tisdag 18 september 2007

En sann kärlekssaga - Om förtröstan

Jag känner ett par vars historia om deras möte är så fantastisk att jag har bett att få lov att berätta den, vilket jag fått tillstånd till.

Det är en berättelse om förtröstan, kärlek och tacksamhet.

Det var en gång en ung kvinna som hade väldigt bestämda åsikter om hur hennes blivande man skulle vara. Hon var så bestämd att hon skrev ner en önskelista med egenskaper som hennes blivande make skulle ha. Bland dessa egenskaper kan nämnas att han skulle vara född katolik men att han under sin ungdomstid skulle ha lämnat tron under en tid för att därmed möjliggöra att han skulle kunna komma tillbaka till tron genom en omvändelse. Han skulle även vara född och uppvuxen i Sverige. Vidare skulle han tycka om att klättra, ha ett visst utseende etc. Under ett par år stod det på listan att han skulle vara långhårig, men sedan ändrades det till att han skulle vara korthårig. Listan var lång och detaljerad, det fanns helt enkelt inte så mycket utrymme för Gud att plocka ihop någon, vem som helst, eftersom det med stor sannolikhet skulle leda till att någon punkt på listan inte skulle uppfyllas. Hennes farbror brukade bestämt hävda att "en sådan man finns inte"

Hennes bästa vän skulle inom kort lämna henne för resten av livet, det visste hon, och innan de skiljdes åkte de tillsammans på en pilgrimsresa genom europa. De besökte Lisieux, Never (där Bernadettes kropp finns), Lourdes och Garabandal.

I Lourdes gav hon ett löfte till Maria: "Om du skickar mig en man enligt min lista inom 1 (en) månad efter att jag kommer hem, så lovar jag att komma tillbaka hit på min smekmånad och köpa det största ljus jag kan hitta."

Ett par veckor senare åkte hon och hälsade på sin vän på den plats dit hon skulle komma att flytta och nu var på tillfälligt besök. I samband med detta besökte hon även sin syster som bodde i närheten.

Hennes syster hade en god vän, som var fd avfallen katolik, och som, enligt systern, uppfyllde alla de punkter som stod på listan. De möttes och samtalade en del men inget hände. De möttes ett par gånger till under den sommaren men den unga kvinnan satte sig på bakhasorna inför tanken att någon annan hade konstaterat att de passade ihop...

Hur det nu var så blev de slutligen tillsammans och förlovade sig den sommaren. När de hade gift sig sommaren därpå, begav de sig iväg på en pilgrimsresa till Lourdes för att tacka Maria för att hon framfört kvinnans bön. De köpte ett ljus, som kvinnan lovat. Ljuset visade sig väga lika mycket som hennes nyvigde make.


Kvinnan och mannen hade träffats inom en månad efter att kvinnan återvände hem och mannen uppfyllde alla de punkter som listan innehöll. Det var t o m så att på den tid då önskelistan krävde en långhårig man så hade den unge, då avfallne, katoliken ovanligt långt hår (nästan till midjan...), medan ungefär vid samma tid som listan ändrades så lät han klippa sig korthårig. Den skeptiske farbrodern höll ett tal på bröllopet där han tydligt redogjorde för det orimliga i det som hänt, samtidigt som han var den förste att erkänna det.

Detta är en sann historia. För mig är den en påminnelse om hur viktigt det är med förtröstan. Jag tänker ofta på det paret då jag ber: Jesu, ufam tobie (Jesus, jag förtröstar på dig) i enlighet med den uppenbarelse som Faustina hade.

Allt gott!
I Kristus - med Maria

15 kommentarer:

Z sa...

Helt fantastiskt!
man blir genomglad!

Ok, ok, man ska alltså lita på Gud ;)

För elva år sedan blev jag så olyckligt kär att jag aldrig trodde att jag skulle bli det igen.
Jag gick omkring och undrade och led och mina föräldrar tyckte jag var konstig: "X är inte Gud. han är bara en man. Kom igen nu. Det var snart 8 år sedan."

Jag var lite hos dominikansystrarna i Rögle för ett par år sedan och tänkte:
"jag hittar aldrig en man som vill gå i kyrkan med mig nästan varje dag + vesper, nej jag får bli nunna"

Och för två år sedan hittade jag min man, som är lika hoppig och glad av sig som X var, samma dialekt etc, MEN
, det som inte stämde med X har min man. han är troende (numera katolik) och vi går till olika kloster tillsammans (på utflykter), vallfärder etc.
han går i kyrkan oftare än undertecknad och ber alltid bordsbön. han får påminna mig om detta ibland!

Jag är så lättad nu.

Och sedan är äktenskapet ett dagligt jobb, som dr Phil säger, visst, men det är det värt :) :)

Johan Stenberg sa...

Kul!
Men det där med bönen till Maria verkar ju faktiskt vara en riktig bön (snarare än vördnad). Bön till Maria - och hon svarade på bönen. Det tycker inte jag stämmer helt med det som ni (katolikerna) tidigare försäkrat i våra ekumeniska diskussioner, nämligen att ni inte ber till helgonen utan bara vördar dem och ber dem be inför Gud.
Men här verkar det ju faktiskt som Maria är bedd till som till en gud som har makt att svara på bön...? Likaså går tacket till Maria och inte till Gud?

Tuve sa...

Z
Din berättelse gläder mig. Låter härligt med vallfärderna. Vi får väl försöka göra fler sådana också. Vi har dock Eriksbergs gamla kyrka inte så långt bort. Det var där St Eriks reliker förvarades (fram tills de flyttades till Uppsala). Dit har vi åkt många ggr.

Det är underbart att ha stödet från varandra! Brukar ni läsa Vesper hos bröderna eller hemma? Jag brukade ofta gå till bröderna och delta i deras tideböner.

Johan
Bra frågor! Jag väntade på dem ;)
Man skall tolka den uttryckta bönen som så här: "Om du utverkar hos din son att han skickar..." Men då detta är underförstått så formuleras oftast inte bönerna så. Jag formulerar dem inte så utan kan tala med Maria på det sätt som beskrivs i citatet, fast med den självklara medvetenheten om att det inte är hon som har makten att besvara bönen, utan endast kan förmedla den till sin Son, som är den som hörsammar och eventuellt bönhör.

Jag förstår att detta måste framstå som konstigt, men det är inte mycket konstigare än om jag ber min hyresvärd "kan du fixa ..." (som kräver en hantverkare). Jag tänker mig inte att han skall komma och göra det då, utan endast ringa efter hantverkaren...

Har aldrig du tackat någon som bett för dig, när bönen blivit hörsammad? Det tycker inte jag är något konstigt heller. Självklart är att vi tillskriver Gud bönesvaret, men vi kan ju tacka både Gud och den som bett till Gud åt oss. Är det kontroversiellt?

Allt gott!

Z sa...

Dominikanerna har fin vesper varje dag kl 19

Sext kl 12.40, vardagar

Laudes 7.30(man kan räkna med tre fingrar på ena handen hur ofta jag pallrat mig dit så dags)

Vi har tyvärr inget eget brevarium så vi sjunger med bröderna

Johan Stenberg sa...

@ Tuve. Ok.
Well, om jag ber någon om förbön så brukar jag tacka omedelbart efter att personen svarat "ja, det kan jag göra", och inte utifrån om Gud svarar på bönen eller inte. Men, ok, jag fattar!

Jag brukar inte heller utlova belöningar till mina vänner (tex stora ljus) ifall Gud svarar på deras förböner - men det kanske är olika kulturer bara.

Tuve sa...

Z
Jag brukade sitta i dominikanernas bibliotek och plugga och då var det en utmärkt start på dagen att börja med Ladues. Sedan innan lunch gick jag i lunchmässan, var med i sexten, åt lunch och fortsatte...
Alternativt så gick jag i kvällsmässan och sedan till vespern. Det är en enorm tillgång att ha klostret där mitt i stan!

Johan
Det är klart att det finns kulturella skillnader i detta. Under medeltiden var det ytterst vanligt även i Sverige att göra på det sättet. Min B-uppsats i historia utgick bl a från kanonisationstexterna för St Erik. Där fanns många roliga historier bl a om folk som lovade gåvor för att bli botade, bröt löftena efter helandet och som sedan blev sjuka igen (samma sjuka). När de lovade samma gåva igen blev de friska, och då höll de sina löften :)

På sätt och vis tycker jag det är något vackert med dessa tacksamhetsgåvor som frambärs. Man manifesterar sin tacksamhet för bönhörelsen. Tacket går då naturligtvis BÅDE till Den som genomfört miraklet (all bönhörelse är ett mirakel) och till den som framfört bönerna till Densamme (Gud... ifall någon är benägen att missförstå).

allt gott!

Z sa...

Johan, Tuve

Vi borde uppfinna ett nytt verb som betyder "att be någon om en förbön"

för att detta uttryck ska låta "less of a mouthful". Det är av praktiska skäl som man lätt säger fel i den katolska världen ;)

Tuve sa...

Z
Kul idé! Några förslag? Jag är helt tom på idéer...
Gud ser ju ändå till din intention, så även om man råkar missa ett "..., utverka för mig hos din Son att Han, ..." så tror jag att Han har överseende ;)

allt gott!

Charlotte Therese sa...

Tuve, Z, Johan,

Nytt verbförslag: "att förböna" kanske?

Hur som helst - en mycket vacker berättelse.

Blir faktiskt inspirerad till att göra något liknande (vanlig hederlig bön verkar inte funka - har testat - men alltid är det något som inte stämmer).

Fast någon Lourdesresa blir det inte, och inte heller några ljuslöften.

Hm... Kanske skulle skriva en detaljerad lista på bloggen och se om det kommer in något svar... :-)

Fast, nej - det vore alldeles för pinsamt!

Jag skriver en lista nu och lägger framför ikonerna, och ber en liten bön, så får vi se vad som händer.

"Förböna" gärna med mig om ett bönesvar, låt säga inom en månad från och med nu (som i exemplet) - gärna den 1 oktober som är en lite speciell dag för mig.

Charlotte

P.S. Om det inte kommer något bönesvar inom en månad så kommer jag nog att bittert ångra detta inlägg - så jag hoppas att du förbarmar dig då och stillsamt raderar det i så fall, Tuve... Kommer det ett svar så får det förstås stå kvar...

Johan Stenberg sa...

Ett nytt verb - det var svårt.
När jag frågar en kompis ifall han kan be för mig så säger jag bara: "NN, jag har det här problemet/behovet och jag skulle bli jätteglad om du kan hjälpa mig i förbön".

Ni verkar ha ett helt annat sätt att prata när ni talar med syskon i himlen jämfört med syskon på jorden.?

Tuve sa...

Johan
Det är nog helt sant att vi har lite olika sätt att tala med våra bröder och systrar här i tåredalen och våra bröder och systrar i himmelen.
Men jag kan inte komma på någon officiell bön riktad till Maria eller helgonen som inte är korrekt uttryckt (dvs som saknar en bön om förbön). Hell dig Maria t ex innehåller ett bibelcitat (med ett tillägg om att Jesus är välsignad) och en bön om förbön:
Hell dig Maria,
full av nåd,
Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor
och välsignad är din livsfrukt Jesus.
Heliga Maria
Guds Moder
Bed för oss syndare
nu och i vår dödsstund.
Amen

Jag känner flera protestanter (som i varit väldigt bibeltrogna) har kunnat acceptera denna bön, efter att de förstått sig på hur vi katoliker ser på helgon och livet efter detta.
Att Maria benämns "Heliga Maria" hänger ju ihop med att "Alla släkten skall prisa mig salig". Att Maria är Guds moder följer ju av att Jesus är Gud. Man kan ju omöjligt förneka henne den titeln utan att ifrågasätta Jesu Gudomlighet.

Allt gott!

D sa...

Tuve, Johan
Jag tycker nog det har blivit litet förenklat här. Visst finns det böner till helgonen där man s a s "direkt" ber helgonen att göra något, utan att det fördenskull ligger något konstigt i det — förutsatt att man väl accepterat att helgonen lever hos Gud.

Jag tänker på att man t ex kan be Maria "hjälp mig lära känna din Son bättre", eller man kan slita med en uppsats om Johannesevangeliet eller Thomas av Aquino och be resp herre "hjälp mig förstå vad du egentligen menar i det här stycket". Jag vet inte om man kan se detta som ens en underförstådd bön om förbön.

Däremot kan man jämföra det med när du, Johan vill att t ex Tuve ska förklara något. Du tar då knappast och ber "Gud, vill Du vara snäll och ge Tuve ingivelsen att svara på den här frågan jag har". Inte heller skulle jag tro att du går hit till bloggen och SKRIVER "Gud, vill Du vara snäll och ge Tuve ingivelsen att svara på den här frågan: xxx" (i varje fall har jag inte sett det hittills...). Nej, du skriver bara rakt upp och ned "Tuve, kan du förklara det här för mig: xxx". TROTS att du naturligtvis eg vet att Tuve inte kan svara på något alls om inte a) Gud håller honom vid liv och frisk tillräckligt länge, och b) Gud ger honom, eller tidigare gett honom, den insikt som behövs för att svara. Vi hoppar alltså dagligen och stundligen över att formulera alla våra meningar så att det framgår tydligt att vi vet att Gud står bakom allt. Om Han inte tar illa upp över det så tar Han säkert inte illa upp om vi gör detsamma med helgonen. ;-)

Ingen enda av oss kan göra något alls utan Gud, men helgonen i himlen är ju trots allt människor som blivit "besatta" av Gud. Gud lever i dem helt och fullt, och de bör då rimligtvis kunna göra mer än vi vanliga fattiga stackare. Inte genom egen kraft, men genom Guds kraft i dem.

Ibland kan det helt enkelt kännas naturligare att be dem, precis som det uppenbarligen känns naturligare för dig att fråga oss vad det eg är katolikerna gör i Mässan än att gå direkt till Gud och be honom förklara (du får annars gärna göra det, det skulle spara oss mycket tid... ;-)).

En annan tanke är ju att även bön till Kristus eg är en "omväg". Han lärde oss att be till Fadern i Hans namn. Om vi i stället ber direkt till Kristus så ber vi alltså eg att Han skall be till Fadern åt oss.

Vad tack beträffar så var det inte särskilt många timmar sedan du tackade mig för ett svar... Har du kommit ihåg att tacka Gud för att Han gav mig det? ;-)

Tuve
Var hittar du någon bön om förbön i Salve Regina? (På svenska, ja, men latin? Hon kallas visserligen i förbigående "advocata nostra", men det är också allt.) Och i Sub tuum praesidium finns ännu mindre. Och inte är det så vidare tydligt i Ave Maris Stella heller...

Det där med Eriksberg har jag aldrig hört. Hur skulle han kommit dit när han dog och begravdes i Uppsala?

Tuve sa...

D
Jag skrattade gott när jag läste ditt inlägg! Du har en förmåga att "state the obvious"!
Jag kan nog skriva under på allt det du skriver, även om det i frågan om att skicka en man snarare var frågan om att be Maria att hon skulle utverka detta hos Sonen.
Vad gäller bönerna du nämner så kan jag inte läsa dem på latin, utan får hålla mig till översättningen, men jag tror dig... Det understryker kanske även det vanskliga att bygga sin tro på en översättning från grundskrifterna, eftersom nyanser ofta försvinner eller kommer till... Ett exempel (som jag inte är helt säker på) gäller det ställe i Joh 6 där Jesus talar om att äta Hans Kropp och dricka Hans Blod. I grundtexten har ordet som översatts till "äta" även betydelsen "tugga", vilket gör det än mer anstötligt för judarna än det mer neutrala "äta".

St Erik kom från trakten kring Eriksberg (såvitt jag förstått). Hans relikskrin bevarades länge i Eriksbergs kyrka men flyttades senare till Uppsala. Det är en mkt charmig liten kyrka! Den har fått stå kvar trots att man byggt en ny kyrka på 1800-talet (som nästan aldrig används, såvitt jag vet). Men som du märker kan jag inte historien om relikerna på mina fem fingrar...

allt gott!

Johan Stenberg sa...

D, Tuve.
Aha, det förutsätter att helgonen i himlen kan tala till oss på samma sätt som tex änglarna och DHA själv. Det visste jag inte.
Då blir väl helgonen, snarare än DHA våra hjälpare? Nåväl, gott så! Men blir inte DHA lite överflödig?

En komplicerande grej i min föreställningsvärld är att Maria upptagits till himlen med sin jordiska kropp. Hon kan m.a.o. inte vara allestädes närvarande och allvetande, eller vad? (att ha en jordisk, fysisk kropp medför ju vissa fysiska begränsningar - det är väl därför Jesus skickade DHA till oss eftersom han inte är kroppsligen närvarande överallt hela tiden?). Då förstår jag inte riktigt hur Maria kan höra allas böner samtidigt.

D sa...

Helgonen talar väl sällan hörbart, men de kan säkert, med Andens hjälp, "lägga tankar" i våra huvuden, om vi ber dem. Som telepati ungefär. Och OM det nu skulle vara bara min egen intelligens som kommer på tankarna, så har jag ändå svårt att se hur det skulle kunna skada mig om jag av misstag tackar någon annan för hjälpen?

Blir den Helige Ande överflödig bara för att du läser dina tjocka biologiböcker själv, i st f att be Honom sammanfatta dem åt dig och peka ut de användbara referenserna? Inte ens vi kan göra något utan den Helige Ande, hur skulle helgonen kunna det som lever helt i Gud?

Maria är Tuve bättre på, men hon bör väl, liksom Jesus själv, ha fått en uppståndelsekropp och en sådan verkar ha litet färre fysiska begränsningar. Dessutom är det, som sagt, genom Anden hon hör, knappast genom sina fysiska öron.

Och Jesus ÅR kroppsligen närvarande, inte överallt, men i Sakramentet i Tabernaklet.