ändå när jag av de andra deltagarna förstod att just denne broder hade ett rykte motsvarande det Wilfrid Stinissen har i Sverige! Arma människor!!

Jag har känt många jesuiter, fler än av någon annan orden, fler än av alla andra ordnar tillsammans antagligen, både inom och utom Sverige, och visst, jag är nog ett steg konservativare än de flesta av dem — men jag garanterar: ingen enda av dem är dålig nog att komma på ens ett ljusårs avstånd från kvalitén på detta karmelitkloster! Skall jag då döma alla karmeliter på det sätt ni dömer alla jesuiter?


Z
Jag tycker också det låter som få. En ren gissning är att det finns en större grupp som man följer, läser vad de publicerar etc, och en mindre grupp som man uttryckligen granskar, och att det är denna mindre grupp som består av 7.


Rodés predikan finns f ö på svenska här: http://katobs.se/art_jesuits_general.htm

Helena sa...

D,
Jag är inte kritisk till våra katolska teologer. Varken stora eller små, så länge de håller sig till kyrkans lära.

Du måste förstå hur det upplevs för oss katoliker när de som skall "lägga ut" kyrkans lära istället vill "lägga ner" den.

Kunskap är viktig, men ödmjukheten är viktigare.

Man kan tänka längre utan att tänka mot.

Jag är inte kritisk till själva jesuitordern, utan mot det missbruk som förekommit/förekommer inom den. Ordern har gjort mycket gott i sitt arbete för Gud.

Jesuiter har med sitt extra ordenslöfte om lydnad till påven en synlig konflikt när de inte uppfyller det.

Jag har aldrig påstått att det inte finns missbruk även på andra håll/i andra ordnar. Det har jag alldeles för stor erfarenhet av för att kunna påstå utan att ljuga.

Alla ordnar måste vara trogen sin regel, annars blir de otrovärdiga och "dör ut".

I detta inlägg var det dock frågan om jesuiterna.

Tuve sa...

D
Tack för din kommentar! Jag lovade för länge sedan att svara, sedan glömde jag bort det... Hoppas du överser även med mina brister ;)

Helena har redan skrivit ner några tankar som jag instämmer i.

Som jag redan skrivit har jag begränsad erfarenhet av jesuiterna i Sverige och det jag eventuellt har emot enstaka av dem bygger på andrahandsuppgifter. Det är, precis som du skriver, knappast enbart bland jesuiterna som det finns tvivelaktiga ordensmän och -kvinnor.

Men det är bekymmersamt att personer som redan då de blir upptagna i kyrkan (i t ex Eugenia) lever öppet på ett sätt som gör att de automatiskt blir exkommunicerade... Det finns två mycket kända exempel, Levengood och vår miljöminister, samt troligen (efter vad jag hört) många andra mindre kända. Visst är de välkomna till kyrkan, men måste inte hållningen vara "Gå, och synda inte mer"? Vid upptagningen så avsäger man sig ju synden, hur kan man göra det om man tänkt att öppet fortsätta leva i ett utomäktenskapligt förhållande? Det är förvånande att inte just jesuiter kan se det problematiska med det...

Det är också bekymmersamt om en katolik blir ombedd att försvara kyrkans hållning i abortfrågor i en mediadebatt och får debattera mot en jesuit... Det är knappast fråga om att "föra kyrkan framåt" att vara liberal i abortfrågor...

Men jag tar dig på orden då du skriver att det finns många bra jesuiter i Sverige, det är glädjande. Jag hoppas och ber att det kan bli fler bra jesuiter!

Allt gott!