torsdag 4 november 2010

Kyrkans framtid

En dag har åsiktsvindarna vänt.

En dag är hon tillbaka som ett träd, för nu gror fröet. De polska, irakiska och latinamerikanska trädet har fröat av sig in i skandinavien.

En dag har Kyrkan förföljts tillräckligt för att väckelsen ska ta fart. "People will travel miles to see you burn".

En dag har protestanterna lekt klart med att montera ner tron i katedralerna. En dag har de ekonomiska föttena slagits undan för "den lilla röda" (rödskäggs)folkkyrliga vatikanstaten vid fyrisån i Uppsala, som inte vill vara kyrka och saknar folk.

En dag tar låtsasprästerna med pekfingret i luften, ner sin åsiktsvindskänsliga detektorer och blir antingen socialarbetare/sjukhusmedarbetare eller riktig präst.

En dag blåser Anden korsdrag i kristenheten.

En dag konverterar tiotusental till Kyrkans fulla gemenskap.

En dag är det idag och igår var en parantes! Deformationen har ingen chans, för det går inte att göra orginalet bättre. Kopior är reflexer av fullheten, inte tvärt om! Kopior pekar mot orginalet, ibland klarare än annat! Led milda ljus (SvPs 275 av St Newman)!

Se upp kgl salighetsverk och frifräsare! Se Han kommer och hans fred sänks från berg och höjder ned. Såsom regnet är Hans ord, ger nytt liv åt törstig jord. (SvPs 99:2)!

Törsten finns där. Ordtröttheten är enorm. Den andliga flytande födan ger ingen längre mätnadskäsla (tokkarismatik, tungotalsseanser, utflippade helandekonferenser/fallandekonferenser eller träackordslovsånger in finitum). Gå tillbaks till källan (ad fontes). Floder höjer sig inte högre än källsprånget. Fullheten finns i den breda, urkyrkliga, enade, heliga, katolska och apostoliska floden! Ära vare Fadern och Sonen och den helige Anden! Såsom det var i begynnelsen, nu är och skall vara i evigheters evighet. Amen!

4 kommentarer:

hilaron sa...

Yes! Läser just nu Yves Duponts "Catholic Prophecy" som handlar om att efter den antågande förföljelsen så kommer en era av fred och tidigare oskådad uppslutning kring påven att infinna sig. Ryssland, Kina och England omvänder sig och världen följer efter. Men vi bör också vara medvetna om att dessa profetior också talar om svåra förföljelser och övernaturliga katastrofer som är "värre än syndafloden" (Vår Fru av Akita) innan en sådan triumf för det Obefläckade Hjärtat och Kyrkan. Men så har det ju alltid varit i historien, stora triumfer har nästan alltid föregåtts av mycket svåra förföljelser.

Låt oss ändå be att förföljelsen blir kort och att Guds vilja får ske, på jorden såsom i himmelen. För Gud är ingenting omöjligt. Tro att du ska få det du ber om, så får du det.

Allt gott!
David

Sebastian Öhman sa...

Jag längtar till den dag du beskriver. På många sätt är jag ledsen över vad människor gjort med kyrkan och har varit redo att bryta upp och konventera. På samma gång ekar ett citat i huvudet nämligen: "du lämnar inte din gamla mor bara för att hon har spillt lite på sig."
Jag måste lite på att Herren har placerat mig- otroligt sakramental och högkyrklig - i protestantiska kyrkan. Och ständigt påminna mig om att jag verkar i henne inte för att förverkliga mig själv utan att förverkliga Kristus.

Jag tycker förövrigt mycket om att läsa din blogg.
Nåd och Frid önskar jag dig.
/Sebastian

Annorzzz sa...

Sebastian

Jag respekterar vad du tycker, men förstår dig inte. Inte för att jag inte kan känna med dig, för det kan jag.

Jag sökte leva katolskt som protestant...

Men din ömma moder till Kyrka (antar att det är SvK) kan sparka och spotta och fräsa åt sina egna barn. Till och med döda deras andliga liv. En sådan moder vill jag överge; för att överleva själv. De biskopar som konverterade i CoE gjorde rätt. I Sverige har faktiskt förfallets höjdpunkt blivit starkare och snabbare accellerande... Det är inte en moder. Mödrar bryr sig. Mödrar har modersinstinkter. Mödrar skapar hem!

SvK har varit en "kyrka", men är i fritt förfall. SvK är så öppen att bara ruinen är öppnare... En folkkyrka, utan folk och med noll ambition att vara kyrka; kommer inte överleva deceniet.

Korsen på katedralerna borde nedmonteras och vindflöjlar i regnbågsfärjer hissas. Den symboliken skulle folk känna igen, men de är inte kyrkvana och jag tvivlar på att de blir det. Hoppas jag har fel...

hilaron sa...

Sebastian: Jag kan, precis som Anders, känna igen mig i det du vill och det du beskriver. Jag är, precis som Anders, konvertit från Svk. Jag hade också tankar om att verka inom Svk och att Gud hade "placerat mig där" av en orsak. Ja, det var i Guds eviga plan att jag skulle befinna mig i Svk under det dryga året efter min omvändelse till Kristus. Det gav mig erfarenheter som jag har nytta av idag. Det innebär inte att det var Guds positiva vilja, för Han tillåter oss ju att gå fel utan att själv befalla det eller vilja det i en positiv mening.

Som exempel kan jag ta att jag fick en av mina starkaste mystiska upplevelser i Svk, men det var en upplevelse som jag i efterhand tydligt kan se drog mig till den katolska Kyrkan. För det är så Anden verkar, Han drar till katolsk enhet och bibehåller inte splittringar. Även på ett individuellt plan är det sant. Om jag förblir i ett samfund som är avskärt från Kristi Kropp på 1500-talet så kan jag inte få den näring och den nåd som jag behöver för att uppnå den eviga frälsningen och för att föra andra människor dit. För utan nåd, kan vi inte göra något gott. Och utan sakramenten kan vi inte få nåden. Utan Kyrkan kan vi inte få sakramenten. Utan Kristus kan vi inte få Kyrkan.

Allt hänger ihop i en helhet. Det som verkligen fick mig att tänka till var frågan om apostolisk succession, eftersom jag insåg att den var nödvändig för att bibehålla sakramental giltighet. När Svk inte ens erkänner vigningen som ett sakrament, att det ontologiskt omvandlar människan till att förvalta Kristi heliga handlingar, så kunde jag inte längre tänka att jag tog emot giltiga sakrament i Svk (eller i alla fall inte otvivelaktigt giltiga, det är väl senare som jag kommit att inse att de är otvivelaktigt ogiltiga).

Så min enda rekommendation är att söka dig till den katolska tron, att be Gud att Han ger dig nåden som krävs för att du ska våga ta steget. För det är ju bara av nåd som vi kan ta emot en så stor gåva. Jag kan nästan säga med säkerhet, även om jag inte känner dig, att du inte kommer ångra dig.

Jag utlovar mina förböner för dig!

Allt gott!
David