Ny bloggadress

Bloggen har flyttat till http://tuvelofstrom.wordpress.com/.

Välkommen dit!

Bloggens fortsatta öde...

Jag har noterat att det funnits läsare som undrat över bloggens ändrade karaktär och att inte alla varit odelat positiva. Jag tar till mig kritiken och skall fundera på vad som skall ske med bloggen. Tills vidare kommer bloggen vara vilande.

Har ni förslag på förändringar som ni skulle vilja se kan ni maila mig. Min adress står här ovan.

Allt gott!
/Tuve

"Teologisk diskussion" med en antikatolik

Hur en "teologisk diskussion" med en antikatolik upplevs...
 Motståndaren (M...) påstår: Ni hävdar att månen är en ost. Visa mig var i bibeln det står att månen är en ost! 

Katoliken: Vi har aldrig påstått att månen är en ost.

 M...: Tror ni den är en Stilton eller en Grevé?

 Katoliken: Ingendera, eftersom vi inte tror att månen är en ost!

 M...: Påven sa en gång när månen sken "Jag känner en svag doft av melon", vilket måste betyda att han ofelbart slagit fast att månen är en stilton. Hur kan du förneka att ni tror att månen är en ost?

 Katoliken: eh... Vi tror inte att månen är en ost...

 M...: Om det inte är en Stilton eller Grevé kanske ni tror att det är en mjukost, jag såg nämligen ett filmklipp med påven som åt mjukost i månskenet en gång!

 Katoliken: men... alltså...

 M...: Ni har fortfarande inte presenterat något bibelstöd som underbygger er tro på att månen är en ost! 

Katoliken: dah...

Krönikoböckerna

Att beskriva Israels historia från skapelsen til Jerusalems upprättelse utifrån ett liturgiskt/prästligt perspektiv är inte lätt! Krön försöker göra just det; en krönika över hela "den gudomliga historien"! Speciellt intresse ägnas åt Davids och Salomos liturgiska förehavanden! Bokens budskap är att ett troget gudstjänande i templet (liturgiskt) ger välsignelse och är ö h t grunden för judisk överlevnad!

1 DELEN; DAVID OCH ARKEN
1 Krön inleds med långa släktlistor (Jesus föds in i dessa led, jmf Matt 1 och Luk 3:23 med 1:1.17.27; 2:1-15; 3:5.10-19), men som får sin höjdpunkt i herden för Israels folk; Davids eviga förbund (17:14-17; 28:7) och Davids kungadöme (kap 11ff)! David intar Jerusalem (Moria berg, jmf 1 Mos 22:2) och blir allt mäktigare!

I 13 hämtas den högheliga arken till Jerusalem med dans och sång, men Ussa respekterar inte det heliga och faller ner död (13:9f)! Runt arken blir det fest och gudstjänst! Tänk dig det största liturgiska firande du sett och dubblera detta någon gång/några gånger, så får du fram mäktigheten i Israels heliga kult! Prästerna drar fram liturgiskt beklädda - lovprisande, tackande och psaltarklingande (Ps 105 och 96 återges i kap 16) - i långa processioner; offerdjuren trängs och rökelsen ligger tät, precis som ljudet av trumpeter, cymbaler och psaltare!  Det kan vara på sin plats att betona att festligheterna påminde om Kyrkans eukaristi; se 16:3 och 29:22; "de åt och drack med stor glädje inför HERRENs ansikte" (jmf 2 Mos 18:12 och 24:11)!

David visar respektlöshet i kap 21 och folket får betala dyrt (alltför dyrt = 70 000 liv?), men David utverkar bönhörelse på framtida tempelplatsen! Därefter berättas om Davids förberedelser för tempelbygget (vilket inte poängteras särskilt tydligt i 1 Kung)!

2 DELEN; SALOMO OCH TEMPLET
Salomo börjar bygga det överdådiga hus (Templet) som skimrade i guld och som innehöll ett heligt tomrum (utan avgudabilder) med två gigantiska keruber som överskuggade arken (5:7); omgjordat med kerubavbildningar, 3:14! I det heliga fanns 10 ljusstakar (prydda med blomor) och skådebrödsbord! Utanför det heliga fanns två höga pelare (Jakin & Boas, smyckade med granatäpple på lijeformade huvuden, 3:15f; 4:13 och 1 Kung 7:15ff), kopparhavet som liknade en lilja (vilande på [avguda-]oxar - jmf 2 Mos 32:4), massor av kärl, knivar och altaret (4:1)! Arken (med budtavlorna) förs in av prästerna, när 100 000-tals människor samlats. 120 präster blåser i trumpeter (testa ej hemma) och en kör stämmer upp sång för att HERREN är god och nådefull och instrumenten ljuder och templets innersta uppfylls av ett moln, så att ingen kunde göra tjänst där (5:13f); Gud är slutligen heligt närvarande vid sin heliga fotapal! Eld faller ner från himlen och uppslukar mer än 100 000 boskapsdjur (7:1ff) och festligheten varade en hel vecka!  Bortsett från de blodiga offren, känns det hela väldigt katolskt!

Till jordens mäktigaste och visaste kung; Salomo (9:22) kommer även drottningen av Saba och blir oerhört imponerad! Men ingenting nämns om Salomos förfall (som i 1 Kung 11)!


3 DELEN; FÖRFALL OCH VÄNTAN PÅ UPPRÄTTELSE
Salomos son Rehabeam försöker göra faderns ok tyngre (inga skattelättnader), men landet splittras och vi får följa förfallet i Juda (dit löftet om Messias är knutet)! börjar

Ateologi o otrologi o onyansologi

Jag fascineras av nyateister! Sen jag började följa humanistbloggen har jag sökt förstå vad de egentligen vill åt! Jag kan inte säga att jag blivit klokare! Men min fascination finns kvar! Varför ägna sitt liv åt att hata något som man tror är lögn och ren fabrikation? Gud finns (nog) inte, men vi hatar och baktalar de som tror så, så mycket vi orkar! Ju grövre lögner, desto bättre!

Jag ägnade en halvtimme åt att läsa Mr Ateist; Patrik (=Puttrik) Lindenfor:s barnbok; Gud finns nog inte! Gör gärna det! På de få sidorna hittade jag minst 10 fel (s8, 13, 17, 22, 25, 57, 63, 70, 77 osv)! Sen tog jag tag i Onfray:s "Handbok för ateister"! Efter en ganska ok inledande del, kommer sen rejäla lågvattenmärken (typ Dawkins) när religion ska beskrivas; han har en fullständig blind fläck; en illiteranism som i sanning fascinerar! Se s 87-89;

"Djuren är som bekant oberörda av Gud. Såsom religiöst obelastade känner de inte till vare sig rökelse eller hostia, knäfall eller böner, man ser dem inte i extas inför stjärnor eller präster, de bygger varken katedraler eller tempel och aldrig kommer man på dem med att åkalla fiktioner"

"...de får för sig att frambringa en unik Gud gör honom till sin avbild: våldsam, avundsjuk, hämndlysten, kvinnohatande, aggresiv, tyrannisk, intolerant..."

"...de åberopar en hinsides (fiktiv) värld för att hindra oss att njuta fullt ut av denna (verkliga) värld. Deras bränsle? Dödsdriften..."

"...förenas i en serie identiska förakt; hat mot förnuftet och intellektet; hat mot friheten; hat mot alla böcker i namn av en enda; hat mot livet; hat mot sexualiteten, kvinnorna och njutningen; hat mot det kvinnliga; hat mot kroppen, begären, drifterna."

Jag undrar vad de människor som orkar läsa sån här litteratur har varit med om! Jag pallade inte så långt, efter 2 ateologiska sätt att avkläda "kunskapens frukt" (1 Mos 2:9; kap 3, s 92ff) och "eukaristin" (Joh 6, efter s 111ff) slutade jag läsa och bläddrade igenom restän! Mitt sista citat räcker;

"Monoteismerna ogillar intellektet, böcker, kunskap och vetenskap. Därtill kommer en stark avsky för materien och verkligheten, alltså för alla former av världslighet... De jordiska tingen har inget existensberättigande, för över hela jorden ruvar arvsynden, ända till tidens slut." (s 121)!

Vad behöver mer sägas? Om man tror att religion är sådan här, ska man naturligtvis bli ateist! Men jag har aldrg hört någon teist tro så här (än mindre Kyrkan)! Det är ren o skär nidbild, karikering och halmgubbekreation (för sådant se t.ex. kap om Jesus s 143ff och Hitler älskar Vatikanen s 207ff, baserat på Goldhagen: A Moral Reckoning...)! Om det hade handlat om någon annan företeelse hade inte sånt här oseriöst och osakligt släppts igenom! Det är hatisk propaganda av en totalignorant filosof!

Treenighet i GT?

GT:s lära om en enda Gud (monoteistisk Gud, skiljd från de angränsade ländernas polyteisternas) är en självklarhet, dock öppnas det dolt upp ett djupare mysterium att Gud också är en familj (tre i EN=treENighet) i dessa böcker! Det är mycket svårfångat, för det är inte böckernas bokstavliga mening, men läser du Skriften med Kyrkans tolkningsglasögon och NT för ögonen, kan man inte missa de hintar och reflexer som finns där (vilket absolut går att missa om du inte har dessa tolkningsglasögon)! Här följer några centrala bibelord, ibland med kortare kommentarer;

GUDS pluralitet och mänsklighet, Gud som varelse och JHWH:s Ängel! Adam, Noaks ark, Jakob, Abraham, Isaks offer, Melkisedek (präst, kung som Abraham [Israels främste] offrar till), Josef (förkastad av de egna), Mose (herde, befriare) och Aron (präst) pekar fram mot Människosonen. Och uttåget, påskalammet, mannat, offren, lagar, tabernaklet, symboler, nådastol, syndabock, kopparorm mm pekar fram också mot Px;

1 Mos 1:1f.26; 3:8; 9:27; 11:5,7; 12:7; 16:7; 18:2, 4, 20-22, 33; 32:24, 28-30; 35:13

1 Mos 3:15 Löftet om att kvinnans säd (Gudsmoderns Son skall besegra Ondskan).

1 Mos 9.24ff; 12:1-3; 49:8ff Välsignelse över Sem (JHWH skall bo i er hydda), Abraham, Juda

2 Mos 3:2-6; 3:14(Joh 6:35; 23:21)Mitt namn är i min ängel. 21:20-21; 33:2,11,14,                       

4 Mos 22:20,22, 31; 24:15ff Stjärnan ur Jakob=>betlehems

5 Mos 5:24; 18:15ff JHWH:s härlighet som ses och lever => Px. Evig framtid för Davids hus.

Joshua, Domarna, Elia, Elisa, Samuel, David, Salomo (tempelbyggare, uppfylld av vishet), Esra, Nehemja, Profeterna (ex Jeremia, Jona, Amos, Hosea) pekar fram mot Människosonen;

2 Sam 7:12-16 evig framtid för Davids hus.

1 Kung 22:19,                 

1 Krön 17:23ff en smord av Davids ätt.

2 Krön 30:10 Sebulon, Naftali gränsar i Nasaret. (+Jes 9:1 Via Maris = väg till havet i Nasaret).

Esra 2:2; 3:2 

Neh 7:7; 12:1

Job 1:6, 38:7 och 29:18 fågel fenix; + Job liknar Px (lider ber förbön inför JHWH, blir sedan upphöjd)

Ps 2:7(min Son – född); 

Ps 16:10f (Px ej i graven); 22 (den lidande Kristus); 24:9f (JHWH drar in i porten); 27:4 (JHWH:s ljuvlighet i templet); 28:9 (Herren = vår herde jmf  Px = den gode herden); 

Ps 29:1; 89:5ff  JHWH:s härskara, Guds söner. Ej ensam

Ps 72:10 ((se Matt 2) Hela 72 om Kristi rike); 80:18-20 (Mannen vid högra sidan, Ansiktet lyser); 88 (Px lidande); 89:20, 27 (Px förstfödd); 93 (JHWH = konung, klädd i härlighet = Px); 96:13 (JHWH kommer för att råda över jorden);109 (den lidande Kristus);

Ps 110 (Herren säger till sin Herre, präst för evigt), 118:22(hörnsten Px)

Se även Ps 10:16; 21:5; 45:7; 89:4f; 132:12 evig kung + tron; 

Ordsp 8:22, 27ff (Visheten en personifikation av JHWH som fanns FÖRE skapelsen)

H.V. Allegori om Kristus och bruden = kyrkan.

Salomons Vish 2:12-24 (Px lidande); 9:9-22 (Vishet vid världens skapelse, arbetar vid förf sida);18:15f Logos (Px) i himmelen svingar sig ner + når himlen.

Syr 24:3-8 Visheten slå läger och bo i Israel.       

Jes 2:1ff (Herren skall undervisa från Jerusalem); 7:14; 8:20; 11:1-10; 32(Px + Anden mm); 44:6 (se Upp 1:8, 22:13); 45:21ff (se Rom 14:11, Fil 2:9f); 49:1-13; 52:13-53:13(kom överfl.)

Se även Jes 1:18; 6:3,8; 9:6; 10:21; 11:1f; Oss, 3 * helig (Upp 4:8b), Jesus Kristus(Px) = mäktig Gud

Jes 40:13f Anden undervisar (se även Neh 9:21); 59:21 JHWH, Ande, Logos=ordet

Jer 11:49f; 23:5f; 30:8-11, 18-22 (medlare mellan Gud, människa); 31; 33:14ff; (Kristusprofetior), speciellt 33:16f intressant.                  

Klagv 1:12-14 den lidande Px.

Bar 3:38 Visheten levde bland människorna.

Hes 1:26, 28; 2:2,4 Px likställd med JHWH; 34:11, 23f Px likställd med JHWH = Herde

Dan 3:25 Gudasonen är ??. 7:9 är en biad (Fr+Son)

Hos 6:2 uppståndelse  

Joel 3:1ff Anden utgjuts över allt kött.

Amos 9:11-15 Frälsare av Davids stam.

Mika 5:2ff (Kristus fanns före tiden = evig existens)      

Hag 2:6-9 Treenig (JHWH säger; Anden finns ibland er & Px skall komma i härlighet till er)

Sak 3:1; 6:9-15; 12:8ff(JHWH genomborrad+Anden); 13:7-9 JHWH:s Ängel = Kristus = Gud

Mal 3:1; 4:5-6 (Förbundets Ängel i sitt tempel = Herre)

Treenighet

NT:s lära om en enda Gud är en självklarhet (t.ex.Joh 17:3; Rom 3:30; Gal 3:20 och 1 Tim 2:5)!

Dock öppnas det upp ett djupare mysterium att Gud också är en familj (tre i EN=treENighet) i dess böcker och brev! Det är inte en odelat klar framställning, men läser du Skriften med Kyrkans tolkningsglasögon, kan du inte missa det (vilket absolut går att missa om du inte har dessa tolkningsglasögon)! Här följer några centrala bibelord, med kortare kommentarer;

Matt 6:16 och 16:28-17:7, där lärjungar bekänner att Px mer än människa, Px uppenbarar sin fullhet (molnet och Faderns röst), de faller ner – inför JHWH!
Matt 28:19f namn singularis, tre namn.

Mark 8:29, 33 Px = Messias. Px tillrättavisar Petrus, han tänker inte Guds tankar!?; 

Mark 14:61ff Px säger Jag är = JHWH, judarna anklagar Px för hädelse!           

Luk 1:43; min Herres mor!

Luk 1:35 (treenigheten i en mening),

Luk 24:59 Px sänder Anden (om Px ej Gud??)

Joh 1:1, 3f, 14, 18 (kommentarer överflödiga – men vers 14 står det tältade bland oss => Guds tabernakel i Moseböckerna där Gud var fysiskt närvarande).

Joh 1:51 är ett Guds attribut se Gen 28:12. 

Joh 2:25; även 6:64; 21:17f allvetande.

Joh 4:26; 6.35; 8:12; 10:7,11; 11:25; 14:6; 15:1; 18:5f. (tala, uppehålla, upplysa, inlåta, bryr sig, ger liv, leder, uppfyller, fullbordar och får alla att falla till marken; detta pekar mot den Gud som presenteras i Ex 3:14. Se även Upp 22:13.)

Joh 4:42, 50 och 1 Joh 4:14 Jesus = världens frälsare och livgivare (Vem frälser? Gud.)

Joh 5:18, 26 Judarna säger att Px gör sig lik Gud (Det var därför han dog. Enda anklagelsepunkten) och Fadern och Sonen har liv i sig själv (är inte Gud livets ENDA källa)

Joh 6:31, 35, 41, 48, 51ff. Px är livets bröd. Judarna blir återigen arga (över vadå?? Joh 7:1)

Joh 6:63 Anden ger liv. (Vem är den ENDA som ger liv? Jmf 2 Kor 3:6)

Joh 7:46 ej människa; 8:24, 28; Jag är & fr begynnelse(Ex 3:14); 

Joh 8:32, 42 Sanning gör oss fria

Joh 10:22-30, 33, 38f  Nu hettar det till. Fariseerna blir rasande (över att han säger att han är en profet?? Ger en profet evigt liv, v 28, eller är en profet i Fadern, v 38???) Här finns en enhet mellan Fader och Son som gör att judarna vill döda honom.

Joh 11. Vem uppväcker döda?   

Joh 14:6-11, 16, 26; 15:26; 16:8-15, 23, 28; 17:10f, 21, 24. A)Vem är livet och varför ber man i någons namn [eller döper se Matt 28:19]     B)Är en hjälpare som lär och påminner och överbevisar en kraft?

Joh 20:28 ”O kurios mou kai o theos mou” Går ej översätta annat än; min Herre och min Gud.

1 Kor 8:6; 12:3-6 biad och triad                       

2 Kor 13:13 lika personer

Ef 1:3-14 en mening –triad; 3:14-17; 4:4-6; 5:15-20; 6:10-18 triader

Tre personer nämns mycket nära varandra (ej slump) Gal 4:4-6, Mark 1:9-11, Rom 8:1ff,

2 Tess 2.13f, Tit 3:4-6, 1 Petr 1:2; 4:14, Jud 20f

Upp 1:4 var, är och kommer (tid pekar mot treenighet), även Ande och Son

 

Mose 4 sista tal

Sista boken i Toran är en sammanfattning och ett återaktualiserande (hebr Haddebharim) av "highlights" från de 4 första skrifterna i form av 4 större tal/predikningar (blick bakåt 1-4; 5-26 och blick framåt 28-30; 31-34) av den 120-årige Mose (lite som den åldrige Johannes i jmf med de synoptiska evangelierna)! Boken kallas "den andra lagen" (gr Deuteronomy) då lagen återges i kap 5ff återigen! Den innehåller också ett andra förbund (27) till nästa generation; ökenfolket (det första gavs till deras föräldrar; de befriade egyptiska slavarna)! I slutet dör Mose (dock hittas ej hans kropp) och Josua får överta ledarskapet, efter att Mose lagt händerna på honom (34:9 o 31:1-8)!

GRUNDTANKE

Huvudbudskapet är att livets väg med förtröstan, tjänande, lydnad och kärlek till Gud leder till välsignelser och att dödens väg leder till missär! Två grundläggande avsnitt är 6:4f;

"Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft."


"Jag tar i dag himmel och jord till vittnen på att jag har ställt dig inför liv och död, välsignelse och förbannelse. Du skall välja livet, så att du och dina efterkommande får leva. Du skall älska Herren, din Gud, lyssna till honom och hålla dig till honom, ty detta ger dig liv, och du får leva länge i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder Abraham, Isak och Jakob." (30:19f)

Pga flera avfall (2 Mos 32; 4 Mos 12-14; 25:1ff) kom det nya förbundet (27) att sänka den moraliska ribban för Israel i att t.ex. skiljsmässa tillåts (24:1ff, jmf NT) och att tillåta utrotningar av grannfolk (20:16-18, jmf Matt 5:43f) för att inte Israeliterna skulle överge monoteismen och börja dyrka avgudar (som de dock ändå gjorde av egen fri vilja)! Även Kungainstutionen tilläts (17:14ff), trots att i en teokrati ska Gud vara Kungen och det bästa är att domare/profeter får styra! 5 Mos är pragmatisk och tillåter en "sekulärare tillämpning" av lagen och alla appliceringar av lagen (t.ex. 15:1f; 21:15ff; 23:19f)!

NÄSTANTANKE

Omsorgen om nästan får ett speciellt uttryck i 5 Mos! Fattiga, främlingar, änkor, faderlösa och djur ska tas om hand (14:22ff; 15:7ff; 16:10ff; 23:15ff; 26)! Detta perspektiv är den naturliga utgångspunkt som profeterna (och Jesus) ständigt knyter an till!

KRISTUS I TANKEN
Matt 4 och 5 anknyter speciellt till lagen (5 Mos) och Mose lag anknyter till Kristus (5 Mos 18:15.18; 21:23 - jmf Gal 3:13)! Ja Mose i sig själv är en förebild till Jesus (Josua)!

Från Sinai till Sions utkant

4 Mos (Numeri/Hebr Bemidbar=i vildmarken) är en tung bok! Synd, olydnad och uppror får 40 åriga konsekvenser i öknens tåredal! Men Guds folk får se Guds löften gå i omsorgsfull kärleksfull uppfyllelse (SvPs 254), när de lärt sig förtröstan och lydnad!

PÅSKLITURGI, TABERNAKEL OCH ARKENEfter ett år vid Sinai firas påsken igen enligt de anvisningar Gud gett (kap 9)! Det inleds med en Sedermåltid (ung efter nutidens Hagadans ordning) med osyrat bröd, vin, grönsaker, bittra örter, äppleblandning (Charoset, som symboliserar murbruket), saltvatten (symbol för tårar), märgben, ägg (båda symbol för templets förstörelse) och sist tillkom Elias bägare. Därefter äts enbart osyrat bröd (ofta runt Matsa, numera fyrkantigt fabricerat) under veckan; "det osyrade brödets högtid"!

Tabernaklet var högheligt (2 Mos 30:26-29b, för beskrivning av dess form se 2 Mos 26, se sp v 31 med förlåten med keruber på), ty Gud tog fysiskt sin boning där. Moln övertäckte det heliga och eld syntes om aftonen (9:15)! Guds röst hördes från nådastoln på arken (7:89, se även 2 Mos 25:10ff)! I tabernaklet fanns också en 7-armad ljusstake (8:4, med drivna blommor, jmf 2 Mos 25:31ff och jmf Kristus som världens ljus), silvertrumpeter (10); arons stav (17); orörbara altare och heliga föremål (18:3, 2 Mos 27); t.ex. rökelsealtare (2 Mos 30); kopparbäcken (2 Mos 30:17); smörjelseolja och rökelse (2 Mos 30:22ff) och skådebrödsbordet o kärl (2 Mos 35:13 o 37:10ff)!

Heligast var arken, vars lock (=nådastolen) var Guds fysiska boning (arken innehöll lagens tavlor, mannat=eucharistin och överstepräststaven (=arons stav)! Arken bar alltså lagen, prästvärdigheten och livets bröd!

VANDRINGEN
I kap 13 ger sig 12 spejare in i Kanaans land och de blev förskräckta (utom Josua, Kaleb) och o-trodde att de kunde inta landet ens med Guds hjälp! I 13:31 tror Kaleb det omöjliga, men misstron segrar (v32)! Josua och Kaleb river sina kläder och tror fortfarande att allt är möjligt då Herren är med oss (14:9), men menigheten är besmittad av otro och vill stena dem och Herrens härlighet visar sig därefter i uppenbarelsetältet (v 10)! Mose får medla för folket och be om förlåtelse och upprättelse! Folket gör ett försök att inta landet av egen kraft (14:40 ff) och utgången är given från början... Sen börjar den långa ökenfärden som varar tills alla utom 3 vuxna dött i öknen! 4 Mos går utmärkt att läsa som en allegori över Kyrkans pilgrimsfärd mot det himmelska landet (jmf 4 Mos 10:33ff; 33:50ff med Hebr 4:1-10, 11:13-16)!

KRISTUSSYMBOLER
Prästerna som förättar tjänst inför arken (kap 3 och 8 och 18) och bringar försoning åt Israel (8:21c)!
Nasirlöfte (6:2ff, sp v 14f)
Moln o Eldstoden (9:15-23)
Mannat (11:7-9)
Klippa du som brast för mig (20:8ff)
Kopparormen (21:4-9, än idag läkandets symbol)
Bileams profetia om "(Betlehems-)stjärnan" som träder fram ur Jakob (24:17)
Fristäderna (35, som visar mot biktens sakrament och Kristus som beskyddaren)

Prästskriften

3 Mos (Leviticus) är en svår bok, kanske den svåraste! Den börjar med a) prästliga offerlagar (1-7) och vigningslagar (8-10), och b) därefter följer ett antal renhetslagar (11-15), försoningsdagsritual (16) och sist lagar om att folket skule leva heligt (17-27)! Mycket kan tyckas otidsenligt för oss, men skrapar man på ytan är boken väldigt intressant (inte bara som en historisk beskrivning av judisk religion)! Den antika judendomens offer, prästerskap och kult är fullkomnad i Kristus (läs hela Hebr)! Kyrkan är förlängningen av Kristi verk!

GUDS EVIGA FÖRBUND
Gud slöt ett evigt förbund med judarna, och de var förpliktigade att leva upp till lagens krav och när de misslyckades krävdes offer (blodiga och oblodiga, frivilliga och nödvändiga)! Synd har ett högt pris! Brytna löften är dyra! Offerlitugins uppfyllelse är Kristus (se verkligen Hebr), som fortsätter i Eukaristins oblodiga närvarandegörande av det stora evigt giltiga offret! De blodiga offren - i Tabernaklet/Templet - var temporära; allt pekar med nödvändighet mot Golgata (se speciellt försoningsdagen - Jom Kipur - i kap 16)! Men på sin tid hade de extremt viktig funktion. Gud valde att arbeta med människor, enligt sina heliga föreskrifter (brott mot liturgin straffades med Guds eld, se 10:2ff)!

Prästens roll är intressant! Han (ingen annan antik religion hade endast präster, utan även prästinnor) är alltså satt som en liturgisk medlare mellan Gud och folket! Gud använder redan här - "helgade, vigda män" - för att utverka syndaförlåtelse (se 3 Mos 21:8, då de bär fram Guds spis)! De klädes liturgiskt (8:7ff), bär fram syndoffer och osyrade brödkakor (8:26) och efter deras välsignelse, visar sig Guds härlighet och eld förtär offren! Folket föll ned och jublar! Det låter onekligen väldigt protokatolskt och liturgiskt i mina öron!

"JUDISKT KYRKOÅR" (23)
Utöver Sabbaten kom 6 stora högtider bli stommen i judiskt liv!

Mitt i Nisan 14ff firas Pésach/påsken, som inledde det osyrade brödets högtid (jäsning av brödet förbjuds och endast "Matsa" används)! Det blev den stora vallfärdshögtiden (pilgrimsvandrande) och en skördehögtid! Påskens fullbordan sker på Golgata och i Eucharistins ojästa närvarogörande av den stora påskens liturgi!

Den 6:e-7:e Sivan (50 dagar efter påsk; pentecost) firas Shouvot/pingst, som ursprungligen var en skördefest, men som blev laggivandets högtid. Pingsten fullbordas med att dHA ges på pingstdagen!

De senare höstfesterna har en eskatologisk prägling:

Rosh Hashana/nyår firades den 1:e Tishri med sabbatsvila och Shofar-blåsning, och denna period fortsätter i botgöringens tecken fram till
Jom Kipur/försoningsdagen som firas den 10:e Tishri, vilket kan ses som en antik form av långfredag!
Och avslutas med Sukkot/lövhyddohögtid:ens vecka som handlar om skörd/ökenvandringsminne, där man bor i en provisorisk "Suka"/hydda!

De tre höstfesterna finns inte med i det kristna kyrkoåret, men bildar en bakgrund till Jesu handlande i framtiden; se Rosh Hashana i 1 Tess 4:16b; Upp 8:6ff och även för dåtidens Jesu handlande; se Jom Kipur i Matt 16:13-17:9 (se utifrån 17:1a och 4b) och Sukkot i Matt 17:4b (och Joh 7, se sp v 37)! Dessa fester hör framförallt yttersta tiden till, då trumpeter skall ljuda, dom skall hållas och folken skall samlas i det stora himmelska tabernaklet/katedralen (tabernakel finns i katedralens mitt, då Ordet tar kött och "tältar" - Joh 1:14 - i Kyrkans mitt).

HELIGHET
Gud är annorlunda och alltigenom helig (och rättfärdig och nådefull)! Guds folk måste också utskilja sig i tro o liv, vilket betonas ständigt i 3 Mos!

"Jag är Herren, er Gud: ni skall vara heliga och förbli heliga, ty jag är helig. Ni skall inte orena er genom några av de djur som kryper på marken. Jag är Herren som förde er ut ur Egypten för att jag skulle vara er Gud. Ni skall vara heliga, ty jag är helig." (3 Mos 11:44f)

Mycket av helighetslagarna rör vardagliga ting som sexualitet, mat och omsorg om fattiga/främlingar (19)! Och kap 20 är svårförståeligt, då straffen är oftast i vårt tycke helt opropotionerliga (med döden) för brott mot egentligen alla de 10 buden! Dock har varken judisk eller kristet samhälle levt bokstavligt efter dessa straffskalor! Straffskalan ska ses som ett uttryck över Guds helighet i den kontext den skrivs i. Molokkult, häxeri och sexuell lössläppthet var alldeles för vanligt då! Att profanera det heliga eller avguda avgudar är fortfarande lika upprörande för Gud! Inget orent kan komma Honom nära! Att vara ett heligt folk förpliktigar än idag! Men dödsstraff som pedagogiskt instrument har aldrig funkat särskilt väl; det vet både judar och kristna alltför väl!

Vart 50:e år inföll ett Israeliskt jubelår (vart 25 i katolsk tideräkning idag, se kap 25)! Ofrivilliga slavar släpptes, egendom kom tillbaka till den ursprungliga ägaren och allt fick vila! I allt är detta en förebild för den messianska tiden (se Jes 61:1f och Luk 4:16ff)!