söndag 6 mars 2011

Tolkningsdjungeln och Erevna, del 2!

Jag blir fullständigt förundrad över icke-argumentationen hos Erevna om Maria:s påstådda sexliv (Jungfru Maria var alltid jungfru, då jungfrur som blir fruar kallas "FRUAR" inte jungfru)! Eftersom jag blir moderad, i vart annat inlägg, måste jag kommentera det här och nu. Se f ö Petronella:s underbara inlägg här!

Grundkonflikten har kommit att gälla tolkningsauktoriteten. Så här skrev jag i min kommentar som försvann:

Att bara läsa bibeln har alla protestanter varit ense om. Då kommer de till tusentals olika uppfattningar. Om 2 uppfattningar är motstridiga; t.ex. Luthers tro (vilket även första Svenska bibelöversättningen också hävdade) versus din tro; om Jesu bröder ; vem avgör vilken tolkning som är sann? Båda avskyr KK, men har olika tolkningar om vad som är rätt kristen lära. Är allt rätt, bara det inte är katolskt? Är det som är mest antikatolskt, mest rätt? I så fall vinner SÅ/(MFS)!

Vem/vad avgör vilken av 2 olika protestantiska tolkningar eller vilken av en katolsk vs en protestantisk som är rätt? Har du ö h t funderat igenom auktoritetsfrågan, eller gömmer du bara huvudet i (s)Anden?

"Sola Scriptura" är obiblisk, självmotsägande, ohistorisk och vansinnigt splittrande. Erevna-diskussionen visar med all önskvärd tydlighet, varför jag inte klarar att vara protestande längre. ProtestAndarnas auktoritet i tolkningsdjungeln är de själva! Ära vare mig, upplysningen (nedsläckningen) och deformationen i evigheters evighet! Amen!

13 kommentarer:

Teija sa...

Beundrar dig som orkar engagera dig i dessa ändlösa diskussioner. Jag ber att någon som läser dina kommentarer ska förstå och se...

Den Förlorade Sonen sa...

Jag tror faktisk att det är just bön och bot som krävs, på såvis kan bidra till deras omvändelse. Det är inte främst en fråga om argument utan om Andens ljus och Guds nåd.

Annorzzz sa...

DFS

Jag håller med. Bönen är viktigare än arbetet. Men jag tror man måste göra båda. Jag blev katolik av intellektuell hederlighet (vilket antikatolivcismen verkligen saknar, vilket blir fullständigt övertydligt på vissa forum); hur många som bett får man väl reda på tids nog... :-)

Allt gott

Den Förlorade Sonen sa...

Självklart behövs argumenten också.
Men de flesta problemen folk har med Kyrkan är av moralisk och inte intellektuell natur, jag tror detta även gäller protestanterna.

Annorzzz sa...

DFS

Ja KK:s moral är ju inte enkel att efterleva?!?

Speciellt reformatorerna (och avhoppade katoliker) gör det klart att om du inte söker leva som KK lär, kommer du snart lära som du lever...

Ett stort problem idag, är (nog) att de flesta inte ens vet hur en katolik tänker eller vad KK lär! De hatar det de tror att KK är; inte vad hon egentligen är och lär!

Förhoppningsvis kan man någongång få någon att omvärdera sin syn på oss, genom att argumentera för KK:s tro! Det är min åsikt (och anledningen till att jag skrev om de 99 Invändningarna)!

Men vi behöver alla be och älska mer! Då kommer världen tro! Helgonen förändrar allt!

Christian sa...

Ag
Som vi ett flertal ggr deklarerat är du välkommen att skriva på Erevna om du beter dig anständigt.

Med det menar vi att du avhåller dig från personangrepp och inte diskuterar person utan sakfrågan och att det du skriver med lite god vilja kan sägas rymmas inom ramen för ämnet som diskuteras.

Enda anledningen till att vi tar bort dina kommentarer är att de itne uppfyller dessa krav, inget annat.

Tuve sa...

Christian
Hur skall man göra om man uppfattar att problemet är att du agerar på ett visst sätt, snarare än att det är problem att diskutera sakfrågan?

För min del tycker jag t ex att det är problematiskt att du bestämmer vad som är och vad som inte är att betrakta som skriftstöd i en sakfråga, eftersom det i slutändan bara är du (och de som håller med dig) som kan framlägga något skriftstöd som får ditt godkännande. Det har absolut inget med sakfrågan att göra utan tycks vara ett generellt mönster som inte bara drabbar oss katoliker (även om det mesta av det jag läst av dig haft en tydlig tagg riktad mot katolicism).

Jag har i otaliga kommentarer, utifrån att jag tycker detta är problematiskt, försökt få dig att diskutera hur man kan veta vad som är sant i fråga om biblisk tolkning. Den enda respons du givit är att anklaga mig för att syssla med personangrepp och att jag frångår ämnet.

Eftersom du inte velat frångå ämnet på din blogg så kan du väl här istället besvara min fråga! Jag tar mig friheten att utvidga ämnet för detta inlägg till att inkludera en diskussion om vad som utgör komplement till Skriften när det gäller auktoritet att avgöra trosfrågor, eftersom skriften inte är entydig och inte i sig själv uttalar något domslut över vem som tolkat den rätt!

Allt gott!

Annorzzz sa...

Christian

CM: "Som vi ett flertal ggr deklarerat är du välkommen att skriva på Erevna om du beter dig anständigt."

AG: Med all respekt, så är det skitsnack! Vad är personangrepp i mitt inlägg? Du är här fullständigt överkänslig. Jag drar ut konsekvenserna av ditt resonemang, men personangrepp är det inte...

Så åter till frågan - som Tuve, Hilaron och Petronella också tagit upp - vem/vad avgör om en tolkning är sann?

Innan du svarar på den frågan. Tror jag ingen tar dig seriöst; utom de få antikatoliker som bara är det av gammal ohejdad vana!

Allt gott

Kristian Grönqvist sa...

Annorzz

Du säger att Du blev katolik av intellektuell hederlighet. Stora ord.
Åt Christian säger Du att hans påstående att Du ägnar Dig åt personliga påhopp är skitsnack.

Du gör ju inget annat...

Är det exempel på intellektuell hederlighet?

Då har nog jag helt missförstått intellektuell hederlighet.

Intellektuell hederlighet bland katoliker i Sverige skulle med andra ord inte finnas, eftersom Dina påhopp knappast kan kallas varken väl motiverade eller argumentativa.

Argumenten lyser faktiskt med sin frånvaro.

Annorzzz sa...

Kristian G

Tack för din åsikt! Relevansen av din syn på denna sak ter sig (nog) för mig som en flugskit i den kalla, tomma kosmiska natten!

Och nej, detta var inte heller ett personangrepp!

Love

Anonym sa...

Hur bär man sig åt för att bli katolik?

hilaron sa...

Anonym: Man går till närmaste katolska församling och ber om undervisning i katolsk tro för att man vill bli upptagen i den katolska Kyrkan. Det brukar vara kyrkoherden som sköter undervisning eller någon annan präst. Men i dagens kyrka, som har mycket problem med oortodoxa präster, är det lämpligt att också själv läsa vad katekeserna säger (kan rekommendera S:t Pius X:s katekes, som är i fråge-svar-form och därmed en bra början, men även den nya katekesen från 1992 är bra, båda finns gratis på internet: http://www.ewtn.com/library/CATECHSM/PIUSXCAT.htm och www.katekesen.se). En bra sak inför själva upptagningen är en biktspegel. Sådana finns på engelska på internet, alla utgåvor av Oremus (en katolsk bönebok) som jag har sett har haft biktspeglar, och jag satte själv ihop en för inte så länge sen som finns på min blogg (den är en sammanställning av några olika biktspeglar som jag brukar använda): http://denlillavagen.wordpress.com/om-den-katolska-tron/sammansatt-biktspegel/ En del präster kan komma att säga till dig att du bara ska bikta några få "problemområden". Det är inte Kyrkans lära. Alla dödssynder som du kan komma ihåg ska du nämna till både typ och antal (när det gäller en generalbikt får man göra en slags uppskattning för att ge prästen någon vägledning om hur djupt rotad synden är).

Detta var väl det rent "tekniska", men satsa också på att läsa om helgonen, att börja ta några små steg på självförnekelsens väg (nu i fastetiden är det ju särskilt lämpligt, men ta inte ut dig! Lägg en lämplig nivå, förslagsvis i samråd med en präst du litar på.), att få en stabil daglig bön: förslagsvis en rosenkrans om dagen (tar 20-30 minuter, finns beskriven här: http://www.newadvent.org/images/rosary.pdf och kan köpas i många katolska kyrkor eller exempelvis hos karmeliterna: http://www.karmel.se) eller om du inte hinner det just nu (man får mer tid ju mer man ber, denna trons mysterium :) så bör du nog i alla fall be Fader vår, Trosbekännelsen och några Hell dig, Maria varje dag. Satsa också på att föra ett förtroligt samtal med Jesus och helgonen och att bara vara i tystnad inför Gud (gärna i kyrkan där Jesus är fysiskt närvarande genom Sakramentet i tabernaklet som är markerat med en röd, brinnande lykta).

Och förtrösta på att allt är Guds nåd, att allt finns i Guds Försyn!

Allt gott och jag hoppas att du finner vägen in i Kyrkan!
David

Sanct Clemens sa...

Bäste Anonym.
I normala fall så anmäler man sitt intresse för att gå en kurs i Katolsk tro (ungefär motsvarande en alphakurs som finns i många protestantiska samfund). Man behöver inte konvertera för att få gå kursen, det räcker med att man vill lära sej mer. Tror att det även är vanligt att man går den om man tex ska gifta sej med en katolk. Man läser en kursbok och reflekterar över den tillsammans med studieledaren (vanligen prästen eller någon annan som är kunnig). Kursen tar vanligtvis ett år att genomföra, men kan både gå lite snabbare och ta längre tid beroende på den studerandes förkunskaper. Vanligtvis så avsätter man några timmar var eller varannan vecka då det passar bäst. Man rekomenderas även att delta i församlingens liv genom att besöka Mässan och andra sammankomster samt fasta och be för att rätt lära känna alla aspekter av Katolskt liv, som då både inkluderar intellektet och den kollektiva och personliga gemenskapen med Gud. Om man mot slutet av kursen har bestämt sej för att bli katolik så förs några personliga samtal med prästen (kan ju tex vara andra frågor man har än dem som rört kursmaterialet).
Sedan bestäms ett datum för konversionen, icke-döpta (och personer med icke giltiga dop) brukar döpas på Påsknatten (men är inte nödvändigt om annat önskas).
I annat fall så går man till bikt och sedan upptas man i Kyrkans gemenskap. Eventuellt medlemskap i andra samfund måste avslutas innan konversionen får ske. Det kan även finnas andra hinder för konversionen tex skilsmässa eller samboskap som behöver utredas först. Undantag finns tex i nödsituationer. John Wayne ska tex enligt vissa källor ha konverterat på dödsbädden utan de vanliga formella procedurerna. Oscar Wilde fick ta emot dopet på sin dödsbädd, liksom kejsar Konstantin och blev alltså katoliker utan förberedelseåret (katekumenatet i detta fall = inför dopet).
Mvh Richard