Festen går tillbaka till Jerusalem på 300-talet, när Kristi kors återfanns på Golgota-kullen genom kejsarmodern Helenas initiativ. Korset upphöjdes och hedrades och festen spreds så småningom i hela kyrkan. St. Helena tog stora delar av korset med sig till Rom där de än i dag står att beskåda i basilikan Croce in Gerusalemme.
Prefation
Ja, sannerligen är det tillbörligt och rätt att vi tackar och lovar dig alltid och överallt, allsmäktige, evige Gud, barmhärtige himmelske fader. Du gjorde förbannelsens träd till livets träd mitt i Paradiset, för att livet skulle uppstå där döden en gång funnits. Så skulle Satan, som segrade över människan på kunskapens träd, för alltid besegras på korset genom Jesus Kristus, vår Herre. Genom Honom prisar änglarna ditt majestät, tillber herradömena, bävar makterna och förenar sig himlarna och himlarnas härskaror med de saliga Serafim. Låt också våra röster stämma in i deras lovsång när vi bekänner i bävande jubel: Helig, helig, helig...Läsningar
De bröt upp från berget Hor i riktning mot Sävhavet för att gå vägen runt Edom. Under vandringen blev folket otåligt och klandrade både Gud och Mose: ''Varför har ni fört oss ut ur Egypten för att dö i öknen? Här finns inget att äta och dricka. Vi är utleda på den usla maten.'' Då skickade Herren ormar mot folket, giftormar som bet israeliterna så att många av dem dog. Folket kom till Mose och sade: ''Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.'' Mose bad för folket, och Herren sade till Mose: ''Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva.'' Och Mose gjorde en orm av koppar och satte upp den som ett fälttecken. Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva. 4 mos. 21:4-9Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Joh, 3:13-17
4 kommentarer:
Jag skall på mässan i eftermiddag och undrade just vad det heliga korsets upphöjelse betydde... tack för förklaringen!
Men hur kan de veta att det var just Kristi kors som hittades? Hade romarna alltså låtit skylten på korset vara kvar? Lite märkligt att korset inte blev återanvänt för andra dömda och slutligen använt som bränsle.
Johan
Man kan väl sannolikt inte vara säker på att det är det sanna korset, skulle jag tro. Möjligen, om det skett många mirakler i samband med vördande av korset, att man stärkts i sin tro att det är det sanna korset.
Jag vet faktiskt inte i vilken utsträckning man undersökt det i modern tid. Sannolikt inte i samma utsträckning som svepeduken, men troligen har någon form av undersökning gjorts. Jag vet dock inget om det, som sagt.
På sätt och vis har det väl också en underordnad betydelse, eftersom det är korset som symbol för frälsningen som man vördar och upphöjer. Men det kanske finns någon annan läsare som vet mer om detta än jag?
Finns en svensk (fast inte svenskspråkig) avhandling i ämnet: Stephan Borgehammar: How the Holy Cross was Found. Han är lärare i Lund nu, och går säkert i samma kyrka som Z, så om hon läser detta kan hon ju passa på att förhöra honom under kyrkkaffet eller så...
Johan
Om man ser på de bägge festerna Corpus Christi och Korsets Upphöjelse från ett teologiskt, snarare än historiskt, perspektiv, så kan man tänka ungefär så här:
Skärtordagen är visserligen en vit dag, men där finns hela tiden en klang av "i den natt då Han blev förrådd...". Långfredagen finns visserligen en glädje över försoningen, men det är svårt att mentalt riktigt "få plats" för den när man står med Maria och Johannes nedanför korset.
Påskhelgen handlar först och främst om att gå utanför tiden och vara med Jesus i Jerusalem där och då. Det djupare teologiska innehållet, och glädjen över det, det finns där i texterna, men vi människor är lite för begränsade för att kunna hantera så mycket på en gång.
De separata festerna blir då ett sätt att kunna gå djupare in i de glädjerika aspekterna av Skärtorsdagens och Långfredagens budskap, utan att behöva tänka så mycket på det sorgliga sammanhang de utspelades i.
Skicka en kommentar