Detta är en filosofisk bok som talar in i vår samtid, mer än någon annan... Boken (Qoheleth = den som talar i en kahal=församling) sägs vara skriven av Salomo (i så fall redigerad långt senare och skriven på Salomos åderdom) och förelästes på glädjefesten: lövhyddohögtiden! Det är en pessimistisk och livstrött bok, precis som vår tid! Och sånt kräver sitt svar och en vettig respons!
PROBLEMET
Tillvaron verkar tom (37 ggr upprepas ordet "häbäl"=tomhet/vindfläkt/fåfänglighet=Abel i 1 Mos 4:2ff))! Livet är: "fåfängligheters fåfänglighet och ett jagande efter vind"! Det det tycks inte finns någon mening i livets kretslopp (ett lyckohjul, utan "lyckan"). Men "...du har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt tills det finner vila i dig." (Augustinus bekännelser I:1)
LIVSEXPERIMENT
Kan vishet stilla din längtan efter mening? (1:16f)
Kan vin, kvinnor och sång ge högre mening? (2:3.8)
Kan pengar eller makt ge lycka? (2:4-11)
Kan ära, status och hårt arbete ge innehåll i livet? (2:8)
Kan en fattig bonddrängsk religion (Astrid Lindgren) ge tröst (7:16-18)
UTVÄRDERING
Du blir aldrig tillfredställd i detta livet (6:3)! Vad än ögonen åtrår ger ingen verklig mening, men det är gott att njuta och ta emot gåvorna från Gud (9:7ff).
-Större vishet ger större sorg och plåga, men även ljus och ögon att se med och gör att "ansiktet får lyskraft" (1:16-18; 2:12-14; 8:1; 9:13ff)!
-Vin, kvinnan (singularis) och sång är glädje och njutning (9:7-9)!
-"den som älskar pengar blir aldrig mätt" (5:9), men allt är en gåva från Gud!
-Ära och hårt arbete ger skörd och är en ögats glädje och det får man vara glad för och djup tacksamhet till Gud för allt det goda (5:10-18)!
-Religion kräver något mer än det "vanliga". Det finns ett gudomligt stort hål i människan, som endast Kristus kan fylla.
Så, undvik det som pinar ditt hjärta (11:10)! Tänk på din skapare i ungdomstid (12:1) och frukta Gud och håll hans bud (12:13, detta sista är troligen ett senare "judiskt" tillägg) och gå till Guds hus för att lyssna (4:17) och möt Visheten själv i det offer som försonar hela världen med sig själv (antitetiskt till 4:17b)! Och sist ett bistert urgammalt konstaterande (högst relevant flera tusen år senare) "det myckna bokskrivandet tar aldrig slut, och flitiga studier gör kroppen trött."!
söndag 29 maj 2011
Sanning i Ordspråken
Idag föraktas - speciellt av de s.k. visa - praktisk gammal vishet. Att kunna citera ordspråk är vishet samlad i korta sentenser som ger mening och sanning rotad i det verkliga livet (alltså verkligheten utanför likriktningsskolan, universitetsinstutionerna, arbetskontoret eller betonglasaretten)!
VISHETEN
Ordspåksboken två första delar tillskevs (eller skrevs delvis av Salomo) och hade han levt som han lärt hade det gått honom bättre (jmf 5:15ff)... Ja livet har två stora vägar; den rätta (livets väg, som leder till livets träd se 1Mos 2:9: 3:22.24; Ords 3:18; 11:30; 13:12; Upp 2:7; 22:2.14.19) eller den lätta (jmf 2:13)! Ja, "Gudsfruktan är kunskapens begynnelse, dåren föraktar vishet och fostran" (1:7)!
Kap 1 (sp v20ff); 2; 8 och 9 har ömsom mariologisk koppling (visheten = Sofia = beskrivs feminint), ömsom kristologisk koppling. Guds Moder och Sonen hänger ihop (redan fördolt i GT)! Men mest har det nog en kristologisk "touch", se 8:22-31 (Maria har ju ingen pre-existens) och 9:5 som har en eukaristisk "touch"!
SALOMOS ORDSPRÅK
Vishet är Gudsfruktan som söker hans rike och rättfärdighet och det ger praktisk vishet i livet!
Här följer ett urval av 14 personliga favoriter:
Dårskapen är en rastlös kvinna, lättsinnig, utan allt vett. (9:13)
Lat hand gör fattig man, flitig hand gör rik. (10:4)
Som en guldring i trynet på en gris är skönhet hos en kvinna utan vett. (11:22)
Lättvunnen rikedom krymper ihop, det som långsamt sparas växer. (13:11)
Börja gräl är som att öppna dammluckor; sluta innan striden bryter lös! (17:14)
Dårens ord leder till strid, hans mun tigger stryk. (18:6)
Att svara innan man lyssnat är en dårskap och en skam. (18:13)
Den som tar sig an de fattiga lånar åt Herren och skall få sin lön av honom. (19:17)
Den late plöjer inte om hösten och finner ingenting i skördetiden. (20:4)
Lögnens bröd smakar gott, men sedan blir munnen full av grus. (20:17)
Skatter som vunnits med lögn är flyktig dunst och dödlig snara. (21:6)
Utblottad blir den som älskar fest, den som älskar vin och oljor blir aldrig rik. (21:17)
Bättre bo ute i öknen än med en ilsken och grälsjuk hustru. (21:19)
Gott rykte är mer värt än stor rikedom, aktning bättre än silver och guld. (22:1)
YTTERLIGARE ORDSPRÅK
Från 22:17 (3:e - 6:e samlingen) är det kompletteringar av ordspråk av "de visa" (några tillskrivs Salomo)! Formen på dessa är delvis annorlunda, se de nedanstående 7 exemplen och läs själv och läs igen och igen och...:
25:22: "samlar du glödande kol på hans huvud"
26:11: "Hunden vänder om till sin spya, och dåren gör om sin dumhet."
26:27: "Den som gräver en grop faller själv däri"
27:5: "Bättre öppen kritik än dold kärlek."
28:13: "Att dölja sina brott ger ingen framgång, den som bekänner och ångrar sig blir benådad."
30:8f: "Ge mig bara mitt beskärda bröd, gör mig varken så mätt att jag förnekar dig och säger: "Vem är Herren?" eller så utblottad att jag stjäl och kränker min Guds namn."
VISHETEN
Ordspåksboken två första delar tillskevs (eller skrevs delvis av Salomo) och hade han levt som han lärt hade det gått honom bättre (jmf 5:15ff)... Ja livet har två stora vägar; den rätta (livets väg, som leder till livets träd se 1Mos 2:9: 3:22.24; Ords 3:18; 11:30; 13:12; Upp 2:7; 22:2.14.19) eller den lätta (jmf 2:13)! Ja, "Gudsfruktan är kunskapens begynnelse, dåren föraktar vishet och fostran" (1:7)!
Kap 1 (sp v20ff); 2; 8 och 9 har ömsom mariologisk koppling (visheten = Sofia = beskrivs feminint), ömsom kristologisk koppling. Guds Moder och Sonen hänger ihop (redan fördolt i GT)! Men mest har det nog en kristologisk "touch", se 8:22-31 (Maria har ju ingen pre-existens) och 9:5 som har en eukaristisk "touch"!
SALOMOS ORDSPRÅK
Vishet är Gudsfruktan som söker hans rike och rättfärdighet och det ger praktisk vishet i livet!
Här följer ett urval av 14 personliga favoriter:
Dårskapen är en rastlös kvinna, lättsinnig, utan allt vett. (9:13)
Lat hand gör fattig man, flitig hand gör rik. (10:4)
Som en guldring i trynet på en gris är skönhet hos en kvinna utan vett. (11:22)
Lättvunnen rikedom krymper ihop, det som långsamt sparas växer. (13:11)
Börja gräl är som att öppna dammluckor; sluta innan striden bryter lös! (17:14)
Dårens ord leder till strid, hans mun tigger stryk. (18:6)
Att svara innan man lyssnat är en dårskap och en skam. (18:13)
Den som tar sig an de fattiga lånar åt Herren och skall få sin lön av honom. (19:17)
Den late plöjer inte om hösten och finner ingenting i skördetiden. (20:4)
Lögnens bröd smakar gott, men sedan blir munnen full av grus. (20:17)
Skatter som vunnits med lögn är flyktig dunst och dödlig snara. (21:6)
Utblottad blir den som älskar fest, den som älskar vin och oljor blir aldrig rik. (21:17)
Bättre bo ute i öknen än med en ilsken och grälsjuk hustru. (21:19)
Gott rykte är mer värt än stor rikedom, aktning bättre än silver och guld. (22:1)
YTTERLIGARE ORDSPRÅK
Från 22:17 (3:e - 6:e samlingen) är det kompletteringar av ordspråk av "de visa" (några tillskrivs Salomo)! Formen på dessa är delvis annorlunda, se de nedanstående 7 exemplen och läs själv och läs igen och igen och...:
25:22: "samlar du glödande kol på hans huvud"
26:11: "Hunden vänder om till sin spya, och dåren gör om sin dumhet."
26:27: "Den som gräver en grop faller själv däri"
27:5: "Bättre öppen kritik än dold kärlek."
28:13: "Att dölja sina brott ger ingen framgång, den som bekänner och ångrar sig blir benådad."
30:8f: "Ge mig bara mitt beskärda bröd, gör mig varken så mätt att jag förnekar dig och säger: "Vem är Herren?" eller så utblottad att jag stjäl och kränker min Guds namn."
30:15: "Blodigeln har två döttrar: Mer! och Mer! Tre ting är omättliga, fyra säger aldrig: Nog!"
fredag 27 maj 2011
Ateist och på äckelhäckel-humör!
Nu har denna bild publicerats så många ggr på Humanistbloggen, att jag måste publicera den. Ändamålen helgar alla medel för att spy galla över KK! Tänk om det inte bara är präster som har patent på synden? Tänk om det finns 10 000-tals offer i vårt samhälle, gjorda av icke-katoliker? Tänk om samhället inte blir bättre bara för att man slänger ut KK???
torsdag 26 maj 2011
Pingstekumeniken går ett steg fram och ett tillbaka!
De 6 pingst-romresenärerna är tillbaka (+ 6 katoliker=apostoliskt 12), se Dagen! Det är fantastiskt att man söker förstå varandra, men fotfolket hinner inte med. Det har rört om ordentligt i grytan ute i Pingströrelsernas rötter. Mycken antikatolicism finns kvar (vilket inte minst Aletheia, Erevna och t o m nu senast om ikonoklastri och helgonfobi hos Mikael Karlendahl visat).
Vad är det man samtalar om mellan Pingst och KK? Enligt Fr Fredrik Emanuelsson är synen på ledarskap och ämbete (se Invändning 7-15 här), helgonens betydelse (Invändning 51-55) och vilken plats Maria, Jesu mor (Invändning 56-69) har; frågor som man har extremt olika syn i! Och Olof Djurfeldt nämner 4 ämnen som han har svårt med: helgon, reliker (Invändning 86), rättfärdiggörelsen (Invändning 70-75) och skärselden (Invändning 47-49). Vidare fins det problem i synen på prosetyletism (evangelisation) och kyrkohistorien (Invändning 1-27)!
Områden där konsensus råder - som nämns i Dagenartikeln - är praktiskt socialt arbete för hemlösa och bönens centrala plats i kristna livet!
Ja, vart ska detta leda? Man undrar och hoppas att dHA kan överbevisa protestanterna om den rikedom som ligger och lurar i Sverigest bäst bevarade hemlighet; Kristi egen Kyrka i full gemenskap framåt, bakåt och uppåt! Hon som alltid (i o f s i lerkärl) burit sanningens fullhet av vad Gud valt att uppenbara!
Herre, låt din enhetsskapande ande ena, helga och sammanföra alla till EN apostolisk och katolsk gemenskap, såsom du sagt i ditt ord och som det kommer vara i evigheternas evighet! Amen!
Vad är det man samtalar om mellan Pingst och KK? Enligt Fr Fredrik Emanuelsson är synen på ledarskap och ämbete (se Invändning 7-15 här), helgonens betydelse (Invändning 51-55) och vilken plats Maria, Jesu mor (Invändning 56-69) har; frågor som man har extremt olika syn i! Och Olof Djurfeldt nämner 4 ämnen som han har svårt med: helgon, reliker (Invändning 86), rättfärdiggörelsen (Invändning 70-75) och skärselden (Invändning 47-49). Vidare fins det problem i synen på prosetyletism (evangelisation) och kyrkohistorien (Invändning 1-27)!
Områden där konsensus råder - som nämns i Dagenartikeln - är praktiskt socialt arbete för hemlösa och bönens centrala plats i kristna livet!
Ja, vart ska detta leda? Man undrar och hoppas att dHA kan överbevisa protestanterna om den rikedom som ligger och lurar i Sverigest bäst bevarade hemlighet; Kristi egen Kyrka i full gemenskap framåt, bakåt och uppåt! Hon som alltid (i o f s i lerkärl) burit sanningens fullhet av vad Gud valt att uppenbara!
Herre, låt din enhetsskapande ande ena, helga och sammanföra alla till EN apostolisk och katolsk gemenskap, såsom du sagt i ditt ord och som det kommer vara i evigheternas evighet! Amen!
tisdag 24 maj 2011
Jobbigt läge!
Job är ett antikt mästerverk om mänsklighetens största och mörkaste gåta; lidandets problem! Varför får rättfärdiga människor lida och varför flödar vinet och välståndet hos de ogudaktiga? Svaret är en Gud som ifrågasätter våra preferenser! Job och de 3 vännerna ifrågasätter Job eller Gud, svaret blir Gud själv!
PROLOG
Job är rik och from. "En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren" får "Åklagaren" tillåtelse att pröva Job och få honom att lida. Tre vänner kommer för att trösta, men har först inte mycket att säga... Job önskar att han aldrig blivit född (3:3)!
DIALOGERNA
Guds existens förutsätts för alla de iblandade i denna berättelse. Om Han finns är Han enligt hans tre vänner;
1a) allsmäktig och
1b) god!
2) och Gud lönar allt ont med ont och gott med gott.
3) det man sår får man skörda (t.ex. 4:8)
Nu kan vännerna också konstatera:
4) Job får lida ont!
SS) Job är alltså ond/fördärvad/ogudaktig!
Ja, varför låter Gud Job lida? Går det att lita på Honom. Är det trovärdigt att tro?
Den 4:e vännen kommer in och förklarar i kap 32-37; "Ja, Gud är större än vi kan förstå" (36:26) och "Ingen kan se på solen där den lyser klar" (37:21)! Så låt lidandet bli bönens mästare (36:19), ja "prisa hans verk" (36:24) då "förklaras" ditt inre syftet med lidandet (se även 33:23ff)! Lidandet är Guds megafon för att väcka en döv värld (C S Lewis, jmf 36:15) och i lidandet växer ofta en stor fromhet fram! Efter den 4:e vännens tal försvarar sig inte Job (som tidigare), utan Gud svarar (38ff) med...
EPILOG
Gud visar att Hans godhet och rättvisa inte är - ur ett mänskligt perspektiv - enkel. Lidande kan ge vishet och insikt om Guds väsen (som är ett medlidande med dödliga sår)! Job får se Gud (42:5) och tystnar (39:38). Jobs ord sinnar (jmf 10:2; 13:15-22 och 23:3) när Ordet blir synligt (i bl.a. en stormvind 38:1) och börjar ställa 1000 frågor (1:a: "Var var du när jag lade jordens grund", 38:4ff)! Jobs frågor bemöts alltså av en frågestorm! Och avslutningen sammanfattar skeendet med en mäktigt dold kristologisk bildsvep (40:14ff) och Job får be och offra för sina vänner som upprättas (de kom ju för att "hjälpa" job) och Job får full upprättelse. Ja det påminner om mässan... Gud är stor och offras och ger sig själv till oss på jobbigaste och den mest smärtfyllda väg människan vandrat; "Via Dolorosa"!
PROLOG
Job är rik och from. "En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren" får "Åklagaren" tillåtelse att pröva Job och få honom att lida. Tre vänner kommer för att trösta, men har först inte mycket att säga... Job önskar att han aldrig blivit född (3:3)!
DIALOGERNA
Guds existens förutsätts för alla de iblandade i denna berättelse. Om Han finns är Han enligt hans tre vänner;
1a) allsmäktig och
1b) god!
2) och Gud lönar allt ont med ont och gott med gott.
3) det man sår får man skörda (t.ex. 4:8)
Nu kan vännerna också konstatera:
4) Job får lida ont!
SS) Job är alltså ond/fördärvad/ogudaktig!
Ja, varför låter Gud Job lida? Går det att lita på Honom. Är det trovärdigt att tro?
Den 4:e vännen kommer in och förklarar i kap 32-37; "Ja, Gud är större än vi kan förstå" (36:26) och "Ingen kan se på solen där den lyser klar" (37:21)! Så låt lidandet bli bönens mästare (36:19), ja "prisa hans verk" (36:24) då "förklaras" ditt inre syftet med lidandet (se även 33:23ff)! Lidandet är Guds megafon för att väcka en döv värld (C S Lewis, jmf 36:15) och i lidandet växer ofta en stor fromhet fram! Efter den 4:e vännens tal försvarar sig inte Job (som tidigare), utan Gud svarar (38ff) med...
EPILOG
Gud visar att Hans godhet och rättvisa inte är - ur ett mänskligt perspektiv - enkel. Lidande kan ge vishet och insikt om Guds väsen (som är ett medlidande med dödliga sår)! Job får se Gud (42:5) och tystnar (39:38). Jobs ord sinnar (jmf 10:2; 13:15-22 och 23:3) när Ordet blir synligt (i bl.a. en stormvind 38:1) och börjar ställa 1000 frågor (1:a: "Var var du när jag lade jordens grund", 38:4ff)! Jobs frågor bemöts alltså av en frågestorm! Och avslutningen sammanfattar skeendet med en mäktigt dold kristologisk bildsvep (40:14ff) och Job får be och offra för sina vänner som upprättas (de kom ju för att "hjälpa" job) och Job får full upprättelse. Ja det påminner om mässan... Gud är stor och offras och ger sig själv till oss på jobbigaste och den mest smärtfyllda väg människan vandrat; "Via Dolorosa"!
måndag 23 maj 2011
1 Mack
Alexander den Store erövrar större delen av världen och hans rike delas. Tyrannen Antiochos IV Epifanes (kung i seleukidriket) söker förgöra judendomen men mackabeerna sätter sig i hjältemodigt motvärn. Mackabeerupproret 167 f.kr. startade när Antiochos plundrade Jerusalem och ställde upp ett altare till den grekiske guden Zeus i Jerusalems tempel och han förbjöd judiska seder som offer, sabbat och omskärelse (jmför dagens Humanisterna).
MATTATHIAS
En präst i Modeim; Mattathias, blir den tändande gnistan till det judiska upproret. Kungens ämbetsman tvingar stadens invånare att offra på avgudaaltaret och erbjuder Mattathias att offra först. Han vägrar under högljudda protester. När en annan av stadens judar går med på att offra dödas han tillsammans med den syriske ämbetsmannen av Mattathias och upproret startar under ledning av prästen (som strax dör) och hans fem söner.
JUDAS MACKABEOS
Mattathias son Judas Mackabeos (hammaren) blir upprorsledaren och lyckas 164 f Kr driva två syriska arméer på flykten (kap 4) vilket gör att många judar följer honom. Under Judas segerfirande instiftas Chanukka (4:36) som än idag firas bland judarna. Lite senare återintar fiendetrupperna templet (6:28) och Judas dödas (9:18)!
JONATAN OCH SIMON
Mattathias hade fyra ytterligare söner, varav Simon Thassi och Jonathan Apfus var de mest framstående och återinförde den judiska kulten i hela landet. Under Simon blir landet självständigt och Simon blir överstepräst, fältherre och landets domare (13:41). Under en tid därefter upplevde judarna en viss frihet (tills år 63 f.Kr. då landet blev en lydstat under romarriket), även om tiden präglades av interna maktkamper. Simon dödas av sin svärson och Johannes Simons son övertar ledningen!
MATTATHIAS
En präst i Modeim; Mattathias, blir den tändande gnistan till det judiska upproret. Kungens ämbetsman tvingar stadens invånare att offra på avgudaaltaret och erbjuder Mattathias att offra först. Han vägrar under högljudda protester. När en annan av stadens judar går med på att offra dödas han tillsammans med den syriske ämbetsmannen av Mattathias och upproret startar under ledning av prästen (som strax dör) och hans fem söner.
JUDAS MACKABEOS
Mattathias son Judas Mackabeos (hammaren) blir upprorsledaren och lyckas 164 f Kr driva två syriska arméer på flykten (kap 4) vilket gör att många judar följer honom. Under Judas segerfirande instiftas Chanukka (4:36) som än idag firas bland judarna. Lite senare återintar fiendetrupperna templet (6:28) och Judas dödas (9:18)!
JONATAN OCH SIMON
Mattathias hade fyra ytterligare söner, varav Simon Thassi och Jonathan Apfus var de mest framstående och återinförde den judiska kulten i hela landet. Under Simon blir landet självständigt och Simon blir överstepräst, fältherre och landets domare (13:41). Under en tid därefter upplevde judarna en viss frihet (tills år 63 f.Kr. då landet blev en lydstat under romarriket), även om tiden präglades av interna maktkamper. Simon dödas av sin svärson och Johannes Simons son övertar ledningen!
söndag 22 maj 2011
Esra-Nehemja
Babylonierhärskaren Nebudkanessar hade jämnat den heliga staden med marken. Men de som söker världsdominans kommer alltid misslyckas. 539 är det Kyros tur att vara herre på täppan. Så i Esra 1:2f kommer ett "glädjebud":
SERUBBABEL
I fångenskap hade Skriften studerats och Sabbaten firades och Synagogens gudstjänst fick stor betydelse. Profeter som Hesekiel och Jesaja (spec. 40-66) och Daniel blev betydelsefulla. Ett första tappert försök att bygga upp Israel görs under Serubbabel runt 538! Serubbabel var av Davids hus och Josef:s anfader (1 Krön 3:19; Matt 1:12f) och han tar med sig 50 000 människor (av flera miljoner landsflyktiga som alltså prioriterade bekvämlighet före frihet) och tempelskatterna (dock ej arken, ) och bygger ett brännofferaltare och lägger grunden till templet i en ruin. Genom Haggais och Sakarjas verksamhet fullbordas tempelbygget (som inte blir lika ståtligt som innan, se 3:12) och påsken firas i Jerusalem igen (6:19ff).
ESRA
Efter en längre tid kommer den skriftlärde Esra in i händelseförloppet. Esras anfader var Aron, och traditionellt tillskrivs den långa Ps 119 Esra! Esra uppmanar till reformation - genom att be för folket - och det får som resultat att blandäktenskap upplöses (9-10) och folket sätts åt sidan till att vara det heliga folk de kallades att vara! Esra blir här - som präst - en förebild för den store översteprästen, som kommer till templet för att be för sitt folk och utlägga Skrifterna (se Neh 8, sp v10-12 där folket firar gudstjänst och det följer vindrickande och ätande: eukaristiskt???)! Ja den inre meningen med återuppbyggnaden av templet är att Jesus inte skulle födas i Babylon...
NEHEMJA
Nehemja var en uppsatt tjänsteman i exil vid det persiska hovet! Han organiserar återuppbyggandet av de yttre murarna i Jerusalem. Varken hån, anfall eller konspirationer (4:2.8; 6:1ff) kan hindra arbetet och 52 dagar senare är murarna uppbyggda och lövhyddohögtiden (8:13) och Yom Kippur (9:1) firas! Ja förbundet instiftas på nytt (7:e och sista ggn; 2 Mos 33; 34:10ff; 5 Mos 29f; Jos 24:15; 1 Kung 15:9ff; 2 Kung 11:17; 22f)! Och snart avfaller folket igen (13). Den sista profeten i GT Malaki hade också sin verksamhet under denna tid! Avfall och reformation verkar alltid komma parallelt.
"Alla jordens riken har Herren, himlens Gud, givit mig, och han har ålagt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. De av er som tillhör hans folk - må er Gud vara med er - skall bege sig till Jerusalem i Juda och bygga ett hus åt Herren, Israels Gud. Han är den Gud som bor i Jerusalem."Några få människor bestämmer sig för att under Serubbabel (senare under prästen Esras och ståthållaren Nehemjas) ledning göra ett "andra uttåg" och återuppbygga Jerusalem!
SERUBBABEL
I fångenskap hade Skriften studerats och Sabbaten firades och Synagogens gudstjänst fick stor betydelse. Profeter som Hesekiel och Jesaja (spec. 40-66) och Daniel blev betydelsefulla. Ett första tappert försök att bygga upp Israel görs under Serubbabel runt 538! Serubbabel var av Davids hus och Josef:s anfader (1 Krön 3:19; Matt 1:12f) och han tar med sig 50 000 människor (av flera miljoner landsflyktiga som alltså prioriterade bekvämlighet före frihet) och tempelskatterna (dock ej arken, ) och bygger ett brännofferaltare och lägger grunden till templet i en ruin. Genom Haggais och Sakarjas verksamhet fullbordas tempelbygget (som inte blir lika ståtligt som innan, se 3:12) och påsken firas i Jerusalem igen (6:19ff).
ESRA
Efter en längre tid kommer den skriftlärde Esra in i händelseförloppet. Esras anfader var Aron, och traditionellt tillskrivs den långa Ps 119 Esra! Esra uppmanar till reformation - genom att be för folket - och det får som resultat att blandäktenskap upplöses (9-10) och folket sätts åt sidan till att vara det heliga folk de kallades att vara! Esra blir här - som präst - en förebild för den store översteprästen, som kommer till templet för att be för sitt folk och utlägga Skrifterna (se Neh 8, sp v10-12 där folket firar gudstjänst och det följer vindrickande och ätande: eukaristiskt???)! Ja den inre meningen med återuppbyggnaden av templet är att Jesus inte skulle födas i Babylon...
NEHEMJA
Nehemja var en uppsatt tjänsteman i exil vid det persiska hovet! Han organiserar återuppbyggandet av de yttre murarna i Jerusalem. Varken hån, anfall eller konspirationer (4:2.8; 6:1ff) kan hindra arbetet och 52 dagar senare är murarna uppbyggda och lövhyddohögtiden (8:13) och Yom Kippur (9:1) firas! Ja förbundet instiftas på nytt (7:e och sista ggn; 2 Mos 33; 34:10ff; 5 Mos 29f; Jos 24:15; 1 Kung 15:9ff; 2 Kung 11:17; 22f)! Och snart avfaller folket igen (13). Den sista profeten i GT Malaki hade också sin verksamhet under denna tid! Avfall och reformation verkar alltid komma parallelt.
lördag 21 maj 2011
Kungaböckerna
1 och 2 Kung hör ihop med 1+2 Sam (de bildar ett enhetligt verk)! Det börjar i dur och slutar i moll! Från Salomos regering till exil och förslavning (men Gud är med ändå...)!
SALOMO
Gud berikade Salomo med vishet (3:7ff) och han får allt (den fattige vill bli rik, den rike snygg, den snygge kung och kungar vill ha ära)! Salomos gudomliga vishet tål att jämföra med just Guds vishet (3:16ff vs Joh 8:2ff)! I ordspråksboken fins mycket av "den solomska vishetstraditionen" samlad. Även H.V. och Pred tillskrevs (eller skrevs av) Salomo! Salomo stärker landets försvar, blir kosmopolitisk och byggHerren framför andra...
I sin ungdom fick Salomo bygga templet (symboliserar Jesus, se Matt 12:6; Joh 2:18ff och Upp 21:22) men som gammal gubbe låter han det sinnliga bedra den största visheten att endast tjäna JHVH (gubbsjuka?)! Salomos lät sina 1000 kvinnor välja hans gudar (avgudar), istället för att låta Gud utvälja hans Kvinna (som i H.V.)! Inte konstigt att predikaren är så aktuell idag. Bortskämda slynglar ser ingen mening i livet. "Fåfänglighets fåfänglighet. Allt är fåfänglighet och ett jagande efter vind!"
ISRAEL
Efter Salomo klyvs riket i två (pga uteblivna skattelättnader). Det norra riket förstörs 721 av Assyrien. 19 onda avgudadyrkande Kungar styr Israel och tillber Baal i Betel! Mord, stadskupper, intriger och förfall är standard! Dock finns några Kristuslika förebilder; Elia (Matt 11:14; 17:1ff); Elisa (som likt Johannes döparens efterträdare var större, se bl.a. 2 Kung 4-6); Jona (Matt 12:38ff) och de fattigas företrädare Amos!
JUDA
Det södra riket styrs av 20 kungar, varav en minoritet var riktigt bra (8, bl.a. Hiskia och Josia)! Dynastin är Guds utvalda (Davids hus) och därför tilldrar sig Juda störst intresse i GT (jmf Krön) och här fanns templet och de flesta profeterna var här aktiva! När Kungen hör och gör Guds vilja går det väl, men 587 slutar det i katastrof(pga avgudadyrkan), då Babylon intar Jerusalem och förintar staden!
Förlopet förutbådas av profeterna! Här finns flera Kristuslika förebilder, som Jesaja och Sefanja!
SALOMO
Gud berikade Salomo med vishet (3:7ff) och han får allt (den fattige vill bli rik, den rike snygg, den snygge kung och kungar vill ha ära)! Salomos gudomliga vishet tål att jämföra med just Guds vishet (3:16ff vs Joh 8:2ff)! I ordspråksboken fins mycket av "den solomska vishetstraditionen" samlad. Även H.V. och Pred tillskrevs (eller skrevs av) Salomo! Salomo stärker landets försvar, blir kosmopolitisk och byggHerren framför andra...
I sin ungdom fick Salomo bygga templet (symboliserar Jesus, se Matt 12:6; Joh 2:18ff och Upp 21:22) men som gammal gubbe låter han det sinnliga bedra den största visheten att endast tjäna JHVH (gubbsjuka?)! Salomos lät sina 1000 kvinnor välja hans gudar (avgudar), istället för att låta Gud utvälja hans Kvinna (som i H.V.)! Inte konstigt att predikaren är så aktuell idag. Bortskämda slynglar ser ingen mening i livet. "Fåfänglighets fåfänglighet. Allt är fåfänglighet och ett jagande efter vind!"
ISRAEL
Efter Salomo klyvs riket i två (pga uteblivna skattelättnader). Det norra riket förstörs 721 av Assyrien. 19 onda avgudadyrkande Kungar styr Israel och tillber Baal i Betel! Mord, stadskupper, intriger och förfall är standard! Dock finns några Kristuslika förebilder; Elia (Matt 11:14; 17:1ff); Elisa (som likt Johannes döparens efterträdare var större, se bl.a. 2 Kung 4-6); Jona (Matt 12:38ff) och de fattigas företrädare Amos!
JUDA
Det södra riket styrs av 20 kungar, varav en minoritet var riktigt bra (8, bl.a. Hiskia och Josia)! Dynastin är Guds utvalda (Davids hus) och därför tilldrar sig Juda störst intresse i GT (jmf Krön) och här fanns templet och de flesta profeterna var här aktiva! När Kungen hör och gör Guds vilja går det väl, men 587 slutar det i katastrof(pga avgudadyrkan), då Babylon intar Jerusalem och förintar staden!
Förlopet förutbådas av profeterna! Här finns flera Kristuslika förebilder, som Jesaja och Sefanja!
onsdag 18 maj 2011
Samuelsböckerna
SAMUEL
Samuel (=Gud hör) är huvudgestalten bland domarna (dessutom profet och präst och kungainvigare) och får uppleva den största katastrofen att arken rövas bort av filisteerna (kap 4ff).
SAUL
Blir Israels andre kung (efter Abimelek, Dom 8), efter folkets tjat på en egen Kung! Det börjar bra för den långe ståtlige kungen, men slutar i katastrof. Saul blir den själviske kungen (13:9ff; 15:9ff), t o m i sitt självmord!
DAVID
Fåraherden blir en värlskändis. Ingen kung har haft mer inflytande än David. Och i Davids släkt kommer Kristus konungen bli född, se 2 Sam 7:12ff! David var en herde från Betlehem, som smordes till Kung! Han hade ett stort hjärta och förlät och skonade dem som förföljde honom! Dock var han en syndare och han föll tungt i historien om Batseba (2 Sam 11 och även en till synes grym skoningslös kung, se 2 Sam 1:15; 8:2.5.13; 10:18 och se också om polygami i 5:13), men David ångrade sig (Ps 51) och fick upprättelse (och djupt tragiska konsekvenser)! Om David kan bli helgon kan vi alla vandra ut från dessa om(vändelse)vägar. Christe eleison!
Davids förhållande till arken är speciellt intressant att studera (2 Sam 6). Om vi antar att Upp 11:19ff är det som KK alltid hävdat att Maria är (=NT:s förbundsark) blir parallellerna extremt intressanta med Maria! Läs och förbluffas och se gärna Maria-video:n!
Samuel (=Gud hör) är huvudgestalten bland domarna (dessutom profet och präst och kungainvigare) och får uppleva den största katastrofen att arken rövas bort av filisteerna (kap 4ff).
SAUL
Blir Israels andre kung (efter Abimelek, Dom 8), efter folkets tjat på en egen Kung! Det börjar bra för den långe ståtlige kungen, men slutar i katastrof. Saul blir den själviske kungen (13:9ff; 15:9ff), t o m i sitt självmord!
DAVID
Fåraherden blir en värlskändis. Ingen kung har haft mer inflytande än David. Och i Davids släkt kommer Kristus konungen bli född, se 2 Sam 7:12ff! David var en herde från Betlehem, som smordes till Kung! Han hade ett stort hjärta och förlät och skonade dem som förföljde honom! Dock var han en syndare och han föll tungt i historien om Batseba (2 Sam 11 och även en till synes grym skoningslös kung, se 2 Sam 1:15; 8:2.5.13; 10:18 och se också om polygami i 5:13), men David ångrade sig (Ps 51) och fick upprättelse (och djupt tragiska konsekvenser)! Om David kan bli helgon kan vi alla vandra ut från dessa om(vändelse)vägar. Christe eleison!
Davids förhållande till arken är speciellt intressant att studera (2 Sam 6). Om vi antar att Upp 11:19ff är det som KK alltid hävdat att Maria är (=NT:s förbundsark) blir parallellerna extremt intressanta med Maria! Läs och förbluffas och se gärna Maria-video:n!
måndag 16 maj 2011
Varför behövs Skriften?
Titt som tätt anklagas Kyrkan för att vara obiblisk eller ojudisk eller traditionsförslavad. Sanningen är att KK är den mest bibliska instution man kan tänka; eller med Hieronymus ord på 300-talet; ”Att inte känna Skriften betyder att inte känna Kristus. För att förklara det ville jag ge en snabb översikt över de 73-77 böcker som KK har kanonifierat (antalet beror på hur man delar upp de deuterokanonska skrifterna)! I hela mitt vuxna liv har jag sökt undvika 2 avarter av kristendomstolkningar; modernisterna som ofta är o-tro som söker miss-förståelse och fundamentalisterna som är tro som söker kyrklig miss-förståelse och ”överbetonar” bibelns auktoritet, genom att bara hänvisa till Skriften allena (Sola Scriptura)! Jag vill istället tro och därigenom söka förståelse!
Denna blogginledning till "böckernas böcker", ska ses som en glad amatörs sammanställande av varför denna "böckernas bok" är så ljuvlig och älskvärd! Dessa poster är inte alltid vetenskapligt akademiska (då jag inte tror på naturalism i bibelsammanhang, då Gud är alla händelsers - också de i Skriften beskrivna - upphov) eller politisk korrekt (då jag inte tror på PK-kristendom) men korta, katolska, kristologiska och konkreta tolkningshjälpar! Den som vågar brottas med Skriftens universum, blir välsignade. Den som vågar närma sig mässan (koncentrat av Skriften) blir mållös! Den som sugs in i den enade, heliga, katolska och apostoliska Kyrka:ns bibelmättade universum kan inte släppa greppet med mindre att man slutar leva som hon lär (och följdaktligen lära som jag lever, vilket är protestAndarnas slutpunkt)!
Katekesen.se lär sammanfattat (74-83, 113, 120); Den heliga Skrift och den heliga Traditionen har samma gudomliga källsprång, och de ska båda hållas i ära för de komplimenterar varandra och har samma mål. Apostlarna fick uppdraget att predika för alla. De förde vidare budskapet muntligt och senare skriftligt. Traditionen hör samman med Skriften och har överförts genom apostlarnas efterföljare; biskoparna. Den heliga Traditionen är den levande överföring av vad Kyrkan är, tror samt hennes praxis. För att vi ska få del av hela sanningen, behöver vi Kyrkans heliga Tradition. Den bibliska kanon har avgjorts av Kyrkan, som har fått den apostoliska traditionen, för att kunna avgränsa dessa 73 skrifter som heliga.
Denna blogginledning till "böckernas böcker", ska ses som en glad amatörs sammanställande av varför denna "böckernas bok" är så ljuvlig och älskvärd! Dessa poster är inte alltid vetenskapligt akademiska (då jag inte tror på naturalism i bibelsammanhang, då Gud är alla händelsers - också de i Skriften beskrivna - upphov) eller politisk korrekt (då jag inte tror på PK-kristendom) men korta, katolska, kristologiska och konkreta tolkningshjälpar! Den som vågar brottas med Skriftens universum, blir välsignade. Den som vågar närma sig mässan (koncentrat av Skriften) blir mållös! Den som sugs in i den enade, heliga, katolska och apostoliska Kyrka:ns bibelmättade universum kan inte släppa greppet med mindre att man slutar leva som hon lär (och följdaktligen lära som jag lever, vilket är protestAndarnas slutpunkt)!
Katekesen.se lär sammanfattat (74-83, 113, 120); Den heliga Skrift och den heliga Traditionen har samma gudomliga källsprång, och de ska båda hållas i ära för de komplimenterar varandra och har samma mål. Apostlarna fick uppdraget att predika för alla. De förde vidare budskapet muntligt och senare skriftligt. Traditionen hör samman med Skriften och har överförts genom apostlarnas efterföljare; biskoparna. Den heliga Traditionen är den levande överföring av vad Kyrkan är, tror samt hennes praxis. För att vi ska få del av hela sanningen, behöver vi Kyrkans heliga Tradition. Den bibliska kanon har avgjorts av Kyrkan, som har fått den apostoliska traditionen, för att kunna avgränsa dessa 73 skrifter som heliga.
Tradition, Skrift och Kyrka är tätt sammanflätat i kristen tro. Gud har uppenbarat sig och han har använt människor till att förmedla, förvalta och fördjupa Hans oerhörda kärleksfulla arv. Han har gett en uppenbarelse, vilket har traderats i Kyrkan. Uppenbarelsen fick senare också delvis skriftlig form i NT. Men först kom Kyrkan/Israel och sedan traderandet och sedan Skriften, men allt har samma källa, mittpunkt och mål. Gud har utlämnat sig och stigit ner till oss för att vi ska kunna delta i helighetsprocessen, där Gud gör helgon av syndare. Därmed måste ”det mänskliga” få vara med och därmed också ”det kyrkliga”. Inkarnationen handlar ytterst om att Gud blir historisk, mänsklig och svag så att vi ska få bli delaktiga av gudomlig tradition, gudomlig natur (2 Petr 1:4) samt gudomlig Ande. Det är omöjligt att åtskilja Kyrka och Skrift, eller mänskligt och gudomligt. Det Gud har sammanfogat kan människan inte skilja åt (Mark 10:9). Gud är alltså inte bara intimt sammankopplad med endast Ordet, utan Han blir också kött och använder därmed historien och materien i dess helhet. Han använder sig speciellt av den heliga historien; alltså Israels, Kristi samt Kyrkans historia. Vidare används också helig materia i t.ex. sakrament. Traditionen bär i allt detta kyrklig lära, kyrkligt liv och kyrklig kult och ger trosarvet vidare genom tidevarven. Även utan Skriften har Kyrkans rit, liv och lära levt vidare. Men tack och lov har Kyrkan också Skriftarvet. I Skriften har vi tillräckligt med material att ösa ur för livets alla tillfällen och skiften.
Det är en kärlekshistoria utan lyckligt slut, ty det finns inget slut; bara lycka! Men Han är där i ur och skur! Han är begynnelsen och änden. I begynnelsen är inte allt uppenbarat (men likafullt sant) men sucessivt växer ett sant, lidande, livgivande och glädjefyllt ansikte fram. Han menar att dessa böcker är skrivna för dig och att Han älskar dig in i döden! Så läs; ofta, ärligt, överblicksmässigt, förutsättningslöst, med förståelse, med judiska ögon, med Kristus för ögonen, med sanningslidelse (Matt 7:7) och sök vad texten sa då och vad den säger dig just nu!
söndag 15 maj 2011
Josua och efterföljande domare
Efter 40 långa år i öknen kommer endast Kaleb och Josua (Mose ändrar hans namn till Yeshua/Jesus, se 4 Mos 13:17.30 jmf Hebr 4:8) fram till löfteslandet av de vuxna som var vid Sinai! Invånarna i Kanaan bestod av ett antal hedniska folkslag (ofta materiellt välmående) som dyrkade bl.a. de demoniska avgudarna Baal och Astarte (fruktbarhetsgudomar, med människooffer)! Hela boken kan ses som en allegori över Jesus (Yeshua=Josua)! Den nye Moses (Jesus, från Josua i 5 Mos 34:9) leder Guds utvalda över jordan (dopet) in till det utlovade landet (himlen)! Domarboken skildrar folkets förfall (och glömska av Guds tidiga verk, se Dom 2:10f)) och upprättelse med ett antal "domare" ("shofetim"=räddare, som var som typ lagmän, se 2:16)!
JOSHUAS INDELNING OCH UPPDELNING
Kap 1-5 förberedes erövringen och man firar påsk (5:10) och mannat ges inte mer och Josua möter strax därefter en Kristuslik man (5:13) som han faller ner inför och tar av skorna (jmf 2 Mos 3:5). Kap 6-12 skildrar erövringen med början av Jeriko!
Kap 13-21 uppdelning av landet och kap 22-24 skildrar Joshuas sista tid! Två nyckelverser är 24:14f (jmf 5 Mos 30:15ff); "Gör er av med de gudar som era fäder tjänade på andra sidan Eufrat och i Egypten, och tjäna Herren... Jag och min släkt vill tjäna Herren." I Sikem återupprättas här förbundet igen och folket förpliktigar sig att tjäna och höra Gud (t.ex. 24:24)!
DOMARBOKENS INDELNING
7 stora avfallsperioder (sjukdomstillståndet) skildras och 7 stora domare (=läkare, med drastiska mediciner)!
1) En hednisk kung förslavar Israels barn och Kalebs släkting Otniel får Herrens Ande och blir domare. Landet får ro i 40 år!
2) Moab och amalekiterna slår Israel och Ehud befriar dem!
3) Kananeerna förslavar folket och Debora och Barak befriar dem. Debora ses som en förebild till Maria (se 5:7c och 24)!
4) Midjaniterna fick dem i sin hand i 7 år. Gideon räddar dem. 6:12ff är en märklig historia som för tanken till Kristus (se sp v14.19.21). Landet får ro i 40 år!
5) Gideons son gör sig till kung; Abimelek och och berättelsen avslutas med Sikems torn, där befolkningen dränks i blod och Tebes torn där Abimelek tar livet av sig! Domarna Tola och Jair kommer sedan och återställer ordningen!
6) Filisteerna och ammoniterna plågar Israel och skökosonen Jefta bedfriar dem (och dödar sin dotter)!
7) Sista avfallet sker under 40 år under filisteerna! Nasiren (nykterist men hårfager) Simson befriar dem.
SLUTSATS!
Dåtidens a) avgudar tillbads (precis som nutidens kyrkofolk "tillber" materialism, njutningen och makten) vilket gjorde att den b) inre andliga styrkan försvann hos folket. Då brakade den c) yttre politiska och militära skyddet samman för Israel! I förtryck bads det ooch folket d) omvändes och e) Gud svarade. Med "domarstyret" uppkom f) stolthet genom välstånd och nya a) avgudar tillbads. 3000 år senare snurrar detta hjulet vidare. Det enda vi lär av historien är att vi inget lär!
JOSHUAS INDELNING OCH UPPDELNING
Kap 1-5 förberedes erövringen och man firar påsk (5:10) och mannat ges inte mer och Josua möter strax därefter en Kristuslik man (5:13) som han faller ner inför och tar av skorna (jmf 2 Mos 3:5). Kap 6-12 skildrar erövringen med början av Jeriko!
Kap 13-21 uppdelning av landet och kap 22-24 skildrar Joshuas sista tid! Två nyckelverser är 24:14f (jmf 5 Mos 30:15ff); "Gör er av med de gudar som era fäder tjänade på andra sidan Eufrat och i Egypten, och tjäna Herren... Jag och min släkt vill tjäna Herren." I Sikem återupprättas här förbundet igen och folket förpliktigar sig att tjäna och höra Gud (t.ex. 24:24)!
DOMARBOKENS INDELNING
7 stora avfallsperioder (sjukdomstillståndet) skildras och 7 stora domare (=läkare, med drastiska mediciner)!
1) En hednisk kung förslavar Israels barn och Kalebs släkting Otniel får Herrens Ande och blir domare. Landet får ro i 40 år!
2) Moab och amalekiterna slår Israel och Ehud befriar dem!
3) Kananeerna förslavar folket och Debora och Barak befriar dem. Debora ses som en förebild till Maria (se 5:7c och 24)!
4) Midjaniterna fick dem i sin hand i 7 år. Gideon räddar dem. 6:12ff är en märklig historia som för tanken till Kristus (se sp v14.19.21). Landet får ro i 40 år!
5) Gideons son gör sig till kung; Abimelek och och berättelsen avslutas med Sikems torn, där befolkningen dränks i blod och Tebes torn där Abimelek tar livet av sig! Domarna Tola och Jair kommer sedan och återställer ordningen!
6) Filisteerna och ammoniterna plågar Israel och skökosonen Jefta bedfriar dem (och dödar sin dotter)!
7) Sista avfallet sker under 40 år under filisteerna! Nasiren (nykterist men hårfager) Simson befriar dem.
SLUTSATS!
Dåtidens a) avgudar tillbads (precis som nutidens kyrkofolk "tillber" materialism, njutningen och makten) vilket gjorde att den b) inre andliga styrkan försvann hos folket. Då brakade den c) yttre politiska och militära skyddet samman för Israel! I förtryck bads det ooch folket d) omvändes och e) Gud svarade. Med "domarstyret" uppkom f) stolthet genom välstånd och nya a) avgudar tillbads. 3000 år senare snurrar detta hjulet vidare. Det enda vi lär av historien är att vi inget lär!
fredag 13 maj 2011
Uttåget
Exodus är GT:s grundbult! Israel befrias (utkallas; "lekh lekha"="gå till/för dig") och lagen ges! Detta mönster är förebilden för Guds handlande; kallar dig, låter dig vandra och kommer allt förvandla (20:2)! Läs gärna boken allegoriskt som Kristus som leder sin Kyrka från ondskans och dödens makt genom ökenlivet till himlen (jmf Rom 6:2f; 1 Kor 5:7 och 10:1f)!
MOSE I EGYPTEN
På 1730-talet kommer hyksos-stammar över makten i Egypten! Det är i denna miljön 2 Mos tar sin utgång. Dåtidens supermakt, med konstskicklig arkitektur är det hov som prins Mose växer upp i! Israels folk (de har från 70=fullhet/universialitet i 1:5 - jmf 1 Mos 10 - växt kollosalt 1:7) är slavar och deras gossebarn skall dödas (jmf rabbinskt tradition som menar att: "faraos astrologer blev varse att Israels räddare skulle födas" och Matt 2:13ff). Mose räddas (genom vatten), men i 40-årsåldern dödar han en egyptier (som slår en Israelit) och får faraon:s (troligen Raamses II; alltså Ra-moses, eventuellt halvbror som i "Prince of Egypt")) dödsstraff och flyr för sitt liv (se nedan: "Mose som herde")! Vid sin återkomst till den nye faraon blir det en kamp mellan Gud och Faraon (Egyptiernas Gud - Ra - inkarnerad) och egyptens gudaväsen (t.ex. Nilen - Hapi/Sobek/Osiris; Grodor - Hekt, jmf Upp16:3; Oxar - Apis och Ljus - AmonRa). Farao förhärdar sitt hjärta (7:13f.22; 8:15.19.32; 9:7.12.34f;10:20.27;11.10; obs att det först är Farao som förstockar sig, sedan att Gud sägs förstocka). Därefter kommer den stora eukatastrofen (påsken)! Jag kommer beskriva påsken/påskliturgin mer ingående under 4 Mos! Folket blir nu iaf befriat från egyptiernas slaveri!
MOSE SOM HERDE
Den midjanitiske (semitisk nomadstam) prästen Jetro :s dotter blir "mördaren" Moses hustru och här stannar han i 40 år och vaktar får! Vid Sinai (=Horeb) uppenbarar sig Gud som en ängel (överHerden?) i en eldslåga (jmf Abrahams Eldsförbund i 1 Mos 15:17)! Gud talar, nämner namnet (Jag är den jag är = som anspelar på det heliga onämnbara tetragrammet JHWH) och begär offerliturgi (3:12c,18) på detta berg! Mose tar av sandalerna, skyler ansiktet (v5f, jmf 33:18ff; 40:35 och Jes 6:5) och tvivlar på sin förmåga (v11; 4:1.13; 5:22 o s v)! Men Gud är Abrahams, Isak och Jakobs Gud! Han hade lovat Abraham (1 Mos 15:13ff jmf 6:8) att de förtryckta arvingarna skulle befrias, Han håller vad Han lovat; Han är Sann! Mose får till sin hjälp Guds förbund (se 4:24 - en märklig berättelse men som visar att blodet och omskärelsen skyddar; 6:4); löfte om att Guds är med; "trolldom" (underverk); prästerskap/talförare (brodern Aron, se 4:14) och "Påskalammsblodet"! Sippora - Moses fru - och hennes far prästen Jetro, får möta Israels herde igen i kap 18 ute i öknen och där höll de måltid med Moses inför Gud (18:12)! Gud är större än en Gud för Israels folk, ja kanske att eukaristin skymtar redan just här!
MOSE SOM LAGGIVARE OCH LITURGIGIVARE
På Sinai möter Gud sitt folk och ger det sin lag och liturgi! Lagen börjar med monoteism och avgudabildförbud (20:4)! De fortsätter med regler som har med människors relationer att göra (7 bud)! Dessa regler finns i stor mängd framöver (tar upp det mer under 3:e och 4:e Mos)! Även liturgiska högtider och regler fastställs! De 3 stora högtiderna (23:14) instiftas; Påsken (eller det osyrade brödets 7 dagars högtid); Shavout (=skördehögtid=pingst) och Sukkot (lövhyddohögtiden)! Och i kapitel 24 upprättas Förbundet (förnyas efter guldkalvehädelsen i 34) inför Gud och bekräftas med folkets: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra och lyda."! Och brännoffer och slaktoffer utförs, med blodsstänk och efter att de skådat Gud åt de och drack (24:11; eukaristiförebild?)! Sedan följer instruktioner för tabernaklet, ty Gud skulle bo mitt ibland dem (25:8, jmf Joh 2:18ff och Upp 21:22)! Israels heligaste föremål var den gyllene (mister inte glansen) förbundsarken med lagen inuti och nådastolen (=kappórät) ovanpå! Nådastolen hade en dubbel funktion; dels stänktes försoningsblodet här och dels tronade Gud här (Han uppenbarar sig här och talar t o m där 25:22; jmf 33 - där JHWH talar med Mose i Josua:s närvaro - 40:34 och 4 Mos 7:89)!
Hela 2 Mos är ett liturgiskt lexikon med en kristocentrisk mitt t.ex.;påskalammet; uttåget; molnstoden (går framför, ljuset med dubbelnatur, se 14:20); mannat (16:14, jmf Upp 2:17b); vattnet ur klippan (slagen klippa, se Joh 4:13f och 7); tabernaklet (Guds fysiska boning, jmf Joh 1:14, se den exklusiva östportens blodröda färg i 27:16); skådebröden; Mose; Aron översteprästen; offren (som förebådar det stora offret som eukaristin närvarogör); förlåten; eviga ljuset; prästskrudar; bjällror (jmf primklockor); tvagningar och prästsmörjelsen etc etc!
MOSE I EGYPTEN
På 1730-talet kommer hyksos-stammar över makten i Egypten! Det är i denna miljön 2 Mos tar sin utgång. Dåtidens supermakt, med konstskicklig arkitektur är det hov som prins Mose växer upp i! Israels folk (de har från 70=fullhet/universialitet i 1:5 - jmf 1 Mos 10 - växt kollosalt 1:7) är slavar och deras gossebarn skall dödas (jmf rabbinskt tradition som menar att: "faraos astrologer blev varse att Israels räddare skulle födas" och Matt 2:13ff). Mose räddas (genom vatten), men i 40-årsåldern dödar han en egyptier (som slår en Israelit) och får faraon:s (troligen Raamses II; alltså Ra-moses, eventuellt halvbror som i "Prince of Egypt")) dödsstraff och flyr för sitt liv (se nedan: "Mose som herde")! Vid sin återkomst till den nye faraon blir det en kamp mellan Gud och Faraon (Egyptiernas Gud - Ra - inkarnerad) och egyptens gudaväsen (t.ex. Nilen - Hapi/Sobek/Osiris; Grodor - Hekt, jmf Upp16:3; Oxar - Apis och Ljus - AmonRa). Farao förhärdar sitt hjärta (7:13f.22; 8:15.19.32; 9:7.12.34f;10:20.27;11.10; obs att det först är Farao som förstockar sig, sedan att Gud sägs förstocka). Därefter kommer den stora eukatastrofen (påsken)! Jag kommer beskriva påsken/påskliturgin mer ingående under 4 Mos! Folket blir nu iaf befriat från egyptiernas slaveri!
MOSE SOM HERDE
Den midjanitiske (semitisk nomadstam) prästen Jetro :s dotter blir "mördaren" Moses hustru och här stannar han i 40 år och vaktar får! Vid Sinai (=Horeb) uppenbarar sig Gud som en ängel (överHerden?) i en eldslåga (jmf Abrahams Eldsförbund i 1 Mos 15:17)! Gud talar, nämner namnet (Jag är den jag är = som anspelar på det heliga onämnbara tetragrammet JHWH) och begär offerliturgi (3:12c,18) på detta berg! Mose tar av sandalerna, skyler ansiktet (v5f, jmf 33:18ff; 40:35 och Jes 6:5) och tvivlar på sin förmåga (v11; 4:1.13; 5:22 o s v)! Men Gud är Abrahams, Isak och Jakobs Gud! Han hade lovat Abraham (1 Mos 15:13ff jmf 6:8) att de förtryckta arvingarna skulle befrias, Han håller vad Han lovat; Han är Sann! Mose får till sin hjälp Guds förbund (se 4:24 - en märklig berättelse men som visar att blodet och omskärelsen skyddar; 6:4); löfte om att Guds är med; "trolldom" (underverk); prästerskap/talförare (brodern Aron, se 4:14) och "Påskalammsblodet"! Sippora - Moses fru - och hennes far prästen Jetro, får möta Israels herde igen i kap 18 ute i öknen och där höll de måltid med Moses inför Gud (18:12)! Gud är större än en Gud för Israels folk, ja kanske att eukaristin skymtar redan just här!
MOSE SOM LAGGIVARE OCH LITURGIGIVARE
På Sinai möter Gud sitt folk och ger det sin lag och liturgi! Lagen börjar med monoteism och avgudabildförbud (20:4)! De fortsätter med regler som har med människors relationer att göra (7 bud)! Dessa regler finns i stor mängd framöver (tar upp det mer under 3:e och 4:e Mos)! Även liturgiska högtider och regler fastställs! De 3 stora högtiderna (23:14) instiftas; Påsken (eller det osyrade brödets 7 dagars högtid); Shavout (=skördehögtid=pingst) och Sukkot (lövhyddohögtiden)! Och i kapitel 24 upprättas Förbundet (förnyas efter guldkalvehädelsen i 34) inför Gud och bekräftas med folkets: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra och lyda."! Och brännoffer och slaktoffer utförs, med blodsstänk och efter att de skådat Gud åt de och drack (24:11; eukaristiförebild?)! Sedan följer instruktioner för tabernaklet, ty Gud skulle bo mitt ibland dem (25:8, jmf Joh 2:18ff och Upp 21:22)! Israels heligaste föremål var den gyllene (mister inte glansen) förbundsarken med lagen inuti och nådastolen (=kappórät) ovanpå! Nådastolen hade en dubbel funktion; dels stänktes försoningsblodet här och dels tronade Gud här (Han uppenbarar sig här och talar t o m där 25:22; jmf 33 - där JHWH talar med Mose i Josua:s närvaro - 40:34 och 4 Mos 7:89)!
Hela 2 Mos är ett liturgiskt lexikon med en kristocentrisk mitt t.ex.;påskalammet; uttåget; molnstoden (går framför, ljuset med dubbelnatur, se 14:20); mannat (16:14, jmf Upp 2:17b); vattnet ur klippan (slagen klippa, se Joh 4:13f och 7); tabernaklet (Guds fysiska boning, jmf Joh 1:14, se den exklusiva östportens blodröda färg i 27:16); skådebröden; Mose; Aron översteprästen; offren (som förebådar det stora offret som eukaristin närvarogör); förlåten; eviga ljuset; prästskrudar; bjällror (jmf primklockor); tvagningar och prästsmörjelsen etc etc!
onsdag 11 maj 2011
Luk: det självuppoffrande evangeliet!
Lukas representeras oftast med en oxe! Detta eftersom Luk börjar med Sakarias offer i templet. I överförd mening representerar det Kristus, vårt offerlamm (22:19); det offer som varje dag bärs fram i Kyrkan! Lukas omnämns i Kol 4:14 som "Vår käre Lukas, läkaren" och Paulus har honom ensam hos sig nära döden (2 Tim 4:11)! Han var troligen grek och försöker ofta förklara hebreiska termer i Luk! I Luk 1:3 ser vi syftet med Evangeliet; "efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos"! Ffa Apg - men också - Luk har därmed drag av apologetisk försvarsskrift till de grekisktalande (Matt verkar riktat till judekristna och Mark till romare, jmf Joh 19:20)!
SÄRDRAG
Luk särdrag är Kristi mänsklighet; omtanke om de små (t.ex. 6:20; 7:37; 17:12 och 23:43) och helanden (typisk Dr)! Men även två lite osynligare medspelare finns med här; GudsModer och dHA (som omnämns 22 ggr själv, men de två har blivit ett - se 1:35 - och båda är kitet i bönen; som är ytterligare ett särdrag)! Luk har en hel del eget material (utöver Matt och Mark) som finns mestadels i Luk kap 1-2 och 10-18! Annat specifikt lukianskt är ett; "fattigdom:s (1:53; 11:41; 12:15ff; 16:9.19ff), förlorare:s (9:10; 19; 23:39ff); feminint (2:36ff; 7:11ff; 8:2; 10:38ff; 24:10) och fröjdefullt (kap 2; 10:17-21; 15:7-10; 24:41)"; ffff-perspektiv!
INDELNING
Boken kan delas i 4 avsnitt; förhistoria (1:1-4:13); runt Galileen (4:14-9:50) där Jesus förkastas i hemstaden i kap 4; förmedlar kallelsen till fiskare i kap 5; förkunnar och friskförklarar; förbarmar sig över de fallna i kap 7; förvandlas på förklaringsberget i kap 9! Del 3 är resan upp mot Jerusalem (9:51-19:27); även kallat samarieavsnittet, med många "unika" liknelser, se t.ex. 15 och 16:19ff och en dramatisk vändpunkt i 11:15 (Jesus anklagas för att vara "demon-regisiör") och sist passionshistorien (19:28-24:53) med intåget, begråtandet, rensningen, tempelundervisning, passionen, uppståndelse och himmelsfärd!
NÅGRA KATOLSKA LUKASORD
Luk 5:1ff Påvens båt
Luk 10:16 Apostolisk auktoritet
Luk 20:38 En Gud för de levande; även patriarkerna
Luk 22:31 Påvens roll och tro som aldrig tar slut
Luk 24:12 (jmf Joh 20:3ff) Petrus går ensam in i graven!
SÄRDRAG
Luk särdrag är Kristi mänsklighet; omtanke om de små (t.ex. 6:20; 7:37; 17:12 och 23:43) och helanden (typisk Dr)! Men även två lite osynligare medspelare finns med här; GudsModer och dHA (som omnämns 22 ggr själv, men de två har blivit ett - se 1:35 - och båda är kitet i bönen; som är ytterligare ett särdrag)! Luk har en hel del eget material (utöver Matt och Mark) som finns mestadels i Luk kap 1-2 och 10-18! Annat specifikt lukianskt är ett; "fattigdom:s (1:53; 11:41; 12:15ff; 16:9.19ff), förlorare:s (9:10; 19; 23:39ff); feminint (2:36ff; 7:11ff; 8:2; 10:38ff; 24:10) och fröjdefullt (kap 2; 10:17-21; 15:7-10; 24:41)"; ffff-perspektiv!
INDELNING
Boken kan delas i 4 avsnitt; förhistoria (1:1-4:13); runt Galileen (4:14-9:50) där Jesus förkastas i hemstaden i kap 4; förmedlar kallelsen till fiskare i kap 5; förkunnar och friskförklarar; förbarmar sig över de fallna i kap 7; förvandlas på förklaringsberget i kap 9! Del 3 är resan upp mot Jerusalem (9:51-19:27); även kallat samarieavsnittet, med många "unika" liknelser, se t.ex. 15 och 16:19ff och en dramatisk vändpunkt i 11:15 (Jesus anklagas för att vara "demon-regisiör") och sist passionshistorien (19:28-24:53) med intåget, begråtandet, rensningen, tempelundervisning, passionen, uppståndelse och himmelsfärd!
NÅGRA KATOLSKA LUKASORD
Luk 1-2 GudsModerns (1:43) protoevangelium (jmf 1 Mos 3:15)
Luk 5:1ff Påvens båt
Luk 10:16 Apostolisk auktoritet
Luk 20:38 En Gud för de levande; även patriarkerna
Luk 22:31 Påvens roll och tro som aldrig tar slut
Luk 24:12 (jmf Joh 20:3ff) Petrus går ensam in i graven!
tisdag 10 maj 2011
Utväljelsen
EN MAN OCH ETT FÖRBUND
Från kap 12 i 1 Mos börjar Guds frälsningsplan med hela världen (12:3) ta konkret form! Men redan innan har det anats (2:3; 3:15; 4:1-10; 5:22-24; 6:8; 8:1 - denna vers är mittpunkten i 18-punktad parallelism historien om Noa - och 9:1), men nu får Abram ett speciellt judiskt förbund. 4 förbund instiftas i 1 Mos; 1:a universiella genom Adam (2:3) och 2:a genom Noa (9) och senare specifika judiska förbund med Abraham (15-17) och Jakob (Israel, se 28:10ff och 32:24ff)! Abrahams förbund sluts i kap 15 mellan itukapade köttstycken (m a o just SÅ sker om du bryter förbundet) och med en flammande eld i dess mitt och dess tecken blir omskärelsen! Löftena innefattar "stort folk", ett land och en son! Och Abraham trodde (och gjorde) och lät Gud vara Gud...
ISRAEL
Gud använder syndfulla människor, då som nu! Jakob var inte Guds bästa barn (heller). Men nästan halva 1 Mos ägnas åt honom (föds 25:26) och hans toledot (10:e som börjar i 37:2). Jakob kämpar/brottas bokstavligen med Gud (en man, se 32:24) och Gud straffar och välsignar (v26 jmf 35:11c; 49:10). Genom Israel:s (Jakobs nya namn) barn blev de 12 stamfäder som besatte landet. Ur kamp föds troshjältar!
FÖRDOLD KRISTUS
Bibeln börjar universiellt! Men Guds plan blir mer och mer specifik (49:10; 2 Sam 7:11ff), tills Han själv står där som ett X och blir skärningspunkten för historien, då expanderas frälsningsplanen igen (som X:et) till apostlarna och sedan till alla folk (katolskt)!
Josefs historia är verkligen en bild av Kristus (kap 37ff). Han var herde (som Abel (4:2) och Jakob (kap 29f)); bröderna vill dräpa honom (37:20.26f, alltså föraktad) blir såld för silver, fängslas på falska anklagelser och "Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott. Han ville göra det som nu har skett och därigenom bevara många människor vid liv. Var inte rädda..." (50:20f). Josefs handlande blev själavårdande; för dem och för oss!
Ytterligare symboler för Jesus är de tre männen; Abraham får möta (18, se speciellt v20-22); Melkisedek (14) kung och präst i (Jeru-)Salem, som bar ut bröd och vin (v18)! Även Isaks offer (22) vid Moria berg (=Jerusalem). Isak bär träet, men det finns löften (v5.14.18). Och sist himlastegen (28), både GudsModer och Korset är uppfyllelsen av Jakobs dröm!
Från kap 12 i 1 Mos börjar Guds frälsningsplan med hela världen (12:3) ta konkret form! Men redan innan har det anats (2:3; 3:15; 4:1-10; 5:22-24; 6:8; 8:1 - denna vers är mittpunkten i 18-punktad parallelism historien om Noa - och 9:1), men nu får Abram ett speciellt judiskt förbund. 4 förbund instiftas i 1 Mos; 1:a universiella genom Adam (2:3) och 2:a genom Noa (9) och senare specifika judiska förbund med Abraham (15-17) och Jakob (Israel, se 28:10ff och 32:24ff)! Abrahams förbund sluts i kap 15 mellan itukapade köttstycken (m a o just SÅ sker om du bryter förbundet) och med en flammande eld i dess mitt och dess tecken blir omskärelsen! Löftena innefattar "stort folk", ett land och en son! Och Abraham trodde (och gjorde) och lät Gud vara Gud...
ISRAEL
Gud använder syndfulla människor, då som nu! Jakob var inte Guds bästa barn (heller). Men nästan halva 1 Mos ägnas åt honom (föds 25:26) och hans toledot (10:e som börjar i 37:2). Jakob kämpar/brottas bokstavligen med Gud (en man, se 32:24) och Gud straffar och välsignar (v26 jmf 35:11c; 49:10). Genom Israel:s (Jakobs nya namn) barn blev de 12 stamfäder som besatte landet. Ur kamp föds troshjältar!
FÖRDOLD KRISTUS
Bibeln börjar universiellt! Men Guds plan blir mer och mer specifik (49:10; 2 Sam 7:11ff), tills Han själv står där som ett X och blir skärningspunkten för historien, då expanderas frälsningsplanen igen (som X:et) till apostlarna och sedan till alla folk (katolskt)!
Josefs historia är verkligen en bild av Kristus (kap 37ff). Han var herde (som Abel (4:2) och Jakob (kap 29f)); bröderna vill dräpa honom (37:20.26f, alltså föraktad) blir såld för silver, fängslas på falska anklagelser och "Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott. Han ville göra det som nu har skett och därigenom bevara många människor vid liv. Var inte rädda..." (50:20f). Josefs handlande blev själavårdande; för dem och för oss!
Ytterligare symboler för Jesus är de tre männen; Abraham får möta (18, se speciellt v20-22); Melkisedek (14) kung och präst i (Jeru-)Salem, som bar ut bröd och vin (v18)! Även Isaks offer (22) vid Moria berg (=Jerusalem). Isak bär träet, men det finns löften (v5.14.18). Och sist himlastegen (28), både GudsModer och Korset är uppfyllelsen av Jakobs dröm!
Begynnelsens begynnelse
"Bereshit bara Elohim et hashamayim ve'et ha'arets"
I begynelsen skapade Gud himmel och jord.
Vad menas med det? Här finns 2 illaluktande avfalls-diken. Det ena är att tro att 1:1-2:3 är just en bokstavlig beskrivning av hur allt skedde (fundamentalism) och det andra att detta är en saga för god för att vara sann (ateistisk naturalism eller dess "frommare" utlöpare: modernism)! Berättelsen är ingen naturvetenskaplig berättelse (snarast ett teologiskt zoom:ande över begynnelsen), men den är sann (se "Vem har gjort..." nedan)!
EN RELATION SKAPAR EN AVBILD
Den gyllne (medel)vägen är Kyrkans (ofundamentalistisk och omodern), se 1:a artikeln över trosbekännelsen i KKK!
Från Skriften och katekesen ser vi att skapelsen finns till Guds ära. Gud älskade och är godhet, därför finns allt genom Guds oändliga vishet och kraft (KKK 293-5)! Världen är God; ty "Och Gud såg att det var gott (tov)" upprepas 7 ggr (efter människans skapelse sägs t o m MYCKET GOTT, 1:31)! Allt gott är skapat av Godheten själv!
SYNDENS ACCELERATION I 4:a TOLEDOT:er OCH EN ÅTER-LÖSNING
Om allt är gott, varför finns då det onda? Antingen kommer ondskan från Gud, naturen eller oss! Svaret ges i nästa berättelse/"toledot"(="detta är berättelsen om") där syndafallet och syskonmord beskrivs (2:4-4:26) och i nästa "snusk:iga toledot" (5:1-6:8, märk 6:2-6 om ondskans acceleration och att Gud "ångrar" människans skapelse) och i nästa toledot om syndaflod (6:9-9:29) och i språkförbistring:ens 4:e toledot (10:1-11:9) där Gud (plural=oss i 11:7) stiger ner och förbistrar folkens tungomål (jmf Apg 2:2ff)! Skapelse, sedan syndafall och accelererande syndakonsekvenser och löftet om Kvinnans SÄD (Jesus) som ska krossa Ormen (=nachash, jmf Jes 27:1 och draken i Upp 12)!
Mänskligheten (=Adam) levde i fullkomlig harmoni (shalom) med Gud, sin nästa och skapelsen och så bryts allt sönder (3:8.12.16.17.19). Tillvaron krackelerar och döden gör sitt intåg, för att inte allt ska gå fullständigt galet! "O Felix Culpa" (o saliga syndafall), ty döden har med Kristi död utplånats. Syndens upplevelser och separation - symboliserat och konkretiserat i ätandet - har i Eucharistin fått sitt motgift (jmf 2 Mos 32:4-6.20)! O hur nödvändig var icke Adams synd, som Kristi död har överskylt, O du saliga skuld, som förtjänade en sådan frälsare! Det är härligt och fullkomligt paradis-likt att fira katolsk påsk!
VEM HAR GJORT ALLT SÅ SKÖNT?
Darwinism är inte en enhetlig lära. Den kan användas på 3 plan. a) Hur kom olika arter att uppstå på jorden, vilket kan följas av fossillager! b) Hur skedde detta? Jo genom naturligt urval; "den starkes överlevnad"! c) Detta "hur" kan hävdas förklara hela världen och visar att den design som finns är helt inomvärldslig och "naturlig" (=o-gudaktig)! Detta 3:e plan är ett helt ovetenskapligt och a-teistiskt fundamentalistiskt blindskär. Det är rent filosofiskt hittepå och kan varken stödjas eller förkastas av empirisk vetenskap!
Kyrkan hävdar att varje människas själ är av gudomligt ursprung (allt har ytterst detta ursprung) och att mänskligheten härstammar från ett par. Det är fullt kompartibelt med naturvetenskapens beskrivningar av hur allt levande kommit till! 1 Mos förklarar hur vattnet frambringar ett vimmel av levande varelser (1:20) och må jorden frambringa levande varelser (1:24) och sedan görs vi till Guds (oss i plural) avbild (1:26), och danar oss av stoft från jorden och inblåser sin livsande (2:7)! Den beskriver inte hur Gud skapar (inte ens när) utan bara Vem och varför (av godhet)! Hur exakt Gud skapade världen och livet vet vi ej (trolig evolution), men vi vet att Han skapade din själ och ditt medvetande (och Soldyrkare göre sig icke besvär, ty Han skapade himlakropparna med)! Då kan vi spåra Guds fotspår i paradiset. Om Gud givit oss rationalitet, kan vi förstå något av skapelsen. Om du tvivlar, läs 1:a kapitlet i böckernas bok igen och igen och igen. Den är obeskrivligt skön i all sin enkelhet! "Bereshit bara Elohim"!
I begynelsen skapade Gud himmel och jord.
Vad menas med det? Här finns 2 illaluktande avfalls-diken. Det ena är att tro att 1:1-2:3 är just en bokstavlig beskrivning av hur allt skedde (fundamentalism) och det andra att detta är en saga för god för att vara sann (ateistisk naturalism eller dess "frommare" utlöpare: modernism)! Berättelsen är ingen naturvetenskaplig berättelse (snarast ett teologiskt zoom:ande över begynnelsen), men den är sann (se "Vem har gjort..." nedan)!
EN RELATION SKAPAR EN AVBILD
Den gyllne (medel)vägen är Kyrkans (ofundamentalistisk och omodern), se 1:a artikeln över trosbekännelsen i KKK!
"”Varifrån kommer vi?” ”Vart går vi?” ”Vilket är vårt ursprung?” ”Vilket är vårt mål?” ”Varifrån kommer och vart går allt som finns?” De två frågorna – om ursprunget och om målet – kan inte skiljas åt. De är avgörande för den mening och den riktning vi ger åt vårt liv och vår gärning." (KKK 282)I KKK 291 förklaras att Joh 1 förtydligar att i begynnelsen fanns Ordet (Kristus). Just ”RaSHiT” (från Be-rashit) har betydelsen ”den förste/huvudet/förstlingen”. Gud skapar ("Elohim bara") alltså genom den förste (rashit) och Guds Ande (ruach) svävar över vattnet (1:2)! KKK293; "Skapelsen är den heliga Treenighetens gemensamma verk." (jmf även "oss" i 1:1f.26; 11:7, se nedan)!
"...tre ting utsägs i dessa Bibelns första ord: den evige Guden har låtit allt som finns utanför honom själv få en början. Han ensam är skaparen (verbet ”skapa” på hebreiska bara’– har alltid Gud som subjekt). Allt som finns (detta uttrycks av formuleringen ”himmel och jord”) beror utan undantag av honom som ger det existens." (KKK 290)
Från Skriften och katekesen ser vi att skapelsen finns till Guds ära. Gud älskade och är godhet, därför finns allt genom Guds oändliga vishet och kraft (KKK 293-5)! Världen är God; ty "Och Gud såg att det var gott (tov)" upprepas 7 ggr (efter människans skapelse sägs t o m MYCKET GOTT, 1:31)! Allt gott är skapat av Godheten själv!
SYNDENS ACCELERATION I 4:a TOLEDOT:er OCH EN ÅTER-LÖSNING
Om allt är gott, varför finns då det onda? Antingen kommer ondskan från Gud, naturen eller oss! Svaret ges i nästa berättelse/"toledot"(="detta är berättelsen om") där syndafallet och syskonmord beskrivs (2:4-4:26) och i nästa "snusk:iga toledot" (5:1-6:8, märk 6:2-6 om ondskans acceleration och att Gud "ångrar" människans skapelse) och i nästa toledot om syndaflod (6:9-9:29) och i språkförbistring:ens 4:e toledot (10:1-11:9) där Gud (plural=oss i 11:7) stiger ner och förbistrar folkens tungomål (jmf Apg 2:2ff)! Skapelse, sedan syndafall och accelererande syndakonsekvenser och löftet om Kvinnans SÄD (Jesus) som ska krossa Ormen (=nachash, jmf Jes 27:1 och draken i Upp 12)!
Mänskligheten (=Adam) levde i fullkomlig harmoni (shalom) med Gud, sin nästa och skapelsen och så bryts allt sönder (3:8.12.16.17.19). Tillvaron krackelerar och döden gör sitt intåg, för att inte allt ska gå fullständigt galet! "O Felix Culpa" (o saliga syndafall), ty döden har med Kristi död utplånats. Syndens upplevelser och separation - symboliserat och konkretiserat i ätandet - har i Eucharistin fått sitt motgift (jmf 2 Mos 32:4-6.20)! O hur nödvändig var icke Adams synd, som Kristi död har överskylt, O du saliga skuld, som förtjänade en sådan frälsare! Det är härligt och fullkomligt paradis-likt att fira katolsk påsk!
VEM HAR GJORT ALLT SÅ SKÖNT?
Darwinism är inte en enhetlig lära. Den kan användas på 3 plan. a) Hur kom olika arter att uppstå på jorden, vilket kan följas av fossillager! b) Hur skedde detta? Jo genom naturligt urval; "den starkes överlevnad"! c) Detta "hur" kan hävdas förklara hela världen och visar att den design som finns är helt inomvärldslig och "naturlig" (=o-gudaktig)! Detta 3:e plan är ett helt ovetenskapligt och a-teistiskt fundamentalistiskt blindskär. Det är rent filosofiskt hittepå och kan varken stödjas eller förkastas av empirisk vetenskap!
Kyrkan hävdar att varje människas själ är av gudomligt ursprung (allt har ytterst detta ursprung) och att mänskligheten härstammar från ett par. Det är fullt kompartibelt med naturvetenskapens beskrivningar av hur allt levande kommit till! 1 Mos förklarar hur vattnet frambringar ett vimmel av levande varelser (1:20) och må jorden frambringa levande varelser (1:24) och sedan görs vi till Guds (oss i plural) avbild (1:26), och danar oss av stoft från jorden och inblåser sin livsande (2:7)! Den beskriver inte hur Gud skapar (inte ens när) utan bara Vem och varför (av godhet)! Hur exakt Gud skapade världen och livet vet vi ej (trolig evolution), men vi vet att Han skapade din själ och ditt medvetande (och Soldyrkare göre sig icke besvär, ty Han skapade himlakropparna med)! Då kan vi spåra Guds fotspår i paradiset. Om Gud givit oss rationalitet, kan vi förstå något av skapelsen. Om du tvivlar, läs 1:a kapitlet i böckernas bok igen och igen och igen. Den är obeskrivligt skön i all sin enkelhet! "Bereshit bara Elohim"!
måndag 9 maj 2011
Ps! Lär oss att be!
Den mest använda bönboken i världen är psaltaren (=harpa=liturgiskt instrument=orgeln)! Här förenas hela livet; liturgisk vördnad, förtvivlan, jublande bön, ångerst, skönhet, förbannelse av ondskan och tillbedjan/lovprisning/tacksägelse (eucharistia) av treenig Gud!
TIDEBÖN
Tidebön är att utifrån judisk (och allmänkristen) sed att be under flera tidsperioder under dagen. Bönen gärdades (omslöts) av dygnets alla växlingar, genom tidegärdens samlade böneskatter, vilka hämtats bl.a. från den "judiska bönboken"; ”Psaltaren”, se Ps 119:62.164; Apg 3:1; 10:9.30; 16:25; 1 Kor 14:26; Ef 5:19; Kol 3:16 och 1 Tess 3:10.
INDELNING
Ps är indelad i 5 böcker (som Torahn); 1-41 och 42-72 (Davids Ps); 73-90; 91-106; 107-150! Ps 114-118 är de psalmer som sjungs i Mark 14:26 (hallelpsalmerna) vid påskmåltiden! Man kan också dela in dem enligt Fader Vår:s 7 böner (Hellström, s 109);
LovPs (Helgat varde ditt namn; se t.ex. 100; 103f; 113; 135);
MessiasPs (Tillkomme ditt rike, se nedan och t.ex. 2; 22-24; 28; 45; 72; 89; 110; 132; 144);
DidaktiskPs (Ske din vilja, se t.ex. 1; 74; 78; 89; 119);
EukaristiskaPs (giv oss vårt dagliga bröd, se t.ex. 20; 23; 78:18-25; 104:14f; 116:13; 14515f);
BotPs (Förlåt oss våra skulder; se t.ex. 6; 32; 38; 51; 102; 130; 143);
FrestelsePs (Inled oss inte i frestelse, se t.ex. 36; 59);
KlagoPs (Fräls oss ifrån ondo, se t.ex. 7; 10; 35, 44 ; 55; 58f; 69; 74; 79; 109)!
JESU HJÄRTA
Ps låter oss se in i människans hjärta, men vi får också se in i Guds hjärta. Han som är den som är; har ett ansikte i Ps! Jesu hjärta slår mellan raderna i Ps. Det var/är Hans egen bönbok. Vi i Hans familj får använda den och bli lika Honom, ty detta är en himmelsk bönbok som kommer finnas i evigheters evighet! Om Kristologiska profetiska utsagor se;
Ps 2 (jmf Matt 3:17)
Ps 8 (jmf Hebr 2:8)
Ps 14:7 (Ps 14:1 talar om ateismens dårskap)!
Ps 16 en passionsPs (jmf Mark 16:6f)!
Ps 20: speciellt vers 3 och 7
Ps 22 passionsPs med stort P (jmf med passionshistorien)
Ps 24 Ärans Konung går in genom porten!
Ps 34:21 (jmf Joh 20:25-27)
Ps 35 (jmf v11a m Mark 14:57 och v19b m Joh 15:25c
Ps 40 passionsPs
Ps 41:8-10 kom-pan-ion:er (pan=bröd) sviker Jesus
Ps 45:6 (jmf Hebr 1:8)
Ps 47:6-9 kan tolkas som Kristi himmelsfärd!
Ps 68: sp v1.12.17ff är intressanta
Ps 69 en passionsPs (jmf även v10 med Joh 2:17)
Ps 72 om Kristi rike
Ps 84 om Kristi rike II
Ps 89 om Kristi rike III
Ps 96 om Kristi rike IIII
Ps 110 är helt genomkristologisk, den är ett ämne för många avhandlingar (se v1 Fr + Sn)
Ps 118: 22ff är också ämne för långa avhandlingar (jmf med t.ex Mark 11:9 och 12:10)
TIDEBÖN
Tidebön är att utifrån judisk (och allmänkristen) sed att be under flera tidsperioder under dagen. Bönen gärdades (omslöts) av dygnets alla växlingar, genom tidegärdens samlade böneskatter, vilka hämtats bl.a. från den "judiska bönboken"; ”Psaltaren”, se Ps 119:62.164; Apg 3:1; 10:9.30; 16:25; 1 Kor 14:26; Ef 5:19; Kol 3:16 och 1 Tess 3:10.
INDELNING
Ps är indelad i 5 böcker (som Torahn); 1-41 och 42-72 (Davids Ps); 73-90; 91-106; 107-150! Ps 114-118 är de psalmer som sjungs i Mark 14:26 (hallelpsalmerna) vid påskmåltiden! Man kan också dela in dem enligt Fader Vår:s 7 böner (Hellström, s 109);
LovPs (Helgat varde ditt namn; se t.ex. 100; 103f; 113; 135);
MessiasPs (Tillkomme ditt rike, se nedan och t.ex. 2; 22-24; 28; 45; 72; 89; 110; 132; 144);
DidaktiskPs (Ske din vilja, se t.ex. 1; 74; 78; 89; 119);
EukaristiskaPs (giv oss vårt dagliga bröd, se t.ex. 20; 23; 78:18-25; 104:14f; 116:13; 14515f);
BotPs (Förlåt oss våra skulder; se t.ex. 6; 32; 38; 51; 102; 130; 143);
FrestelsePs (Inled oss inte i frestelse, se t.ex. 36; 59);
KlagoPs (Fräls oss ifrån ondo, se t.ex. 7; 10; 35, 44 ; 55; 58f; 69; 74; 79; 109)!
JESU HJÄRTA
Ps låter oss se in i människans hjärta, men vi får också se in i Guds hjärta. Han som är den som är; har ett ansikte i Ps! Jesu hjärta slår mellan raderna i Ps. Det var/är Hans egen bönbok. Vi i Hans familj får använda den och bli lika Honom, ty detta är en himmelsk bönbok som kommer finnas i evigheters evighet! Om Kristologiska profetiska utsagor se;
Ps 2 (jmf Matt 3:17)
Ps 8 (jmf Hebr 2:8)
Ps 14:7 (Ps 14:1 talar om ateismens dårskap)!
Ps 16 en passionsPs (jmf Mark 16:6f)!
Ps 20: speciellt vers 3 och 7
Ps 22 passionsPs med stort P (jmf med passionshistorien)
Ps 24 Ärans Konung går in genom porten!
Ps 34:21 (jmf Joh 20:25-27)
Ps 35 (jmf v11a m Mark 14:57 och v19b m Joh 15:25c
Ps 40 passionsPs
Ps 41:8-10 kom-pan-ion:er (pan=bröd) sviker Jesus
Ps 45:6 (jmf Hebr 1:8)
Ps 47:6-9 kan tolkas som Kristi himmelsfärd!
Ps 68: sp v1.12.17ff är intressanta
Ps 69 en passionsPs (jmf även v10 med Joh 2:17)
Ps 72 om Kristi rike
Ps 84 om Kristi rike II
Ps 89 om Kristi rike III
Ps 96 om Kristi rike IIII
Ps 110 är helt genomkristologisk, den är ett ämne för många avhandlingar (se v1 Fr + Sn)
Ps 118: 22ff är också ämne för långa avhandlingar (jmf med t.ex Mark 11:9 och 12:10)
lördag 7 maj 2011
Bibelns 73 böcker
Länkarna nedan är korta inledningar till Skriftens alla 73 böcker (blir 7*10å3) uppdelade i 2 st 3-delade avdelningar - Historiska, Poetiska och Profetiska böcker (se f ö denna indelning i början av Syr 1:0) - för både GT o NT och sist 3 st 7-ledade teologiska avslutande artiklar!
GT
Historiska böcker; de första raderna:s 7 "boksamlingar" ger en hyfsat linjär kronologi för en snabb överblick av GT (inom parantes anges ungefärliga århundraden för händelserna; alltså 20 = ca 2000 år f.Kr.)! Bibelns första 5 böcker (de 5 Mos) kallas lagen (Torah) och är extremt grundläggande för judiskt tro och liv och Kyrkan hämtar naturligtvis massor av material härifrån också (med Kristi ljus i uttolkningen)! I urhistorien och uttåget finns grunden för allt senare i Skriften; Och i allt lyser Kristi ansikte om man tittar noga!
Urhistorien + Utväljelse (=1 Mos - 2-delat; fr ca20?), Uttåg (=2 Mos; ca12?), Jos + Dom, 1+2 Sam (10), 1+2 Kg (9-5), Es + Neh (5-4), 1 Mack (1)
EXTRA 7 HISTORISKT/LITURGISKA PERSPEKTIV:
Poetiska böcker består av 7 av världens mest lästa"vishetsböcker"! Har finns guldkorn som aldrig - i evigheters evighet - kommer försvinna; ty Visheten är dess centrum och Han finns i evighet!
Profetiska böcker består av ungefär 5 lika stora profetgrupper Jes, Jer, Hes, 12 prof och Dan som redovisas i 7 artiklar!
J eller I eller Ex beskriver vilket område de beskriver och vart de troligen skrevs; alltså J7 = Juda ca år 700 f. Kr. (århundradet är ungefärligt och är absolut inte dateringar, vilket är omöjliga! Ex="i exil" och I=Israel, alltså det norra kungariket)!
Jes (J7), Jer + Klag + Bar (J5), Dan (Ex5), Hes (Ex5), 12 profetboken [i 3 delar: Hos + Amos (I7), och Joel (J7-4?) + Ob (J5?) + Jona (Ex7) + Mika (J7), och Nah (J6) + Hab (J6) + Sef (J6) + Hag (J5) + Sak (J5) + Mal (J4) ]!
NT
"NT:s Historiska böcker" är 5 till antalet där Luk-Apg bildar en naturlig kronologi (skriven för ffa greker) med 3 andra evangelier som färgsprakande bakgrunder (inom parantes anges ungefärliga årtionden, utifrån Giertz, alltså Ex6 är 60-talet i Exil)! Att vara katolik borde innebära att känna till dessa 5 skrifter innantill och utantill! Att inte känna Skriften, är att inte känna Kristus; som fäderna skrev!
Luk (J6), Apg (Ex6)
EXTRA EVANGELIEMATERIAL:
Matt 1-18; Matt 19-28 (J6), Mark (Ex6), Joh 1-10; Joh 11-21 (Ex7-9?)
"NT:s Poetiska böcker" är 21 till antalet och består av kortare brev. Jag återger dem i 13 tematiska grupperingar, med "Pauli brev" först och sist de 7 katolska (3 sista grupperna på sista raden)!
Rom-Gal(5), 1 Kor (5), 2 Kor(5), Ef(6), Fil(6), Kol(6), 1-2 Tess(5), 1-2 Tim+Tit(6), Filem(6), Hebr(?),
Jak(6), 1-2 Petr+Jud(6-7), 3st JohBr(9?)!
"NT:s Profetiska bok"
Upp
3 * 7 TEOLOGISKA ARTIKLAR
GT
Treenighet
Messias
Maria/Arken
Anden
Kyrkan
Offer
Liturgi
NT
Treenighet
Messias
Maria/Arken
Anden
Kyrkan
Offer
Liturgi
Auktoritet
Sakrament
Mässan
Helgon
Rättfärdiggörelse
Frälsning
Livet efter detta
fredag 6 maj 2011
Ny trosbekännelse
I en alltmer feminiserad Svenskkyrklighet kan man hitta sånt här:
"Jag tror på en Gud, som är helig och varm
som ger kampglöd och identitet.
En helande Gud, som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet.
Jag tror på en Gud, som gråter med mig
när jag gråter, så allting är gråt.
En tröstande Gud, som kan trösta likt den,
som väntar tills gråten går åt.
Jag tror på en Gud, som bor inom mig
och som bor i allt utanför.
En skrattande Gud, som vill skratta med mig,
som lever med mig när jag dör."
Detta är SvPs 766 (skriven av Christina Lövestam, präst i Alingsås) och används som trosbekännelse (SIC). Kan någon förklara för mig vari detta flum överenstämmer med den kristna tro som uttrycks i trosbekännelsen (den riktiga)! Det enda jag kan se är at man stavat Gud med stort G; 6 hela ggr! Finns det något mer som jag missat? Finns det folk som tar sånt här på allvar? Tydligen!
"Jag tror på en Gud, som är helig och varm
som ger kampglöd och identitet.
En helande Gud, som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet.
Jag tror på en Gud, som gråter med mig
när jag gråter, så allting är gråt.
En tröstande Gud, som kan trösta likt den,
som väntar tills gråten går åt.
Jag tror på en Gud, som bor inom mig
och som bor i allt utanför.
En skrattande Gud, som vill skratta med mig,
som lever med mig när jag dör."
Detta är SvPs 766 (skriven av Christina Lövestam, präst i Alingsås) och används som trosbekännelse (SIC). Kan någon förklara för mig vari detta flum överenstämmer med den kristna tro som uttrycks i trosbekännelsen (den riktiga)! Det enda jag kan se är at man stavat Gud med stort G; 6 hela ggr! Finns det något mer som jag missat? Finns det folk som tar sånt här på allvar? Tydligen!
Rom-Gal; Fr Martins tro och kyrkans gärningar!
ROMARBREVET
Roms Kyrka är betydelsefull och den var det redan 1:a århundradet. Rom-br:s centrum är Kristus; se 1:16f; ”evangeliet är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken, uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro.” Den läran utvidgas i 2 stora läroavsnitt; först om Kristendomen (t o m kap 8) – som förklaras nedan - sist om Judendomen (9-11)! Brevet avslutas med praktiska anvisningar om det kristna livet (12-15) och en efterskrift!
För att förstå Rom är det vettigt att förklara vad begreppen betyder i Rom! Vad menar Paulus med rättfärdighet, tro, lag och synd?
Rättfärdighet=ges ”av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.”(3:23b)...”och gör den rättfärdig som tror på Jesus” (3:26b), men den måste tas emot av tro (3:27-30)! Tron tar inte bort gärningarna (bara lagens gärningar) se; ”Han skall löna var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och oförgänglighet...” (2:6f) och ”Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare” (2:13) och se att genom tron befästs lagen (3:31)!
Tro=en kärleksfull (5:5) hoppfull (4:18) och lidande (5:3-8) tro som litar på Guds verk! En tro som samverkar med gärningar (som ges av Gud)! Om inga gärningar finns, vissnar tron och blir oformligt död. Men gärningar och tron är oskiljbara, se t.ex. Jak 1:2-2:26 och Rom 2:13; 4:4. Nåden föregår dock alltid tron, människans samarbete samt alla gärningar. Självfrälsningsläran fördömdes slutgiltigt redan år 529.
Lag=Torahobservans, men: ”genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom." Torah-lagen kan bara ge insikt om synd” (3:20 och kap 7)! Lagen är ”samvetsplingaren” som gör att dHA kan fortsätta helgelsen och det fullkomliga förhärligandet (kap 8)!
Synd=är att missbruka Guds vilja och bryta Guds bud (slutet av kap 1), med felriktad kärlek (t.ex. egenkärlek)! Vi hatar och undviker synd – inte av rädsla eller av tacksamhet (Luther) – utan därför att vi är en del av Kristi kropp (kap 6) och älskar med verklig kärlek! Vi har blivit småKristusar!
Romkapitel 3 och 4 handlar alltså i första hand om de judiska reglerna och judiska lagens krav. Paulus poäng i denna text är att den judiska lagen (ex. omskärelse) inte kan frälsa i sig själv. Det är när judar säger att den judiska lagen och offren är nödvändiga för frälsningen som Paulus polemiserar mot dem. Endast Kristus är nödvändig.
GALATERBREVET
Det är ett hårt brev. Här finns inget beröm, bara slägghammarkritik. Galaterna hade reducerat den kristna religionen till en judisk sekt. Brevets syfte är att förklara vad som krävs för att inträda i "Guds Israel", inte för frälsningen (se Paillard; Paulus i ny dager, s55). Lagen kan inte rädda oss; ”människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus.” (2:16)! Paulus blev: ”korsfäst med Kristus, men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig.” (2:19f) så det är en levande verksam tro inte en subjektiv intellektuell konstruktion! Vi är söner till Gud (4:7) och som sådana adoptivsöner behöver vi det glada budskapet om att den Helige Anden rättfärdiggör oss och heliggör oss. För en tro som får sitt uttryck i kärlek (5:6) gör just det via Guds stora nåd! Lagen är endast samvetets röst, som upplyser om synd; men kan inte ta bort synden (3:19-22)! Då blir vi en ny skapelse (6:15).
LUTHER:s missuppfattning
I mångt och mycket var rättfärdiggörelsestriden en onödig strid och den förblir onödig. Luthers ”Sola fide”, alltså ”intellektuell tro allena”, nämns bara på ett ställe i NT, se Jak 2:24 som fördömer ”tron allena” och därför är en nyluthersk uppfinning om att människan inte gör något mer än att tro; obiblisk och mycket dålig teologi. Att ”endast tron saliggör” är också att överförenkla Luther och hela protestantismen. Men det största felet som reformatorerna gjorde var - att i nominalistisk anda - separera rättfärdiggörelse från heliggörandet. Detta är i skarp kontrast till kristen tradition och hela Skriften. I nordvästligt kristna betonar ofta rättfärdiggörelsen från ett begynnelseperspektiv (jag blev frälst) och kyrkfolket betonar ofta framtidsperspektivet (jag kommer att bli frälst). Sanningen är att frälsning är en process från dåtid, i nutiden och in i framtiden. Detta har Kyrkorna alltid lärt, även Luther i WA 39:83, 252. Luthersk tro ska (nog) ses som början på den väg där vi får växa och bli ansvarsfulla fullvuxna samarbetspartners och bära frukt. En insiktsfull luthersk maxim: ”Goda gärningar gör inte en god man, men en god man gör goda gärningar”. Men denna lutherska tro missade dubbelt; först i A) länken mellan tro och frälsning, då Fr Martin lärde en ”juridisk rättfärdiggörelse”; där frälsning var Guds friande domslut.
Kyrkornas tro menar däremot att dopet och tron släpper in Gud i vår själ. Det kan liknas vid en propp i vattenröret. Att släppa in Gud så att Han kan vara en propprensare, gör att vattenflödet släpps på. Vi flödar med friskt källvatten när Gud får verka med sin nåd.
Dessutom missade Fr Martins lära i B) länken mellan tro och gärningar, då Luther lärde att gärningar endast kommer i tacksamhet mot vår frälsande Gud.
Kyrkan menar även här att det hänger djupare ihop. Det övernaturliga livet växer inuti oss och visar sig som goda gärningar av nåd. Tron skapar goda gärningar, precis som ett gott träd ger god frukt. Tron är rötterna och den nödvändiga grunden. Hoppet är stammen och det som håller ihop trädet och får det att växa upp till vårt yttersta hopp; himlen. Kärleken är frukten, det synbart konkreta, vilket andra kan njuta av. Med mycket bön och arbete kan kärleken vara en fruktansvärt fruktrik skörd. Trädet är det nya livet i Kristus som planterats inom oss, av tron, genom hoppet och som syns i kärlekens verk. Tron, hoppet och kärleken och störst av allt är kärleken, se 1 Kor 13. Kärleken är början, det som motiverar oss samt målet. När vi gör kärlekens gärningar är det Gud som verkar i oss genom sin kärlek. Den som lever i denna kärlek, lever i Gud och Gud i honom. Luthers stridsfråga är därmed löst och dörrarna till St Petruskyrkan är vidöppna.Det som håller kvar är i a f inte denna fråga, se "Det gemensamma rättfärdiggörelse dokumentet" från 1995!
Den uteblivna enheten med Rom har idag andra orsaker. Måtte då Guds Ande leda de reformatoriskt kristna in i Kyrkans fulla gemenskap! Vi får tro det och hoppas det och älska Gud och Kristi Kyrka än mer. Vem vet: en dag är vi åter ett!
torsdag 5 maj 2011
Uppenbarelseboken
Bibelns mest svårförstådda och därmed mest missförstådda bok kommer sist (även dess kanonifierande kom sist)! En mer visionär, poetisk eller mystisk bok får man leta efter! Har då jag lyckats tolka den rätt? Nej, men jag har sett så många feltolkningar att jag tro mig kunna ge några råd för att bättre förstå den! Fem böcker har jag ffa använt här; Upp, Katekesen, Hahn; Kreeft och Giertz kommentar!
7 UPP-MANINGAR
Första rådet är att läsa den i dess kontext. Dess symbolik är judisk (Giertz nämner 350 GT-anspelningar) och urkristen (eukaristisk) och himmelskt liturgisk!
Det andra rådet är att ta den för vad den är; ”Detta är Jesu Kristi uppenbarelse... vad som snart skall ske” (Upp 1:1). Här ses den ärorika Kristus (inte evangeliernas Jesus som är den mer lidande mänskliga dito) som ska komma åter!
Det tredje rådet är att söka tröst i denna bok. Den verkar vara skriven under förföljelse och är ett kärleksbrev till den Kyrka som ska besegra världen (snarast världen är skapad för denna Kyrka)! Det är ingen bok för att skrämma folk till Kristus; utan budskapet är att det finns en andlig strid och segraren är redan krönt!
Det fjärde rådet är att inte läsa in dina åsikter eller din världsbild i texten (eisegetik) utan exegetiskt lägga ut texten och jämföra GT och NT med denna skrift.
Det femte rådet är att vara försiktig med symboltolkningarna. Många symboler är svåra eller omöjliga att tyda (t.ex, 9:16; 11:3). Dock syns det ganska snabbt att det finns en parallelism mellan det goda och onda; treenigheten har sin motsvarighet av draken; vilddjuret och den falske profeten (se längst ner), vidare har Kyrkan/Maria/”Kristi brud” (7:9; 19:7; 21:9 och 22:17) en motsvarighet i den babylonska Skökan! Symbolerna 7 (heligt); 10 (världsligt) och 12 (apostoliskt) återkommer också!
Det sjätte rådet är att aldrig använda boken för att beräkna när Jesus kommer åter. För Upp är inte kronologisk och siffrorna är symboliska (inte bokstavliga) och Matt 24:39 varnar för sådant förfarande! ”Those who don’t learn from the past are condemned to write end-times books”, säger Steve Dennie!
Det sjunde rådet är att se på det krönta lammet (som ser ut att vara slaktad) och Hans himmelska måltid (19:9) som just vad det verkar vara. Upp 1:10 är nyckeln, då ”Herrens Dag” är just Mässans dag och Kristus är dess centrum (v.13ff); därefter följer 7 brev (ordets liturgi, men även kap 5-11 som behandlar bokrullar och Ordet) och sedan öppnas dörren till himlen (4:1) och den himmelska måltidens (eukaristins) liturgi, med klimax i de 7 bägarna/skålarna (kap 16)!
UPPSTÅNDELSEN
Kristus finns närvarande i hela Upp; se från 1:13ff till 4:2.8f; 5:5.12; 6:1.3.5.7.9.12.16; 7:9; 8:1; 11:15; 12:5.11; 13:8; 14:1; 15:3; 17:14; 19:11-16; 20:4.11; 21:5f.22f och 22:3ff! Just därför kan inte små avsnitt tolkas utanför detta centrum (t.ex. milleniet är i 20:4 ett samregerande med Kristus)! Inkarnationen (kap 12) och korsfästelsen (11:8) finns med och allt verkar handla om Honom (t.ex. kap 11 kan ses som en snabbgenomgång av GT, med Mose och Elia som de 2 vittnena)!
Uppenbarelseboken är svår, inte minst för att den i långa stycken är liturgisk och skildrar en himmelsk måltid. Liturgin kommer från grekiskans ”leitougia” (se Apg 13:2 och Hebr 8:2, 6) som betyder offentligt verk. Liturgi förenar nutid med evighet, himlen sammansmälts med jorden och denna himmelska lek kan vara svår att förstå och det kan ta mer än ett helt liv att förstå Kyrkans liturgi. Men (p)å andra sidan har vi då en evighet på oss. Vördnaden, heligheten och Guds närvaro kan dock alla känna och förstå från första mässan. Därför är det bästa sättet att lära känna Kyrkan, Kristus och Upp att börja delta i mässans mysterium. Mässan (eu-charis=god-nåd) och Skriften (eu-angelion=gott-budskap) hänger djupt samman, ty den gode, nådefulle, uppenbarade Kristus är allts centrum!
UPPENBAR LITURGIK
Varför är Upp liturgisk? Biskoparna i VII säger i Det kristna livets källor, s61; ”I den jordiska liturgin får vi en försmak av den himmelska...där Kristus sitter på Guds högra sida och utför sin prästeliga tjänst...” (jmf med www.katekesen.se 1089f; 1136ff och 2642f)! Hahn (s 116f) listar några punkter som är särskilt intressanta (jag återger dem inte exakt som Hahn):
Upp-sättningen
Söndagen 1:10
översteprästen Kristus 1:13
allmänt prästadöme 1:6 och 20:6
präster (äldste=presby'teros) 4:4; 11:16; 14:3 och 19:4
ämbetsskrudar 1:13; 3:5.18; 4:4; 6:11; 7:9ff; 15:6 och 19:8.13
vigda celibatärer 14:4
Maria 11:19-12:6, 13ff
helgon och änglars förmedling 5:8; 6:9f; 8:3f; 12:7
korstecknet (hebr ”tav”) 7:3; 9:4; 14:1 och 22:4
falla ner (knäfall) 4:10; 7:11
dopvatten kanske i 4:6 men se 22:17
”orgeln” (förr var det harpor och trumpeter) 1:10; 4:1; 5:8; 8:6ff; 11:15; 14:2; 15:2 och 18:22
guld bl.a. 1:12f; 8:3; 14:14; 21:18, 21
ånger, omvändelse kap 2-3
Upp-läst/Ordets liturgi
skriftsvärdet 1:16 (jmf Ef 6:17; Hebr 4:12)
skriftrullen 5:1
evangelisterna 4:7 (dessa fyra varelser symboliseras traditionellt ev)
Uppläsningar kap 2-3; 5 och 10:2ff
Upp-sjungen/liturgisk sång 4:8ff; 5:9ff; 7:10ff och 19:1ff
begrundan, kontemplation 8:1
Upp-mätt/Eukaristisk liturgi (eukaristi nämns 4:9b och 7:12b, mätt blir man först av den himmelska - inte den jordiska - eukaristin, men mäta nämns i 21:15)
offertorium 21:24
rökelse 5:8; 8:3ff och 15:8
altare 6:9; 8:3f; 9:13; 11:1 och 14:18 (koppling t. reliker i altaret 6:9)
lampställ, menorah 1:12 och 2:5
upplyft era hjärtan 1:10; 4:1f och 11:12
Helig, helig, helig 4:8 (jmf Jes 6:1ff)
Gloria 15:3f
hallelujah 19:1.3.4 och 6
hostian 2:1
det slaktade lammet 5:6.9c.12a och 13:8
kalk 15:7; kap 16 och 21:9
vin (ofta vredesvin men dock...) 6:6; 14:10, 19f; 16:19; 17:2c; 18:3.13; 19:15
vatten 22:1.17c
lammets bröllopsmåltid 3:20; 19:9.17
läkemedel för folket 2:7c och 22:2
Amen 19:4 och 22:20
Upp-lyst
tabernakel (hostiaboning=där Gud bor=tält="skene") 13:6c; 15:5c; 21:3 (jmf Matt 17:4 och Joh 1:14)
evig lykta 21:23 (jmf 3 Mos 24:4)
NÅGRA AVSLUTANDE UPPLÖSNINGAR
UPPEN-VARELSER
De vilddjur som finns i Upp har varit föremål för stor uppståndelse. Tänk på att sätta in dem i det liturgiska skelettet (och en uppenbar 7 delning som i sin tur ofta består av sju delar var) som bär upp boken, ty de uppkommer efter stora liturgiska händelser. Så vad är det för odjur som härjar i Upp? Det första vilddjuret stiger upp ur havet (efter inkarnationens kap 12) med sju huvud och tio horn (jmf Dan 7, som symboliserar 4 imperier); vilket symboliserar korrupt makt, som den fått av draken (13:4)! Det är självklart att dåtidens kristna tänkte på Romarriket när de läste detta, men troligtvis symboliserar vilddjuret alla korrupta system!
Det andra är djur likt ett lamm med 2 horn, med drakspråk (13:11)! Detta verkar mer symbolisera en korrupt prästlig överhöghet (kanske judisk eller romersk); alltså en falsk profet! Vad betyder då 666? Ingen vet, men kanske Nero eller Domitianus eller 1 Kung 10:14 eller att 6 bara är steget efter 7 (heligt)!
För Skökan och Babylon, som placeras efter de sju bägarnas utömmande (kap 16). se vidare här!
UPP OCH NER
Det finns en oerhörd kontinuitet mellan de första kapitlen och de sista i skriften. Först bör vi koppla ihop striderna i Upp 11-12 med 1 Mos 3. I begynnelsen finns en orm (nahash) vilken återkommer - som orm och drake - i t.ex. Jes 27:1, samt som en drake (att det är satan/djävulen är uppenbart) i Upp 12. I begynnelsen finns också en kvinna och en son. Att dessa personer finns där - i begynnelsen och i änden - bör betyda att den personliga individuella tolkningen - Kristus/Maria/Draken - av dessa kapitel bör vara mest trolig. Draken besegras; döden och ondskan försvinner och Gud blir allt i alla.
Livets träd; vatten och Guds närvaro finns också där i 1 Mos 2 och Upp 22! Men trädgården har blivit en helig stad (utan templet=då Kristus/Maria är där) och Gud har torkat alla tårar (21:4)!
"Marana ta": vår Herre, kom!
7 UPP-MANINGAR
Första rådet är att läsa den i dess kontext. Dess symbolik är judisk (Giertz nämner 350 GT-anspelningar) och urkristen (eukaristisk) och himmelskt liturgisk!
Det andra rådet är att ta den för vad den är; ”Detta är Jesu Kristi uppenbarelse... vad som snart skall ske” (Upp 1:1). Här ses den ärorika Kristus (inte evangeliernas Jesus som är den mer lidande mänskliga dito) som ska komma åter!
Det tredje rådet är att söka tröst i denna bok. Den verkar vara skriven under förföljelse och är ett kärleksbrev till den Kyrka som ska besegra världen (snarast världen är skapad för denna Kyrka)! Det är ingen bok för att skrämma folk till Kristus; utan budskapet är att det finns en andlig strid och segraren är redan krönt!
Det fjärde rådet är att inte läsa in dina åsikter eller din världsbild i texten (eisegetik) utan exegetiskt lägga ut texten och jämföra GT och NT med denna skrift.
Det femte rådet är att vara försiktig med symboltolkningarna. Många symboler är svåra eller omöjliga att tyda (t.ex, 9:16; 11:3). Dock syns det ganska snabbt att det finns en parallelism mellan det goda och onda; treenigheten har sin motsvarighet av draken; vilddjuret och den falske profeten (se längst ner), vidare har Kyrkan/Maria/”Kristi brud” (7:9; 19:7; 21:9 och 22:17) en motsvarighet i den babylonska Skökan! Symbolerna 7 (heligt); 10 (världsligt) och 12 (apostoliskt) återkommer också!
Det sjätte rådet är att aldrig använda boken för att beräkna när Jesus kommer åter. För Upp är inte kronologisk och siffrorna är symboliska (inte bokstavliga) och Matt 24:39 varnar för sådant förfarande! ”Those who don’t learn from the past are condemned to write end-times books”, säger Steve Dennie!
Det sjunde rådet är att se på det krönta lammet (som ser ut att vara slaktad) och Hans himmelska måltid (19:9) som just vad det verkar vara. Upp 1:10 är nyckeln, då ”Herrens Dag” är just Mässans dag och Kristus är dess centrum (v.13ff); därefter följer 7 brev (ordets liturgi, men även kap 5-11 som behandlar bokrullar och Ordet) och sedan öppnas dörren till himlen (4:1) och den himmelska måltidens (eukaristins) liturgi, med klimax i de 7 bägarna/skålarna (kap 16)!
UPPSTÅNDELSEN
Kristus finns närvarande i hela Upp; se från 1:13ff till 4:2.8f; 5:5.12; 6:1.3.5.7.9.12.16; 7:9; 8:1; 11:15; 12:5.11; 13:8; 14:1; 15:3; 17:14; 19:11-16; 20:4.11; 21:5f.22f och 22:3ff! Just därför kan inte små avsnitt tolkas utanför detta centrum (t.ex. milleniet är i 20:4 ett samregerande med Kristus)! Inkarnationen (kap 12) och korsfästelsen (11:8) finns med och allt verkar handla om Honom (t.ex. kap 11 kan ses som en snabbgenomgång av GT, med Mose och Elia som de 2 vittnena)!
Uppenbarelseboken är svår, inte minst för att den i långa stycken är liturgisk och skildrar en himmelsk måltid. Liturgin kommer från grekiskans ”leitougia” (se Apg 13:2 och Hebr 8:2, 6) som betyder offentligt verk. Liturgi förenar nutid med evighet, himlen sammansmälts med jorden och denna himmelska lek kan vara svår att förstå och det kan ta mer än ett helt liv att förstå Kyrkans liturgi. Men (p)å andra sidan har vi då en evighet på oss. Vördnaden, heligheten och Guds närvaro kan dock alla känna och förstå från första mässan. Därför är det bästa sättet att lära känna Kyrkan, Kristus och Upp att börja delta i mässans mysterium. Mässan (eu-charis=god-nåd) och Skriften (eu-angelion=gott-budskap) hänger djupt samman, ty den gode, nådefulle, uppenbarade Kristus är allts centrum!
UPPENBAR LITURGIK
Varför är Upp liturgisk? Biskoparna i VII säger i Det kristna livets källor, s61; ”I den jordiska liturgin får vi en försmak av den himmelska...där Kristus sitter på Guds högra sida och utför sin prästeliga tjänst...” (jmf med www.katekesen.se 1089f; 1136ff och 2642f)! Hahn (s 116f) listar några punkter som är särskilt intressanta (jag återger dem inte exakt som Hahn):
Upp-sättningen
Söndagen 1:10
översteprästen Kristus 1:13
allmänt prästadöme 1:6 och 20:6
präster (äldste=presby'teros) 4:4; 11:16; 14:3 och 19:4
ämbetsskrudar 1:13; 3:5.18; 4:4; 6:11; 7:9ff; 15:6 och 19:8.13
vigda celibatärer 14:4
Maria 11:19-12:6, 13ff
helgon och änglars förmedling 5:8; 6:9f; 8:3f; 12:7
korstecknet (hebr ”tav”) 7:3; 9:4; 14:1 och 22:4
falla ner (knäfall) 4:10; 7:11
dopvatten kanske i 4:6 men se 22:17
”orgeln” (förr var det harpor och trumpeter) 1:10; 4:1; 5:8; 8:6ff; 11:15; 14:2; 15:2 och 18:22
guld bl.a. 1:12f; 8:3; 14:14; 21:18, 21
ånger, omvändelse kap 2-3
Upp-läst/Ordets liturgi
skriftsvärdet 1:16 (jmf Ef 6:17; Hebr 4:12)
skriftrullen 5:1
evangelisterna 4:7 (dessa fyra varelser symboliseras traditionellt ev)
Uppläsningar kap 2-3; 5 och 10:2ff
Upp-sjungen/liturgisk sång 4:8ff; 5:9ff; 7:10ff och 19:1ff
begrundan, kontemplation 8:1
Upp-mätt/Eukaristisk liturgi (eukaristi nämns 4:9b och 7:12b, mätt blir man först av den himmelska - inte den jordiska - eukaristin, men mäta nämns i 21:15)
offertorium 21:24
rökelse 5:8; 8:3ff och 15:8
altare 6:9; 8:3f; 9:13; 11:1 och 14:18 (koppling t. reliker i altaret 6:9)
lampställ, menorah 1:12 och 2:5
upplyft era hjärtan 1:10; 4:1f och 11:12
Helig, helig, helig 4:8 (jmf Jes 6:1ff)
Gloria 15:3f
hallelujah 19:1.3.4 och 6
hostian 2:1
det slaktade lammet 5:6.9c.12a och 13:8
kalk 15:7; kap 16 och 21:9
vin (ofta vredesvin men dock...) 6:6; 14:10, 19f; 16:19; 17:2c; 18:3.13; 19:15
vatten 22:1.17c
lammets bröllopsmåltid 3:20; 19:9.17
läkemedel för folket 2:7c och 22:2
Amen 19:4 och 22:20
Upp-lyst
tabernakel (hostiaboning=där Gud bor=tält="skene") 13:6c; 15:5c; 21:3 (jmf Matt 17:4 och Joh 1:14)
evig lykta 21:23 (jmf 3 Mos 24:4)
NÅGRA AVSLUTANDE UPPLÖSNINGAR
UPPEN-VARELSER
De vilddjur som finns i Upp har varit föremål för stor uppståndelse. Tänk på att sätta in dem i det liturgiska skelettet (och en uppenbar 7 delning som i sin tur ofta består av sju delar var) som bär upp boken, ty de uppkommer efter stora liturgiska händelser. Så vad är det för odjur som härjar i Upp? Det första vilddjuret stiger upp ur havet (efter inkarnationens kap 12) med sju huvud och tio horn (jmf Dan 7, som symboliserar 4 imperier); vilket symboliserar korrupt makt, som den fått av draken (13:4)! Det är självklart att dåtidens kristna tänkte på Romarriket när de läste detta, men troligtvis symboliserar vilddjuret alla korrupta system!
Det andra är djur likt ett lamm med 2 horn, med drakspråk (13:11)! Detta verkar mer symbolisera en korrupt prästlig överhöghet (kanske judisk eller romersk); alltså en falsk profet! Vad betyder då 666? Ingen vet, men kanske Nero eller Domitianus eller 1 Kung 10:14 eller att 6 bara är steget efter 7 (heligt)!
För Skökan och Babylon, som placeras efter de sju bägarnas utömmande (kap 16). se vidare här!
UPP OCH NER
Det finns en oerhörd kontinuitet mellan de första kapitlen och de sista i skriften. Först bör vi koppla ihop striderna i Upp 11-12 med 1 Mos 3. I begynnelsen finns en orm (nahash) vilken återkommer - som orm och drake - i t.ex. Jes 27:1, samt som en drake (att det är satan/djävulen är uppenbart) i Upp 12. I begynnelsen finns också en kvinna och en son. Att dessa personer finns där - i begynnelsen och i änden - bör betyda att den personliga individuella tolkningen - Kristus/Maria/Draken - av dessa kapitel bör vara mest trolig. Draken besegras; döden och ondskan försvinner och Gud blir allt i alla.
Livets träd; vatten och Guds närvaro finns också där i 1 Mos 2 och Upp 22! Men trädgården har blivit en helig stad (utan templet=då Kristus/Maria är där) och Gud har torkat alla tårar (21:4)!
"Marana ta": vår Herre, kom!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
