Improperia - Anklagelserna

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Ty jag förde dig ur Egyptens land.
Du förberedde ett kors åt din frälsare.

Helige Gud. Helige Gud.
Helige starke. Helige starke.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.

Ty jag förde dig genom öknen
i fyrtio år
och med manna matade jag dig
och förde dig till det bästa landet.
Du förberedde ett kors åt din frälsare.

Helige Gud. Helige Gud.
Helige starke. Helige starke.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.

Vad, vidare, var jag skyldig att göra
åt dig, och inte gjorde?
Jag planterade ju åt dig
mitt vackraste vinträd,
och du blev mig alltför bitter,
ty med ättika släckte du min törst,
och med en lans genomborrade du
sidan på din frälsare.

Helige Gud. Helige Gud.
Helige starke. Helige starke.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.

För din skull
gisslade jag Egypten
med deras förstfödda,
och du överlämnade mig att gisslas.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag förde dig ut ur Egypten,
efter att ha sänkt Farao
i Röda havet,
och du överlämnade mig
till översteprästerna.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag öppnade havet för dig,
och med en lans öppnade du
min sida.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag gick före dig
i en molnstod,
och du förde mig
till Pilatus högkvarter.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag gödde dig
med manna i öknen,
och du överöste mig
med örfilar och piskslag.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag gav dig att dricka
frälsningens vatten ur klippan,
och du gav mig att dricka
galla och ättika.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

För din skull
slog jag Kananéernas konungar
och du slog mig med en käpp
på mitt huvud.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag gav dig
en konungslig spira,
och du gav mitt huvud
en törnekrona.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Höga kors, du enda ädla!

Höga kors, du enda ädla
bland de träd som vuxit här.
Fast du ej bär blad och blommor,
intet träd din like är.
Ljuva stam med ljuva grenar,
som den ljuva bördan bär.

Sjung, min tunga! Sjung den hårda,
höga, ärofyllda strid
som på korset Herren kämpat
till triumf och evig frid,
stark som lejonet i öknen
och som offerlammet blid.

All den dom som genom fallet
över världen kommen var
och från det förbjudna trädet
låg på syndigt släkte kvar
ville han på trädet sona,
på det kors som honom bar.

Honom plågar spö och gissel,
spott och hån och övermod;
törnets krans och korsets spikar
pressar fram det dyra blod,
att all världen skulle renas
i den helga, djupa flod.

Krist kors! Blott du är värdigt
att dig hela världen ser.
Du för Israel och folken
är det rätta Guds banér,
och den dig i tro har skådat
dom och död ej rädes mer.

Amen

Rosenkransen, en mödosam bön?

Jag har sent omsider fallit till föga och registrerat ett konto på Facebook. Jag kommer inte själv vara aktiv där, men det kan ju vara lustigt att se vilka som dricker kaffe när och var osv ;) Faktum är att jag inte är särdeles imponerad, av flera skäl... Detta inlägg skall dock inte handla om Facebook...

Men, vilket är skälet till att jag nämnde Facebook, jag blev där tipsad om en sida som heter "Real men pray the rosary", som jag själv tyckte verkade rätt kul. När jag därför, efter att lite förstrött plockat en Karmeltidning ur högen av tidningar på toaletten och slagit upp på måfå, får upp en text som inleder med att exakt beskriva hur jag själv upplever rosenkransen blir jag lite tagen...

Nedan följer texten om rosenkransen, av biskop Reinhold Stecher

Rosenkransen är i viss bemärkelse en mödosam bön. Vi människor av idag är oroliga, lättrörliga, fladdriga själar och förblivandet i bönen är inte alls lätt. Men Rosenkransen är liksom en slags fromhetens "mountainbike" (bergscykel). Den erbjuder tålmodigt trampande, men den för en uppåt.

Rosenkransen har något av bränningarnas vågor i sig, vilka levande och rytmiskt böljar in mot havsstranden och lägger sig till ro på livets sandstrand. Och varje våg har en krona av skum. När det gäller Rosenkransen är det ordet "Jesus" ("och välsignad är din livsfrukt Jesus"). Detta är skumkronan. Det är hän mot denna allt är riktat. I den når bönevågen sin höjdpunkt (det är ingen tillfällighet att alla högre religioner på jorden känner till den rytmiska återupprepningens bön).

Det är en skyddande bön. Jag har ofta upplevt det i sådant som rör och oroar mig. Denna lilla snodd eller den lilla tandade fingerringen har erbjudit mig mera stöd än den vackraste biskopsstav. Den är som en fromhetens lasso med vilken man kan fånga in mångt och mycket som vilt, hotande eller belastande rasar i själen. Dessa 59 små träpärlor är det kullager på vilket det oroliga hjärtat mjukt rullar fram mot det eviga förbarmandet.

Den förlorade sonen

Den förlorade sonen har gått hem, enligt det senaste och enda bevarade inlägget på hans blogg.

Jag kommer sakna honom här på bloggen, hans klarsynta kommentarer var en frisk fläkt!

Låt oss be för honom!

Allt gott!

Uppdatering: Detta var ett falskt alarm... Den förlorade sonen gick hem ifrån sin blogg, inget annat :D

Bjud in den Helige Ande!

Jag har tidigare skrivit om en sann kärlekssaga. Jag tänkte fortsätta berätta ännu en sann historia som hänt samma par.

Kvinnan hyste en särskild kärlek till den Helige Ande. En tid innan bröllopet så inbjöd därför kvinnan frimodigt den Helige Ande att komma och vara med på bröllopet.

Utan att tänka vidare på saken så förlöpte bröllopet, de unga tu åkte till Lourdes för att uppfylla kvinnans löfte till Maria. En tid efter att smekmånaden var över och bröllopet kom på tal så berättade kvinnans far om en märklig sak som hänt i samband med bröllopet. Tre dagar innan bröllopet hade en vit duva kommit och satt sig på taket till den byggnad som bröllopsfesten skulle hållas i och sedan stannat fram till bröllopet. Aldrig förr och aldrig senare har en vit duva setts på den platsen.

Jag tror Gud älskar en sådan frimodighet. Låt oss därför med tillförsikt bjuda in den Helige Ande att komma och delta i våra angelägenheter.

Ljusets väg

Efter ett tips från D så vill jag rekommendera något som jag aldrig hört talas om förut, nämligen Ljusets väg. Under påsktiden (dvs fram till Kristi himmelsfärd) ber man ingen korsvägsandakt kl 15, men jag antar att Ljusets väg är tänkt att ersätta den andakten. Kul, tycker jag!

Allt gott!

Uttåget ur Egypten en bild av oss

Följande är ett utdrag ur Augustinus utläggning av Psaltaren. Det är dagens andra läsning i Läsningar till Kyrkans dagliga bön. Den första läsningen var hämtad ur 2 Mos 13:17-14:9.

Begrunda ett ögonblick det som är en bild av oss. Israels folk var under Faraos och egyptiernas herravälde; det kristna folket, som redan före trons uppenbarelse var förutbestämt för Gud men fortfarande slav under de onda andarna och deras furste, djävulen, se, detta är det folk som är under egyptiernas ok och som är slav under sina synder, ty djävulen kan inte härska över oss annat än genom våra synder.

Folket befrias från egyptierna genom Mose; folket befrias från det förgångna livets synder genom vår Herre, Jesus Kristus. Det gamla gudsfolket går genom Röda havet; det nya genom dopet. Alla det förra folkets fiender dog i Röda havet; alla våra synder dör i dopet.

Men, mina bröder, var nu uppmärksamma! Inte omedelbart efter övergången av Röda havet får de som gåva motta fäderneslandet, och ännu kan de inte segervisst truimfera över att fienderna är borta, ty ännu återstår öknens ödslighet, ännu ligger fiender i försåt efter vägen. På samma sätt återstår efter dopet ett kristet liv under frestelser. I öknen suckade an efter det utlovade landet; vad annat suckar väl de kristna efter, sedan de renats genom dopet? Inte härskar de väl redan med Kristus? Ännu har vi inte kommit fram till det land som lovats oss. Men det skall inte berövas oss, och där skall Davids lovsånger inte ha någon ände.

Må nu alla troende höra detta! Må de veta, var de är: De är i öknen, de suckar efter fäderneslandet. Fienderna har dött i dopet, medan de förföljde oss bakifrån. Vad betyder detta: "förföljde oss bakifrån"? Framför oss har vi det som skall komma. Bakom oss har vi det förgångna. Alla tidigare synder har blivit utplånade i dopet; de som nu ansätter oss förföljer oss inte bakifrån utan ligger i försåt efter vägen. Därför säger aposteln, medan han ännu befann sig på denna öknens väg: Jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till (Fil 3:13-14), nämligen mot det himmelska fäderneslandet.

Mina bröder! Allt vad det israeliska folket då fick lida i öknen och allt vad Gud gav dem, varje gisselslag och varje gåva, är tecken för sådant som hör detta livets öken till, för oss som vandrar i Kristus och som söker efter fäderneslandet och som mottar allt detta till vår tröst och lider det till vår prövning.

En liten reflektion utifrån detta är det naturliga i att låta även små barn döpas. Om vi är på vandring liksom Israels folk vandrade, så tar vi med oss alla som hör till oss, som vi förmyndar över, på vår vandring genom Röda havet, genom dopet. Att lämna våra barn kvar i egyptiernas land när vi själva går genom Röda havet, genom dopet, vore ett direkt brott mot Israelernas föredöme.

Låt oss be!
Gud, du som bjuder oss att lyssna till din älskade Son, låt ditt ord vara vår andliga föda, så att vi för vårt inre kan se den härlighet till vilken Kristus har gått före. Genom honom, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig Fader och den Helige Ande, lever och råder från evighet till evighet.
Amen.

Upp till kamp...

Vi (kristna) är i krig, men inte med varandra… Ibland verkar det som om vi hellre slåss med varandra än strider tillsammans mot splittraren, som är vår gemensamma fiende…

Skymningen faller över oss och vi står oförberedda för nattens mörker p g a att vi ägnat oss åt inbördeskrig istället för att putsa våra vapen och se över våra rustningar! Vi måste sluta bekriga varandra. Jag tror vi står inför en avgörande strid där vi kommer få se mycket av det som vi älskat bli draget i smutsen och trampat på… Detta gäller oss alla som tror att Kristus är världens ljus, vår frälsare!

Fasta, bön och försakelser är de vapen vi har att tillgå. Endast genom att ta våra kors på oss och följa Kristus kan vi göra oss redo för striden!

Det råder ingen tvekan om att Gud vill att vi skall vara enade. Hur skall vi kunna enas tillräcklig för att åtminstone slåss tillsammans mot vår gemensamma fiende?

Jag tror bara det är genom gemensam bön som vi kan upprätta våra sargade och inbördes stridande styrkor och återställa stridsmoralen! Jag tror enhet måste komma genom praxis i första hand snarare än genom vässade argument och överbevisning… I katolska krestar säger man att “The family that prays together stays together” och det gäller nog även för hela den kristna familjen också…

Vilka är beredda att lägga ner sina vapen i den inbördes striden och samlas i gemensam bön? Även om vi är osams om mycket borde vi åtminstone kunna be Fader Vår och psaltarpsalmerna tillsammans…

Allt gott!

Att samla sig till bön på bestämda tider

Ur Augustinus brev till Proba

Låt oss ständigt åstunda att få detta liv av Herren Gud då vi ber ständigt. Men eftersom våra andra omsorger och sysselsättningar kan komma vår längtan att svalna, återkallar vi på vissa bestämda tider vårt sinne från dem till bönen. Med böneord förmanar vi oss själva att sträcka oss mot det som är föremål för vår längtan, för att denna som måhända börjat svalna, inte alldeles skall förfrysa och slutligen slockna, om vi inte ser till att ofta upptända den på nytt.

Paulus ord: Låt Gud få veta alla era önskningar (Fil 4:6) får alltså inte uppfattas som om vi skulle upplysa Gud om våra önskningar - ty han känner dem till och med innan de finns till - utan så att vi själva blir upplysta om dem genom vår uthållighet inför Guds ansikte, inte genom lust att lysa inför människorna.

När det nu förhåller sig på detta sätt, är det varken klandervärt eller onyttigt att bedja länge om tillfälle ges, jag menar om inga andra plikter eller uppgifter tar oss i anspråk, fastän vi som nämnts även i våra handlingar bör bedja ständigt genom vår längtan. Ty att bedja länge är inte, som en del människor tror, att bedja med många ord. Mångordighet och själens oavbrutna inriktning mot Gud är två vitt skilda ting. Det står ju skrivet till och med om Kristus att han natten igenom bad till Gud (Luk 6:12), och på ett annat ställe att han bad allt ivrigare (Luk 22:44). Var inte detta ett exempel som han gav oss att följa, han som på jorden var den förebedjare vi behöver och som i evigheten lyssnar med Fadren till vår åkallan?

Det berättas om ökenfäderna i Egypten att de bad mycket ofta, men att deras böner var synnerligen korta och uppslungades häftigt liksom spjut, för att inte den spända uppmärksamheten - ytterst nödvändig för den som ville be - skulle slappna och avtrubbas under långt utdragna bönestunder. Därigenom visar de också att denna koncentration, som inte får dras ut längre än den kan hållas spänd, inte heller får avbrytas för snabbt om den kan behållas.

Ty mycket prat måste försvinna från bönen, men absolut inte mycket bedjande, om uppmärksamheten behåller sin intensitet. Att tala mycket är att i bönen framlägga ett viktigt ärende med överflödiga ord, men att bedja mycket är att med hängivenhet och ihållande iver klappa på hos den vi ber till. Ty härvid betyder oftast klagorop mer än utläggningar, tårar mer än tal. Men Gud samlar våra tårar i sin lägel (jfr Ps 56:9) och vår suckan är inte fördold för Honom, som har skapat allt genom sitt Ord och inte frågar efter människornas ord.

Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det!

I Lukas kan vi läsa om hur en kvinna kommer till Jesus och föreslår en saligprisning och hur Jesus föreslår en justering, eller specificering av det föreslagna (Luk 11:27-28):

När han sade detta hördes en kvinna i mängden ropa: "Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat."

Men han svarade: "Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det."

Vad gör egentligen Jesus här? Många protestanter tycks ta detta bibelställe som ett (av många) bevis för att Jesus inte önskar att Hans moder skall prisas salig.

Jag tror att för att förstå vad Jesus syftar på här måste vi gå tillbaka i Lukas evangelium och läsa vad som skrivits tidigare. I Luk 1:28-38 läser vi följande:

Ängeln kom in till henne och sade: "Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig."

Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda.

Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud.
Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.
Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron,
och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut."

Maria sade till ängeln: "Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man."

Men ängeln svarade henne: "Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.
Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden.
Ty ingenting är omöjligt för Gud."

Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.

Vi ser i denna text det yttersta exemplet på någon som hör Guds Ord och tar vara på Det. Maria inte bara hör Ordet, utan blir uppfyllt av Det genom sitt fiat. I nio månader kom hon att bära Guds Ord i sitt sköte. Inte nog med det, under hela Jesu, Guds Ords, uppväxt var det Maria som tog vara på Det och som lyssnade till och lärde sig av Det. "Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det" och hon "bevarade allt detta i sitt hjärta." (Luk 2:19, 51).

Så när Jesus ändrar den föreslagna saligprisningen, så är det inte för att Han vill markera att Maria inte tillhör de saligas skara, utan för att understryka varför Maria primärt skall prisas salig. Maria är först och främst salig för att hon hörde Guds Ord och tog vara på Det. Jesus säger inte emot att Marias moderliv och bröst, som burit och diat Jesus, också är saliga, men Han nöjer sig inte med dessa kroppsdelar, utan önskar att hela Maria, som person, skall prisas salig för vad hon gjort.

En analogi till detta exempel finner vi i Matt 12:48-50:

Han svarade honom: "Vem är min mor, och vilka är mina bröder?"

Och han visade med handen på sina lärjungar och sade: "Det här är min mor och mina bröder.

Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor."

Återigen ser många protestanter detta som ett bevis för att Jesus förringar Maria, när han i själva verket upphöjer henne dubbelt upp. För vem i bibeln, utöver Jesus själv, gjorde på ett så fullkomligt sätt den himmelske Faderns vilja? Blotta tanken att Jesus skulle vanhedra sin moder är naturligtvis löjeväckande, för hur skulle Jesus kunna bryta mot tio Guds bud och förbli utan synd?

Låt oss därför prisa Maria salig tillsammans med Jesus och stämma in i Elisabeths hälsning (Luk 1:42-43, 45):

"Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse."

Allt gott!

- i Kristus - med Maria

Utveckling i den kristna läran

Appropå den ständigt aktuella frågan om vad man får och inte får göra som kristen skriver Vincentius av Lerinum (död runt 450). Jag antar att texten är hämtad ur for the antiquity and universality of the Catholic faith against the profane novelties of all heretics som även går att ladda ner som pdf för den som är lässugen ;)

Skall då vi i Kristi kyrka inte utvecklas i vår gudsdyrkan? Jovisst skall vi det, så mycket som möjligt. Vem kan väl vara så avundsam mot människor och hatisk mot Gud att han försöker förhindra det? Men observera att det skall vara en utvekling i tron, inte en förändring av tron. Att något utvecklas betyder att det växer men ändå förblir sig självt; att något förändras betyder att det förvandlas från att ha varit en sak till att bli något annat.

Må alltså förstånd, kunskap och vishet växa och förökas med våldsam kraft, hos enskilda och hos alla tillsamman, hos olika individer och i kyrkan som helhet, allt efter som tiden går; dock så, att inget förvanskas, utan den givna läran och dess innebörd består.

Själens gudsdyrkan bör härma kroppens sätt att fungera. Kroppen utvecklar ju sina olika delar med tidens gång, men förblir samtidigt ändå sig själv. Det är mycket som skiljer ungdomens blomning och ålderns mognad, men ändå är gamla människor desamma som de var när de var unga. Även om en människas omständigheter och utseende förändras, så förblir hon likväl densamma till sitt väsen och till sin person.

Spädbarnens lemmar är små, ungdomarnas stora, men de är ändå desamma. Barnet har lika många kroppsdelar som den vuxne. Och även om det finns sådant som visar sig först vid mogen ålder, så fanns ändå fröet där redan från början, så att inget nytt senare växer fram hos den gamle som inte fanns dolt redan hos barnet.

Detta är således det normala och rätta sättet att utvecklas, ja den harmoniska och sköna lagen för vår växt: att tidens gång uppenbarar i allt större skepnad samma lemmar och former som Skaparens vishet en gång nedlade i det lilla barnet. Men om människan skulle förvandlas till något som inte ligger i hennes väsen, om lemmarnas antal skulle öka eller minska, då måste hela kroppen dö eller bli helt vanställd eller i vart fall försvagas.

Samma lagar för sin växt måste den kristna läran följa, så att den styrks med tiden, växer mer åren, mognar med åldern.

Våra förfäder sådde en gång trons vetekorn i kyrkans åker. Om nu vi, deras efterkommande, skulle samla in villfarelsens ogräs i stället för sanningens goda skörd, så vore det förskräckligt. Nej, det rätta och riktiga är att begynnelsen och änden inte står i motsats till varandra, utan att den skörd vi bärgar är frukten av den givna lärans goda utsäde.

Låt oss be:
Allsmäktige, evige Gud, din kärlek övergår allt vad vi kan kräva eller önska. Omslut oss med din barmhärtighet: förlåt oss allt som tynger samvetet, och ge oss också det vi inte vågar be om. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med Dig Fader och den Helige Ande lever och råder från evighet till evighet.

Förbönsämne - och be som änkan...

Jesus säger att vi skall be som änkan som tjatade på den orättfärdige domaren tills han tröttnade och gav med sig för att slippa tjatet...

Stäm gärna in i vår bön att Gud skall möjliggöra för oss att köpa ett hus vi funnit.

Gud, tack för allt!

Allt gott!

Tack min Gud för allt!

Tack min Gud för vad som varit,
Tack för allt vad du beskär.
Tack för tiderna som farit,
Tack för stund som inne är.
Tack för ljusa, varma vårar,
Tack för mörk och kulen höst.
Tack för redan glömda tårar,
Tack för friden i mitt bröst.

Tack för vad du uppenbarat,
Tack för vad jag ej förstår.
Tack för bön som du besvarat,
Tack för vad jag icke får.
Tack för livets hemligheter,
Tack för hjälp i nödens stund
Tack för nåd som ingen mäter,
Tack för blodets fridsförbund.

Tack för himmel blå i livet
Tack för moln du strött därpå.
Tack för solljus, av dig givet,
Tack för mörkret likaså.
Tack för prövningar och strider,
Tack för hopp som uppfyllts väl.
Tack för dagen som framskrider,
Tack för hopp som slagit fel.

Tack för rosorna vid vägen,
Tack för törnet ibland dem.
Tack för resta himlastegen,
Tack för evigt tryggat hem.
Tack för kors och tack för plåga,
Tack för himmelsk salighet.
Tack för stridens klara låga,
Tack för allt i evighet!

1 Thess 5:18
Tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus.

Text: August L. Storm, i Frälsningsarméns tidning StridsRopet 1891.
Musik: Johannes A Hultman, i Solskenssånger, 1910
Psalm 261 i den gemensamma psalmboken

Denna sång fyller mig med en sådan glädje och tacksamhet! Tack min Gud, för allt!

Allt gott!

Vad Traditionen säger om att läsa bibeln

Idag firar vi den helige Hieronymus, präst och kyrkolärare. Han föddes i Dalmatien omkr. 340. Han studerade i Rom där han också döptes. I avsikt att leva ett monastiskt liv begav han sig till Palestina, där han blev prästvigd. Senare återvände han till Rom och blev sekreterare åt påven Dalmasus. Vid den tiden började han översätta bibeln till latin, först från den grekiska texten, sedan (för Gamla testamentet) även från hebreiskan. Han slog sig ner i Betlehem, där han fullbordade Vulgatan och utgav många skrifter, främst bibelkommentarer. Han dog i Betlehem år 420.

Innan jag citerar en av hans bibelkommentarer vill jag bara kort konstatera att Kyrkan redan vid början av 400-talet alltså höll på att översätta bibeln till andra folkspråk än grekiskan... ;)

Att inte känna Skriften är att inte känna Kristus

Jag översätter som jag bör i lydnad mot Kristi befallning: Forska i skrifterna (jfr Joh 5:39). Sök så skall ni finna (Matt 7:7). Jag vill inte likt judarna få höra: Ni tänker fel, därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt (Matt 22:29). Enligt aposteln Paulus är Kristus Guds Kraft och Guds vishet (1 Kor 1:24). Den som inte känner skrifterna känner inte Guds kraft och hans vishet och därför är okunnighet om skrifterna okunnighet om Kristus.

Jag vill efterlikna en välbärgad man som ur sitt förråd kan ta fram nytt och gammalt och bruden som i Höga Visan säger: Med nytt och gammalt har jag tjänat dig, min broder (Höga v 7:13, jfr Matt 13:52). Jag vill utlägga Jesaja på ett sådant sätt, att jag visar honom inte endast som en profet utan också som en evangelist och en apostel. Han säger ju om sig själv och de andra evangelisterna: Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han förkunnar frid (Jes 52:7). Och Herren säger till en apostel: Vem skall jag sända, och vem vill gå till detta folk? Och han svarade: Här är jag, sänd mig! (jfr Jes 6:8).

Må ingen tro att jag i en kort predikan önskar begripa denna boks innehåll! Skriften innehåller Herrens alla mysterier. Den säger att Immanuel skulle födas av jungfrun och uträtta märkliga ting och tecken. Den säger vidare att han skulle dö och begravas, uppstå från dödsriket och förkunnas som frälsare för alla folk. Varför skulle jag tala om naturvetenskap, etik och logik? Allt som utmärker de heliga skrifterna, allt som det mänskliga språket kan uttrycka och förstås av människor, det finns i Jesajas bok. Författaren själv vittnar om dess mysterier: Profetsynen om detta har för er blivit lik orden i en förseglad bok: om man räcker en sådan åt någon som kan läsa och säger: "Läs detta", så svarar han: "Jag kan inte läsa" (Jes 29:11-12).

Om någon finner detta argument svagt, må han lyssna till aposteln: Som profeter får två eller tre tala, och de övriga skall pröva vad som sägs. Om någon annan av de närvarande får en uppenbarelse, skall den som då talar sluta (1 Kor 14:29:30). Hur kan de tiga, när det beror på Anden som talar genom sina profeter om de skall tiga eller tala? Om de förstod vad de sade, skulle allt vad de sade vara fullt av vishet och kunskap. Men det var inte en röst i vinden som nådde deras öron, utan snarare Gud som talade i profeternas själar, just som en annan profet sade: En ängel har talat till mig (1 Kung 13:18), och: vi ropari våra hjärtan: Abba! Fader! (jfr Rom 8:15), och: jag vill höra vad herren Gud talar i mig (Ps 85:9).

Låt oss be:
Fader i himlen, du gav den helige Hieronymus en ljuv och levande känsla för varje ord som utgår ur din mun. Undervisa oss nu och ge oss näring genom Skriften, så att vi där finner livets källa. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med Dig Fader och den helige Ande, lever och råder från evighet till evighet!
Amen

Allt gott!

De heliga ärkeänglarna

Idag firar vi de tre heliga ärkeänglarna Mikael, Gabriel och Rafael. Det är med andra ord en av årets festdagar. Så här sade Gregorius den Store i en predikan om ärkeänglarna:

Ordet "ängel" betecknar tjänsten, inte naturen

Man måste veta att ordet "ängel" är en beteckning för änglarnas uppgift, inte för deras natur. De saliga andarna i det himmelska fäderneslandet är alltid andar, men de kan inte alltid kallas änglar. De är änglar bara när ett budskap förkunnas genom dem. De som bara har något mindre viktigt att förkunna kallas änglar; de som frambär de största budskapen kallas ärkeängöar.

Därför skickades inte vilken ängel som helst till Maria, utan en ärkeängel. Det var tillbörligt att det kom en ängel av högsta rang för detta uppdrag, eftersom han frambar det största av alla budskap. Därför omnämns de också med egennamn och namnet utsäger vad ängeln kan uträtta. Ty i den heliga staden, där skådandet av Gud fullkomnar kunskapen, finns det inga egennamn, eftersom namnens bärare kan igenkännas också utan namn. Men när de kommer till oss för att utföra ett uppdrag för oss får de av oss ett namn med tanke på uppdraget. Mikael betyder: "Vem är som Gud?", Gabriel: "Guds kraft" och Rafael: "Guds läkedom".

Närhelst det rör sig om underverk hör vi att Mikael sänds och vi lär oss av händelseförloppet och namnet att ingen annan kan vad Guds kraft förmår. Ty också den gamle fienden, som i sitt högmod ville vara lik Gud och sade: jag stiger upp till himlen; där upp ovanför himlens stjärnor ställer jag min tron; jag vill vara lik den Allrahögste (Jes 14:13-14), också han överlämnas vid världens slut åt sin egen kraft för att hemfalla åt det yttersta straffet. Han kommer nämligen att stria med ärkeänglen Mikael, som Johannes säger: Det uppstod en strid med ärkeängeln Mikael. (Upp 12:7)

Gabriel, som kallas "Guds kraft", sändes till Maria. Denne kom föra tt förkunna ankomsten av honom som skulleträda fram i ödmjukhet för att strida mot makterna i höjden. Han måste förebådas genom Guds kraft, eftersom han kom som krafternas Herre, väldig i strid. (Ps 24:8)

Rafael betyder: "Guds läkedom". Som en läkare rörde han vid Tobits ögon och strök bort blindhetens mörker. Därför passade det att han kallades "Guds läkedom", eftersom han sändes ut för att hela.

Låt oss idag ära vår Gud tillsammans med alla änglar, helgon och martyrer!

Påvens böneintentioner för september

Catholic Culture : Catholic World News Feature Stories : Pope's September prayer intentions

The Holy Father's general prayer intention is: "That those who, because of wars or oppressive regimes, are forced to leave their homes and country may be supported by Christians in the defence and protection of their rights." His missionary prayer intention is: "That, faithful to the sacrament of matrimony, every Christian family may cultivate the values of love and communion in order to be a small evangelizing community, sensitive and open to the material and spiritual needs of its brothers."

Första kommunion och 40-årsjubilerande präst

Nu på söndag går vår näst äldste son till sin första kommunion.

Be för honom då!

Samma dag firar vår präst 40-årsjubileum för sin prästvigning.

Be även för honom!

Allt gott!

Litania till den Helige Ande

Jag har bett denna litania i ett par dagar och tycker den blir bara vackrare för var dag. Beskrivningen är saxad ur den gamla Oremus, tredje upplagan.

Om bönen bes i grupp kan en leda och övriga svarar med den (senast) kursiverade texten.

Denna litania innehåller en kortfattad sammanställning av det som den Heliga skrift säger om den Helige Ande, om hans natur, om hans gåvor ([Jes]. 11:2), om hans frukter (Gal. 5:22, 23), om hans verksamhet både i den enskildes själ och i Guds Kyrka.

Herre, förbarma dig över oss. Herre, förbarma dig över oss.
Kristus, förbarma dig över oss. Kristus, förbarma dig över oss.
Herre, förbarma dig över oss. Herre, förbarma dig över oss.
Kristus, hör oss. Kristus, hör oss.
Kristus, bönhör oss. Kristus, bönhör oss.
Gud Fader i himmelen. Förbarma dig över oss.
Guds Son, världens Frälsare,
Gud Helige Ande,
Heliga Trefaldighet, en enda Gud,
Helige Ande, kärleken mellan Fadern och det eviga Ordet,
Du vishetens och förståndets Ande,
Du rådets och styrkans Ande,
Du kundkapens och gudaktighetens Ande,
Du gudsfruktans Ande,
Du trons, hoppets och kärlekens Ande,
Du glädjens och fridens Ande,
Du mildhetens och tålamodets Ande,
Du godhetens och trofasthetens Ande
Du saktmodets och återhållsamhetens Ande,
Du barnaskapets Ande,
Du som rannsakar människohjärtats djup,
Du som upplyser samvetet om synd, rättfärdighet och dom,
Du som börjar och fulländar människans frälsning,
Du som förhärligar Jesus Kristus i de rättfärdigas själar,
Du som bor i de rättfärdiga såsom i ett tempel,
Du sanningens Ande,
Du Kyrkans lärare och försvar,
Du Kyrkans enhet och helighet,
Du bönens läromästare,
Du bistånd i all nöd,
Du eviga ljus,
Du heliga glöd,
Du livets källa,
Du andens hugsvalelse,
Du gåva över alla gåvor,
Var oss nådig: Förskona oss, Helige Ande.
Var oss nådig: Bönhör oss, Helige Ande.
Var oss nådig: Fräls oss, Helige Ande.
Från otro och vantro,
Från all motsträvighet mot sanningen,
Från förmäten förtröstan på Guds barmhärtighet,
Från misströstan och förtvivlan,
Från all kärlekslöshet,
Från förblindelse och obotfärdighet,
Från ljumhet och andlig tröghet,
Från orena tankar och begär,
Från en plötslig och olycksalig död,
Från den eviga fördömelsen,
Vi arma syndare: Vi beder dig, bönhör oss.
Att du ville upphöja den heliga, katolska Kyrkan, upplysa hennes herdar och helga hennes barn,
Att du ville leda oss in i all sanning,
Att du ville påminna oss om allt vad Herren har sagt,
Att du i oss ville styrka alla kristna dygder,
Att du ville bevara vår kropp och vår själ så som ditt heliga tempel,
Att du ville styrka oss till att vittna för Kristus,
Att du ville utrusta oss till Guds rikes försvar,
Att du ville befästa oss i din nåd,
Att du ville återföra de vilsegångna till Kyrkans enhet,
Att du ville föra alla människor till evangeliets ljus,
Att du ville förödmjuka Guds rikes fiender,
Att du med ditt ljus ville leda folkens furstar och styresmän,
Att du ville låta rättvisan och kärleken råda i människornas samliv,
Att du ville bevara oss alla från evighetens straffdomar,
Att du ville upptaga oss i dina utvaldas skara,
Guds lamm som borttager världens synder: Förskona oss, o Herre.
Guds lamm som borttager världens synder: Bönhör oss, o Herre.
Guds lamm som borttager världens synder: Förbarma dig över oss, o Herre.

Kom Helige Ande, uppfyll dina troendes hjärtan
- Och upptänd i dem din kärleks heliga eld.

Låt oss bedja. O Gud, för dig är varje hjärta uppenbart och varje vilja mening klar, och inte hemligt är förborgat för dig; rena genom den Helige Andes ankomst vårt hjärtas tankar på det att vi må fullkomligt älska dig och förtjäna att värdigt prisa dig, genom Kristus, vår Herre. Amen.

Jag konstaterar att den version som står i någon av de senare utgåvorna av Oremus använder betydligt modernare språk, men andemeningen är densamma...

Kom, Helige Ande, kom, du mitt sanna ljus

Kom, du fördolda skatt.
Kom, du eviga liv.
Kom, du som ingen har känt.
Kom, du namnlösa glädje
som aldrig tar slut.

Kom, du frälsningens mål.
Kom, du som väcker oss upp ur vår sömn.
Kom, du de dödas uppståndelse.
Kom, du som ingen har sett,
orörd och ofattbar.

Kom, du som bor ovan alla himlar
men kommer till oss och är nära.
Ständigt åkallar man ditt namn,
men ditt väsen kan ingen förstå.

Kom, du som själv är min längtan.
Kom, du tröst för min arma själ.
Kom, du min andedräkt och mitt liv,
Helige Ande,
min fröjd och min ära.

Jesu Heliga Namn

Hittade bland alla karmeltidningar på toaletten en liten bok skriven av dominikanen Fr. Paul O'Sullivan. Boken heter The Wonders of the Holy Name och är en fantastisk genomgång av betydelsen och vördnaden av Jesu Heliga Namn (finns att läsa via länken). Vi fick boken av min svägerska som skrivit "Jag läste den här och hade stor behållning av den". Jag har också (nästan) läst den och kan bara instämma.

Jag citerar här det första kapitlet och hoppas därmed väcka lusten att läsa denna enkla, korta och lättillgängliga text.

THE WONDERS OF THE HOLY NAME

We have been hearing and have been repeating from childhood the Holy Name of Jesus, but alas, many, very many, have no adequate idea of the great wonders of this Holy Name!

What do you know, Dear Reader, about the Name of Jesus? You know that it is a holy name and that you must bow your head reverently when you say it. That is very little. It is as if you looked at a closed book and merely glanced at the title on the cover. You know nothing of all the beautiful thoughts in the book itself.

Even so, when you pronounce the Name of Jesus you know very little of the treasures hidden in it.

This Divine Name is in truth a mine of riches; it is the fount of the highest holiness and the secret of the greatest happiness that a man can hope to enjoy on this earth. Read and see.

It is so powerful, so certain, that it never fails to produce in our souls the most wonderful results. It consoles the saddest heart and makes the weakest sinner strong. It obtains for us all kinds of favors and graces, spiritual and temporal.

Two things we must do. First of all, we must understand clearly the meaning and value of the Name of Jesus.

Secondly, we must get into the habit of saying it devoutly, frequently, hundreds and hundreds of times every day. Far from being a burden, it will be an immense joy and consolation.