Den tredje adventssöndagen brukar kallas glädjens söndag, Gaudete. Sedan snart tio år firar vi i vårt stift denna söndag som Livets söndag. Vi får glädja oss och jubla över livets gåva, som Gud, livets Herre och upphov, vill ge oss. I sin slösande godhet vill han att vi liksom varje människa skall finnas till. Ingen har rätt att förneka oss livets gåva. Genom sin blotta existens är varje människa okränkbar. Därför kan vi aldrig acceptera dödsstraff. Gång på gång har påvarna manat de länder som ännu har detta barbariska straff att avskaffa det, men ofta klingar denna röst ohörd. Därför kan vi heller aldrig acceptera abort. Just under denna heliga adventstid, när vår Herre Jesus Kristus i Jungfru Marias sköte väntar på att få födas till världen blir detta så tydligt för oss. När Gud blir människa identifierar han sig med varje människa, speciellt de mest utsatta och hotade. De ofödda barnen hör förvisso till denna grupp, men också de barn som på olika sätt blir missbrukade och misshandlade. Tillsammans med den helige fadern vill jag uttrycka min stora sorg över att också katolska präster har begått svåra förbrytelser och övergrepp mot oskyldiga barn. Tillsammans med honom vill också jag be offren om förlåtelse för de lidanden de blivit utsatta för. Det gångna året har för vår Kyrka varit ett botgöringens och omvändelsens år. Det är min bön för hela Kyrkan att det en gång för alla skall bli ett slut på dessa övergrepp. Jag uppmanar er alla att göra detta till ett böneämne. Från stiftets sida reviderar vi just nu våra riktlinjer i beredskapsplanen mot sexuella övergrepp för att alla barn skall kunna vara helt trygga i våra kyrkliga miljöer.
Advent är en tid av bot och omvändelse, men samtidigt en tid av glädje och förväntan. Tillsammans med Jungfru Maria får vi förbereda oss på Jesu födelse till världen, men också på vår födelse till livet i Kristus som vi hoppas skall få sin fulländan i det eviga livet. "Herrens ankomst är nära" (Jak 5:8). Gud vill komma oss oändligt nära i sin Son. Varje människa är inbjuden att ta emot denna oförtjänta gåva i sitt liv. Som kristna är det vår stora glädje att få bära ut detta glada budskap, inte minst till dem som lider och har det svårt. "Stärk maktlösa händer, ge kraft åt vacklande knän. Säg till de modfällda: 'Var frimodiga, frukta inte'", manar oss profeten Jesaja (35:3-4). Som kristna är det vår plikt att söka upp dem som har det sämst i vår närhet och stärka dem i deras mänskliga värdighet. Också i vårt välordnade samhälle finns det människor som lever ett liv som slavar. Vi får inte blunda för det faktum att människor säljs som slavar och utnyttjas skoningslöst på det sexuella planet mitt ibland oss. Fler kvinnor än vi anar har fallit offer för trafficking mitt i vår svenska idyll, som för dem har blivit ett sannskyldigt helvete. Jag är mycket tacksam gentemot de medarbetare i Caritas, de ordenssystrar och alla andra som vill hjälpa dessa utsatta kvinnor. Genom stiftets adventskollekt kan vi alla bidra till att hjälpa dem. Jag har ännu en av dessa moderna slavar inför min inre blick: en flicka från Afrika, ännu inte tjugo år, som sålts till vårt land och hotats till livet. Hon bar på ett barn och för henne var det en självklarhet att också få föda detta barn till livet, ja, lika självklart som det var för Jungfru Maria att få föda Frälsaren till världen.
Advent kan få en ny och djupare betydelse för oss, om vi förenar oss med Jesus som i Marias jungfruliga sköte väntar på att födas till världen. "Kristi mysterier är nämligen ännu inte helt och hållet fullbordade och fulländade. I Jesu egen person är de avslutade, men inte i oss, som är hans lemmar, eller i Kyrkan, som är hans mystiska kropp", säger den helige Jean Eudes (1601-1680). Som lemmar i Kristi mystiska kropp får vi leva oss in i de olika delarna av hans liv, alltifrån fosterstadiet till korsfästelsen. Det svindlar för vår tanke, när det går upp för oss att hans mysterium får sitt eko och sin fullbordan i oss. När vi lider får vi fullborda "vad som ännu fattas i Kristi lidanden" (Kol 1:34). Även det tunga och svåra kan så få en djupare mening för oss. En stilla glädje kan rentav bryta igenom just när det tycks som allra svårast i vårt och världens liv. Vi vet ju att Jesus är med oss, även när allt och alla sviker. Han kan inte överge oss och låta bli att älska oss. Det är så att säga den enda inskränkningen av hans allmakt.
Advent gör oss också mer öppna för Jungfru Marias oersättliga roll i vårt liv som kristna. Hon utkorades till att bli den obefläckade modern till Guds människoblivne Son. Alltsedan dess är hon också vår moder. Alltsedan dess har det kristna folket tagit sin tillflykt till henne i all nöd som vi ber i en av de allra äldsta kristna bönerna, Sub tuum praesidium. Idag vill jag speciellt anbefalla alla de kvinnor och barn i vårt land, som på olika sätt missbrukas, misshandlas och utsätts för förnedring till Marias beskydd. Må Marias ord i Magnificat, hennes lovsång, ge dem hopp: "Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor och rika skickar han tomhänta bort" (Luk 1:51-52). Marias lovsång till Guds barmhärtighet blir samtidigt en kampsång mot denna världens orättfärdiga makter. I alla tider har förtryckta och hotade människor därför tagit sin tillflykt till Jungfru Maria. Idag, den 12 december, tänker vi speciellt på Maria som Vår Fru av Guadalupe, den helgedom i Mexico, dit Latinamerikas förtryckta alltid har vänt sin blick. Till hennes förbön vill jag speciellt anbefalla två kategorier i vårt land. För det första vårdpersonalen på våra sjukhus, vars samvetsfrihet Europarådet så tydligt och kraftfullt har slagit vakt om. Det är vår förhoppning att de också skall få praktiska möjligheter att få följa sitt samvete. Den andra kategorin är de flyktingar som myndigheterna trots alla vädjanden vill avvisa till Irak, fast det finns ett reellt dödshot mot de kristna och mot andra utsatta minoriteter.
Advent är för oss alla en tid då Jesus får komma in mer och mer i vårt liv. "Herrens ankomst är nära." Förbered er på julens nåd genom en ångerfull bikt och goda gärningar. Unna er tid att gå i mässan också någon vardag. Läs Bibeln och be rosenkransen. Ta er an de svaga och utsatta. Besök sjuka. Köp inte så mycket utan ge allmosor. Förbered er på evigheten, inte bara på julbordens fröjder. Då blir julen en kristen högtid och inte bara en konsumismens triumf. Med min förbön och välsignelse till er alla!
+Anders Arborelius ocd
