INVÄNDNING: Kyrkans syn på preventivmedel är så föråldrad, sexualfientlig och auktoritär att ingen vetig människa kan följa denna lära.
SVAR: Detta område är förmodligen det område som Kyrkan blivit mest förhånat för, även av dess egna medlemmar. Men naturlig öppenhet för liv och lust, kan knappast vara farlig. Jag rekommenderar varmt människor att först sätta sig in i trons svar, innan detta fördöms. Jag själv blev helt överrumplad på detta område. Naturliga medel att styra barnafödandet är lika säkra som andra, dessutom gratis samt enkla att lära sig. Dock förutsätter de ett fast förhållande samt verklig kommunikation i relationen. Kristna i Sverige har delvis vänt sig bort från klassisk kristen tro på samlivet, genom att tro att fortplantningen inte är ett av de primära syftena och målet med äktenskapet (jämför KKK 2366ff). Det ses alltså inte längre som en del av plikterna, som i en syn på det sakramentala äktenskapet. Fortplantning är dock inte ett kristet krav, men någon slags öppenhet mot nya liv bör finnas i ett kristet äktenskap, jämför det första påbudet i 1 Mos 1:28. Preventivmedel är alltså fullt tillåtet i den mån de beaktar denna öppenhet. Kemiska och fysiska preventivmedel är därför inte att rekommendera, för då skyms denna dimension. För att bli personlig verkar speciellt kemiska preventivmedel ganska skumma. P-piller ger en konstlad broms för liv och lust. Den naturliga lust kvinnan känner vid ägglossning, försvinner helt vid p-pillerbruk. Vårt ”pillersamhälle” kan inte vara det enda saliggörande! Folk har känt till andra metoder under tusentals år. Se BILLING, billingmetoden; http://www.familjeplanering.com eller KIPPLE. Se också den påvliga encyklikan Humanae Vitae som inte räknas som en skrift, vilket definierar ”Ex Cathedra” men var ett uttryck för klassisk kyrklig tro, i den tid då den sexuella revolutionen startade och Kyrkans tro utmanades på detta område. Det vanliga svenska synsättet är, utifrån 1968:s anda, i motsättning till hela den kristna traditionen och indikationerna i Skriften. Se t.ex. 1 Mos 28:3; 38:8-10; 41:52; 2 Mos 23:25f; 3 Mos 26:9; 5 Mos 7:14; Rut 4:13; Ps 107:38 och 127:3-5 och Luk 1:24-5. Svenska samfund godkänner oftast alla preventivmedel, i motsats till en universiell kristen katolsk, ortodox, och protestantisk (innan 1930) tradition. Idag är det endast Kyrkan som behåller en urgamal kristen tradition, i motsats till en nymodern mentalitet där barn inte längre får plats. Idag är barn ofta en olyckshändelse, trots de barriärer och skydd man använt för att slippa ta itu med denna ”biverkning” av sexualiteten. Kyrklig tro upplyfter föräldraskapet och värnar om den stora gåvan; barnen. Varför är Kyrkan väldigt ensam i att sätta riktiga och viktiga ramar för kärlek och sexualitet? Ingen kan hävda att sexualiteten är helt fri. Sex mellan äldre och barn är det få som förespråkar. Sex utan ramar - fri sex - är en omöjlighet att leva efter eller tro på… Antingen underordnar man sig Kristi lag och håller sexualiteten inom äktenskapets ramar, eller sätter du själv godtyckliga ramar som inte håller länge. Avgrundens djup skiljer att Kärleken är den ende guden eller att Gud är kärlekens mitt, mål och mening. Den kära leken återspeglar och är del av treenighetens skapelseprocess. Familjeliv ska därmed inte exprimenteras med! Varför är detta något som gör Kyrkan så hatad?
Visar inlägg med etikett Preventivmedel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Preventivmedel. Visa alla inlägg
onsdag 30 juni 2010
måndag 8 februari 2010
"Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig"
Skrivandet blir alltmer oregelbundet, märker jag, och det kanske är lika bra...
Men, jag vill skriva en fortsättning på ett inlägg som jag skrev för en tid sedan. Inlägget handlade om preventivmedel och jag avslutade då med att skriva "Jag har tänkt följa upp detta inlägg med minst ett till, där jag planerar att ta upp olika konsekvenser av att följa Kyrkan respektive följa världen i den här frågan, och vad det får för konsekvenser för vår relation till Gud." Om det blir exakt det som inlägget handlar om eller ej får ni avgöra.
Det vi måste fråga oss är inte i första hand hur vi som människor kan se på barn, utan vi måste försöka att se på barnen och attityden till att ta emot barn utifrån Guds perspektiv. Som jag ser det så är det två frågor som är väsentliga att begrunda och försöka att se utifrån Guds perspektiv.
Som någon kommenterade det förra inlägget: "Allt mänskligt liv är oersättligt och ämnat att ge Gud ära i all evighet i himlen. Så att hindra Gud från att skapa nytt liv är på ett sätt värre än att släcka liv eftersom man berövar Gud ära för all evighet..." Det är drastiskt, onekligen, men faktum är att ju mer jag begrundat detta, desto mer har jag varit benägen att hålla med.
Med denna insikt kommer många andra frågor onekligen i ett lite nytt ljus, åtminstone för mig. Det blir plötsligt uppenbart varför det är så viktigt för den lede att skjuta in sig på "den fria" sexualiteten och på förhindrandet av barn. Tänker man på saken ur hans perspektiv så blir det viktigare än abort. I det ena fallet förhindras en ny tillbedjares tillblivelse, vilket i evighet kommer göra himlen fattigare, medan i det andra fallet tjänar aborten främst syftet att leda den/de som bär ansvaret för aborten till förtappelse (även om det trots allt bara är ett steg i fel riktning och det fortfarande finns alla möjligheter för honom att förlora dessa själar till himlen genom omvändelse). Det aborterade barnet, däremot, kommer i evighet innebära ett nederlag för den lede, eftersom barnet kommer att ära Gud för sin tillblivelse...
Avslutningsvis måste jag konstatera att det så klart kan vara jobbigt och besvärligt att ta emot barn, inte minst i ett samhälle som vårt, som betraktar det som ett utfall av ocivilisation och bristande upplysning. Barn kräver allt av oss, och lite till. Som far till sex barn vet jag att det kan ta musten ur en, men jag ser inte det som ett problem. Nej, för mig är det en möjlighet! En möjlighet att tvingas att dras ur mitt ego och vända mig mot någon annan. Det är en skola i kärlek, som vi av Kärlek blivit bestämda till. När det är som tyngst och man frestas att tänka "nu orkar jag inte mer", då är det en tröst att veta det! Gud ger oss vad vi behöver och aldrig mer än vi klarar av, frågan är bara om vi är villiga att ta emot vad Gud vill ge oss.
Det som blir mer och mer uppenbart för mig är hur sanna dessa bibelord är:
Men, jag vill skriva en fortsättning på ett inlägg som jag skrev för en tid sedan. Inlägget handlade om preventivmedel och jag avslutade då med att skriva "Jag har tänkt följa upp detta inlägg med minst ett till, där jag planerar att ta upp olika konsekvenser av att följa Kyrkan respektive följa världen i den här frågan, och vad det får för konsekvenser för vår relation till Gud." Om det blir exakt det som inlägget handlar om eller ej får ni avgöra.
Det vi måste fråga oss är inte i första hand hur vi som människor kan se på barn, utan vi måste försöka att se på barnen och attityden till att ta emot barn utifrån Guds perspektiv. Som jag ser det så är det två frågor som är väsentliga att begrunda och försöka att se utifrån Guds perspektiv.
- Vad innebär mottagandet av ett barn, sett ur Guds perspektiv?
- Vad innebär förhindrandet av ett barns tillblivelse, sett ur Guds perspektiv?
Som någon kommenterade det förra inlägget: "Allt mänskligt liv är oersättligt och ämnat att ge Gud ära i all evighet i himlen. Så att hindra Gud från att skapa nytt liv är på ett sätt värre än att släcka liv eftersom man berövar Gud ära för all evighet..." Det är drastiskt, onekligen, men faktum är att ju mer jag begrundat detta, desto mer har jag varit benägen att hålla med.
Med denna insikt kommer många andra frågor onekligen i ett lite nytt ljus, åtminstone för mig. Det blir plötsligt uppenbart varför det är så viktigt för den lede att skjuta in sig på "den fria" sexualiteten och på förhindrandet av barn. Tänker man på saken ur hans perspektiv så blir det viktigare än abort. I det ena fallet förhindras en ny tillbedjares tillblivelse, vilket i evighet kommer göra himlen fattigare, medan i det andra fallet tjänar aborten främst syftet att leda den/de som bär ansvaret för aborten till förtappelse (även om det trots allt bara är ett steg i fel riktning och det fortfarande finns alla möjligheter för honom att förlora dessa själar till himlen genom omvändelse). Det aborterade barnet, däremot, kommer i evighet innebära ett nederlag för den lede, eftersom barnet kommer att ära Gud för sin tillblivelse...
Avslutningsvis måste jag konstatera att det så klart kan vara jobbigt och besvärligt att ta emot barn, inte minst i ett samhälle som vårt, som betraktar det som ett utfall av ocivilisation och bristande upplysning. Barn kräver allt av oss, och lite till. Som far till sex barn vet jag att det kan ta musten ur en, men jag ser inte det som ett problem. Nej, för mig är det en möjlighet! En möjlighet att tvingas att dras ur mitt ego och vända mig mot någon annan. Det är en skola i kärlek, som vi av Kärlek blivit bestämda till. När det är som tyngst och man frestas att tänka "nu orkar jag inte mer", då är det en tröst att veta det! Gud ger oss vad vi behöver och aldrig mer än vi klarar av, frågan är bara om vi är villiga att ta emot vad Gud vill ge oss.
Det som blir mer och mer uppenbart för mig är hur sanna dessa bibelord är:
Barn är en gåva från Herren,
livsfrukt är en lön.
fredag 9 oktober 2009
Är det verkligen så fel att använda preventivmedel?
En av de saker som många av oss troende måste förhålla oss till men som ytterst sällan diskuteras gäller attityden till att ta emot barn. De flesta känner till vad som är den officiella katolska läran även om jag ibland undrar hur många som egentligen förstår varför den är som den är. Självklart går det heller inte att uttala sig om i vilken utsträckning som katoliker bryr sig om att efterleva den, även om antalet barn i katolska familjer antyder att det kanske är lite si och så med att bry sig om att efterfölja Kyrkans lära på just denna punkt.
En okänd frikyrklig person ringde oss häromdagen och i det samtal som följde gjorde denne mig uppmärksam på att attityden till sex utanför äktenskapet och till preventivmedel verkar vara ordentligt uppluckrad inom frikytkligheten. För att få en känsla för hur det egentligen ser ut inom frikyrkligheten ställde jag en fråga om detta på Aletheia (jag vet att detta forum är allt annat än representativt för frikyrkligheten i stort). Den respons jag fick kom från två personer som både menade att sex hörde hemma innanför äktenskapet och att aborterande preventivmedel var absolut otänkbart. Däremot menade den ene att alla andra preventiva hjälpmedel, inklusive sterilisering, var helt acceptabelt och i linje med Skaparens intentioner. Så här skrev personen:
Jag skall nu försöka redogöra för min egen syn och försöka relatera det i första hand till bibeln men även till Kyrkans lära på området. Den text som för oss katoliker diskuterar dessa frågor är encyklikan Humanae Vitae. Som alltid så är det intentioner som är det avgörande och det är därför intentioner som jag kommer tala om.
Vad frågan kokar ner till är om Gud överlåter åt oss att välja bort barn eller inte.
Det första som jag kan konstatera är att bibeln är oerhört tydlig med att understryka det välsignade med att ta emot barn. Redan i bibelns första kapitel ger Gud oss en fingervisning när Han befaller skapelsen, i vilken vi ingår, att vara fruktsamma. Sedan återkommer gång på gång detta tema "barn är en Herrens gåva, livsfrukt en lön"! Det går alltså inte att tvivla på det goda i att ta emot barn. Frågan är om det utesluter möjligheten att ha som intention att undvika barn? Tvärtemot vad kommentatorn på Aletheia hävdar ovan så menar jag att det finns ett mycket konkret och applicerbart bibelställe som direkt applicerar på frågan om preventivmedel och preventiva metoder. Stället återfinns i 1 Mos 38:
Att "spilla sin säd på marken" var dåtidens preventivmetod och måste i jämförelse rimligen vara en långt lindrigare synd än att genom sterilisering för evigt omöjliggöra för Gud att skapa människor till sin avbild genom oss. Även kondomer och andra artificiella sätt att "spilla sin säd" för att slippa skaffa barn är på exakt samma sätt en lika allvarlig synd som Onans synd, eftersom intentionen är densamma! Det är bara skillnad i hur och var man "spiller sin säd"...
Vi ser alltså att bibeln visst ger oss ett entydigt svar på frågan om det är acceptabelt att undvika att få barn. Så för alla protestanter som menar att de tar bibelns ord på allvar så borde frågan vara avgjord i o m det.
För oss som katoliker borde frågan i än större grad vara avgjord efter encyklikan Humanae Vitae, som är absolut entydig i fråga om möjligheten att använda någon form av preventivmedel. I Humanae Vitae så nämns möjligheten att avstå från både varandra och barn under perioder då man bedömer att man inte kan ta emot barn. Detta är en Guds gåva till gifta par. Det gör det möjligt för gifta par att vid händelse av sjukdom eller andra svåra hinder avstå från varandra och barn, så länge som allt umgänge är oinskränkt öppet för möjligheten till liv.
Som jag redan skrivit så är det intentionerna som är avgörande och jag har märkt, när jag talat med katolska par, att det finns en tendens att betrakta naturlig familjeplanering (NFP) som en av Kyrkan godkänd preventivmetod. Personligen uppfattar jag att denna syn på NFP är i direkt konflikt med Humanae Vitaes budskap. Att konsekvent använda NFP för att slippa skaffa barn innebär egentligen att man har Onans intentioner, vilket alltså i praktiken gör det lika förkastligt som att använda kondom eller dylikt. Faktum är att jag ofta har fått höra invändningar från dessa par att de inte kan förstå varför man inte kan få använda kondom när man kan få använda NFP, vilket är en naturlig och berättigad fråga om man har den intentionen och tror att den är sanktionerad av Kyrkan...
I detta inlägg har jag tagit upp frågan om preventivmedel och utgått ifrån intentioner. Jag har tänkt följa upp detta inlägg med minst ett till, där jag planerar att ta upp olika konsekvenser av att följa Kyrkan respektive följa världen i den här frågan, och vad det får för konsekvenser för vår relation till Gud.
En okänd frikyrklig person ringde oss häromdagen och i det samtal som följde gjorde denne mig uppmärksam på att attityden till sex utanför äktenskapet och till preventivmedel verkar vara ordentligt uppluckrad inom frikytkligheten. För att få en känsla för hur det egentligen ser ut inom frikyrkligheten ställde jag en fråga om detta på Aletheia (jag vet att detta forum är allt annat än representativt för frikyrkligheten i stort). Den respons jag fick kom från två personer som både menade att sex hörde hemma innanför äktenskapet och att aborterande preventivmedel var absolut otänkbart. Däremot menade den ene att alla andra preventiva hjälpmedel, inklusive sterilisering, var helt acceptabelt och i linje med Skaparens intentioner. Så här skrev personen:
Din utmaning är ofarlig för vi båda vet att det inte finns någon bok-kapitel-vers angivelse där det står något om preventivmedel. Det är knappast heller att förvänta sig eftersom den traditionella uppfattningen var att man ville (skulle?) ha så många barn som möjligt.Detta fick mig att fundera på om detta är den allmänna uppfattningen, inte bara bland protestanter.
Jag skall nu försöka redogöra för min egen syn och försöka relatera det i första hand till bibeln men även till Kyrkans lära på området. Den text som för oss katoliker diskuterar dessa frågor är encyklikan Humanae Vitae. Som alltid så är det intentioner som är det avgörande och det är därför intentioner som jag kommer tala om.
Vad frågan kokar ner till är om Gud överlåter åt oss att välja bort barn eller inte.
Det första som jag kan konstatera är att bibeln är oerhört tydlig med att understryka det välsignade med att ta emot barn. Redan i bibelns första kapitel ger Gud oss en fingervisning när Han befaller skapelsen, i vilken vi ingår, att vara fruktsamma. Sedan återkommer gång på gång detta tema "barn är en Herrens gåva, livsfrukt en lön"! Det går alltså inte att tvivla på det goda i att ta emot barn. Frågan är om det utesluter möjligheten att ha som intention att undvika barn? Tvärtemot vad kommentatorn på Aletheia hävdar ovan så menar jag att det finns ett mycket konkret och applicerbart bibelställe som direkt applicerar på frågan om preventivmedel och preventiva metoder. Stället återfinns i 1 Mos 38:
Men Onan visste att barnet inte skulle räknas som hans, och var gång han låg med sin brors hustru lät han sin säd spillas på marken för att slippa skaffa barn åt sin bror.Om vi fokuserar på intentioner så handlar denna text uppenbarligen om intentionen att undvika att få barn. Sättet att undvika barn är i praktiken ointressant, eftersom det var Onans intention som orsakade Herrens misshag. På samma sätt är det ointressant vilka motiv som Onan hade för att inte vilja få barn.
Därmed väckte han Herrens misshag
Att "spilla sin säd på marken" var dåtidens preventivmetod och måste i jämförelse rimligen vara en långt lindrigare synd än att genom sterilisering för evigt omöjliggöra för Gud att skapa människor till sin avbild genom oss. Även kondomer och andra artificiella sätt att "spilla sin säd" för att slippa skaffa barn är på exakt samma sätt en lika allvarlig synd som Onans synd, eftersom intentionen är densamma! Det är bara skillnad i hur och var man "spiller sin säd"...
Vi ser alltså att bibeln visst ger oss ett entydigt svar på frågan om det är acceptabelt att undvika att få barn. Så för alla protestanter som menar att de tar bibelns ord på allvar så borde frågan vara avgjord i o m det.
För oss som katoliker borde frågan i än större grad vara avgjord efter encyklikan Humanae Vitae, som är absolut entydig i fråga om möjligheten att använda någon form av preventivmedel. I Humanae Vitae så nämns möjligheten att avstå från både varandra och barn under perioder då man bedömer att man inte kan ta emot barn. Detta är en Guds gåva till gifta par. Det gör det möjligt för gifta par att vid händelse av sjukdom eller andra svåra hinder avstå från varandra och barn, så länge som allt umgänge är oinskränkt öppet för möjligheten till liv.
Som jag redan skrivit så är det intentionerna som är avgörande och jag har märkt, när jag talat med katolska par, att det finns en tendens att betrakta naturlig familjeplanering (NFP) som en av Kyrkan godkänd preventivmetod. Personligen uppfattar jag att denna syn på NFP är i direkt konflikt med Humanae Vitaes budskap. Att konsekvent använda NFP för att slippa skaffa barn innebär egentligen att man har Onans intentioner, vilket alltså i praktiken gör det lika förkastligt som att använda kondom eller dylikt. Faktum är att jag ofta har fått höra invändningar från dessa par att de inte kan förstå varför man inte kan få använda kondom när man kan få använda NFP, vilket är en naturlig och berättigad fråga om man har den intentionen och tror att den är sanktionerad av Kyrkan...
I detta inlägg har jag tagit upp frågan om preventivmedel och utgått ifrån intentioner. Jag har tänkt följa upp detta inlägg med minst ett till, där jag planerar att ta upp olika konsekvenser av att följa Kyrkan respektive följa världen i den här frågan, och vad det får för konsekvenser för vår relation till Gud.
Barn är en gåva från Herren,Allt gott!
livsfrukt är en lön.
Som pilar i krigarens hand
är söner födda då man är ung.
Lycklig den vars koger
är fyllt med dem.
De kommer inte till korta
inför motparten i rätten.
(Ps 127)
onsdag 29 april 2009
Vi är kallade till en radikal öppenhet för barn!
Som gifta och kristna har vi en stor kallelse. Vi är kallade att vara öppna för en av Guds första uppdrag till sin skapelse: Var fruktsamma och föröka er!
Följande tankeväckande vittnesbörd är hämtat från Better by the Dozen Plus Two, av James och Kathleen Littleton (föräldrar till 19 (sic) barn):
Relaterad artikel på ViD
Följande tankeväckande vittnesbörd är hämtat från Better by the Dozen Plus Two, av James och Kathleen Littleton (föräldrar till 19 (sic) barn):
Kathleen and I have many times been challenged about the size of our family by people, even by relatives, who are often concerned and mean the best. One of the greatest means of persuasion to help them understand that our choice to have a large family was right and good and in accordance with God’s will is to take out a picture of our complete family [se länken ovan för ett foto], or to point the children out if they are near by. Then I will ask which of these children should have been our last? Where should we have stopped? Which of these children should not have been born? Which of these children do you think has been brought into existence in opposition to God’s will? I will ask this in a charitable tone. Although I have seldom, if ever, experienced the person who has challenged the size of my family declare that they were wrong, and that they were now in full agreement with our radical openness to life and trust in God, I believe my challenging premise does put things into perspective and cause the person to reflect more deeply on the subject.Vi har ännu bara fött 5 barn som inte ens nått tonåren men kan redan till del bekräfta Littletons vittnesbörd om välsignelsen med äldre och yngre syskon. Vi hoppas och ber att Gud skall benåda oss med en stor familj!
I have yet to have someone answer this question by maintaining that Kathleen and I should have stopped at a particular child. This has never happened because of the grave reality that such a response would imply. By virtue of their failure to answer this question by selecting particular beautiful and unique children to have never existed, implies that the challenge to our family’s size does not hold merit. To select a point at which we should have ceased the prayerful discernment and living of God’s will in regard to openness to life in our marriage, would be to imply that the children born after that point would have been better off not existing, and that the world is better off without them. How could anyone sincerely and in good conscience make such a statement?
We recognize that many parents who are trying very hard complain that they are struggling with perhaps one, two, or three young children, and are therefore concerned about having another. We have nothing but compassion and love for them in their struggles and concerns. But we want what is best for them, and we like to encourage these parents with the reality check that their young children will not always be little. The little ones do grow and become more mature, becoming more capable of helping around the house and with the new little ones to come. God really has thought all these things out in his great and generous plan for life. We have found also that as we have grown older, having less energy than when we were younger, God has blessed us with older children now who can appreciably help with responsibilities around the house and with the children.
How did we end up having nineteen children? Well I can assure you of one thing. We never would have had this many if it were not for the gift of our faith in God, a God who always provides what is truly necessary, a God who tells us not to worry: “Set your hearts on his kingdom first and on his righteousness, and all these other things will be given you as well. So don’t worry about tomorrow: tomorrow will take care of itself. Each day has enough trouble of its own.” (Matthew 6:16) Kathleen and I are the first to say that it seems to be a practical impossibility to have and to raise fourteen living children in this day and age; but in all ages God never changes and he tells us, he tells every age, he tells you the same thing he told the Blessed Virgin Mary through the angel Gabriel in her impossible situation: “Nothing is impossible to God”. (Luke 1:37) We must believe this. We need to be convinced, unwavering. God does not lie. He is the Truth. He is in command of every detail of our lives, he is with us, and he who is Generosity Itself, will never be outdone in generosity. Trust him!
Relaterad artikel på ViD
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
