Katolsk observatör har gjort en uppsummering av Brasilienfallet från i våras. Det är absolut läsvärt och borde ge våra nordiska biskopar en hel del att tänka på. Personligen tycker jag att det minsta man kan begära från dem är att de är minst lika hårda i sina domar av sig själva som de var i sina domar av sin Brasilianske kollega och att de luftar sin självkritik på samma forum, nämligen stiftens hemsidor. De skall vara våra herdar och goda föredömen, men i den här frågan har de offentligt fällt domar mot sin kollega enbart utifrån den notoriskt antikatolska pressens uppgifter.
När det begav sig i våras så konfronterade jag biskop Anders med de huvudlösa påståendena angående abort som framkom i biskopens pressmeddelande om fallet. Han menade att han i sitt påskbrev klargjorde sin ståndpunkt kring abort (vilket han även gjorde med absolut och tillfredställande klarhet i sina svar till mig) och jag är benägen att instämma. Jag nöjde mig då med att konstatera att det faktum att vi inte hade andra uppgifter än mediernas att gå på i sig borde varit en grund för honom att inte fälla någon dom över sin Brasilianske kollega, eftersom vi just inte visste något med säkerhet vid den tiden. Men nu när bilden klarnat borde ursäkten ha stått med eldskrift på stiftets förstasida!
Jag har skrivit en rad inlägg om brasilienfallet. Ni kan läsa dem här.
Allt gott!
Visar inlägg med etikett Brasilienfallet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Brasilienfallet. Visa alla inlägg
söndag 11 oktober 2009
söndag 5 juli 2009
Får Fisichella sina fiskar varma?
I samband med den tragiska historien i Brasilien i början av mars skrev jag en serie inlägg omkring vad man kan respektive inte kan göra när moderns liv är i fara, samt publicerade ett antal rapporter från de inblandade i Brasilien.
- Tvetydighet angående Kyrkans hållning i abortfrågan
- Den tredje utvägen: om alternativ till abort
- De lokala prästernas kommentar till det inträffade och till Fisichellas attack mot biskop Sobrinho
- Sanningen om aborten i Recife?
- Självkritik angående definitionen av abort
In addition to the protest of the archbishop of Olinda and Recife, the Vatican has received many other protests and requests for correction. Some of them have been made public by their respective authors. One of these is Professor Joseph Seifert, founder and rector of the International Academy of Philosophy in Liechtenstein and a member of the pontifical academy for life, headed by Fisichella:Biskop Sobrinho belönades med von Galen-priset för sitt agerande.
"I feel it to be my duty to express my ardent hope that the highest teaching authorities of the Church may express quickly and clearly the authentic Church teaching on the intrinsic evil of any abortion and correct publicly and unambiguously the mentioned statements."
Others have cited an unequivocal passage from the famous speech by Pius XII to obstetrical nurses in 1951: "to save the life of the mother is a very noble act; but the direct killing of the child as a means to such an end is illicit.
Allt gott!
söndag 3 maj 2009
Biskpo Sobrinho belönas med von Galen-priset
Enligt katolsk observatör som översatt en artikel från Christian News Wire så har biskop Sobrinho från det uppmärksammade abortfallet i Brasilien blivit belönad med organisationen Human Life International's (HLI) finaste pris ”Cardinal von Galen Award” för hans hjältemodiga försvar av den katolska kyrkans lära om det mänskliga livet. Läs mer om det här.
Allt gott!
Allt gott!
torsdag 2 april 2009
Självkritik angående definitionen av abort - ett klargörande
Jag har på senaste tiden skrivit en del om abort och bl a ondgjort mig över att Kyrkans presstalesman gått ut flera gånger, både i tidningar, radio och TV, och hävdat att "Katolska kyrkans syn är att abort bara kan försvaras i situationer där mammans liv är i fara".
Anledningen till min självkritik är att jag haft en snävare tolkning av begreppet abort än vad som är den medicinska innebörden av begreppet. I Sverige är definitionen av abort att graviditeten avbrutits före 28:e veckans slut och fostret fötts dött. Det innebär att den definition som jag tidigare använt varit felaktig.
Den gällande definitionen medför att missfall (fram till 28e veckan) också resulterar i aborter. Utifrån detta iakttagande så är det naturligtvis korrekt att Kyrkan accepterar spontan abort (missfall), även i de fall då moderns liv inte är i fara...
Om man skall hålla sig strikt till den svenska definitionen så innebär det också att ett misslyckat försök att rädda ofödda barn som är 28 veckor eller yngre kategoriseras som abort i Sverige. Alltså resulterar även ett misslyckat ingrepp som syftat till att rädda det ofödda barnet i en abort, enligt definitionen.
När jag har sagt detta så måste jag likväl hävda att om man vill använda begreppet abort på det sätt som är det defitionsmässigt korrekta så måste man också vara extremt tydlig med vilken sorts abort man menar kan försvaras! Att enbart säga att abort är försvarbart utan något förtydligande om vilken intention som krävs innebär att man kommer att föra många människor bakom ljuset!
För att belysa varför det är nödvändigt att förtydliga vill jag ge ett litet exempel. Antag att en kvinna som är gravid i t ex 27e veckan kommer in och måste förlösas akut. Antag att läkarna inte förmår rädda barnet, trots intentionen att rädda det. Det skulle i så fall innebära att resultatet av det akuta ingreppet definitionsmässigt vore en abort. Skulle de då säga till moderna att deras ingrepp resulterade i en abort, utan någon ytterligare kommentar? Om en läkare skulle komma ut till mig som fader, som väntat utanför, och sagt att deras ingrepp resulterat i en abort, utan någon ytterligare förtydligande, så tror jag att jag skulle blivit helt vansinnig. Mitt spontana antagande skulle varit att de uppsåtligt dödat barnet, eftersom det är den betydelse som begreppet har i (uppskattningsvis) 99,99% av all vardaglig användning av termen abort.
Med andra ord så är det korrekt att hävda att Kyrkans syn är att ingrepp som riskerar att resultera i abort kan försvaras i situationer där mammans liv är i fara, givet att intentionen inte är att se till att ingreppet resulterar i abort. Ingrepp med intentionen att orsaka en abort är aldrig försvarbara, oavsett om moderns liv är i fara eller ej.
Det är extremt olyckligt när vår presstalesman går ut och hävdar att abort kan försvaras när moderns liv är i fara utan att göra den avgörande distinktionen att intentionen aldrig någonsin får vara att orsaka en abort! Alla med normal associationsförmåga som läser att Kyrkans syn är att abort kan försvaras om moderns liv är i fara kommer tolka det som att Kyrkan menar att ingrepp vars mål är att orsaka en abort också är försvarbara!
Skall man hårddra det hela så är uttalandet att abort är försvarbart när moderns liv är i fara förhållandevis meningslöst, eftersom abort är en definition på det fullbordade faktumet, oavsett om det orsakats av ett avsiktligt eller oavsiktligt handlande.
I ljuset av ovanstående resonemang tycker jag det minsta man kan begära av vår presstalesman/biskop är att lika tydligt gå ut med denna distinktion som man tidigare gått ut med budskapet att Kyrkans syn är att abort kan försvaras när moderns liv är i fara!
Uppdatering: Detta är vad Respekt troligen tidigare hävdat angående de fall då moderns liv är i fara:
Innan jag kontrollerade Respekts hemsida så skrev jag ett eget utkast som jag menar vore bättre än det första citatet (men som nog är väsentligt sämre än Respekts uppdaterade text). Jag skrev:
Tidigare inlägg: Tvetydigt om abort, Den tredje utvägen
Tidningars bevakning:
Dagen: FP ryter till, Dagen: bloggreaktioner, Dagen: Anders kritiserar, Dagen: exkommunicering hävd, Dagen: katoliker suckar (igen)
SvD: FP ryter till, SvD: Usch på Vatikanen, SvD: Det blåser på påven, SvD: katoliker om blåsten
DN: Usch på Vatikanen
Anledningen till min självkritik är att jag haft en snävare tolkning av begreppet abort än vad som är den medicinska innebörden av begreppet. I Sverige är definitionen av abort att graviditeten avbrutits före 28:e veckans slut och fostret fötts dött. Det innebär att den definition som jag tidigare använt varit felaktig.
Den gällande definitionen medför att missfall (fram till 28e veckan) också resulterar i aborter. Utifrån detta iakttagande så är det naturligtvis korrekt att Kyrkan accepterar spontan abort (missfall), även i de fall då moderns liv inte är i fara...
Om man skall hålla sig strikt till den svenska definitionen så innebär det också att ett misslyckat försök att rädda ofödda barn som är 28 veckor eller yngre kategoriseras som abort i Sverige. Alltså resulterar även ett misslyckat ingrepp som syftat till att rädda det ofödda barnet i en abort, enligt definitionen.
När jag har sagt detta så måste jag likväl hävda att om man vill använda begreppet abort på det sätt som är det defitionsmässigt korrekta så måste man också vara extremt tydlig med vilken sorts abort man menar kan försvaras! Att enbart säga att abort är försvarbart utan något förtydligande om vilken intention som krävs innebär att man kommer att föra många människor bakom ljuset!
För att belysa varför det är nödvändigt att förtydliga vill jag ge ett litet exempel. Antag att en kvinna som är gravid i t ex 27e veckan kommer in och måste förlösas akut. Antag att läkarna inte förmår rädda barnet, trots intentionen att rädda det. Det skulle i så fall innebära att resultatet av det akuta ingreppet definitionsmässigt vore en abort. Skulle de då säga till moderna att deras ingrepp resulterade i en abort, utan någon ytterligare kommentar? Om en läkare skulle komma ut till mig som fader, som väntat utanför, och sagt att deras ingrepp resulterat i en abort, utan någon ytterligare förtydligande, så tror jag att jag skulle blivit helt vansinnig. Mitt spontana antagande skulle varit att de uppsåtligt dödat barnet, eftersom det är den betydelse som begreppet har i (uppskattningsvis) 99,99% av all vardaglig användning av termen abort.
Med andra ord så är det korrekt att hävda att Kyrkans syn är att ingrepp som riskerar att resultera i abort kan försvaras i situationer där mammans liv är i fara, givet att intentionen inte är att se till att ingreppet resulterar i abort. Ingrepp med intentionen att orsaka en abort är aldrig försvarbara, oavsett om moderns liv är i fara eller ej.
Det är extremt olyckligt när vår presstalesman går ut och hävdar att abort kan försvaras när moderns liv är i fara utan att göra den avgörande distinktionen att intentionen aldrig någonsin får vara att orsaka en abort! Alla med normal associationsförmåga som läser att Kyrkans syn är att abort kan försvaras om moderns liv är i fara kommer tolka det som att Kyrkan menar att ingrepp vars mål är att orsaka en abort också är försvarbara!
Skall man hårddra det hela så är uttalandet att abort är försvarbart när moderns liv är i fara förhållandevis meningslöst, eftersom abort är en definition på det fullbordade faktumet, oavsett om det orsakats av ett avsiktligt eller oavsiktligt handlande.
I ljuset av ovanstående resonemang tycker jag det minsta man kan begära av vår presstalesman/biskop är att lika tydligt gå ut med denna distinktion som man tidigare gått ut med budskapet att Kyrkans syn är att abort kan försvaras när moderns liv är i fara!
Uppdatering: Detta är vad Respekt troligen tidigare hävdat angående de fall då moderns liv är i fara:
Beträffande medicinskt motiverade aborter som genomförs för att rädda moderns liv anser kyrkan att dessa är moraliskt befogade. I sådana fall genomförs abort för att rädda ett liv då både kvinnans och fostrets liv är i fara. Intentionen är inte att avbryta graviditeten. Fostrets död är den förutsedda men oönskade konsekvensen av en god handling som syftar till att rädda kvinnans liv och hälsa.Detta citat hämtades från stiftets hemsida gällande brasilienfallet. Det visade sig när jag kollade Respekts hemsida att de ändrat detta uttalande. Den definition som de numera använder är istället följande:
Beträffande medicinskt motiverade ingrepp som genomförs för att rädda moderns liv, men som leder till det ofödda barnets död, anser kyrkan att dessa är moraliskt befogade. I sådana fall genomförs de för att rädda ett liv då både kvinnans och det ofödda barnets liv är i fara. Intentionen är inte att avbryta graviditeten. Det ofödda barnets död är den förutsedda men oönskade konsekvensen av en god handling, som syftar till att rädda kvinnans liv och hälsa.Det var mycket glädjande eftersom jag reagerade på flera saker i det första citatet. För det första tyckte jag att det var olyckligt att använda termen abort på det sätt som gjorts i de inledande meningarna. Vidare reagerade jag på att man använde ordet foster istället för att tala om det ofödda barnet. Varför skall vi använda abortförespråkarnas terminologi som de använder för att skyla över vad det verkligen handlar om?
Innan jag kontrollerade Respekts hemsida så skrev jag ett eget utkast som jag menar vore bättre än det första citatet (men som nog är väsentligt sämre än Respekts uppdaterade text). Jag skrev:
Beträffande medicinskt motiverade ingrepp som genomförs för att rädda moderns liv anser kyrkan att dessa är moraliskt försvarliga, även i de fall då man kan förutse barnets troliga död. I sådana fall genomförs ett ingrepp, som riskerar resultera i att det ofödda barnet dör, för att rädda ett liv då både moderns och det ofödda barnets liv är i fara. Intentionen är inte att avbryta graviditeten. Det ofödda barnets död är den förutsedda men oönskade konsekvensen av en god handling som syftar till att rädda moderns liv och hälsa. Det är aldrig försvarbart att ha som mål att orsaka en abort.Intressant att jag i sak (om än inte i form) lyckades formulera mig såpass likt Respekts omformulerade stycke :)
Tidigare inlägg: Tvetydigt om abort, Den tredje utvägen
Tidningars bevakning:
Dagen: FP ryter till, Dagen: bloggreaktioner, Dagen: Anders kritiserar, Dagen: exkommunicering hävd, Dagen: katoliker suckar (igen)
SvD: FP ryter till, SvD: Usch på Vatikanen, SvD: Det blåser på påven, SvD: katoliker om blåsten
DN: Usch på Vatikanen
fredag 20 mars 2009
Sanningen om aborten i Recife?
Katolsk observatör har översatt och publicerat en text som bland annat redogör för fader Rodrigues', kyrkoherde i Alagoinha, vittnesmål om vad som hänt i fallet med flickan. Jag har fetmarkerat några stycken som jag tycker är värda att begrunda. Om det stämmer som kyrkoherden och biskopen av Fréjus-Toulon skriver så växer mitt tvivel på att de som förmått familjen att gå med på, och genomfört, aborten i första hand har haft flickans bästa för ögonen, utan att det istället funnits en dold agenda som drivit besluten.
De lokala prästernas kommentar till det inträffade och till Fisichellas attack mot biskop Sobrinho
Dagen: FP ryter till, Dagen: bloggreaktioner, Dagen: Anders kritiserar, Dagen: exkommunicering hävd, Dagen: katoliker suckar (igen), Dagen: följer upp
SvD: FP ryter till, SvD: Usch på Vatikanen, SvD: Det blåser på påven, SvD: katoliker om blåsten
DN: Usch på Vatikanen
Här nedan följer en rapport från monsignore Rey, biskop av Fréjus-Toulon, angående den lilla brasilianska flickan som fick göra abort efter att ha blivit med barn till följd av en våldtäkt:
När jag kom tillbaka från Brasilien, dit jag rest tillsammans med en delegation biskopar och präster, fick jag genast kännedom om vad som hänt med den lilla 9-åriga brasilianska flickan som blev våldtagen och sedan fick genomgå en abort. Hon väntade tvillingar. Den internationella pressen kastade sig över detta fall och satte in det i ett ytterst polemiskt politiskt sammanhang. I Brasilien håller man nämligen på att diskutera införandet av nya lagar som syftar till att utöka aborträtten. Vissa lobbygrupper har gripit tag i denna tragedi som är av så speciellt slag för att rättfärdiga utvidgandet av de rättsliga villkor under vilka man kan låta utföra ett frivilligt avbrytande av graviditet. Det sätt på vilket man i många fall rapporterat om denna händelse är förvrängt och lyder inte alls under objektivitetens lagar. Vad man gör är istället att man instrumentaliserar ett fall där det rör sig om en särskilt skakande händelse och utnyttjar den för sina egna syften.
Det kärleksbud som Evangeliet kallar oss att lyda har två sidor. För det första hör kärleken ihop med Sanningens princip. Att älska någon är att vägra att ljuga för honom eller henne. När det gäller abort så står kyrkan fast vid sin åsikt att abort – om den legaliseras genom särskilda lagar och framhålles som något gott av grupper som säger sig uttrycka den allmänna meningen – alltid utgör ett brott mot själva livet. Alltifrån avlelsen fram till den naturliga döden är varje liv heligt. Varje liv måste respekteras och skyddas, och desto mera om detta liv är skört och bräckligt. En mänsklighet som vägrar att visa respekt för livets okränkbarhet är på väg mot sitt eget fördärv. Kyrkan har alltid slagit fast principen om det ofödda barnets oförytterliga rätt till liv. Vad har vi människor för rätt att lagstifta om att en mänsklig varelse, även om den befinner sig i embryostadiet av sin utveckling, förtjänar att dödas? Med hänsyn tagen till alla former av våld och ohyggligheter (våldtäkt, mord..) rör abort själva livet och dess princip i själva början av våra liv: ”Abort är det som allra mest förstör freden i världen av idag” (moder Teresa).
Men Kärleken är alltid förbunden med Barmhärtigheten. Det är den andra sidan av slanten. Kristus lär oss att all alltför stor lagbundenhet (legalism) binder oss vid rädslan. Under hela sin offentliga verksamhet var Jesus barmhärtig mot dem som hade brutit mot Guds bud eller de av livet sårade. Om sanningen glömmer bort att vara barmhärtig är den en hjärtlös sanning. I det mycket tragiska fallet med den lilla brasilianska flickan har vi sett många och stora tecken på barmhärtighet från kristna församlingar som omgivit henne med kärlek och medkänsla och hållit stånd emot trycket från vissa lobbygrupper som önskade utöva påtryckningar på flickan och hennes mor. Fader Rodrigues, som är kyrkoherde i deras församling, har tagit ut sig helt och uppbådat alla tillgängliga medel för att stödja flickan i hennes prövning. Han avslöjar den ”samvetsmanipulering och brist på respekt för det mänskliga livet” som hela familjen har utsatts för (jfr texten som följer). Denna tragedi är krönet på Barmhärtighetens berg. Här måste man å ena sidan alltid påminna om den respekt som vi är skyldiga livet, och å den andra visa vår medkänsla mot de allra svagaste och mest sårbara bland oss människor, som nu denna lilla flicka som är offer för sin de brottsliga impulserna hos sin styvpappa, våldtäktsmannen.
Efter ärkebiskopens av Recife första deklaration har den brasilianska biskopskonferensen förklarat att den lilla flickan och hennes mor alls inte kommer att drabbas av någon exkommunicering. Utöver mediernas reaktioner som rider högt på den känslomässiga sidan, inbjuds här den internationella kommuniteten att i samband med det drama som den lilla flickan och hela hennes familj har genomgått påminna sig kärlekens två sidor. ”När kärlek och sanning möts, omfamnar fred och rättvisa varandra”, säger psalmisten. Att älska är att påminna sig om den sanning som är livet och att anstränga sig av alla krafter för att göra den sanningen till verklighet.
Toulon, den 15 mars 2009
+ Dominique Rey
Biskop av Fréjus-Toulon"Vittnesbörd från fader Rodrigues, kyrkoherde i Alagoinha
Vad medierna förtiger
Vår stad har skakats av en ny tragedi: ett barn om nio år har blivit offer för sexuella övergrepp av sin styvpappa och följden blev att hon väntade tvillingar. Hennes äldre syster, 13 år gammal, hade varit offer för samma övergrepp. Denna hemska historia pågick sedan tre år tillbaka.
När kommunalfullmäktige i Alagoinha upptäckte fallet började de göra allt som stod i sin makt för att hjälpa barnen och deras föräldrar. Den 27 februari överlämnade domstolen barnen till den medicinska kliniken i Caruaru, i provinsen Pernambuco. Ytterligare undersökningar utfördes sedan (med hjälp av sexologer och psykologer) vid barnkliniken i Retife. Det var vid det tillfället som offret fick träffa en socialassistent vid namn Karolina Rodrigues och hennes medhjälpare Marie-José Gomes. Den sistnämnda vägrade förslaget om abort med hänvisning till sitt kristna samvete. Karolina Rodrigues beslöt sig då för att överlämna fallet till domstolen i Alagoinha. De fem medlemmarna av domstolen vägrade att ge sitt godkännande till abort av samma skäl. De lämnade över fallet till den medicinska kliniken i Caruaru. En kopia av dokumentet som utfärdades i samband med detta beslut överlämnades till Karolina Rodrigues i närvaron av mig själv och av offrets far, senhor Erivaldo.
Den 28 februari blir jag inbjuden att delta i mötet som hölls i barnkliniken i Recife för att avgöra saken. Jag kommer dit i sällskap av Marie-José Gomes och två medlemmar av vår församling. Vi tar tillfället i akt att avlägga visit hos offret och hennes mor. De befinner sig i fjärde våningen i byggnaden, i en isolerad lägenhet. Det är mycket svårt att få tillträde dit. Jag blir tvungen att stanna i korridoren men jag lyckas tala med modern till den lilla. Hon erkänner att hon ”skrivit under på några papper”. Detta gör mig orolig för jag vet att denna kvinna inte är läs- och skrivkunnig. Eftersom hon inte kan skriva under med sitt namn hade man bett henne att lämna sitt fingeravtryck. Jag frågar henne vad hon anser om aborten. Hon visar starka moderskänslor och är framför allt ytterst bekymrad för sin dotter. Hon svarar: ”Jag vill inte att min dotter gör abort...” Modern berättar för mig om flickans hälsotillstånd: ”Hon mår bra, hon leker med några dockor man gett henne.” Vi går därifrån med den fasta övertygelsen att modern är helt emot att hennes barnbarn skall aborteras bort. ”Ingen har rätt att döda en annan,” tillägger hon. ”Det är bara Gud som bestämmer över liv och död...”
Den 2 mars återvänder vi till kliniken i Recife. Denna gång ger man oss tillåtelse att gå upp till fjärde våningen för att besöka offret. Men när vi kommit upp till den första våningen kommer en ämbetsman från kliniken och förbjuder oss att gå högre upp. Han säger åt oss att uppsöka socialassistenten i en annan byggnad. Vi hamnar ansikte mot ansikte med Karolina Rodrigues. Jag är i sällskap med Marie José Gomes och senhor Erivaldo som säger sig vara emot ”att hans barnbarn skall aborteras”. När assistenten upptäcker vem jag är säger hon inför alla där närvarande: ”Det rör sig om en medicinsk fråga, även om prästen här tror att det rör sig om moral.” Vi frågar Karolina Rodrigues hur barnet mår. Hon hävdar att allt redan är klart och att modern är med på saken. Den medicinska proceduren kommer att ha sin gilla gång. Hon framhävdar i sin kritiska hållning utan att lägga fram något utlåtande från en läkare. Och hon förskansar sig bakom lagen: ”I detta fall är det bäst att rädda barnets liv.””Det rör sig inte bara om ett liv utan om tre!”
Vi svarar: ”Det rör sig inte bara om ett liv utan om tre!” Hon vägrar att lyssna. Karolina Rodrigues ber senhor Erivaldo att få tala med honom i enrum. Detta sker under hela 25 minuter. Då denne sedan kommer ut ur rummet avslöjar han att han ändrat åsikt i fråga om aborten: ”Assistenten har förklarat för mig att min dotter riskerar livet... Om hon är i fara måste man rädda henne... Även om detta innebär att man måste ta bort de två fostren”, mumlar han.
Allt verkade alltså avgjort. Det var då som ärkebiskopen av Recife, dom José Cardoso, och biskopen av Pesqueira, dom Franceso Biasin, lade sig i förfarandet. Monsignore Cardoso kallade samman en grupp läkare, advokater, psykologer och jurister för att studera legaliteten i fallet. Under detta möte, som hölls den 3 mars i ärkebiskopens residens, var även direktören för barnkliniken i Recife, Antonio Figueiras, närvarande. Denne erkände offentligen att [Karolina] Rodrigues utövat vissa påtryckningar. Han kontaktade sjukhuset för att låta dra tillbaka tillståndet för aborten.
Lite senare får ärkebiskopen av Recife ta emot ett telefonsamtal av herr Figueiras där denne säger att en feministgrupp som går under namnet ”Curumin” skall ha övertalat mamman att gå med på att överföra sin dotter till ett annat sjukhus. Maria Gomes och jag beger oss till där vi tror barnet ännu vara. Man låter Maria Gomes vänta och anger som skäl att det råder personalbyte (barnet hade redan förts över). Ingen vågar ge någon upplysning. Hur kan en person som befinner sig i dödsfara ges ett tillstånd att bege sig utanför sjukhusområdet? Hur har offrets hälsotillstånd kunnat förändras så snabbt? Vad sade egentligen feministgruppen Curumin till modern?
Den 4 mars får vi veta att barnet är intaget på CISAM-sjukhuset (ett specialsjukhus för riskfyllda graviditeter). Detta sjukhus befinner sig norr om Recife. Vårt hopp om att få se dessa två barn i livet släcks bryskt. Allt detta på grund av en utifrån kommande manipulation av samveten och bristande respekt för det mänskliga livet. Jag har önskat berätta allt detta så att omvärlden skall få veta sanningen.”
den 10 mars 2009
De lokala prästernas kommentar till det inträffade och till Fisichellas attack mot biskop Sobrinho
Dagen: FP ryter till, Dagen: bloggreaktioner, Dagen: Anders kritiserar, Dagen: exkommunicering hävd, Dagen: katoliker suckar (igen), Dagen: följer upp
SvD: FP ryter till, SvD: Usch på Vatikanen, SvD: Det blåser på påven, SvD: katoliker om blåsten
DN: Usch på Vatikanen
onsdag 18 mars 2009
De lokala prästernas kommentar till det inträffade och till Fisichellas attack mot biskop Sobrinho
DECLARATION OF THE ARCHDIOCESE OF OLINDA AND RECIFE
Regarding the article entitled "Dalla parte della bambina brasiliana” [by Archbishop "Rino" Fisichella] and published in L'OSSERVATORE ROMANO on March 15, we the undersigned declare:
1. The fact [the rape of the little girl] did not happen in Recife, as the article states, but in the city of Alagoinha (Diocese of Pesqueira).
2. All of us - beginning with the parish priest of Alagoinha (undersigned) - treated the pregnant girl and her family with all charity and tenderness. The Parish priest, making use of his pastoral solicitude, when aware of the news in his residence, immediately went to the house of the family, in which he met the girl and lent her his support and presence, before the grave and difficult situation in which the girl found herself. And this attitude continued every day, from Alagoinha to Recife, where the sad event of the abortion of the two innocent [babies] took place. Therefore, it is quite evident and unequivocal that nobody thought in "excommunication" in the first place. We used all means at our disposal to avoid the abortion and thus save all THREE lives. The Parish priest personally joined the local Children's Council in all efforts which sought the welfare of the child and of her two children. In the hospital, in daily visits, he displayed attitudes of care and attention which made clear both to the child and to her mother that they were not alone, but that the Church, represented by the local Parish priest, assured them of the necessary assistance and of the certainty that all would be done for the welfare of the girl and to save her two children.
3. After the girl was transferred to a hospital of the city of Recife, we tried to use all legal means to avoid the abortion. The Church never displayed any omission in the hospital. The girl's parish priest made daily visits to the hospital, traveling from the city which is 230 km [140 mi] away from Recife, making every effort so that both the child and the mother felt the presence of Jesus the Good Shepherd, who seeks the sheep who need most attention. Therefore, the case was treated with all due care by the Church, and not 'sbrigativamente' [summarily], as the article says.
4. We do not agree [with Archbishop Fisichella] that the "decision is hard... for the moral law itself". Our Holy Church continues to proclaim that the moral law is exceedingly clear: it is never licit to eliminate the life of an innocent person to save another life. The objective facts are these: there are doctors who explicitly declare that they perform and will continue to perform abortions, while others declare with the same firmness that they will never perform abortions. Here is the declaration written and signed by a Brazilian Catholic physician: "...As an obstetrician for 50 years, graduated in the National Medical School of the University of Brazil, and former chief of Obstetrics in the Hospital of Andarai [Rio de Janeiro], in which I served for 35 years until I retired in order to dedicate myself to the Diaconate, and having delivered 4,524 babies, many from juvenile [mothers], I never had to resort to an abortion to 'save lives', as well as all my colleagues, sincere and honest in their profession and faithful to their Hippocratic oath. ..."
5. The affirmation [in the article] that the fact was made public in the newspapers only because the Archbishop of Olinda and Recife rushed to declare the excommunication is false. It suffices to notice that the case was made public in Alagoinha on Wednesday, February 25; the Archbishop made his pronouncement to the press on March 3; and the abortion was performed on March 4. It would be too much to imagine that the Brazilian press, before a fact of such gravity, would have silenced during the period of six days. Therefore, the news of the pregnant girl ("Carmen") was made public in the newspapers before the consummation of the abortion. Only after that, when asked by journalists, on March 3 (Tuesday), the Archbishop mentioned canon 1398. We are convinced that the disclosure of this therapeutic penalty (the excommunication) will do much good to many Catholics, making them avoid this grievous sin. The silence of the Church would be very prejudicial, especially considering that fifty million abortions are being performed every year around the world, and in Brazil alone one million innocent lives are ended. The silence may be interpreted as collusion or complicity. If any doctor has a "perplexed conscience" [as the article says] before performing an abortion (which seems extremely improbable to us), he should - if he is a Catholic and wishes to follow the law of God - seek a spiritual director.
6. The article is, in other words, a direct attack of the defense of the lives of the three children vehemently made by Archbishop José Cardoso Sobrinho and leaves evident how much the author does not have the necessary data or information to speak on the matter, due to his utter ignorance of the facts. The text may be interpreted as an apologia of abortion, violating the Magisterium of the Church. The abortionist doctors were not in the moral crossroads mentioned by the text; on the contrary, they performed the abortion with full knowledge and coherence with what they believe and teach. The hospital in which the abortion on the little girl was performed is one of those that always perform this procedure in our state, under the cover of "legality". The doctors who acted as executioners of the twins declared, and still declare in the national media, that they did what they are used to doing "with great pride". One of them declared even that: "Then, I have been excommunicated many times".
7. The author believed he could speak about [a situation] he did not know, and, what is worse, he did not even have the trouble of first speaking to his brother in the episcopate, and, for his imprudent attitude, he is causing great scandal among the Catholic faithful in Brazil who are believing that Archbishop José Cardoso Sobrinho was rash in his pronouncements. Instead of seeking his brother in the episcopate, he chose to believe in our openly Anti-clerical press.
Recife-PE, March 16, 2009
Fr. Edson Rodrigues
Parish priest of Alagoinha-PE - Diocese of Pesqueira
Mons. Edvaldo Bezerra da Silva
Vicar General - Archdiocese of Olinda e Recife
Fr Moisés Ferreira de Lima
Rector of the Archdiocesan Seminary
Dr. Márcio Miranda
Attorney for the Archdiocese of Olinda e Recife
Källa: Rorate Ceali
Källdokument på portugisiska
Dagen: FP ryter till, Dagen: bloggreaktioner, Dagen: Anders kritiserar, Dagen: exkommunicering hävd, Dagen: katoliker suckar (igen), Dagen: följer upp
SvD: FP ryter till, SvD: Usch på Vatikanen, SvD: Det blåser på påven, SvD: katoliker om blåsten
DN: Usch på Vatikanen
tisdag 17 mars 2009
Den tredje utvägen: om alternativ till abort
Mina inlägg (tvetydigt om abort, danske biskopens kommentar) angående om det stämmer som Maria Hasselgren påstår, att "Katolska kyrkans syn är att abort bara kan försvaras i situationer där mammans liv är i fara" har väckt en del reaktioner. Mest påtagligt är att många inte tycks ha förstått att jag inte överhuvudtaget intresserat mig för det aktuella fallet, utan för sakfrågan. Så även nu!
Sakfrågan är, kan Kyrkan någonsin försvara en abort? Att detta är en helt annan fråga än frågan om ifall Kyrkan kan mildra sitt fördömande vid kraftigt försvårande omständigheter, som i det aktuella fallet, hoppas jag är uppenbart!
Debatten kring abort tenderar att bli extremt polariserad, inte minst när moderns liv är i fara. Det talas om situationer där abort övervägs som om det enbart finns två alternativ:
1) Abort
2) Moderns (och eventuellt barnets) död
Är detta en korrekt situationsbeskrivning? Nej, naturligtvis inte! Att hävda det är att ställa in sig i ledet bland abortförespråkare. Snarare är de två alternativ som föreligger i fall där moderns liv är i fara dessa:
1) Avbryta graviditeten
2) Moderns (och eventuellt barnets) död
Det är en väldigt stor skillnad på att uttrycka saken på detta sätt mot att hävda att det endast är abort som är alternativet till moderns död. Varför? Därför att innebörden i att avbryta en graviditet lämnar andra dörrar öppna än enbart alternativet abort!
Vad är syftet med en abort?
En aborts syfte är att säkerställa att det ofödda barnet blir dödat och därför inte kan födas levande.
Går det att avbryta en graviditet utan att försäkra sig om att det ofödda barnet inte skall kunna födas levande? Självklart! Det går att göra vad man kan för att rädda barnets liv! Det går att försöka och vilja rädda barnets liv! Det innebär bl a att den första frågan man ställer sig är om det går att vänta med att avbryta graviditeten så att chanserna att rädda barnet ökar, utan att det sätter modern i någon direkt fara. Det handlar alltså om att göra samma överväganden som man gör när barnet riskerar att dö av fortsatt graviditet och man därför förlöser kvinnan i förtid för att om möjligt rädda barnet, bara att situationen är den omvända.
Detta tredje alternativ står alltid till buds som ett alternativ til abort. Det går alltså aldrig att påstå att man var tvungen att genomföra en abort för att inga andra alternativ stod till buds. Det handlar om intention och vilja och det kan man alltid styra över själv!
Detta tredje alternativ, där man gör allt vad man kan för att rädda både moder och barn, kan leda till handlingar med dubbel verkan, i de fall då det inte går att rädda barnet. Abort kan aldrig betraktas som en handling med dubbel verkan, eftersom hela syftet med aborten är att döda barnet! Barnets död kan aldrig betraktas som en bieffekt av ingreppet, eftersom det är ingreppets hela syfte!
Hade Maria Hasselgren påstått att "Katolska kyrkans syn är att abort inte kan fördömas lika hårt då mammans liv är i fara" så hade det inte funnits så mycket att invända, vilket bl a biskopskollegiet i Brasilien visat.
Marias uppgift som presstalesman för Kyrkan är inte att uttrycka majoriteten av enskilda katolikers privata åsikter utan att uttrycka Kyrkans officiella ståndpunkt. Att hon gjort det förra i det här fallet tvivlar jag tyvärr inte på. Att hon däremot inte gjort det senare är jag absolut säker på!
Det är en avgrundsskillnad mellan att med Jesus säga "Gå, och synda inte mer" och att med världen säga "Gå, du har inte syndat". Genom att stå fast vid sin ståndpunkt att "Katolska kyrkans syn är att abort bara kan försvaras i situationer där mammans liv är i fara" så ansluter hon sig till världen som säger "gå, du har inte syndat".
När är inte moderns liv i fara? Att vara gravid innebär alltid en risk, i olika stor utsträckning! Idag har de medicinska framstegen minskat denna risk, så att vi sällan tänker på det. Men det var inte så länge sedan som det var högst påtagligt att en graviditet innebar en fara för moderns liv... I andra delar av världen är detta faktum fortfarande påtagligt...
För övrigt medför även abort risker för modern, som vi sällan talar om... En av de mest påtagliga riskerna är att modern aldrig mer kan bli gravid... Andra påtagliga risker är depressioner och psykisk ohälsa av olika slag.
Allt gott!
Dagen: FP ryter till, Dagen: bloggreaktioner, Dagen: Anders kritiserar, Dagen: exkommunicering hävd, Dagen: katoliker suckar (igen)
SvD: FP ryter till, SvD: Usch på Vatikanen, SvD: Det blåser på påven, SvD: katoliker om blåsten
DN: Usch på Vatikanen
Sakfrågan är, kan Kyrkan någonsin försvara en abort? Att detta är en helt annan fråga än frågan om ifall Kyrkan kan mildra sitt fördömande vid kraftigt försvårande omständigheter, som i det aktuella fallet, hoppas jag är uppenbart!
Debatten kring abort tenderar att bli extremt polariserad, inte minst när moderns liv är i fara. Det talas om situationer där abort övervägs som om det enbart finns två alternativ:
1) Abort
2) Moderns (och eventuellt barnets) död
Är detta en korrekt situationsbeskrivning? Nej, naturligtvis inte! Att hävda det är att ställa in sig i ledet bland abortförespråkare. Snarare är de två alternativ som föreligger i fall där moderns liv är i fara dessa:
1) Avbryta graviditeten
2) Moderns (och eventuellt barnets) död
Det är en väldigt stor skillnad på att uttrycka saken på detta sätt mot att hävda att det endast är abort som är alternativet till moderns död. Varför? Därför att innebörden i att avbryta en graviditet lämnar andra dörrar öppna än enbart alternativet abort!
Vad är syftet med en abort?
En aborts syfte är att säkerställa att det ofödda barnet blir dödat och därför inte kan födas levande.
Går det att avbryta en graviditet utan att försäkra sig om att det ofödda barnet inte skall kunna födas levande? Självklart! Det går att göra vad man kan för att rädda barnets liv! Det går att försöka och vilja rädda barnets liv! Det innebär bl a att den första frågan man ställer sig är om det går att vänta med att avbryta graviditeten så att chanserna att rädda barnet ökar, utan att det sätter modern i någon direkt fara. Det handlar alltså om att göra samma överväganden som man gör när barnet riskerar att dö av fortsatt graviditet och man därför förlöser kvinnan i förtid för att om möjligt rädda barnet, bara att situationen är den omvända.
Detta tredje alternativ står alltid till buds som ett alternativ til abort. Det går alltså aldrig att påstå att man var tvungen att genomföra en abort för att inga andra alternativ stod till buds. Det handlar om intention och vilja och det kan man alltid styra över själv!
Detta tredje alternativ, där man gör allt vad man kan för att rädda både moder och barn, kan leda till handlingar med dubbel verkan, i de fall då det inte går att rädda barnet. Abort kan aldrig betraktas som en handling med dubbel verkan, eftersom hela syftet med aborten är att döda barnet! Barnets död kan aldrig betraktas som en bieffekt av ingreppet, eftersom det är ingreppets hela syfte!
Hade Maria Hasselgren påstått att "Katolska kyrkans syn är att abort inte kan fördömas lika hårt då mammans liv är i fara" så hade det inte funnits så mycket att invända, vilket bl a biskopskollegiet i Brasilien visat.
Marias uppgift som presstalesman för Kyrkan är inte att uttrycka majoriteten av enskilda katolikers privata åsikter utan att uttrycka Kyrkans officiella ståndpunkt. Att hon gjort det förra i det här fallet tvivlar jag tyvärr inte på. Att hon däremot inte gjort det senare är jag absolut säker på!
Det är en avgrundsskillnad mellan att med Jesus säga "Gå, och synda inte mer" och att med världen säga "Gå, du har inte syndat". Genom att stå fast vid sin ståndpunkt att "Katolska kyrkans syn är att abort bara kan försvaras i situationer där mammans liv är i fara" så ansluter hon sig till världen som säger "gå, du har inte syndat".
När är inte moderns liv i fara? Att vara gravid innebär alltid en risk, i olika stor utsträckning! Idag har de medicinska framstegen minskat denna risk, så att vi sällan tänker på det. Men det var inte så länge sedan som det var högst påtagligt att en graviditet innebar en fara för moderns liv... I andra delar av världen är detta faktum fortfarande påtagligt...
För övrigt medför även abort risker för modern, som vi sällan talar om... En av de mest påtagliga riskerna är att modern aldrig mer kan bli gravid... Andra påtagliga risker är depressioner och psykisk ohälsa av olika slag.
Allt gott!
Dagen: FP ryter till, Dagen: bloggreaktioner, Dagen: Anders kritiserar, Dagen: exkommunicering hävd, Dagen: katoliker suckar (igen)
SvD: FP ryter till, SvD: Usch på Vatikanen, SvD: Det blåser på påven, SvD: katoliker om blåsten
DN: Usch på Vatikanen
söndag 15 mars 2009
Danske biskopen tydlig med att abort alltid står i motsättning till den moraliska lagen
Den danske biskopen har också kommenterat det tragiska fallet i Brasilien. Det är en mycket tydlig kommentar som klart och tydligt förklarar och understryker att abort alltid står i motsättning till den moraliska lagen genom att citera katekesen §2271 som bland annat säger om kyrkans syn på abort: "Den förblir oföränderlig. Direkt abort, dvs, avsedd som mål eller medel, står i allvarlig motsättning till den moraliska lagen".
Han förklarar också varför exkommunikation utdelas för vissa synder men inte för andra och redogör för varför abort men inte våldtäkt leder till exkommunikation.
Nedan citeras den danske biskopens kommentar:
Dagen: FP ryter till, Dagen: bloggreaktioner, Dagen: Anders kritiserar, Dagen: exkommunicering hävd
SvD: FP ryter till, SvD: Usch på Vatikanen, SvD: Det blåser på påven, SvD: katoliker om blåsten
DN: Usch på Vatikanen
Han förklarar också varför exkommunikation utdelas för vissa synder men inte för andra och redogör för varför abort men inte våldtäkt leder till exkommunikation.
Nedan citeras den danske biskopens kommentar:
Biskoppen udtaler sig vedrørende den brasilianske abortsag
De sidste dage har især skandinaviske medier intensivt beskæftiget sig med sagen om en 9-årig pige i Pernambuco i Nordbrasilien, som efter at være blevet voldtaget af sin stedfar blev gravid med tvillinger og efterfølgende fik foretaget en abort.
Ifølge medierne har ærkebiskop Jose Cardoso Sobrinho af Olinda-Recife konstateret, at den 9-årige piges mor og de læger, der foretog aborten, er blevet ekskommunikeret, på dansk ofte betegnet ”bandlyst.” Præfekten for den romerske bispekongregation, det vatikanske departement, der fører tilsyn med verdens biskopper, kardinal Giovanni Battista Re, har senere i et interview i avisen ”La Stampa,” bekræftet dette sagsforhold.
Jeg skal med det samme slå fast, at jeg finder sagen yderst tragisk. Den er et sammenfald af flere ulykkelige omstændigheder, forstærket især af den uhyrlige voldtægt. Den 9-årige pige og hendes mor har min sympati, og personligt fordømmer jeg ingen af dem. Voldtægtsmanden er den egentligt skyldige.
Ud over, hvad der bringes i medierne, kender jeg ikke noget til ærkebiskop Sobrinhos håndtering af sagen. Hvis den vitterligt har fokuseret på ekskommunikationen, er det yderst beklageligt, da det ville have været mest på sin plads at give udtryk for omsorg for moderen og den lille pige. Denne sympati har præsidiet for den brasilianske bispekonference senere vist i en fælles udtalelse.
Interviewet i Jyllandsposten den 11. marts 2009
Af ”Jyllands-Posten” blev jeg forleden bedt om at komme med en kommentar, dels til spørgsmålet om ekskommunikationen, dels til det mere principielle spørgsmål om abort. Da jeg ikke kendte – og stadig ikke kender – alle detaljerne i den konkrete sag fra Brasilien, herunder hvordan ærkebiskop Sobrinhos stillingtagen er blevet tilkendegivet, ønskede jeg i det pågældende interview kun at udtale mig generelt om, hvad ekskommunikation betyder, og mere principielt om abort. Jeg kan således ikke identificere mig ”Jyllands-Postens” overskrift ”Dansk biskop støtter bandlysning af mor.” Det er interessant at bemærke, at forargelsen er gået næsten lige så meget på ekskommunikationen som på Kirkens modstand mod abort. I øvrigt beklager jeg, at jeg i interviewet udtrykte mig så unuanceret, hvilket jeg forhåbentlig med nedenstående kan råde bod på. På denne baggrund forstår jeg også manges heftige reaktion på mine udtalelser, og håber, at mine ord ikke stiller sig i vejen for budskabet om det ufødte livs rettigheder.
Hvad betyder ekskommunikation?
Da man fra ”Jyllands-Posten” spurgte meget til ekskommunikationen, gjorde jeg rede for dens ikrafttræden i forbindelse med abort. Det er vigtigt at slå fast, at ingen har behøvet at proklamere, at moderen og lægerne er blevet ekskommunikeret. Ifl. kirkeretten, CIC can. 1398 bliver den, der foretager og får foretaget en abort automatisk ekskommunikeret. I fagsproget kaldes det ”latæ sententiæ.” Det betyder, at ekskommunikationen ikke skal bekendtgøres ekstra for at træde i kraft. Det gælder også, selv om den strafbare handling forbliver ukendt. Senere er kredsen af dem, der bliver ekskommunikeret blevet udvidet til også at omfatte dem, uden hvis medvirken abortindgrebet ikke ville være muligt. Ekskommunikationen gælder ikke den 9-årige pige, da hun er mindreårig og derfor ikke kan pålægges sanktioner. Ekskommunikationen har i øvrigt kun virkning, hvis de implicerede er fuldt bevidste om sagens alvor og handler helt frit.
Med ekskommunikationen bliver man ikke ”smidt ud af Kirken.” Den vigtigste konkrete effekt er, at man ikke kan modtage sakramenterne. En ekskommunikation er heller ikke bestemt til at gælde evigt, men kan ophæves, hvis den pågældende angrer og skrifter den handling, der har udvirket den og eventuelt gør bod for den.
Hvorfor ekskommunikation?
Hvorfor er nogen handlinger forbundet med automatisk ekskommunikation? Hvorfor er i den pågældende sag den 9-åriges mor og lægerne ekskommunikeret og ikke stedfaderen, som har foretaget voldtægten?
Meningen med at forbinde nogle handlinger med automatisk ekskommunikation er at advare folk imod at begå dem. Det gælder primært forhold, som man ofte ikke regner for alvorlige overtrædelser. Abort er én sådan ting, som mange generelt anser for tilladelig. Andre forhold, der medfører automatisk ekskommunikation er f.eks. frafald fra troen, overtrædelse af skriftemålstavsheden og profanering af Kristi legeme og blod i Eukaristien.
At en voldtægt ikke er forbundet med ekskommunikation betyder ikke at denne forbrydelse ikke er alvorlig. Det er indlysende for enhver, at det er den, og derfor behøver man ikke at advare med ekskommunikation for at afholde nogen fra at begå en sådan handling. Indtil han har angret og skriftet, er en voldtægtsmand også udelukket fra Kirkens sakramenter, fordi han befinder sig i en tilstand af alvorlig synd.
Den konkrete sag
De objektive regler er som skildret ovenfor. Spørgsmålet er nu, hvordan de er blevet brugt i den tragiske sag fra Brasilien, og hvordan man i øvrigt har søgt at tage hånd om den 9-årige pige og hendes mor og til en vis grad også lægerne. Jeg ved ikke, hvordan ærkebiskop Sobrinho er gået ud med sagen. Omstændigheder taler i hvert fald for, at det ikke er rimeligt at være fordømmende. På baggrund af sagens tragiske karakter er det ikke retfærdigt unuanceret at påstå, at mor og datter har gjort sig skyldige i en alvorlig overtrædelse. Enhver kan tænke sig, at de har været både chokerede og desperate, ikke har vidst deres levende råd. Mere end at understrege ekskommunikationen ville det være på sin plads at vise dem al mulig menneskelig og åndelig støtte og lade dem forstå, at de ikke er udstødt af Kirken eller berøvet dens omsorg. I det omfang, der er tale om ekskommunikation, bør den snarest muligt ophæves og parterne hjælpes videre.
Hvad er værst? Voldtægt eller abort?
I omtalen af sagen er voldtægt og abort blevet sat op imod hinanden. Objektivt set, er det at dræbe liv altid den ultimative forbrydelse, fordi skaden er uoprettelig. Når man prøver på at bedømme alvoren i begåede forkerte handlinger, kan omfanget af skyld dog være forskelligt. Omfanget af skyld kender kun Gud. I den pågældende sag, vil jeg dog ikke tøve med at sige, at voldtægtsmanden er den egentligt skyldige, både i kraft af den forbrydelse, han har begået, og p.gr. af de følger, den har fået.
Hvorfor er Kirken imod abort?
Tilbage bliver det vanskelige spørgsmål om abort. Som udgangspunkt gælder, hvad der står i Den katolske Kirkes katekismus (KKK) nr. 2271: ”Siden de første århundreder har Kirken erklæret enhver provokeret aborts ondskab. Den lære har ikke forandret sig. Den forbliver uforanderlig. Den direkte abort, det vil sige abort villet som et mål og middel, er alvorligt i modsætning til den moralske lov..” Se i øvrigt KKK nr. 2270-2275. Intet liv kan som udgangspunkt erklæres for mindre værd end et andet. Derfor findes der heller ikke nogen facitliste ud fra hvilken, man kan retfærdiggøre abort.
Trods denne klare lære, vil der være tilfælde, hvor mennesker bliver stillet over for alvorlige valg. Det ekstreme tilfælde har man, når moderens liv er i fare, og hvor spørgsmålet er, hvilket liv, der kan reddes. Et allerede født og kendt menneskes liv, vil spontant tilmåles større betydning end et ufødt barns, hvis levedygtighed måske endda er tvivlsom. Kun en samvittighedsfuld og kompetent læge kan bedømme denne situation. Hvis han skønner, at der skal foretages en abort, kan hans afgørelse respekteres uden, at det dog betyder en kirkelig blåstempling af den. Efterfølgende vil det også være helt forkert at fokusere på ekskommunikationen, som på grund af de ekstreme omstændigheder i en fortvivlet situation måske ikke en gang kan siges at være trådt i kraft.
En sag som abortsagen fra Brasilien er én af dem, hvor det er umuligt at træffe en afgørelse, som ikke kan anfægtes, hvad enten man har en restriktiv eller liberal holdning til abort. Under alle omstændigheder gælder det om, at når mennesker er drevet af desperation og rådvildhed, at man da, når handlingen er sket, viser forståelse og barmhjertighed og yder hjælp til at komme videre.
Dagen: FP ryter till, Dagen: bloggreaktioner, Dagen: Anders kritiserar, Dagen: exkommunicering hävd
SvD: FP ryter till, SvD: Usch på Vatikanen, SvD: Det blåser på påven, SvD: katoliker om blåsten
DN: Usch på Vatikanen
fredag 13 mars 2009
Tvetydighet angående Kyrkans hållning i abortfrågan
I Dagen svarar Maria Hasselgren på reaktionerna kring aborten i Brasilien. Min reflektion handlar inte om det fallet, som ur alla perspektiv är en stor tragedi. Min reflektion är en generell reflektion kring vad man får göra när moderns liv är i fara.
Vad jag reagerar på är att Maria Hasselgren anges ha sagt att "Katolska kyrkans syn är att abort bara kan försvaras i situationer där mammans liv är i fara"
Kanske är det jag som missuppfattat Kyrkans lära, men min förståelse av Kyrkans lära i fall där moderns liv är i fara är att det är acceptabelt att genomföra ingrepp som riskerar barnets liv för att rädda modern, men inte att abort skulle vara acceptabelt. Skillnaden kan naturligtvis uppfattas som hårfin men är avgörande. I de fall där ingrepp görs för att rädda moderns liv som riskerar barnet så är intentionen att rädda moderns liv med förförståelsen att det innebär en risk för barnets liv. I de fall där man genomför en abort för att moderns liv är i fara så är syftet att döda barnet för att rädda modern.
Jag vet att Axel Carlberg varit förespråkare för den åsikt som Maria Hasselgren ger uttryck för och att hans syn påverkat Respekt, som han varit med och lett. Men jag uppfattar inte Axels uppfattning som en korrekt beskrivning av den världsvida Kyrkans syn i dessa svåra gränsfall. Jag misstänker att Axels förhållande med en kvinna under den tid han kom fram till denna syn haft en viss påverkan på hans klarsynthet i frågan... Det är inte snällt att säga, men det är likväl vad jag tror.
Vad är det egentligen som gäller? Finns det någon som kan klargöra vad som verkligen gäller?
Uppdatering 1 090313 kl 11: Maria har lagt ut biskopens kommentar kring det inträffade. Av hans svar verkar det ju som om jag har fel. Men hans argument övertygar mig faktiskt inte.
Uppdatering 2 090313 kl 14: Jag har inhämtat synpunkter kring min fråga från en präst som jag hyser mycket stort förtroende för och som jag vet är mycket insatt i vad Kyrkan lär (det är samma person som hjälpt mig tidigare). Han bekräftar min uppfattning att Kyrkan inte ger något stöd för abort i något fall, tvärtemot vad Maria sägs ha påstått. Han understryker den fundamentala skillnaden mellan en handling med så kallad dubbel effekt - som är möjlig - och en handling som i sig är omoralisk, om man har den som verkligt mål; den kan inte godtas. Skillnaden är kanske hårfin, men helt avgörande. Axels tolkning är alltså felaktig, enligt min källa.
Uppdatering 3 090314 kl 16: Den Brasilianska biskopskonferensen har nu hävt exkommuniceringarna av både mamman och läkarna på grund av de extraordinära omstänndigheter som gäller för just det här fallet. Man menar att mamman pressats till att acceptera en abort av läkarna. Det ges ingen egentlig motivering till varför läkarnas exkommunicering hävts men man anar att de extraordinära omständigheterna spelat en avgörande roll i resonamget.
Dock är det viktigt att göra ett klargörande om vad upphävandet av exkommuniceringarna faktiskt innebär. Vad biskoparna uttalat sig om är påföljden i just det här fallet. Man har inte hävdat att den abort som begåtts inte skulle varit en allvarlig synd. Man har alltså inte på något sätt hävdat att det skulle varit rätt och riktigt att genomföra den här aborten, inte ens med tanke på de extraordinära omständigheterna. Lindringen av påföljden måste snarare tolkas som att man menar att omständigheterna utgjort en förmildrande omständighet.
Min avsikt med detta inlägg har aldrig varit att uttala mig om vilken påföljd som vore berättigad, varken i detta eller något annat fall. Min fråga handlar enbart om ifall Kyrkan numera ändrat sin lära så att Kyrkan lär att abort är acceptabelt i fall där moderns liv är i fara, mot att abort aldrig är acceptabelt, som varit dess uppfattning tidigare. Än så länge har jag inte sett något argument för att det skulle ha skett någon förändring.
Allt gott!
Dagen: FP ryter till, Dagen: bloggreaktioner, Dagen: Anders kritiserar, Dagen: exkommunicering hävd
SvD: FP ryter till, SvD: Usch på Vatikanen, SvD: Det blåser på påven, SvD: katoliker om blåsten
DN: Usch på Vatikanen
Vad jag reagerar på är att Maria Hasselgren anges ha sagt att "Katolska kyrkans syn är att abort bara kan försvaras i situationer där mammans liv är i fara"
Kanske är det jag som missuppfattat Kyrkans lära, men min förståelse av Kyrkans lära i fall där moderns liv är i fara är att det är acceptabelt att genomföra ingrepp som riskerar barnets liv för att rädda modern, men inte att abort skulle vara acceptabelt. Skillnaden kan naturligtvis uppfattas som hårfin men är avgörande. I de fall där ingrepp görs för att rädda moderns liv som riskerar barnet så är intentionen att rädda moderns liv med förförståelsen att det innebär en risk för barnets liv. I de fall där man genomför en abort för att moderns liv är i fara så är syftet att döda barnet för att rädda modern.
Jag vet att Axel Carlberg varit förespråkare för den åsikt som Maria Hasselgren ger uttryck för och att hans syn påverkat Respekt, som han varit med och lett. Men jag uppfattar inte Axels uppfattning som en korrekt beskrivning av den världsvida Kyrkans syn i dessa svåra gränsfall. Jag misstänker att Axels förhållande med en kvinna under den tid han kom fram till denna syn haft en viss påverkan på hans klarsynthet i frågan... Det är inte snällt att säga, men det är likväl vad jag tror.
Vad är det egentligen som gäller? Finns det någon som kan klargöra vad som verkligen gäller?
Uppdatering 1 090313 kl 11: Maria har lagt ut biskopens kommentar kring det inträffade. Av hans svar verkar det ju som om jag har fel. Men hans argument övertygar mig faktiskt inte.
Uppdatering 2 090313 kl 14: Jag har inhämtat synpunkter kring min fråga från en präst som jag hyser mycket stort förtroende för och som jag vet är mycket insatt i vad Kyrkan lär (det är samma person som hjälpt mig tidigare). Han bekräftar min uppfattning att Kyrkan inte ger något stöd för abort i något fall, tvärtemot vad Maria sägs ha påstått. Han understryker den fundamentala skillnaden mellan en handling med så kallad dubbel effekt - som är möjlig - och en handling som i sig är omoralisk, om man har den som verkligt mål; den kan inte godtas. Skillnaden är kanske hårfin, men helt avgörande. Axels tolkning är alltså felaktig, enligt min källa.
Uppdatering 3 090314 kl 16: Den Brasilianska biskopskonferensen har nu hävt exkommuniceringarna av både mamman och läkarna på grund av de extraordinära omstänndigheter som gäller för just det här fallet. Man menar att mamman pressats till att acceptera en abort av läkarna. Det ges ingen egentlig motivering till varför läkarnas exkommunicering hävts men man anar att de extraordinära omständigheterna spelat en avgörande roll i resonamget.
Dock är det viktigt att göra ett klargörande om vad upphävandet av exkommuniceringarna faktiskt innebär. Vad biskoparna uttalat sig om är påföljden i just det här fallet. Man har inte hävdat att den abort som begåtts inte skulle varit en allvarlig synd. Man har alltså inte på något sätt hävdat att det skulle varit rätt och riktigt att genomföra den här aborten, inte ens med tanke på de extraordinära omständigheterna. Lindringen av påföljden måste snarare tolkas som att man menar att omständigheterna utgjort en förmildrande omständighet.
Min avsikt med detta inlägg har aldrig varit att uttala mig om vilken påföljd som vore berättigad, varken i detta eller något annat fall. Min fråga handlar enbart om ifall Kyrkan numera ändrat sin lära så att Kyrkan lär att abort är acceptabelt i fall där moderns liv är i fara, mot att abort aldrig är acceptabelt, som varit dess uppfattning tidigare. Än så länge har jag inte sett något argument för att det skulle ha skett någon förändring.
Allt gott!
Dagen: FP ryter till, Dagen: bloggreaktioner, Dagen: Anders kritiserar, Dagen: exkommunicering hävd
SvD: FP ryter till, SvD: Usch på Vatikanen, SvD: Det blåser på påven, SvD: katoliker om blåsten
DN: Usch på Vatikanen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
