Ännu ett inlägg om ekumeniken...

Det går lite inflation i ekumenikinlägg just nu, men jag vill ju inte vara sämre än andra ;)

Både Dag (vad är enhet), Z (vad är ekumenik), Rudie (mycket läsvärt utdrag ur SLIG: www.slig.se) och Aletheia (Varför Daniel ogillar ordet ekumenik) har skrivit om detta de senaste dagarna. Troligen hör det väl samman med att det är bönevecka för kristen enhet nu.

Jag roade mig med att läsa vad det står om ekumenik på wikipedia och fastnade för följande:

Vad som skapade rum för och längtan efter dialog var missionsverksamheten. Det blev uppenbart för både protestanter och katoliker att det i högsta grad förhindrade spridningen av evangeliet i Afrika och i synnerhet Asien när två grupper som hatar varandra förkunnar att Gud är kärlek. Ekumeniken började alltså, låt vara på mycket blygsamt och pragmatiskt vis, utanför Europa.

Med andra ord så uppstod behovet av ekumenik då man började gå ut för att göra alla till lärjungar och kom att verka i samma områden. På ett sätt kan förhållandena för missionsverksamheten ses som snarlik den som rådde i de första kristna församlingarna. Då, i den första tiden, var det också självklart att försöka ha en samsyn och vara eniga i Kristus. Det borde vara självklart, nu och alltid, för alla kristna att vara ekumener.

Ekumenik är strävan efter att uppnå enhet i tron på Kristus, en enhet som inte i sig förutsätter likriktning eller konformism, men som däremot räknar med en både dogmatisk och ämbetsmässig försoning mellan de nu splittrade kristna kyrkorna. Enheten skall vara synlig och i någon grad också strukturell.

En splittring inom den kristna kyrkan kan ta sig två former. Den ena kallas vanligen för schism och innebär ett brott i gemenskapen. [...] En schism innebär ett brott i enheten, men det behöver inte betyda att man undervisar en annorlunda form av den kristna tron. [...] Schismen har med auktoritet att göra. Den andra formen av splittring är allvarligare och går under namnet kätteri (numera också heresi). Kätteriet är ett brott mot katoliciteten i kyrkan, alltså den egenskap som gör att alla överallt förkunnar samma tro i alla tider. De två formerna är ofta svåra att urskilja från varandra, eftersom kätteri vanligen leder till schism och schism lätt ger upphov till kätteri. I dagens situation kan man säga att den romersk-katolska kyrkan betraktar de ortodoxa kyrkorna enbart som schismatiska. (Ekumenik på wikipedia)

Ekumeniken handlar inte bara om protestanter, katoliker och ortodoxa, även om detta är var de stora skiljelinjerna går. För mig framstår det som mycket tydligt att det inom protestantismen finns ett mycket stort behov av ekumenik. Det är ett problem i sig att grenar inom protestantismen varken är enade eller ens drar åt någorlunda samma håll.

Min fråga är: Går det att som t ex katolik (eller ortodox) bidra med något i de inomprotestantiska enhetsträvandena? Hittills tycks mitt huvudsakliga bidrag varit att etsa antikatoliker samman mot min kyrka och mot ekumenik... Inte så lyckat, alltså... Kan man inte enas om annat än vem som är ens fiende så har man bara en ytlig gemenskap...

Jag har inget bra svar på detta men tar gärna emot tips och kritik kring hur jag som katolik kan bidra...

Hur kan vi som enskilda kristna i olika kyrkor arbeta för enhet?

Dagen.se - Tre blir ett - snart
Dagen.se - Entusiasm även bland övriga deltagare
Dagen.se - –Vi vill vara en motor för ekumenik

Technorati Tags: ekumenik