Återigen ser vi hur FN sätter press på länder som vägrar att acceptera att ofödda barn skall få slaktas som om de vore själlösa cellklumpar eller danska spädgrisar. Den här gången är det Östtimor som utsätts för denna press, tidigare har det varit länder i latinamerika och på andra ställen som pressats.
Jag tror att tanken med FN har varit god och jag tror att FN fortfarande kan spela en konstruktiv roll i många sammanhang. Men det är ett stort problem att FN har blivit en arena för att sprida rasism och attackera de ofödda barnens rätt till sitt liv.
Allt gott!
tisdag 26 maj 2009
onsdag 20 maj 2009
Vill de hellre att man skapar sig fördomar om att de inte tänker alls?
Jag hade igår en konversation med en viss Christian angående var man borde läsa om man vill förstå vad katoliker tror. Det var en av de mer roande konversationer jag haft med någon av dessa antikatolska kommentatorer.
Det tragiska är att jag faktiskt är uppriktigt intresserad, men varken han eller någon annan som delar hans åsikt (vilket de flesta av dem tycks göra) är villig att ge någon förklaring till varför det skulle vara bättre att läsa en avhoppad katoliks genomgång av allt vad han inte har förstått istället för att själva försöka förstå vad och varför vi katoliker faktiskt tror som vi gör... De skulle aldrig rekommendera någon att göra så när det gäller deras egen tro, dvs gå till en avhoppad kristen som blivit övertygad ateist för att få reda på värdet av att läsa bibeln...
Det enda som denne Christian lyckats med är att få mig att börja misstänka att de aldrig någonsin själva kritiskt reflekterat över sina egna ståndpunkter... Nedan följer vår lilla konversation. Som sagt, jag hade faktiskt riktigt roligt åt den... Det bör tilläggas (angående hans sista kommentar) att jag inte tror att det finns någon mening med att komma med förklaringar till någon som så uppenbarligen inte vill lyssna och förstå. Däremot tror jag att det kanske kan ge dem något att tänka på om det visar sig att deras fördomar om katoliker och katolsk tro inte stämmer med vad katoliker tror, men det är väl förmodligen bara en väldigt from förhoppning... Men så länge det finns liv finns det hopp ;)
Tuve säger:
@Christian,
En mer sakligt korrekt minikurs i katolsk tro är […] att läsa katekesen… Visst kan det vara intressant att läsa vad en antikatolsk författare har för idéer om katolsk tro, men det har tyvärr sällan så värst mycket med vad katoliker faktiskt tror att göra. Det är intressant om man vill förstå hur andra har förstått vad katoliker tror…
Det är som regel en bra källkritisk regel, om man vill veta vad X anser så börjar man med att fråga X, snarare än att gå till Y, som man på förhand vet anser att X är det värsta som finns på jorden…
Allt gott!
Tuve säger:
@Christian,
Låt mig ställa dig några motfrågor: Går du till en avfällig kristen som blivit ateist för att få reda på vad det står i bibeln? Eller frågar du en nazist om du vill veta vad som är utmärkande för judarna?
Om du svarar nej på de frågorna, varför är det då så självklart att vända sig till en uttalat antikatolsk skribent för att få veta vad som utmärker katolikernas tro?
Förklara din logik för mig, jag kan inte förstå den!
Jag har fått mig tillräckligt många citat delgivna och läst tillräckligt många utdrag ur boken för att inse att jag har sett de flesta av hans påståenden här eller på andra antikatolska bloggar. lögnen blir inte sanning bara för att den upprepas oftare eller för att tillräckligt många av dem sammanställs i en bok…
Oavsett hur flitigt man citerar så spelar det ingen roll om man inte har förstått vilken innebörd dem som man citerar lägger i det citerade… Många ateister är skickliga på att citera bibeln, men innebär det per automatik att de har förstått den rätta innebörden i det som de citerar?
Allt gott!
Tuve säger:
@Christian,
Du svarar inte på mina frågor, varför inte?
Kan du inte bara svara ja eller nej på mina frågor och sedan motivera ditt svar på min tredje fråga?
För övrigt gör jag så gott jag kan för att bemöta de anklagelser som riktas mot min tro, vare sig de tagits från McCarthys bok eller från Tidens Tecken eller någon annan som anser sig ofelbart veta innebörden i allt katolska kyrkan lär… Om du hade ägnat bråkdelen av den energi som jag använder åt att bemöta anklagelser om min tro till att försöka förstå katolsk tro så är jag övertygad om du skulle blivit katolik långt före jag hade hunnit övertyga någon som enbart läst antikatolsk propaganda om att det är just antikatolsk propaganda
Tillåt mig att parafrasera dig för att understryka det absurda i din argumentation:
“I st f att [låta juden] avfärda [nazisten] som [antisemit] och jämföra honom med [t ex antikrist och massmördare] borde [juden] i st bemöta hans argument.”
Det finns ingen konflikt i att bemöta attackerna från ens antagonister och att kalla dem vid deras rätta namn. Nazister är antisemiter och du och McCarthy är antikatolska. Punkt.
Jag väntar med spänning på dina svar på mina frågor och din motivering till svaret på frågan om katolsk tro.
Allt gott!
Tuve säger:
@Christian,
Varför tycker du att jag skall bemöta vad det vara månde när du inte själv är villig att svara på tre enkla ja/nej-frågor?
Är det så pinsamt uppenbart även för dig att din argumentation är genomrutten att du inte ids erkänna det?
Hur skall jag annars tolka att du inte bemöter mig?
Allt gott!
Tuve säger:
@Christian,
Låt mig för skojs skull parafrasera dig en gång till:
“[Jonas Gardell] är[/anser sig vara] [kristen] så han vet vad han talar om. F ö är hans bok [om Jesus] i stort sett en genomgång av [bibeln] och innehåller 100-tals referenser till denna.”
Jag är uppriktigt intresserad av att höra ditt/era argument för att läsa McCarthy istället för katekesen. För mig är det en enda stor gåta hur ni resonerar. Varför inte stilla min nyfikenhet?
Jag vill hellre veta hur ni tänker än skapa mig fördomar om att ni inte tänker alls…
Allt gott!
Tuve säger:
@Christian,
Jag vet att det är lättare att ifrågasätta än ifrågasättas, vilket du visar med all önskvärd tydlighet att du också tycker. Men nu var det faktiskt så att det var jag som ställde tre enkla ja/nej-frågor som jag inte fått något svar på ännu.
Om du formulerar om dina punkter som du vill att jag skall förklara till påståenden som beskriver hur du förstått att katoliker tror så lovar jag att jag skall svara ja eller nej för om du har förstått katolsk tro rätt, så fort du har besvarat mina enkla frågor och gärna givit någon (kort) motivering till varför du svarar som du gör när det gäller fördjupning vad katolsk tro innebär.
Jag är uppriktigt förvånad att du inte skäms för att ge mig en lång lista med punkter som du vill ha förklaringar till när du inte ens är villig att svara på tre enkla ja/nej-frågor själv?
Jag kanske får anledning att citera dig från en konversation som du hade med Haggaj häromdagen. När Haggaj inte ville svara på dina frågor så skrev du som respons till honom:
“Moget, verkligen…”.
Kanske har du bättre skäl att inte vilja svara än vad Haggaj hade (hans skäl var verkligen patetiska, det medges) men eftersom du varken har svarat och än mindre givit något skäl (vilket åtminstone Haggaj var ärlig nog att göra) så kan jag ju inte utan vidare anta att det finns några goda skäl att tiga som muren…
Jag får väl tills vidare anta att du föredrar att jag skapar mig fördomar om att du inte tänker alls, istället för att låta mig förstå hur du tänker…
Allt gott!
Det tragiska är att jag faktiskt är uppriktigt intresserad, men varken han eller någon annan som delar hans åsikt (vilket de flesta av dem tycks göra) är villig att ge någon förklaring till varför det skulle vara bättre att läsa en avhoppad katoliks genomgång av allt vad han inte har förstått istället för att själva försöka förstå vad och varför vi katoliker faktiskt tror som vi gör... De skulle aldrig rekommendera någon att göra så när det gäller deras egen tro, dvs gå till en avhoppad kristen som blivit övertygad ateist för att få reda på värdet av att läsa bibeln...
Det enda som denne Christian lyckats med är att få mig att börja misstänka att de aldrig någonsin själva kritiskt reflekterat över sina egna ståndpunkter... Nedan följer vår lilla konversation. Som sagt, jag hade faktiskt riktigt roligt åt den... Det bör tilläggas (angående hans sista kommentar) att jag inte tror att det finns någon mening med att komma med förklaringar till någon som så uppenbarligen inte vill lyssna och förstå. Däremot tror jag att det kanske kan ge dem något att tänka på om det visar sig att deras fördomar om katoliker och katolsk tro inte stämmer med vad katoliker tror, men det är väl förmodligen bara en väldigt from förhoppning... Men så länge det finns liv finns det hopp ;)
Christian säger:
En bra minikurs om den katolska tron kan t ex vara att läsa McCartys bok Evangelium enligt Rom…
Tuve säger:
@Christian,
En mer sakligt korrekt minikurs i katolsk tro är […] att läsa katekesen… Visst kan det vara intressant att läsa vad en antikatolsk författare har för idéer om katolsk tro, men det har tyvärr sällan så värst mycket med vad katoliker faktiskt tror att göra. Det är intressant om man vill förstå hur andra har förstått vad katoliker tror…
Det är som regel en bra källkritisk regel, om man vill veta vad X anser så börjar man med att fråga X, snarare än att gå till Y, som man på förhand vet anser att X är det värsta som finns på jorden…
Allt gott!
Christian säger:
@Tuve,
McCarthy är f d katolik så han vet vad han talar om. F ö är hans bok i stort sett en genomgång av er katekes och innehåller 100-tals referenser till denna.
Apropå källkritik och X och Y i din “ekvation”, har du läst boken själv eller går du på hörsägen…?
Tuve säger:
@Christian,
Låt mig ställa dig några motfrågor: Går du till en avfällig kristen som blivit ateist för att få reda på vad det står i bibeln? Eller frågar du en nazist om du vill veta vad som är utmärkande för judarna?
Om du svarar nej på de frågorna, varför är det då så självklart att vända sig till en uttalat antikatolsk skribent för att få veta vad som utmärker katolikernas tro?
Förklara din logik för mig, jag kan inte förstå den!
Jag har fått mig tillräckligt många citat delgivna och läst tillräckligt många utdrag ur boken för att inse att jag har sett de flesta av hans påståenden här eller på andra antikatolska bloggar. lögnen blir inte sanning bara för att den upprepas oftare eller för att tillräckligt många av dem sammanställs i en bok…
Oavsett hur flitigt man citerar så spelar det ingen roll om man inte har förstått vilken innebörd dem som man citerar lägger i det citerade… Många ateister är skickliga på att citera bibeln, men innebär det per automatik att de har förstått den rätta innebörden i det som de citerar?
Allt gott!
Christian säger:
@Tuve,
I st f att avfärda McCarthy som antikatolsk och jämföra honom med nazis och ateister borde du i st bemöta hans argument. Jag har till skillnad från dig läst boken och kan därför konstatera att hans beskrivning av den katolska läran stämmer väl överens med katolska katekesen. Som sagt var finns det ett hundratal referenser till denna så det är lätt att kolla där om det han skriver stämmer. Eller menar du att er katekes inte korrekt återger katolska läran?
Tuve säger:
@Christian,
Du svarar inte på mina frågor, varför inte?
Kan du inte bara svara ja eller nej på mina frågor och sedan motivera ditt svar på min tredje fråga?
För övrigt gör jag så gott jag kan för att bemöta de anklagelser som riktas mot min tro, vare sig de tagits från McCarthys bok eller från Tidens Tecken eller någon annan som anser sig ofelbart veta innebörden i allt katolska kyrkan lär… Om du hade ägnat bråkdelen av den energi som jag använder åt att bemöta anklagelser om min tro till att försöka förstå katolsk tro så är jag övertygad om du skulle blivit katolik långt före jag hade hunnit övertyga någon som enbart läst antikatolsk propaganda om att det är just antikatolsk propaganda
Tillåt mig att parafrasera dig för att understryka det absurda i din argumentation:
“I st f att [låta juden] avfärda [nazisten] som [antisemit] och jämföra honom med [t ex antikrist och massmördare] borde [juden] i st bemöta hans argument.”
Det finns ingen konflikt i att bemöta attackerna från ens antagonister och att kalla dem vid deras rätta namn. Nazister är antisemiter och du och McCarthy är antikatolska. Punkt.
Jag väntar med spänning på dina svar på mina frågor och din motivering till svaret på frågan om katolsk tro.
Allt gott!
Christian säger:
@Tuve,
Det är lugnt, gillar dig ändå…
Tuve säger:
@Christian,
Varför tycker du att jag skall bemöta vad det vara månde när du inte själv är villig att svara på tre enkla ja/nej-frågor?
Är det så pinsamt uppenbart även för dig att din argumentation är genomrutten att du inte ids erkänna det?
Hur skall jag annars tolka att du inte bemöter mig?
Allt gott!
Christian säger:
@Tuve,
Du får tolka det precis hur du vill.
Sov gott!
Tuve säger:
@Christian,
Låt mig för skojs skull parafrasera dig en gång till:
“[Jonas Gardell] är[/anser sig vara] [kristen] så han vet vad han talar om. F ö är hans bok [om Jesus] i stort sett en genomgång av [bibeln] och innehåller 100-tals referenser till denna.”
Jag är uppriktigt intresserad av att höra ditt/era argument för att läsa McCarthy istället för katekesen. För mig är det en enda stor gåta hur ni resonerar. Varför inte stilla min nyfikenhet?
Jag vill hellre veta hur ni tänker än skapa mig fördomar om att ni inte tänker alls…
Allt gott!
Christian säger:
@Tuve,
Ok, du kan få fundera lite på följande punkter, om du vill och förklara hur du ser på dem för oss som har lite svårt att förstå dem och att se stöd för dem i Skriften:
- Påvedömet och läran om hans ofelbarhet.
- Mariadyrkan
- Marias obefläckade avlelse
- Maria som evigt förblivande jungfru
- Maria som medåterlöserska
- Marias himmelsfärd
- helgontillbedjan
- Utanför Kyrkan ingen frälsning
- Gärningslära och samlande av meriter till skärselden
- Skärselden
- Förbon för döda
- Transsubtantiationsläran
- Mässoffret
- Tvånget om celibat för präster
- Spädbarnsdop rättfärdiggör
- Magisteriums tolkningsföreträde av Skriften
- Traditionen och Skriften utgör tillsammans Guds Ord
- Anathemat från Trient över oss protestanter
(som med Paulus tror på Rom 3:28 “Vi hävdar att människan rättfärdiggörs genom tro utan laggärningar” eller genom tro allena som Luther översatte, d v s utan gärningar. Anathemat står fortf kvar.)
God natt!
Tuve säger:
@Christian,
Jag vet att det är lättare att ifrågasätta än ifrågasättas, vilket du visar med all önskvärd tydlighet att du också tycker. Men nu var det faktiskt så att det var jag som ställde tre enkla ja/nej-frågor som jag inte fått något svar på ännu.
Om du formulerar om dina punkter som du vill att jag skall förklara till påståenden som beskriver hur du förstått att katoliker tror så lovar jag att jag skall svara ja eller nej för om du har förstått katolsk tro rätt, så fort du har besvarat mina enkla frågor och gärna givit någon (kort) motivering till varför du svarar som du gör när det gäller fördjupning vad katolsk tro innebär.
Jag är uppriktigt förvånad att du inte skäms för att ge mig en lång lista med punkter som du vill ha förklaringar till när du inte ens är villig att svara på tre enkla ja/nej-frågor själv?
Jag kanske får anledning att citera dig från en konversation som du hade med Haggaj häromdagen. När Haggaj inte ville svara på dina frågor så skrev du som respons till honom:
“Moget, verkligen…”.
Kanske har du bättre skäl att inte vilja svara än vad Haggaj hade (hans skäl var verkligen patetiska, det medges) men eftersom du varken har svarat och än mindre givit något skäl (vilket åtminstone Haggaj var ärlig nog att göra) så kan jag ju inte utan vidare anta att det finns några goda skäl att tiga som muren…
Jag får väl tills vidare anta att du föredrar att jag skapar mig fördomar om att du inte tänker alls, istället för att låta mig förstå hur du tänker…
Allt gott!
fredag 15 maj 2009
Utan praktisk erfarenhet
Dagen skriver idag om en ny bok som kommit ut i Polen, skriven av en kapucinmunk. Det är en sexrådgivningsbok, vilket kanske kan låta förvånande, kräver inte uttalanden om sex någon praktisk erfarenhet?
I Sverige idag tycks den gängse uppfattningen vara, särskilt när det gäller sex, att man bara kan uttala sig om sådant man själv upplevt... Det är få som tycks reflektera över vilka erfarenheter ett liv som biktfader och äktenskapsrådgivare kan ge. Att få hjälpa andra med deras problem och få höra deras förtroenden medför en delaktighet i deras erfarenheter i överförd bemärkelse.
Man sammanfattar i artikeln polackernas inställning med att göra en träffande liknelse, nämligen om psykiatern som inte måste ha haft alla psykiska sjukdomar som han anses vara kompetent nog att behandla, eller militärstrategen som inte måste ha upplevt alla de stridssituationer som han är satt att reda ut...
Allt gott!
I Sverige idag tycks den gängse uppfattningen vara, särskilt när det gäller sex, att man bara kan uttala sig om sådant man själv upplevt... Det är få som tycks reflektera över vilka erfarenheter ett liv som biktfader och äktenskapsrådgivare kan ge. Att få hjälpa andra med deras problem och få höra deras förtroenden medför en delaktighet i deras erfarenheter i överförd bemärkelse.
Man sammanfattar i artikeln polackernas inställning med att göra en träffande liknelse, nämligen om psykiatern som inte måste ha haft alla psykiska sjukdomar som han anses vara kompetent nog att behandla, eller militärstrategen som inte måste ha upplevt alla de stridssituationer som han är satt att reda ut...
Allt gott!
tisdag 12 maj 2009
Arghh... Vilken dubbelmoral!
Bitte skriver ett läsvärt inlägg om den (visserligen sedan länge avklingade) absurda debatten kring könsdiskrimineringen av "cellklumpar", som om cellklumpar hade ett kön...
Varför inte bara säga som alla vet att det är? Varför inte bara säga att man struntar i om man årligen dödar 30000 ofödda barn, så länge som man inte gör det av i samhället illegitima orsaker (som att det är en "flickcellklump" och inte bara en cellklump i största allmänhet)?
Frågan om vad man får göra med människor, födda såväl som ofödda, måste upp till ytan utan förnekanden kring vad det innebär att vara människa. Biskopens påskreflektion har mycket viktigt att bidra med i en sådan debatt, om den mot förmodan skulle vakna till liv och anta en seriös ton...
Vad är det minsta man kan begära för att en debatt om livet skall kunna anses seriös? Hur kan vi bidra för att få till stånd en seriös debatt om det som borde vara det viktigaste och mest självklara vi har, rätten att få leva?
Uppdatering: Bittes dabettartikel i SvD
Allt gott!
Varför inte bara säga som alla vet att det är? Varför inte bara säga att man struntar i om man årligen dödar 30000 ofödda barn, så länge som man inte gör det av i samhället illegitima orsaker (som att det är en "flickcellklump" och inte bara en cellklump i största allmänhet)?
Frågan om vad man får göra med människor, födda såväl som ofödda, måste upp till ytan utan förnekanden kring vad det innebär att vara människa. Biskopens påskreflektion har mycket viktigt att bidra med i en sådan debatt, om den mot förmodan skulle vakna till liv och anta en seriös ton...
Vad är det minsta man kan begära för att en debatt om livet skall kunna anses seriös? Hur kan vi bidra för att få till stånd en seriös debatt om det som borde vara det viktigaste och mest självklara vi har, rätten att få leva?
Uppdatering: Bittes dabettartikel i SvD
Allt gott!
måndag 4 maj 2009
Axelmakterna formeras än en gång...
Jag vill tipsa om en mycket läsvärd artikel av Carl Anderson i Zenit om den allt aggressivare sekularismen som blir alltmer påtaglig i vår omvärld.
Allt gott!
Cut off from its moral compass, the world risks embracing a familiar dictatorship -- in Benedict's words -- a "dictatorship of relativism."
Allt gott!
söndag 3 maj 2009
Biskpo Sobrinho belönas med von Galen-priset
Enligt katolsk observatör som översatt en artikel från Christian News Wire så har biskop Sobrinho från det uppmärksammade abortfallet i Brasilien blivit belönad med organisationen Human Life International's (HLI) finaste pris ”Cardinal von Galen Award” för hans hjältemodiga försvar av den katolska kyrkans lära om det mänskliga livet. Läs mer om det här.
Allt gott!
Allt gott!
torsdag 30 april 2009
Är vi frälsta?
Jag har märkt att det lätt uppstår förvirring när en katolik och en protestant börjar tala om vad det innebär att vara frälst. Primärt uppfattar jag att orsaken är att vi lägger helt olika innebörd i begreppet frälst, vilket som utgångspunkt leder till att vi talar om två helt olika saker när vi använder samma begrepp. Jag vill här försöka bena ut hur min egen uppfattning är och hur jag uppfattar att protestanter resonerar.
Som vanligt när det handlar om protestanter, åtminstone dem som jag ofta debatterar med (vilka nog är allt annat än representativa, det medges), så finns det ungefär lika många definitioner av saker och ting som det finns debattörer. Gemensamt för de flesta protestanter som ifrågasätter Kyrkan (hädanefter kallade antagonister) tycks vara att de menar att vi blir frälsta under vår levnad här på jorden och att vi kan veta om vi är frälsta eller ej. En av dem (John Nilsson) försökte definiera sin egen förståelse på följande sätt:
Först måste jag klargöra att när jag säger att någon är frälst så innebär det alltid att jag talar om en avliden person som jag tror har räddats från den eviga döden. Men bortsett från det, om jag istället använder det katolska begrepp som jag uppfattar bäst motsvarar antagonisternas användning av termen frälst, nämligen att vara i nådens tillstånd, så kan jag konstatera att min uppfattning i mångt och mycket är lik Johns. Man skulle kanske kunna säga att skillnaden ligger i detaljerna.
Eftersom vi alla är syndare så är det självklart att vi kan bli frälsta även om vi har en bristande helgelse, annars skulle ingen kunna bli frälst! Jag menar också att vi inte kan göra något för att förtjäna Guds nåd. Vi kan i varje litet val i livet välja Gud eller välja bort Honom, vi kan välja att i de små valen välja att gå med Gud eller att gå bort från Honom. Jag menar också att det inte är genom vår egen förtjänst som vi skulle förmå göra något val överhuvudtaget, vi kan inte ta åt oss äran eller räkna hem belöningen för något vi gör eftersom allt är nåd! Om vi genom många små val bort från Gud kan vi till slut komma så långt från Gud att vi till slut riskerar att mista vår frälsning om vi inte omvänder oss och vänder tillbaka till Gud. Varje val har Gud givit oss en fri vilja att själva göra men det är inte genom vår egen förtjänst som vi kan välja och om vi förmår välja att gå med Gud så är det inte genom vår egen förtjänst !
Allt är en gåva från Gud och eftersom det är en gåva som är verklig och som verkligen givits till oss så har Gud också givit oss det så fullt ut att vi kan välja att bruka Guds gåva som det behagar oss, även till att göra frestarens vilja istället för Guds. Gud tvingar oss inte att bruka gåvan som Han vill, då vore det ingen riktig gåva! Skulle Han tvingat oss att bruka de gåvor Han givit oss som Han ville skulle Han vara lika kärleksfull som dagens liberaler som i toleransens namn förföljer dem som inte är toleranta mot samma saker som de… Då vore det inte en reel gåva Han givit oss, bara en illusorisk gåva!
Allt gott!
Som vanligt när det handlar om protestanter, åtminstone dem som jag ofta debatterar med (vilka nog är allt annat än representativa, det medges), så finns det ungefär lika många definitioner av saker och ting som det finns debattörer. Gemensamt för de flesta protestanter som ifrågasätter Kyrkan (hädanefter kallade antagonister) tycks vara att de menar att vi blir frälsta under vår levnad här på jorden och att vi kan veta om vi är frälsta eller ej. En av dem (John Nilsson) försökte definiera sin egen förståelse på följande sätt:
Vi tolkar t.ex Paulus ord om att fullborda loppet och vinna segerkransen som att fullfölja den kallelse Gud givit och därmed få en full lön. Men vi tror inte att bristen på helgelse hindrar en ifrån evig frälsning, såvida man inte helt frånfaller ifrån tron och därmed avsäger sig den. En del protestanter och framför allt calvinister skulle dock säga att även detta är omöjligt (men de är inte i majoritet).Frågan är då, på vad sätt skiljer sig min tro från dessa antagonisters, om vi antar att denna skildring är hyggligt representativ?
Först måste jag klargöra att när jag säger att någon är frälst så innebär det alltid att jag talar om en avliden person som jag tror har räddats från den eviga döden. Men bortsett från det, om jag istället använder det katolska begrepp som jag uppfattar bäst motsvarar antagonisternas användning av termen frälst, nämligen att vara i nådens tillstånd, så kan jag konstatera att min uppfattning i mångt och mycket är lik Johns. Man skulle kanske kunna säga att skillnaden ligger i detaljerna.
Eftersom vi alla är syndare så är det självklart att vi kan bli frälsta även om vi har en bristande helgelse, annars skulle ingen kunna bli frälst! Jag menar också att vi inte kan göra något för att förtjäna Guds nåd. Vi kan i varje litet val i livet välja Gud eller välja bort Honom, vi kan välja att i de små valen välja att gå med Gud eller att gå bort från Honom. Jag menar också att det inte är genom vår egen förtjänst som vi skulle förmå göra något val överhuvudtaget, vi kan inte ta åt oss äran eller räkna hem belöningen för något vi gör eftersom allt är nåd! Om vi genom många små val bort från Gud kan vi till slut komma så långt från Gud att vi till slut riskerar att mista vår frälsning om vi inte omvänder oss och vänder tillbaka till Gud. Varje val har Gud givit oss en fri vilja att själva göra men det är inte genom vår egen förtjänst som vi kan välja och om vi förmår välja att gå med Gud så är det inte genom vår egen förtjänst !
Allt är en gåva från Gud och eftersom det är en gåva som är verklig och som verkligen givits till oss så har Gud också givit oss det så fullt ut att vi kan välja att bruka Guds gåva som det behagar oss, även till att göra frestarens vilja istället för Guds. Gud tvingar oss inte att bruka gåvan som Han vill, då vore det ingen riktig gåva! Skulle Han tvingat oss att bruka de gåvor Han givit oss som Han ville skulle Han vara lika kärleksfull som dagens liberaler som i toleransens namn förföljer dem som inte är toleranta mot samma saker som de… Då vore det inte en reel gåva Han givit oss, bara en illusorisk gåva!
Allt gott!
onsdag 29 april 2009
Vi är kallade till en radikal öppenhet för barn!
Som gifta och kristna har vi en stor kallelse. Vi är kallade att vara öppna för en av Guds första uppdrag till sin skapelse: Var fruktsamma och föröka er!
Följande tankeväckande vittnesbörd är hämtat från Better by the Dozen Plus Two, av James och Kathleen Littleton (föräldrar till 19 (sic) barn):
Relaterad artikel på ViD
Följande tankeväckande vittnesbörd är hämtat från Better by the Dozen Plus Two, av James och Kathleen Littleton (föräldrar till 19 (sic) barn):
Kathleen and I have many times been challenged about the size of our family by people, even by relatives, who are often concerned and mean the best. One of the greatest means of persuasion to help them understand that our choice to have a large family was right and good and in accordance with God’s will is to take out a picture of our complete family [se länken ovan för ett foto], or to point the children out if they are near by. Then I will ask which of these children should have been our last? Where should we have stopped? Which of these children should not have been born? Which of these children do you think has been brought into existence in opposition to God’s will? I will ask this in a charitable tone. Although I have seldom, if ever, experienced the person who has challenged the size of my family declare that they were wrong, and that they were now in full agreement with our radical openness to life and trust in God, I believe my challenging premise does put things into perspective and cause the person to reflect more deeply on the subject.Vi har ännu bara fött 5 barn som inte ens nått tonåren men kan redan till del bekräfta Littletons vittnesbörd om välsignelsen med äldre och yngre syskon. Vi hoppas och ber att Gud skall benåda oss med en stor familj!
I have yet to have someone answer this question by maintaining that Kathleen and I should have stopped at a particular child. This has never happened because of the grave reality that such a response would imply. By virtue of their failure to answer this question by selecting particular beautiful and unique children to have never existed, implies that the challenge to our family’s size does not hold merit. To select a point at which we should have ceased the prayerful discernment and living of God’s will in regard to openness to life in our marriage, would be to imply that the children born after that point would have been better off not existing, and that the world is better off without them. How could anyone sincerely and in good conscience make such a statement?
We recognize that many parents who are trying very hard complain that they are struggling with perhaps one, two, or three young children, and are therefore concerned about having another. We have nothing but compassion and love for them in their struggles and concerns. But we want what is best for them, and we like to encourage these parents with the reality check that their young children will not always be little. The little ones do grow and become more mature, becoming more capable of helping around the house and with the new little ones to come. God really has thought all these things out in his great and generous plan for life. We have found also that as we have grown older, having less energy than when we were younger, God has blessed us with older children now who can appreciably help with responsibilities around the house and with the children.
How did we end up having nineteen children? Well I can assure you of one thing. We never would have had this many if it were not for the gift of our faith in God, a God who always provides what is truly necessary, a God who tells us not to worry: “Set your hearts on his kingdom first and on his righteousness, and all these other things will be given you as well. So don’t worry about tomorrow: tomorrow will take care of itself. Each day has enough trouble of its own.” (Matthew 6:16) Kathleen and I are the first to say that it seems to be a practical impossibility to have and to raise fourteen living children in this day and age; but in all ages God never changes and he tells us, he tells every age, he tells you the same thing he told the Blessed Virgin Mary through the angel Gabriel in her impossible situation: “Nothing is impossible to God”. (Luke 1:37) We must believe this. We need to be convinced, unwavering. God does not lie. He is the Truth. He is in command of every detail of our lives, he is with us, and he who is Generosity Itself, will never be outdone in generosity. Trust him!
Relaterad artikel på ViD
tisdag 28 april 2009
Vad får hjärtats enhet för konsekvenser?
Jag har lyssnat på S-E Daniel Nilsson (Birgitta Ekmans bror) och hans son John Nilsson som intervjuats av Andy.
Det som slår mig är att som vanligt när denna krets av antiekumener resonerar så lovprisar de vad de kallar för "hjärtats enhet" samtidigt som de förfasar sig över ekumeniska diskussioner som förs mellan olika kristna grupper för att reda ut vad man tror och varför. Man tycks sätta "hjärtats enhet" i motsats till vad man kallar för "organisatorisk enhet", vilket i deras begreppsvärld tycks vara ekumenik som inbegriper diskussioner kring lärofrågor med syftet att se om man kan nå enhet i olika sakfrågor.
Nu är det ju som vanligt så att begreppen inte har någon klar definition i dessa kretsar (åtminstone har aldrig jag stött på någon definition av vad som menas med "hjärtats enhet"), så jag får väl gissa lite grann. Jag kan även delvis utgå från vad som sägs i intervjun. Jag uppfattar hjärtats enhet som en enhet som handlar om att kristna älskar varandra och eventuellt även är tillsammans inför Gud. De som intervjuas beskriver hjärtats enhet som en enkel och behjärtansvärd enhet, något som vi alla längtar efter.
När jag lyssnade på intervjun så slogs jag av att det som kallas för hjärtats enhet rimligen måste få konsekvenser. Vilka kännetecken måste dessa konsekvenser få? Om hjärtats enhet innebär en sann kärlek till andra kristna så måste man fråga sig vad sann kärlek innebär när det handlar om uppenbar splittring som grundar sig i olika trosuppfattningar. Kan man tänka sig en sann kärlek som inte lider av splittring och som inte önskar att det som är brustet skall helas? Kan man tänka sig en hjärtats enhet som inte får som konsekvens att man börjar aktivt arbeta för att förstå varandra bättre och om möjligt komma till samsyn om vad som är och vad som inte är sant?
Frågan är alltså, om man skall se på frukterna, vilka är det som har sann hjärtats enhet med andra kristna, oavsett olikheter i tros- och moralfrågor?
Min slutsats är uppenbar, dessa antiekumener har inte och vill för allt i världen inte ha hjärtats enhet med vissa kristna. Frågan är om man i dessa antiekumeniska kretsar ens vill älska även sådana kristna som man inte förstår? Min uppfattning är, efter otaliga diskussioner och debatter med antiekumener, att det inte finns någon önskan att nå någon enhet alls med sådana som inte faller dem i smaken. Min uppfattning är att de, trots att de gärna talar om hjärtats enhet, älskar att hata det de inte förstår... Tyvärr får denna attityd konsekvensen att de aldrig ens vill förstå dem som de inte redan förstår och därför anser sig kunna älska...
Allt gott!
Det som slår mig är att som vanligt när denna krets av antiekumener resonerar så lovprisar de vad de kallar för "hjärtats enhet" samtidigt som de förfasar sig över ekumeniska diskussioner som förs mellan olika kristna grupper för att reda ut vad man tror och varför. Man tycks sätta "hjärtats enhet" i motsats till vad man kallar för "organisatorisk enhet", vilket i deras begreppsvärld tycks vara ekumenik som inbegriper diskussioner kring lärofrågor med syftet att se om man kan nå enhet i olika sakfrågor.
Nu är det ju som vanligt så att begreppen inte har någon klar definition i dessa kretsar (åtminstone har aldrig jag stött på någon definition av vad som menas med "hjärtats enhet"), så jag får väl gissa lite grann. Jag kan även delvis utgå från vad som sägs i intervjun. Jag uppfattar hjärtats enhet som en enhet som handlar om att kristna älskar varandra och eventuellt även är tillsammans inför Gud. De som intervjuas beskriver hjärtats enhet som en enkel och behjärtansvärd enhet, något som vi alla längtar efter.
När jag lyssnade på intervjun så slogs jag av att det som kallas för hjärtats enhet rimligen måste få konsekvenser. Vilka kännetecken måste dessa konsekvenser få? Om hjärtats enhet innebär en sann kärlek till andra kristna så måste man fråga sig vad sann kärlek innebär när det handlar om uppenbar splittring som grundar sig i olika trosuppfattningar. Kan man tänka sig en sann kärlek som inte lider av splittring och som inte önskar att det som är brustet skall helas? Kan man tänka sig en hjärtats enhet som inte får som konsekvens att man börjar aktivt arbeta för att förstå varandra bättre och om möjligt komma till samsyn om vad som är och vad som inte är sant?
Frågan är alltså, om man skall se på frukterna, vilka är det som har sann hjärtats enhet med andra kristna, oavsett olikheter i tros- och moralfrågor?
Min slutsats är uppenbar, dessa antiekumener har inte och vill för allt i världen inte ha hjärtats enhet med vissa kristna. Frågan är om man i dessa antiekumeniska kretsar ens vill älska även sådana kristna som man inte förstår? Min uppfattning är, efter otaliga diskussioner och debatter med antiekumener, att det inte finns någon önskan att nå någon enhet alls med sådana som inte faller dem i smaken. Min uppfattning är att de, trots att de gärna talar om hjärtats enhet, älskar att hata det de inte förstår... Tyvärr får denna attityd konsekvensen att de aldrig ens vill förstå dem som de inte redan förstår och därför anser sig kunna älska...
Allt gott!
torsdag 23 april 2009
Vem är du?
I brist på annat att skriva om (mer för att jag inte orkar än för att det inte finns något att reagera på) så tänkte jag att jag skulle följa Davids initiativ och be mina läsare att berätta lite om sig själva. Jag har ingen klar uppfattning om hur många som läser min blogg, vare sig direkt eller via RSS.
Skriv lite om dig själv, vad du jobbar med och vad du tror på etc. Vad som helst som du vill dela med dig av är spännande för mig.
Somliga av er har jag redan lärt känna lite grann genom kommentarer och ibland även genom mailkontakt, andra har jag vid träff i verkliga livet fått reda på läser min blogg, vilket är lite spännande...
Allt gott och en fortsatt välsignad påsktid!
Skriv lite om dig själv, vad du jobbar med och vad du tror på etc. Vad som helst som du vill dela med dig av är spännande för mig.
Somliga av er har jag redan lärt känna lite grann genom kommentarer och ibland även genom mailkontakt, andra har jag vid träff i verkliga livet fått reda på läser min blogg, vilket är lite spännande...
Allt gott och en fortsatt välsignad påsktid!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
