Herren har stigit ner i dödsriket

Ur en fornkyrklig homilia på den heliga stora sabbaten

I dag råder stor tystnad på jorden, stor tystnad och också ödslighet. Konungen sover. Jorden greps av fruktan och blev stilla: Gud som blivit människa har somnat in och uppväckt dem som låg sovande sedan begynnelsen. Gud, som blivit människa har dött, och dödsriket bävade.

Som man går för att söka ett förlorat får, så går han för att söka vår stamfader. Den som sitter i mörker och dödsskugga vill han besöka. Den fångne Adam och hans medfånge Eva vill han lösa från deras vånda, han som är Gud och Evas son.

Herren gick in till dem med korsets segerrika vapen. När var stamfader Adam såg honom, slog han sig för bröstet i häpnad och ropade till alla: "Min Herre är med er all." Och Kristus svarade Adam: "Och med din ande." Han tog honom vid handen, reste honom upp och sade:

"Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig. Jag är din Gud, som för din skull blev din son. För din och din avkommas skull talar jag nu, och med makt befaller jag de bundna: 'Kom ut!' och dem som är i mörkret: 'Bli ljus!' och de döda: 'Stå upp!'

Dig befaller jag: 'Vakna, du som sover!', ty jag har inte gjort dig till att hållas bunden i dödsriket. Stå upp från de döda; jag är de dödas liv. Stå upp, du min skapelse; stå upp du som jag har format till min avbild. Vakna, låt oss gå härifrån. Ty du är i mig och jag i dig, och vi är en enda oskiljaktlig person.

För din skull blev din Gud din son. För din skull antog jag, Herren, din tjänargestalt. För din skull kom jag, som är över himmlarna, till jorden. För din, människans skull blev jag som en hjälplös människa, fri bland de döda. för dig, som gick ut ur en trädgård, överlämnades jag åt judarna från en trädgård, och i en trädgård blev jag korsfäst.

Se spotten som jag fick ta emot på mitt ansikte för din skull för att återställa din forna andedräkt. Se märkena efter slagen som jag fick ta emot på mina kinder för att återupprätta din vanställda gestalt efter min avbild.

Se gisselslagen som jag fick ta emot på min rygg för att lyfta av dina synders börda, som låg på din rygg. Se mina händer som spikades vid trädet till din salighet, du som till din olycka sträckte ut din hand mot trädet.

Jag föll i sömn på korset, och svärdet genomborrade min sida för dig som föll i sömn i paradiset och frambringade Eva ur din sida. Min smärta botar smärtan i din sida. Min sömn skall föra dig ut ur dödsrikets sömn. Mitt svärd stod emot det svärd som var riktat mot dig.

Vakna, låt oss gå härifrån. Fienden förde dig ut ur paradisets land. Jag vill återställa dig, inte i paradiset utan på den himmelska tronen. Jag höll dig borta från det träd som var en livets förebild. Men se, jag som är livet har gjort mig till ett med dig. Jag satte keruberna till att vakta över dig som man vaktar en slav. Jag låter dem nu falla ned inför dig som inför en gud."

Kerubtronen är beredd, uppvaktningen står redo, bröllopskammaren är inredd, rätterna är tillagade, de himmelska boingarna och hyddorna är beredda, skattkamrarna med goda ting har öppnats, och himmelriket har ställts i ordning sedan begynnelsen.

Stilla Veckan

En bra inledning till påskens katolska firande ges av Franciskanerna i Jönköping!

Biskop Anders herdabrev idag

Den tredje adventssöndagen brukar kallas glädjens söndag, Gaudete. Sedan snart tio år firar vi i vårt stift denna söndag som Livets söndag. Vi får glädja oss och jubla över livets gåva, som Gud, livets Herre och upphov, vill ge oss. I sin slösande godhet vill han att vi liksom varje människa skall finnas till. Ingen har rätt att förneka oss livets gåva. Genom sin blotta existens är varje människa okränkbar. Därför kan vi aldrig acceptera dödsstraff. Gång på gång har påvarna manat de länder som ännu har detta barbariska straff att avskaffa det, men ofta klingar denna röst ohörd. Därför kan vi heller aldrig acceptera abort. Just under denna heliga adventstid, när vår Herre Jesus Kristus i Jungfru Marias sköte väntar på att få födas till världen blir detta så tydligt för oss. När Gud blir människa identifierar han sig med varje människa, speciellt de mest utsatta och hotade. De ofödda barnen hör förvisso till denna grupp, men också de barn som på olika sätt blir missbrukade och misshandlade. Tillsammans med den helige fadern vill jag uttrycka min stora sorg över att också katolska präster har begått svåra förbrytelser och övergrepp mot oskyldiga barn. Tillsammans med honom vill också jag be offren om förlåtelse för de lidanden de blivit utsatta för. Det gångna året har för vår Kyrka varit ett botgöringens och omvändelsens år. Det är min bön för hela Kyrkan att det en gång för alla skall bli ett slut på dessa övergrepp. Jag uppmanar er alla att göra detta till ett böneämne. Från stiftets sida reviderar vi just nu våra riktlinjer i beredskapsplanen mot sexuella övergrepp för att alla barn skall kunna vara helt trygga i våra kyrkliga miljöer.

Advent är en tid av bot och omvändelse, men samtidigt en tid av glädje och förväntan. Tillsammans med Jungfru Maria får vi förbereda oss på Jesu födelse till världen, men också på vår födelse till livet i Kristus som vi hoppas skall få sin fulländan i det eviga livet. "Herrens ankomst är nära" (Jak 5:8). Gud vill komma oss oändligt nära i sin Son. Varje människa är inbjuden att ta emot denna oförtjänta gåva i sitt liv. Som kristna är det vår stora glädje att få bära ut detta glada budskap, inte minst till dem som lider och har det svårt. "Stärk maktlösa händer, ge kraft åt vacklande knän. Säg till de modfällda: 'Var frimodiga, frukta inte'", manar oss profeten Jesaja (35:3-4). Som kristna är det vår plikt att söka upp dem som har det sämst i vår närhet och stärka dem i deras mänskliga värdighet. Också i vårt välordnade samhälle finns det människor som lever ett liv som slavar. Vi får inte blunda för det faktum att människor säljs som slavar och utnyttjas skoningslöst på det sexuella planet mitt ibland oss. Fler kvinnor än vi anar har fallit offer för trafficking mitt i vår svenska idyll, som för dem har blivit ett sannskyldigt helvete. Jag är mycket tacksam gentemot de medarbetare i Caritas, de ordenssystrar och alla andra som vill hjälpa dessa utsatta kvinnor. Genom stiftets adventskollekt kan vi alla bidra till att hjälpa dem. Jag har ännu en av dessa moderna slavar inför min inre blick: en flicka från Afrika, ännu inte tjugo år, som sålts till vårt land och hotats till livet. Hon bar på ett barn och för henne var det en självklarhet att också få föda detta barn till livet, ja, lika självklart som det var för Jungfru Maria att få föda Frälsaren till världen.

Advent kan få en ny och djupare betydelse för oss, om vi förenar oss med Jesus som i Marias jungfruliga sköte väntar på att födas till världen. "Kristi mysterier är nämligen ännu inte helt och hållet fullbordade och fulländade. I Jesu egen person är de avslutade, men inte i oss, som är hans lemmar, eller i Kyrkan, som är hans mystiska kropp", säger den helige Jean Eudes (1601-1680). Som lemmar i Kristi mystiska kropp får vi leva oss in i de olika delarna av hans liv, alltifrån fosterstadiet till korsfästelsen. Det svindlar för vår tanke, när det går upp för oss att hans mysterium får sitt eko och sin fullbordan i oss. När vi lider får vi fullborda "vad som ännu fattas i Kristi lidanden" (Kol 1:34). Även det tunga och svåra kan så få en djupare mening för oss. En stilla glädje kan rentav bryta igenom just när det tycks som allra svårast i vårt och världens liv. Vi vet ju att Jesus är med oss, även när allt och alla sviker. Han kan inte överge oss och låta bli att älska oss. Det är så att säga den enda inskränkningen av hans allmakt.

Advent gör oss också mer öppna för Jungfru Marias oersättliga roll i vårt liv som kristna. Hon utkorades till att bli den obefläckade modern till Guds människoblivne Son. Alltsedan dess är hon också vår moder. Alltsedan dess har det kristna folket tagit sin tillflykt till henne i all nöd som vi ber i en av de allra äldsta kristna bönerna, Sub tuum praesidium. Idag vill jag speciellt anbefalla alla de kvinnor och barn i vårt land, som på olika sätt missbrukas, misshandlas och utsätts för förnedring till Marias beskydd. Må Marias ord i Magnificat, hennes lovsång, ge dem hopp: "Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor och rika skickar han tomhänta bort" (Luk 1:51-52). Marias lovsång till Guds barmhärtighet blir samtidigt en kampsång mot denna världens orättfärdiga makter. I alla tider har förtryckta och hotade människor därför tagit sin tillflykt till Jungfru Maria. Idag, den 12 december, tänker vi speciellt på Maria som Vår Fru av Guadalupe, den helgedom i Mexico, dit Latinamerikas förtryckta alltid har vänt sin blick. Till hennes förbön vill jag speciellt anbefalla två kategorier i vårt land. För det första vårdpersonalen på våra sjukhus, vars samvetsfrihet Europarådet så tydligt och kraftfullt har slagit vakt om. Det är vår förhoppning att de också skall få praktiska möjligheter att få följa sitt samvete. Den andra kategorin är de flyktingar som myndigheterna trots alla vädjanden vill avvisa till Irak, fast det finns ett reellt dödshot mot de kristna och mot andra utsatta minoriteter.

Advent är för oss alla en tid då Jesus får komma in mer och mer i vårt liv. "Herrens ankomst är nära." Förbered er på julens nåd genom en ångerfull bikt och goda gärningar. Unna er tid att gå i mässan också någon vardag. Läs Bibeln och be rosenkransen. Ta er an de svaga och utsatta. Besök sjuka. Köp inte så mycket utan ge allmosor. Förbered er på evigheten, inte bara på julbordens fröjder. Då blir julen en kristen högtid och inte bara en konsumismens triumf. Med min förbön och välsignelse till er alla!

+Anders Arborelius ocd

Påsksekvensen

Lovets offer alla trogna
ger åt det Lamm som offrats.

Kristus som själv var skuldlös
gav sitt liv för oss alla,
återlöste oss från våra synder.
Död och liv gick i närkamp.
Allt i häpnad höll andan.
I sin död förintade Gud döden.

Krist är uppstånden
fri från synd och vånden.
Så må all sorg nu fara
Krist vår tröst vill vara

Vad såg du, Maria,
när du kommit till graven?
- Jag såg den plats där han lades.
Men han var ej där, han hade uppstått.

Hans huvudduk såg jag
och bindlarna som låg där.
Guds ängel sade: "Han lever,
han väntar på er i Galileen."

Om han låg i graven kvar
all världen då förgången var.
Då han är uppstånden visst
lovar vi dig Herre Krist

Han har uppstått. Han oss leder
från döden till livet,
och hans är makten, äran och riket.

Halleluja, halleluja, halleluja
Så må all sorg nu fara
Krist vår tröst vill vara
Kyrie eleis

Improperia - Anklagelserna

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Ty jag förde dig ur Egyptens land.
Du förberedde ett kors åt din frälsare.

Helige Gud. Helige Gud.
Helige starke. Helige starke.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.

Ty jag förde dig genom öknen
i fyrtio år
och med manna matade jag dig
och förde dig till det bästa landet.
Du förberedde ett kors åt din frälsare.

Helige Gud. Helige Gud.
Helige starke. Helige starke.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.

Vad, vidare, var jag skyldig att göra
åt dig, och inte gjorde?
Jag planterade ju åt dig
mitt vackraste vinträd,
och du blev mig alltför bitter,
ty med ättika släckte du min törst,
och med en lans genomborrade du
sidan på din frälsare.

Helige Gud. Helige Gud.
Helige starke. Helige starke.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.
Helige odödlige,
förbarma dig över oss.

För din skull
gisslade jag Egypten
med deras förstfödda,
och du överlämnade mig att gisslas.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag förde dig ut ur Egypten,
efter att ha sänkt Farao
i Röda havet,
och du överlämnade mig
till översteprästerna.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag öppnade havet för dig,
och med en lans öppnade du
min sida.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag gick före dig
i en molnstod,
och du förde mig
till Pilatus högkvarter.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag gödde dig
med manna i öknen,
och du överöste mig
med örfilar och piskslag.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag gav dig att dricka
frälsningens vatten ur klippan,
och du gav mig att dricka
galla och ättika.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

För din skull
slog jag Kananéernas konungar
och du slog mig med en käpp
på mitt huvud.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Jag gav dig
en konungslig spira,
och du gav mitt huvud
en törnekrona.

Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort dig?
Och hur har jag bedrövat dig?
Svara mig!

Höga kors, du enda ädla!

Höga kors, du enda ädla
bland de träd som vuxit här.
Fast du ej bär blad och blommor,
intet träd din like är.
Ljuva stam med ljuva grenar,
som den ljuva bördan bär.

Sjung, min tunga! Sjung den hårda,
höga, ärofyllda strid
som på korset Herren kämpat
till triumf och evig frid,
stark som lejonet i öknen
och som offerlammet blid.

All den dom som genom fallet
över världen kommen var
och från det förbjudna trädet
låg på syndigt släkte kvar
ville han på trädet sona,
på det kors som honom bar.

Honom plågar spö och gissel,
spott och hån och övermod;
törnets krans och korsets spikar
pressar fram det dyra blod,
att all världen skulle renas
i den helga, djupa flod.

Krist kors! Blott du är värdigt
att dig hela världen ser.
Du för Israel och folken
är det rätta Guds banér,
och den dig i tro har skådat
dom och död ej rädes mer.

Amen

Ny film om Fatima börjar visas idag

För två år sedan var det 90 år sedan solundret i Fatima. Idag är det m a o 92 år sedan och idag börjar filmen The 13th Day visas på biografer i USA. Här är några klipp för den som är nyfiken...




Tack till Da Mihi Animas för tipset!

Elia, Karmels Fader

Idag firar vi karmeliter profeten Elia, som vi ser som karmelitordens fader. "Det var på berget Karmel som de första karmelitbröderna bodde som eremiter på 1100-talet. I Elias efterföljd och anda ville de stå inför den levande Gudens ansikte i ständig bön. Deras kyrka var invigd till jungfru Maria av Berget Karmel. Likt Jesu Moder begrundade de Guds ord i sitt hjärta, dag och natt" (från Karmels hemsida).

Eftersom vi även firade vår Fru av Berget Karmel i torsdags så vill jag passa på att ta med en karmelitisk hymn som jag tycker är mycket vacker. Jag skrev inget i torsdags eftersom jag var på ett bröllop mellan två sekularkarmeliter.

Karmels blomma
Karmels blomma, vinträd som blommor bär.
Strålglans rena, jungfru och moder är, du allena.
Moder är du, men ingen man du känt.
Beskärma oss nu med tecknet du oss sänt
skapularet.

Havets stjärna, lys oss till himlens land.
Bär och värna oss svaga i din famn i din mildhet.
Ibland törne du växer, o lilja,
som tillförne, vi alla dig vilja,
troget tjäna.

I all motgång giv du oss goda råd.
Och i striden lång trösta och bed om nåd, hos din Son för oss.
Led till friden, till evig salig fröjd.
Efter striden, till sist i himlens höjd,
med dig Maria.

Epifanieafton (kan man säga så?) är en bra dag...

Det var uppenbarligen ett tag sedan jag hade något att säga någon, åtminstone om man får tro att jag enbart säger något till någon via bloggen. Nu är det väl kanske inte riktigt så illa i verkligheten.

Faktum är att jag har upphört att ha ett krampaktigt behov av att i tid och otid göra något annat än vad jag borde. Huvudsakligen beror det på att jag är i det närmaste klar med min lic, även om jag ännu inte gått upp med den... Därmed sitter jag inte längre och frestas att skriva något på min eller andras bloggar istället för att försöka komma på vad jag egentligen vill ha sagt i licen... Det är med andra ord troligt att jag även fortsättningsvis kommer att skriva ganska infrekvent.

Sedan jag sist skrev har jag inte gjort något särskilt. Jag har firat Kristi födelse förstås, och Den Heliga Familjen, och alla menlösa barns dag, och Kristi omskärelse och Kristi namn och ... varit i San Diego och bl a tittat på en späckhuggarshow och beökt släkt i Milton (en liten stad utanför Madison) och förundrats över hur många människor som är "biiig" därborta... Om ni sett Wall-E så bör ni kunna visualisera hur en hel del människor ser ut där. Men det torde bara vara att ta några varv runt joggingbanan för att få fason på det hela ;) Det var rätt surrealistiskt att gå omkring bland palmer i San Diego och lyssna på "Jingle Bells" och dylikt... De tycktes ha ett krampaktigt behov av att försöka skapa någon form av julstämning, man kan fråga sig varför :)

Epifanieafton (vilket det är i dag, även om uttrycket känns lite udda) är en bra dag att ge ifrån mig ett livstecken... För den som vill veta hur det ser ut bakom vår lada kan jag rekommedera lite bilder som Helena tog på vår lilla fågeldamm bakom ladan häromdagen. Det är strålande vackert och därför mycket trevligare att titta ut dit än in till några bloggrannar (sorry)... ;)

Hoppas ni får ett (fortsatt) underbart 2009!

På återhörande!

Våra mäktiga vänner - skyddsänglarna

Idag firar vi våra mäktiga vänner skyddsänglarna! Eftersom jag är trött och skall gå och sova låter jag ordet gå till Bernhard av Clairvaux istället för att försöka säga något klokt:

De heliga skyddänglarna

Han har givit sina änglar befallning om dig, att de skall bevara dig på alla dina vägar (Ps 91:11). Må man tacka Herren för hans barmhärtighet och för hans under med människornas barn (Ps 106:8, 15). Må man tacka och förkunna bland hedningar: Herren har gjort stora ting med dem (Ps 126:2). Herre, vad är en människa, att du vill veta av henne (Ps 144:3), och att du vänder ditt hjärta mot henne? (Job 7:17). Du vänder ditt hjärta mot henne, du bekymrar dig om henne, du har omsorg om henne. Ja, slutligen sänder du till henne din enfödde Son, du sänder din Ande, du lovar henne att få se ditt ansikte. Och för att inget i himlarna skall vara fritt från mödan att bekymra sig om oss, sönder du de saliga andarna för att de skall tjäna oss (jfr Heb 1:14), du förordnar dem till att vaka över oss, du befaller dem att bli våra uppfostrare.

Han har givit sina änglar befallning om dig, att de skall bevara dig på alla dina vägar. Detta ord borde verkligen hos dig uppväcka vördnad, framkalla hängivenhet, skänka förtröstan: vördnad över deras närvaro, hängivenhet på grund av deras välvilja, förtröstan på grund av deras vakttjänst. De är alltså närvarande, närvarande hos dig; de är inte bara tillsammans med dig, utan de är där för din skull. De är närvarande för att skydda, de är närvarande för att vara till nytta. Vad vill du ge Herren för allt det han har givit dig? (jfr Ps 116:12). Du borde ge honom allena heder och ära (1 Tim 1:17). Varför honomallena? Jo, han gav befallningen, och ingen god gåva finns som inte kommer från honom (Jak 1:17).

Men sannerligen, även om det var han som gav befallningen, så bör man inte vara otacksam mot dem, som i sin stora kärlek lyder honom och som kommer oss till hjälp i våra behov. Låt oss alltså vara hängivna, låt oss vara tacksamma mot dessa väldiga hjälpare. Låt oss älska dem tillbaka, låt oss ära demså mycket vi kan, så mycket vi borde. All vår kärlek och hedersbevisning må vi dock ge till honom, från vilken allt kommer, för vars skull såväl de som vi själva kan ära och älska och förtjänar att älskas och äras.

Bröder, låt oss alltså i honom hängivet älska hans änglar, såsom de som är våra kommande medarvingar (jfr Rom 8:17), men under mellantiden av Fadern insatta till förmyndare och förvaltare och till att vara våra ledare. Ty nu är vi Guds barn, även om det ännu inte är uppenbart, att vi är barn som har förmyndare och förvaltare över oss, så att vi än så länge inte kan skiljas från slavar (jfr 1 Joh 3:2, Gal 4:1-2).

Men även om vi ännu är omyndiga barn och en lång, ja inte bara en lång utan också en farofylld väg återstår för oss, vad skulle vi väl frukta, vi som står under sådana väktare? De som vakar över oss på alla våra vägar övermannas inte, de förförs inte, och ännu mindre kan de förföra. De är trofasta, de är visa, de är mäktiga; varför skulle vi vara ängsliga? Låt oss blott följa dem, låt oss hålla oss till dem och dröja kvar under Guds himmelska beskydd.

Låt oss be:
Fader i himlen, du som sänder dina heliga änglar att skydda oss på vår väg, låt oss alltid erfara deras hjälp på jorden och sedan tjäna dig med dem för evigt. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med Dif Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet!
Amen!

Allt gott!

Ett presenttips...

Som jag informerade om häromdagen så gick min näst äldste son till första kommunion igår. Allt avlöpte planenligt, trots att vi fick klartecken från vår kyrkoherde så sent som i torsdags att det var OK. Kyrkoherden är på semester i Polen skall tilläggas till hans försvar :)

Vår son fick en så underbar present, en äggkopp med tillhörande äggvärmare i form av en biskopsmössa med broderat namn och datum. Ni kan se mina grusiga bilder här nedan.

Det är en mycket passande gåva på många sätt, eftersom ägget rymmer en hel massa kristen symbolik... Ägget kan tolkas som en symbol för graven och att knäcka skalet blir då en symbol för Kristi uppståndelse. Ägget är också en symbol för pånyttfödelse, vilket är passande för just första kommunion, då man påbörjar en ny fas i sitt liv med Gud.

Skaparen av denna underbara äggvärmare är Marianne Cavallin.

Första kommunion och 40-årsjubilerande präst

Nu på söndag går vår näst äldste son till sin första kommunion.

Be för honom då!

Samma dag firar vår präst 40-årsjubileum för sin prästvigning.

Be även för honom!

Allt gott!

Pilgrimsvandring 15e augusti

På fredag kommer vi att fira Jungfru Marias upptagning i himmelen.

Eftersom det är ett jubileumsår och vår kyrka är en pilgrimskyrka tänkte vi passa på att gå en liten pilgrimsvandring innan mässan, som firas kl 12. Vi kommer att gå en pilgrimsvandring från Eriksberg till Kored. Vi samlas kl 9 i Eriksbergs gamla kyrka, om någon vill gå med.

Den heliga Birgitta lär ha företagit en pilgrimsresa till Eriksberg, där den helige Erik kommer ifrån och där hans reliker bevarades under medeltiden. Vem vet, kanske kommer vi att vandra längs samma väg som hon gjorde på sin tid?

Allt gott!

St Pauli Kyrka en av två svenska vallfartskyrkor under Paulusåret

Biskopen har utsett St Pauli kyrka till en av två svenska vallfartskyrkor som ger fullständig avlat, dvs. efterskänkandet av de timliga straffen för synder som redan är förlåtna, under Paulusåret 2008-2009. Biskopen skriver i sitt dekret om fullständig avlat under Paulusåret:

I Stockholms katolska stift är S:t Pauli församling i Gävle och S:t Pauli kyrka i Kored, Alboga (S:t Sigfrids församling, Borås) invigda till aposteln Paulus ära. I enlighet med Apostoliska penitentiariets dekret, beslutar jag att alla som i Stockholms katolska stift gör en vallfärd till dessa kyrkor någon gång under detta Paulusår kan ta emot denna fullständiga avlat, under förutsättning att de uppfyller de vanliga villkoren.

Läs hela dekretet för mer information och hänvisningar till andra texter. Sist i dekretet står också vilka de vanliga villkoren är.

Kom, Helige Ande, kom, du mitt sanna ljus

Kom, du fördolda skatt.
Kom, du eviga liv.
Kom, du som ingen har känt.
Kom, du namnlösa glädje
som aldrig tar slut.

Kom, du frälsningens mål.
Kom, du som väcker oss upp ur vår sömn.
Kom, du de dödas uppståndelse.
Kom, du som ingen har sett,
orörd och ofattbar.

Kom, du som bor ovan alla himlar
men kommer till oss och är nära.
Ständigt åkallar man ditt namn,
men ditt väsen kan ingen förstå.

Kom, du som själv är min längtan.
Kom, du tröst för min arma själ.
Kom, du min andedräkt och mitt liv,
Helige Ande,
min fröjd och min ära.

Palmsöndagens liturgi

Det finns få tider på året då liturgin är så fantastisk som under stilla veckan och påsken. Palmsöndagen är inget undantag.

Evangeliet enligt Matteus är en upplevelse... Fantastiskt att se barnens ansikten då de följde med i läsningen som växlade mellan präst, diakon och folket, vilka representerades av mig... Vilket förklarar varför jag kunde se barnens ansikten ;-)

Hela denna vecka är en sådan fantastisk förberedelse inför jubelropet som skall komma. Men än är det inte tid att glädjas, utan först skall vi tränga in i Kristi lidandes mysterium. Och kanske skall vi upptäcka någon aspekt som vi inte insåg tidigare, eller drabbas av Guds kärlek på ett sätt som vi inte gjort tidigare.

Låt oss i Jesu Heliga namn be om nåden att på ett ödmjukt sätt få förbereda oss och bli förberedda inför den kommande veckans obegripliga djup, bredd och höjd!

Allt gott!

Konsekrationen av vår kyrka

Eftersom jag egentligen inte har tid för detta idag, och dessutom skall bloggfasta imorgon, så blir det ett kort inlägg med lite bilder från konsekrationen.

Det var en relativt liten tillställning med endast de familjer som oftast brukar komma närvarande. Alla andra inbjudna hade av olika anledningar fått förhinder. Tur var nog det, för med tanke på att det var 6 präster utöver biskopen och diakonen blev det ändock ganska trångt... Skulle tro att vi nu har den minsta katolska kyrkan i Sverige... ;)

En av prästerna, Fader Martin, berättade efteråt om en pojke som fått det där med treenigheten lite om bakfoten. Han hade sagt, då han gjorde korstecknet: "I Faderns och Sonens och den Helige Anders namn, Amen".

Så nu vet ni det, vår biskop är inte vad han ser ut att vara, han är egentligen en del av treenigheten ;)

Slutligen vill jag också sprida den glädjande nyheten att mina (katolikskeptiska) vänner Andy, Daniel och Haggaj har slagit sina kloka huvuden ihop och bildat den kristna tankesmedjan Aletheia. Lycka till, säger jag av hela mitt hjärta!

Så, tills jag bryter fastan på torsdag, önskar jag er allt gott!

90 år sedan solundret i Fatima

På lördag, den 13 oktober, är det 90 år sedan solundret i Fatima inträffade. Eftersom det är många som inte känner till solundret och uppenbarelserna i Fatima, så skall jag ge en kort introduktion. Den intresserade hänvisar jag till Wikipedia mfl källor: Vår fru av Fatima, Solundret.

Uppenbarelserna i Fatima inträffade fortlöpande under 1917. Jungfru Maria visade sig för tre fattiga barn som var ute och vallade familjernas småboskap i bergen. Maria berättade att det skulle ske ett mirakel som skulle "få alla att tro" den 13e oktober. Detta sade hon till barnen vid ett flertal tillfällen, den 13e juli, den 19e augusti och den 13e september.

Den 13e oktober samlades en stor skara människor vid Cova da Iria-fälten nära Fatima, där barnen första gången sett Maria och där hon sagt att hon skulle visa sig. Uppskattningarna om antal närvarande varierar men sträcker sig från 30 000-40 000 och ändå upp till 100 000. De flesta uppskattningar har landat omkring 75 000-80 000 människor. Under hela förmiddagen öste regnet ner och fälten hade förvandlats till en enda lervälling. Alla människorna var genomblöta. Klockan blev 12 och det fortsatte bara att regna. Det gick ytterligare en ganska lång stund och folk började bli rätt irriterade. Sedan inträffade det som har kommit att kallas för solundret i Fatima. Molntäcket sprack upp och solen visade sig. Sedan började solen bete sig på ett högst onormalt och oförutsägbart sätt. Nedan ges ett par vittnesskilldringar av händelsen. Jag tänker inte försöka sätta mina egna ord på en händelse som jag enbart läst om. Enligt många vittnen blev marken och alla som tidigare hade varit helt blöta efter flera timmars regn fullständigt torra under den korta stund som händelsen varade.

Händelsen bevittnades av många tusen människor från alla skikt i samhället. Både troende och icke-troende har bekräftat att de sett händelsen. En av dem som skrivit mest om händelserna är John De Marchi. Nedan följer ett antal vittnesskilldringar från händelsen (utdrag från Wikipedia)

* "Before the astonished eyes of the crowd, whose aspect was biblical as they stood bare-headed, eagerly searching the sky, the sun trembled, made sudden incredible movements outside all cosmic laws — the sun 'danced' according to the typical expression of the people." ― Avelino de Almeida, writing for O Século (Portugal's most widely-circulated and influential newspaper, which was pro-government and anti-clerical at the time Almeida's previous articles had been to satirize the previously reported events at Fatima). However, Almeida had not abandoned the Catholic faith.

* "The sun, at one moment surrounded with scarlet flame, at another aureoled in yellow and deep purple, seemed to be in an exceeding fast and whirling movement, at times appearing to be loosened from the sky and to be approaching the earth, strongly radiating heat." ― Dr. Domingos Pinto Coelho, writing for the newspaper Ordem.

* "…The silver sun, enveloped in the same gauzy grey light, was seen to whirl and turn in the circle of broken clouds… The light turned a beautiful blue, as if it had come through the stained-glass windows of a cathedral, and spread itself over the people who knelt with outstretched hands… people wept and prayed with uncovered heads, in the presence of a miracle they had awaited. The seconds seemed like hours, so vivid were they." ― Reporter for the Lisbon newspaper O Dia.

* "The sun's disc did not remain immobile. This was not the sparkling of a heavenly body, for it spun round on itself in a mad whirl, when suddenly a clamor was heard from all the people. The sun, whirling, seemed to loosen itself from the firmament and advance threateningly upon the earth as if to crush us with its huge fiery weight. The sensation during those moments was terrible." ― Dr. Almeida Garrett, Professor of Natural Sciences at Coimbra University.

* "As if like a bolt from the blue, the clouds were wrenched apart, and the sun at its zenith appeared in all its splendor. It began to revolve vertiginously on its axis, like the most magnificent firewheel that could be imagined, taking on all the colors of the rainbow and sending forth multi-colored flashes of light, producing the most astounding effect. This sublime and incomparable spectacle, which was repeated three distinct times, lasted for about ten minutes. The immense multitude, overcome by the evidence of such a tremendous prodigy, threw themselves on their knees." ― Dr. Formigão, a professor at the seminary at Santarem, and a priest.

* "I feel incapable of describing what I saw. I looked fixedly at the sun, which seemed pale and did not hurt my eyes. Looking like a ball of snow, revolving on itself, it suddenly seemed to come down in a zig-zag, menacing the earth. Terrified, I ran and hid myself among the people, who were weeping and expecting the end of the world at any moment." ― Rev. Joaquim Lourenco, describing his boyhood experience in Alburitel, eighteen kilometers from Fatima.

* "On that day of October 13, 1917, without remembering the predictions of the children, I was enchanted by a remarkable spectacle in the sky of a kind I had never seen before. I saw it from this veranda…” ― Portuguese poet Afonso Lopes Vieira.

Naturligtvis är det många skeptiker som försökt att ge en förklaring till vad som hände och varför. Det går knappast att förneka att dessa tusentals människor sett något, särskilt inte som vittnesskilldringarna inte är helt samstämmiga, vilket är ett känt vittnespsykologiskt fenomen. Oavsett om det går att förklara fenomenet eller ej, så kan vi inte förklara hur tre helt outbildade herdebarn kunde tala om tid och plats för en sådan händelse, som den dåvarande vetenskapen inte var kapabel att förutse.

Imorgon vid lunchtid är det alltså exakt 90 år sedan denna händelse bevittnades av många tusen människor.

I sig är denna händelse naturligtvis inte lika intressant som själva uppenbarelsen, de profetior som Maria gav och de hemligheter som hon anförtrodde barnen. Men det får jag skriva mer om någon annan gång.

I Kristus - med Maria

Therese av Jesusbarnet

Idag är det högtid för oss karmeliter. Vi firar ett av våra (och hela kyrkans) största helgon, som dog vid 24 års ålder. Lilla Therese, som hon också kallas, förespråkade den "lilla vägen" som innebär att vi skall förtrösta fullständigt på Gud.

Bön efter kommunionen

Helige Fader, låt sakramentet tända kärleken i oss, den kraft som fick den lilla teresa att skänka sig helt åt dig och be om din barmhärtighet för alla. Genom Jesus Kristus, vår Herre

Läsningar

10 Gläds med Jerusalem, jubla över henne, alla som älskar henne. Dela hennes glädje, alla som har sörjt över henne. 11 Då kan ni dia er mätta och finna tröst i hennes famn, suga och njuta hennes tunga bröst. 12 Så säger Herren: Jag leder lycka till henne som en flod, folkens skatter som en forsande ström. Hennes barn skall bli burna i famnen och bli gungade på knäet. 13 Som en mor tröstar sitt barn, så skall jag trösta er. I Jerusalem skall ni finna tröst. 14 När ni ser det skall era hjärtan glädjas, era kroppar få nytt liv som det friska gräset. Herrens tjänare skall lära känna hans makt, fienderna hans vrede. Jes. 66:10-14

1 Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ''Vem är störst i himmelriket*?'' 2 Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem 3 och sade: ''Sannerligen, om ni inte omvänder* er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. 4 De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. 5 Och den som i mitt namn* tar emot ett sådant barn tar emot mig. Matt. 1:1-5

Läs mer här.

Matteus

Låt oss idag ha fest, för idag firar vi Matteus, som enligt Traditionen är den tullindrivare som Jesus kallar och som kallas Levi i Markus och Lukas.
Härifrån har jag hämtat kollektbönen och läsningarna nedan:

MATTEUS, APOSTEL OCH EVANGELIST (RÖD)

I Matteus 9 berättas om tullmannen Levi som blev Jesu efterföljare. Enligt gamla källor predikade han först i Palestina och sedan i etiopien och Persien. Om hans martyrdöd är ingenting närmare känt. Det första evangeliet förknippades redan på 100-talet med hans namn

Kollektbön

Fader i himlen, barmhärtighet kallade syndaren Matteus att bli din heliga apostel. Stärk oss med hans bön och föredöme, så att vi utan att tveka bryter upp när du kallar oss och håller fast vid dig i allt vad livet medför.

Läsningar

1 Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens* skull, att leva värdigt er kallelse, 2 alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. 3 Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: 4 en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. 5 En är Herren, en är tron, ett är dopet, 6 en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt. 7 Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom. 8 Därför heter det: Han steg upp i höjden och tog fångar, han gav människorna gåvor. 9 (Att han steg upp, måste inte det betyda att han också har stigit ner i underjorden? 10 Han som har stigit ner är också den som steg upp högt över alla himlar för att uppfylla allting.) 11 Så gjorde han några till apostlar*, andra till profeter*, till förkunnare eller till herdar* och lärare. 12 De skall göra de heliga* mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, 13 tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet*. Ef. ¤:1-13

9 Jesus fortsatte därifrån, och då han såg en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset, sade han till honom: ''Följ mig!'' Och Matteus steg upp och följde honom. 10 När Jesus sedan låg till bords* i hans hus, kom många tullindrivare och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. 11 Fariseerna* som såg det sade till lärjungarna: ''Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?'' 12 Han hörde det och sade: ''Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 13 Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.'' Matt. 9:9-13