Dagen refererar idag påven då han ger sitt stöd till dem som tidigare har uttalat sig mot Amnestys nya abortpolicy.
Han säger bl a:
"Den grundläggande mänskliga rättigheten, förutsättningen för alla andra mänskliga rättigheter, är rätten till själva livet. Den gäller från befruktningsögonblicket och ända till den naturliga döden. Konsekvensen av det är att abort inte kan vara en mänsklig rättighet - eftersom den är dess motsats."
Så var det sagt, och det finns egentligen inget att tillägga.
Man kan naturligtvis börja gå in på olika definitioner om när livet börjar men alla sådana försök blir subjektiva och flummiga. För det första handlar det från befruktningen om ett barn i vardande, det kan ingen förneka utan att samtidigt förneka sin egen status som människa. Vidare, vad skiljer egentligen den ena tidpunkten i barnets utveckling från ögonblicket innan eller efter, mycket lite naturligtvis. Vilken gräns man än väljer så blir det godtyckligt. Varför inte fem minuter tidigare eller senare, eller en dag osv.
Den enda objektivt försvarbara linjen är att livet börjar vid befruktningen. Punkt slut.
Uppdatering:
Vill dock länka till Enkla Z som har en mycket tänkvärd blogg här: Z: Varför känns det så olustigt att vara abortmotståndare?
Jag kan bara instämma.
1 kommentar:
Din länk till mig påminner om en sak:
Jag har lovat mig själv att skriva en motsvarighet: "Del II" om
"Vad en debatthederlig abortliberal bör fråga sig"
T ex 1.
frågor som när man börjar få människostatus i olika länder och kommuner, landsting.
Annat exempel: 2.
vad som händer sekunderna innan man anses vara människa, några sekunder före midnatt vid 18 veckors graviditets början.
3.
Människovärdighet vid fosterstadiet är en fråga som är helt separat från moderns eventuella lidanden av graviditet. det glöms ofta.
Försöker samla på mig lite mer inspiration....
Skicka en kommentar