En artikel i dagen om ett par synnerligen oskyldiga reklamfilmer som väckt rabalder i USA hade med ett intressant och skrämmande citat. Sunsara Taylor, ateist och politisk aktivist som förra året ledde kampanjen "Bort med alla gudar", citeras ha sagt att "enda sättet att få verklig frihet i landet är att försämra yttrandefriheten."
Jag är rätt säker på att jag sett/hört liknande citat förr och jag tror vi kan vara helt säkra på att detta kommer sägas allt oftare i framtiden. Att det är en fundamental motsägelse, att verklig frihet skulle innebära och kräva ofrihet att tala fritt, tycks inte bekomma dem som vill tysta sina meningsmotståndare trots att de inte har sakargument som övertygar...
fredag 12 februari 2010
torsdag 11 februari 2010
Snacka om primitivt, igen...
Denna gång är det Carina Hägg som i upprörda ordalag varnar för religiös extremism från grupper som inte delar hennes upplysta åsikter. I vetenskapens och demokratins namn förkastar hon alla som inte tycker som hon, utan vare sig vetenskapens eller demokratins stöd, eftersom vare sig vetenskapen eller demokratin är entydig i någon av de frågor som hon propagerar för...
Hon tycks anse det vara var mans skyldighet att gå emot sitt samvete om majoriteten tycks ge stöd för en samvetsvidrig ordning. Därmed ger hon stöd för alla de nazister som gick i det demokratiskt valda nazistpartiets ledband och lydde deras förordningar samt alla andra som på liknande sätt inte vågar sätta sig upp mot saker som de uppfattar som orättfärdigt i en demokrati.
Nej, du Carina, du övertygar inte... Tvärtom blir jag styrkt i min övertygelse om att demokratin nog har sina fördelar men framför allt också har sina stora brister. Att utifrån en demokratiargumtation hävda att man inte får följa sitt samvete gör mig direkt mörkrädd! En kall vindfläkt från 1984 och du sköna nya värld drar förbi...
Hon tycks anse det vara var mans skyldighet att gå emot sitt samvete om majoriteten tycks ge stöd för en samvetsvidrig ordning. Därmed ger hon stöd för alla de nazister som gick i det demokratiskt valda nazistpartiets ledband och lydde deras förordningar samt alla andra som på liknande sätt inte vågar sätta sig upp mot saker som de uppfattar som orättfärdigt i en demokrati.
Nej, du Carina, du övertygar inte... Tvärtom blir jag styrkt i min övertygelse om att demokratin nog har sina fördelar men framför allt också har sina stora brister. Att utifrån en demokratiargumtation hävda att man inte får följa sitt samvete gör mig direkt mörkrädd! En kall vindfläkt från 1984 och du sköna nya värld drar förbi...
måndag 8 februari 2010
"Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig"
Skrivandet blir alltmer oregelbundet, märker jag, och det kanske är lika bra...
Men, jag vill skriva en fortsättning på ett inlägg som jag skrev för en tid sedan. Inlägget handlade om preventivmedel och jag avslutade då med att skriva "Jag har tänkt följa upp detta inlägg med minst ett till, där jag planerar att ta upp olika konsekvenser av att följa Kyrkan respektive följa världen i den här frågan, och vad det får för konsekvenser för vår relation till Gud." Om det blir exakt det som inlägget handlar om eller ej får ni avgöra.
Det vi måste fråga oss är inte i första hand hur vi som människor kan se på barn, utan vi måste försöka att se på barnen och attityden till att ta emot barn utifrån Guds perspektiv. Som jag ser det så är det två frågor som är väsentliga att begrunda och försöka att se utifrån Guds perspektiv.
Som någon kommenterade det förra inlägget: "Allt mänskligt liv är oersättligt och ämnat att ge Gud ära i all evighet i himlen. Så att hindra Gud från att skapa nytt liv är på ett sätt värre än att släcka liv eftersom man berövar Gud ära för all evighet..." Det är drastiskt, onekligen, men faktum är att ju mer jag begrundat detta, desto mer har jag varit benägen att hålla med.
Med denna insikt kommer många andra frågor onekligen i ett lite nytt ljus, åtminstone för mig. Det blir plötsligt uppenbart varför det är så viktigt för den lede att skjuta in sig på "den fria" sexualiteten och på förhindrandet av barn. Tänker man på saken ur hans perspektiv så blir det viktigare än abort. I det ena fallet förhindras en ny tillbedjares tillblivelse, vilket i evighet kommer göra himlen fattigare, medan i det andra fallet tjänar aborten främst syftet att leda den/de som bär ansvaret för aborten till förtappelse (även om det trots allt bara är ett steg i fel riktning och det fortfarande finns alla möjligheter för honom att förlora dessa själar till himlen genom omvändelse). Det aborterade barnet, däremot, kommer i evighet innebära ett nederlag för den lede, eftersom barnet kommer att ära Gud för sin tillblivelse...
Avslutningsvis måste jag konstatera att det så klart kan vara jobbigt och besvärligt att ta emot barn, inte minst i ett samhälle som vårt, som betraktar det som ett utfall av ocivilisation och bristande upplysning. Barn kräver allt av oss, och lite till. Som far till sex barn vet jag att det kan ta musten ur en, men jag ser inte det som ett problem. Nej, för mig är det en möjlighet! En möjlighet att tvingas att dras ur mitt ego och vända mig mot någon annan. Det är en skola i kärlek, som vi av Kärlek blivit bestämda till. När det är som tyngst och man frestas att tänka "nu orkar jag inte mer", då är det en tröst att veta det! Gud ger oss vad vi behöver och aldrig mer än vi klarar av, frågan är bara om vi är villiga att ta emot vad Gud vill ge oss.
Det som blir mer och mer uppenbart för mig är hur sanna dessa bibelord är:
Men, jag vill skriva en fortsättning på ett inlägg som jag skrev för en tid sedan. Inlägget handlade om preventivmedel och jag avslutade då med att skriva "Jag har tänkt följa upp detta inlägg med minst ett till, där jag planerar att ta upp olika konsekvenser av att följa Kyrkan respektive följa världen i den här frågan, och vad det får för konsekvenser för vår relation till Gud." Om det blir exakt det som inlägget handlar om eller ej får ni avgöra.
Det vi måste fråga oss är inte i första hand hur vi som människor kan se på barn, utan vi måste försöka att se på barnen och attityden till att ta emot barn utifrån Guds perspektiv. Som jag ser det så är det två frågor som är väsentliga att begrunda och försöka att se utifrån Guds perspektiv.
- Vad innebär mottagandet av ett barn, sett ur Guds perspektiv?
- Vad innebär förhindrandet av ett barns tillblivelse, sett ur Guds perspektiv?
Som någon kommenterade det förra inlägget: "Allt mänskligt liv är oersättligt och ämnat att ge Gud ära i all evighet i himlen. Så att hindra Gud från att skapa nytt liv är på ett sätt värre än att släcka liv eftersom man berövar Gud ära för all evighet..." Det är drastiskt, onekligen, men faktum är att ju mer jag begrundat detta, desto mer har jag varit benägen att hålla med.
Med denna insikt kommer många andra frågor onekligen i ett lite nytt ljus, åtminstone för mig. Det blir plötsligt uppenbart varför det är så viktigt för den lede att skjuta in sig på "den fria" sexualiteten och på förhindrandet av barn. Tänker man på saken ur hans perspektiv så blir det viktigare än abort. I det ena fallet förhindras en ny tillbedjares tillblivelse, vilket i evighet kommer göra himlen fattigare, medan i det andra fallet tjänar aborten främst syftet att leda den/de som bär ansvaret för aborten till förtappelse (även om det trots allt bara är ett steg i fel riktning och det fortfarande finns alla möjligheter för honom att förlora dessa själar till himlen genom omvändelse). Det aborterade barnet, däremot, kommer i evighet innebära ett nederlag för den lede, eftersom barnet kommer att ära Gud för sin tillblivelse...
Avslutningsvis måste jag konstatera att det så klart kan vara jobbigt och besvärligt att ta emot barn, inte minst i ett samhälle som vårt, som betraktar det som ett utfall av ocivilisation och bristande upplysning. Barn kräver allt av oss, och lite till. Som far till sex barn vet jag att det kan ta musten ur en, men jag ser inte det som ett problem. Nej, för mig är det en möjlighet! En möjlighet att tvingas att dras ur mitt ego och vända mig mot någon annan. Det är en skola i kärlek, som vi av Kärlek blivit bestämda till. När det är som tyngst och man frestas att tänka "nu orkar jag inte mer", då är det en tröst att veta det! Gud ger oss vad vi behöver och aldrig mer än vi klarar av, frågan är bara om vi är villiga att ta emot vad Gud vill ge oss.
Det som blir mer och mer uppenbart för mig är hur sanna dessa bibelord är:
Barn är en gåva från Herren,
livsfrukt är en lön.
onsdag 27 januari 2010
Den upp-och-nedvända universitetsvärlden vänder sig (kanske)
Läste detta glädjäande inlägg från Tanja Bergkvist, samma person som i SvD Brännpunkt mycket fyndigt raljerade över vetenskapsrådets projektanslag till ett forskningsprojekt om trumpeten som genussymbol.
Kontentan är att Uppsala universitets fakulteter ställer sig minst sagt avvaktande, för att inte säga skeptiska, till tanken på en genusmärkning. Läs inlägget, där fakulteternass utlåtanden citeras. Det är stärkande för moralen :)
Denna lilla film är definitivt sevärd också. Oerhört underhållande! :D
Allt gott!
Kontentan är att Uppsala universitets fakulteter ställer sig minst sagt avvaktande, för att inte säga skeptiska, till tanken på en genusmärkning. Läs inlägget, där fakulteternass utlåtanden citeras. Det är stärkande för moralen :)
Denna lilla film är definitivt sevärd också. Oerhört underhållande! :D
Allt gott!
tisdag 12 januari 2010
tisdag 29 december 2009
länktips: vittnesbörd om en abort
Jag har ofta skrivit om aborter förut. För en tid sedan skrev jag om en kvinna som överlevde en abort.
Minutz tipsade om ett liknande vittnesbörd här i Sverige, bara att barnet avled.
Och hur många finns det då inte som bara blundar eller förtränger vad det verkligen är som händer?
Minutz tipsade om ett liknande vittnesbörd här i Sverige, bara att barnet avled.
Och hur många finns det då inte som bara blundar eller förtränger vad det verkligen är som händer?
måndag 7 december 2009
Sjukdom, last eller vad man vill, men det går att bota
Nu skriver man i Dagen att pedofili är en sjukdom som kan botas genom sträng behandling, enligt psykolog Olof Risberg. Det är ju glädjande att det går att bota, även om det inte förvånar mig.
Jag skulle kanske inte kalla pedofili en sjukdom, utan en allvarlig last som gått långt överstyr. Jag tror nämligen att det är något som man gradvis tillåter sig att ledas in till. Jag tror att det börjar med småsaker, en förstulen tanke, en blick osv, där unga människor ingår i någon form av njutningsstimulans. Om inte dessa impulser slås tillbaka, utan kanske rentav bejakas, så trubbas samvetet av och man kan då stegvis höja ribban, lite i taget. Ingen blir pedofil över en natt, även om man kan börja att trubbas av redan i relativt tidig ålder. Det är naturligtvis därför som det också går att "bota" genom behandling, eftersom det som krävs är att man vänjer sig av med att betrakta barn som en legitim källa till njutning, inte genom förträngning utan genom övning, dvs dygd.
Jag tror för övrigt inte att pedofili skiljer sig på ett substantiellt sätt från hur andra njutningslaster uppstår, mer än möjligen att pedofili är så mycket mer stigmatiserande. Jag tror att vägen till otrohet är likadan, om än kortare och i vårt samhälle mer accepterad. "Det är ju bara en liten flört"...
En psykiater jag känner hävdar att alla människor är potentiellt bisexuella. Det är, skulle jag säga, ett annat sätt att säga att ingen föds homosexuell eller heterosexuell, utan man får sin läggning enligt samma mönster som jag beskrev ovan, genom att med små steg vänja sig vid det ena eller det andra. Det ligger ingen värdering i det, ifall nu någon skulle uppfatta det så... Man skulle lika gärna kunnat säga att alla människor är potentiella pedofiler, äktenskapsbrytare eller, för den delen, helgon... Det handlar om vanor, bättre eller sämre...
Vad tror ni?
Allt gott!
Jag skulle kanske inte kalla pedofili en sjukdom, utan en allvarlig last som gått långt överstyr. Jag tror nämligen att det är något som man gradvis tillåter sig att ledas in till. Jag tror att det börjar med småsaker, en förstulen tanke, en blick osv, där unga människor ingår i någon form av njutningsstimulans. Om inte dessa impulser slås tillbaka, utan kanske rentav bejakas, så trubbas samvetet av och man kan då stegvis höja ribban, lite i taget. Ingen blir pedofil över en natt, även om man kan börja att trubbas av redan i relativt tidig ålder. Det är naturligtvis därför som det också går att "bota" genom behandling, eftersom det som krävs är att man vänjer sig av med att betrakta barn som en legitim källa till njutning, inte genom förträngning utan genom övning, dvs dygd.
Jag tror för övrigt inte att pedofili skiljer sig på ett substantiellt sätt från hur andra njutningslaster uppstår, mer än möjligen att pedofili är så mycket mer stigmatiserande. Jag tror att vägen till otrohet är likadan, om än kortare och i vårt samhälle mer accepterad. "Det är ju bara en liten flört"...
En psykiater jag känner hävdar att alla människor är potentiellt bisexuella. Det är, skulle jag säga, ett annat sätt att säga att ingen föds homosexuell eller heterosexuell, utan man får sin läggning enligt samma mönster som jag beskrev ovan, genom att med små steg vänja sig vid det ena eller det andra. Det ligger ingen värdering i det, ifall nu någon skulle uppfatta det så... Man skulle lika gärna kunnat säga att alla människor är potentiella pedofiler, äktenskapsbrytare eller, för den delen, helgon... Det handlar om vanor, bättre eller sämre...
Vad tror ni?
Allt gott!
torsdag 12 november 2009
Snacka om primitivt 3.0
Först ut var Elena Yurkovskaya, EU-kandidat för Sverigedemokraterna, sedan gjorde Humanisterna ett ampert försök att visa på evolutionen av memer i samhället genom sitt outstanding webbtest. Nu slår Jonas Gardell i taket och får de andra att framstå som primaternas förfäder... Det är ju inte så konstigt, för som han själv konstaterar "Jag är hedersdoktor vid ett av Europas förnämsta teologiska institut, du skulle kunna få en lista på tio doktorer som är villiga att intyga på vilken nivå jag skriver.". Ja, vad skall man säga...
Nu har den onda kraften i världen än en gång visat fram sitt fula tryne och visat vad den går för. Den värsta av alla fräckheter har begåtts, vår nationalpajas har blivit tystad av vatikanen...
Man baxnar av reaktionerna på det som har hänt... Att påstå att Vatikanen skulle ha tystat nationalpajasen genom att inte låta honom filma i Peterskyrkan är bara för dumt! Maria Hasselgren gör ett riktigt glansnummer och ställer sig den befogade frågan "Skulle judarna släppa in företrädare för Sverigedemokraterna att göra tv-program i en synagoga?". Svårare än så är det inte...
Vad pajasen Gardell inte tycks vilja förstå är att han är fri att ha vilka åsikter han vill, och han är fri att tycka precis vad han vill om katolska kyrkan... Men bara för att han får tycka och säga vad han vill och ogilla den onda kraften så mycket han vill så ger det honom ingen rätt att tala var han vill när han vill. Han får t ex inte komma hem till mig och filma och uttala sig om katolska kyrkan eller min familj som han vill.Skall man filma hemma hos mig (vilket har skett) så får man fråga om lov först, och endast om lov gives är filmning tillåten. Jag förbehåller mig rätten att bestämma vad som skall vara tillåtet i mitt eget hem...
Vill han komma hem till mig så förväntar jag mig samma sak som jag förväntar mig av alla som är välkomna hem till mig, dvs vanlig hyfs och fason... Men just hyfs och fason är det sista jag associerar Gardell med, sedan må han vara hedersdoktor på aldrig så många framstående universitet... På samma sätt är det så klart med våra helgedomar, de platser som vi går till för att be och tillbe... Det är inte platser som vi vill se dragna i smutsen och vanvördade av Gardells underlivshumor, den är han fri att framföra i Svt bäst han ges lov...
Nu har jag avreagerat mig tillräckligt över denna uppriktigt sagt urlöjliga fjäder som man försökt göra en höna av.
Allt gott!
Dagen 1, 2
Expressen
Aftonbladet
P1
Nu har den onda kraften i världen än en gång visat fram sitt fula tryne och visat vad den går för. Den värsta av alla fräckheter har begåtts, vår nationalpajas har blivit tystad av vatikanen...
Man baxnar av reaktionerna på det som har hänt... Att påstå att Vatikanen skulle ha tystat nationalpajasen genom att inte låta honom filma i Peterskyrkan är bara för dumt! Maria Hasselgren gör ett riktigt glansnummer och ställer sig den befogade frågan "Skulle judarna släppa in företrädare för Sverigedemokraterna att göra tv-program i en synagoga?". Svårare än så är det inte...
Vad pajasen Gardell inte tycks vilja förstå är att han är fri att ha vilka åsikter han vill, och han är fri att tycka precis vad han vill om katolska kyrkan... Men bara för att han får tycka och säga vad han vill och ogilla den onda kraften så mycket han vill så ger det honom ingen rätt att tala var han vill när han vill. Han får t ex inte komma hem till mig och filma och uttala sig om katolska kyrkan eller min familj som han vill.Skall man filma hemma hos mig (vilket har skett) så får man fråga om lov först, och endast om lov gives är filmning tillåten. Jag förbehåller mig rätten att bestämma vad som skall vara tillåtet i mitt eget hem...
Vill han komma hem till mig så förväntar jag mig samma sak som jag förväntar mig av alla som är välkomna hem till mig, dvs vanlig hyfs och fason... Men just hyfs och fason är det sista jag associerar Gardell med, sedan må han vara hedersdoktor på aldrig så många framstående universitet... På samma sätt är det så klart med våra helgedomar, de platser som vi går till för att be och tillbe... Det är inte platser som vi vill se dragna i smutsen och vanvördade av Gardells underlivshumor, den är han fri att framföra i Svt bäst han ges lov...
Nu har jag avreagerat mig tillräckligt över denna uppriktigt sagt urlöjliga fjäder som man försökt göra en höna av.
Allt gott!
Dagen 1, 2
Expressen
Aftonbladet
P1
fredag 6 november 2009
Ett roligt initiativ
Gå till rolighetsteorin.se och låt er underhållas! Det gjorde jag :)
Jag tyckte samtliga rolighetsinitiativ var riktigt fyndiga, inte minst världens djupaste soptunna!
Vad tycker ni?
Allt gott!
Jag tyckte samtliga rolighetsinitiativ var riktigt fyndiga, inte minst världens djupaste soptunna!
Vad tycker ni?
Allt gott!
söndag 1 november 2009
Rosenkransen, en mödosam bön?
Jag har sent omsider fallit till föga och registrerat ett konto på Facebook. Jag kommer inte själv vara aktiv där, men det kan ju vara lustigt att se vilka som dricker kaffe när och var osv ;) Faktum är att jag inte är särdeles imponerad, av flera skäl... Detta inlägg skall dock inte handla om Facebook...
Men, vilket är skälet till att jag nämnde Facebook, jag blev där tipsad om en sida som heter "Real men pray the rosary", som jag själv tyckte verkade rätt kul. När jag därför, efter att lite förstrött plockat en Karmeltidning ur högen av tidningar på toaletten och slagit upp på måfå, får upp en text som inleder med att exakt beskriva hur jag själv upplever rosenkransen blir jag lite tagen...
Nedan följer texten om rosenkransen, av biskop Reinhold Stecher
Men, vilket är skälet till att jag nämnde Facebook, jag blev där tipsad om en sida som heter "Real men pray the rosary", som jag själv tyckte verkade rätt kul. När jag därför, efter att lite förstrött plockat en Karmeltidning ur högen av tidningar på toaletten och slagit upp på måfå, får upp en text som inleder med att exakt beskriva hur jag själv upplever rosenkransen blir jag lite tagen...
Nedan följer texten om rosenkransen, av biskop Reinhold Stecher
Rosenkransen är i viss bemärkelse en mödosam bön. Vi människor av idag är oroliga, lättrörliga, fladdriga själar och förblivandet i bönen är inte alls lätt. Men Rosenkransen är liksom en slags fromhetens "mountainbike" (bergscykel). Den erbjuder tålmodigt trampande, men den för en uppåt.
Rosenkransen har något av bränningarnas vågor i sig, vilka levande och rytmiskt böljar in mot havsstranden och lägger sig till ro på livets sandstrand. Och varje våg har en krona av skum. När det gäller Rosenkransen är det ordet "Jesus" ("och välsignad är din livsfrukt Jesus"). Detta är skumkronan. Det är hän mot denna allt är riktat. I den når bönevågen sin höjdpunkt (det är ingen tillfällighet att alla högre religioner på jorden känner till den rytmiska återupprepningens bön).
Det är en skyddande bön. Jag har ofta upplevt det i sådant som rör och oroar mig. Denna lilla snodd eller den lilla tandade fingerringen har erbjudit mig mera stöd än den vackraste biskopsstav. Den är som en fromhetens lasso med vilken man kan fånga in mångt och mycket som vilt, hotande eller belastande rasar i själen. Dessa 59 små träpärlor är det kullager på vilket det oroliga hjärtat mjukt rullar fram mot det eviga förbarmandet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
